Jag har bestämt mig - årets läsutmaning

Den utmaning jag ger mig själv för 2012 är att läsa 10 böcker på italienska under året. Dels för att jag faktiskt behöver den språkträning det ger, dels för att det står en hel del böcker som jag har samlat på mig i bokhyllan.

Några av böckerna har jag köpt för att läsa, ett par har jag köpt i present till min sambo med baktanken att själv läsa och några har jag hittat bland hans böcker. Det värsta är att högen redan nu består av 10 böcker - men känner jag mig själv så kommer det inskaffas fler innan högen är genomläst. Någon som känner igen det problemet?

***Detta inlägget uppdateras allteftersom med länkar till lästa böcker i utmaningen***

Italo Calvino - Il barone rampante. Klätterbaronen har jag givetvis läst på svenska och drömt om att själv leva uppe bland trätopparna. Helt klart dags att läsa om på italienska i en fin illustrerad utgåva vars fina framsida ses bättre i detta inlägget. 

Italo Calvino - Marcovaldo. Bok som jag införskaffade till en italienskakurs, men sedan ändrades kurslistan och boken förblev oläst. Men fin är den med :)

Grazia Deledda - Canne al vento. En bok av italiens hittills enda kvinnliga nobelpristagare (1926) hittade jag i sambons hylla. Den köpte och läste han efter att ha inspirerats under vår Sardiniensemester 2010.

Susanna Tamaro - Per sempre. Ny bok som kom ut i strax innan jul som jag har börjat läsa. Känner igen stilen och språket väldigt mycket från barnboken Cuore di Ciccia av samma författare som jag läste nyligen.

Roberto Saviano - Vieni via con me. Detta är en samling berättelser som baseras på monologer som Roberto Saviano har framför på italiens tv. Författaren är ju mest känd för Gomorra, me näven denna finns på svenska med titeln Kom med mig. Köpt av mig i present till sambon. 

Niccolo Ammaniti - Branchie. Jag hittade denna i bokhyllan och tyckt mycket om Niccolo Ammaniti tidigare (Io e te och filmatiseringen av Io non ho paura som jag fortfarande inte läst...) och vilj gärna läsa mer. Denna blir en bra början på fortsatt läsning. 

Eduardo Nesi - Storia della mia gente. Boken vann förra årets Strega-pris och jag ansåg den en uttmärkt julklapp till sambon utan att egentligen veta så mycket om boken. Den dömdes ut totalt av honom som pretentious bullshit  the memoirs of a spoilet brat. Vilket givetvis gör mig ganska nyfiken! Som stregaprisvinnare kan man ju tycka den borde komma på svenska!?!

Luca Bianchini - Siamo solo amici. Bok jag valde i min bokklubb då jag fick en bok gratis. Känner inte till den mer än att jag fick den rekommenderad när jag bad om något bra av en ung italienare som utspelas i dagens samhälle. 

Paolo Giordano - La solitudine dei numeri primi. Även detta en strega-prissvinnare som jag gett till sambon och som nu legat i min att-läsa-hög i flera år. Den gör mig fortfarande nyfiken, speciellt efter att ha sett filmen och fått mig förklarat att boken är så mycket bättre - men jag börjar allvarligt undra om jag någonsin kommer läsa boken... Finns på svenska!

Alessandro D'Avenia - Bianco come il latte, rosso come il sangue. Detta är ytterliga en modern, nyutkommen bok om att vara ung i Italien. 

Nu återstår att se om det blir dessa tio böcker eller vilka som blir nerputtade på att-läsa-listan av nyinköp under året!

Lästa böcker utanför orginallistan:

Acqua Dolce av Andrea Brouchard

Margaret Mazzantini - Mare al mattino 

Nya funktioner

Jag upptäkte av en slump på K-L's blogg att blogger numer tillåter att man kan svara direkt på enskilda kommentarer (och inte behöver skriva sin kommentar sist i listan av kommentarer). Att svara på kommentarer på det sättet på sin egen blogg är att föredra tycker jag. Fast det verkar inte funka om man har kommentarerna i ett pop-up fönster. Väljer man däremot inbäddade kommentarer så kommer den funktionen automatiskt.

Om jag är dålig på att förklara vad jag menar så kolla under föregående inlägg där jag svarat på varje enskild kommentar och se hur det ser ut.

Det hade ju varit hemskt praktiskt om denna typen av bra-att-veta nyheter kommer upp automatiskt när man går in på sina inställningssidor!(?)

Och i Wienerwald står träden kvar

Jag var beredd på att Och i Wienerwald står träden kvar skulle vara bra, det var jag. Fattas bara annat efter att den vunnit Augustpris och fått fantastiska recensioner i press och på bloggar (t ex mimmimarie, Fru E och hos Anna), Men att den skulle vara så bra och innehålla så mycket, det var jag inte beredd på. Jag började med att läsa boken, men hade svårt att koncentrera mig och bytte efter ett tag till ljudboken och fastnade på en gång för Elisabeths Åsbrinks egna inläsning.

Basen i boken är de brev som pojken Otto mottog under sin vistelse i Skåne och Småland under andra världskriget. Otto är jude och får genom den svenske pastorn Birger Pernow möjlighet att komma till Sverige. Där är det meningen att han skall hamna hos en fosterfamilj, men för Otto kom vistelsen istället att till stor del handla om arbete på olika gårdar i södra Sverige. Kvar i Wien finns hela hans familj som inte har möjlighet att lämna landet, men som däremot skriver de mängder av brev till sin son i Sverige, brev som Otto sedan bevarade i hela sitt liv.  


In i berättelsen som växer fram ur breven har Elisabeth Åsbrink vävt annan dokumentation; tidnings artikar, myndighetsmaterial, politiska beslut etc - vilket bidrar till en komplex bild av det judiska folkets situation. Det blir aldrig snårigt och svårt som det skulle kunna bli med så mycket källmaterial, det omfångsrika materialet det bidrar istället till att levandegöra berättelsen om Otto. 


I början av boken undrar jag över författarens syfte att dra in Ingvar Kamprad i historien som växer fram. Men hans inblandning står väldigt klar i bokens andra hälft. För mig som är uppväxt i Kamprads hemtrakter känner mycket väl många av miljöerna i boken och den lokala kopplingen ger ett extra litet djup till en helt fantastisk och viktig bok. Läs den!

Currywursten

Ytterligare en underhållande roman är Die Entdeckung der Currywurst (Upptäckten av Currywursten på svenska) av Uwe Timm.

Jag tycker det är intressant i vilken utsträckning andra världskriget fortfarande är så aktuellt i tysk litteratur och återkommer gång på gång. Det verkar finnas oändligt många berättelser som tar sin utgångspunkt i misären och armodet under och efter kriget.

Just denna boken är, trots att den till största delen utspelar sig under den tidsperioden, en ganska lättsam historia.

Lena Brückner är historiens huvudperson, i bokens nutid är hon en gammal, nästintill blind, dam på ålderdomshem. Berättaren som minns sin uppväxts alla sina besök i Lena Brückners korvkiosk söker upp henne för att höra henne berätta historien om hur hon upptäckte currywursten som väl närmast är att betrakta som nationalrätt i dagens Tyskland. Och det är hennes berättelse som tar sin början i Hamburg under krigets allra sista vecka år 1945.

Vem och kanske framförallt var currywursten egentligen uppfanns verkar vara en fråga som på allvar engagerar. Uwe Timms bok utspelar sig i Hamburg, men även Berlin vill ta åt sig äran av att vara ursprungsort för denna nationella delikatess, och där finns även ett museum dedikerat Currywurstens uppkomst.

Enligt mig är tyska ett väldigt litterärt språk och jag älskar verkligen dess rytm. Det flyter så naturligt, som ett språk gjort för att skriva berättelser på. Trots att jag inte har läst något på tyska de senaste åren så var det inte alls svårt att hänga med i boken och det gav mersmak. Jag funderar på att läsa om Ansichten eines Clowns av Heinrich Böll som nästa bok på tyska.

Mitt stora problem är att min hjärna fortfarande efter 7 år i Italien inte klarar av att bearbeta tyska och italienska parallellt. Varje gång vi åker till tysktalande delen av Italien för att åka skidor så får jag kortslutning i hjärnan och blandar de två språken hej vilt - startar en mening på ett av språken och avslutar på det andra. Totalt obegripligt för den stackare jag försöker tala med.

Släpp in lite sol

Idag öppnar jag balkongdörren och sätter mig i dörröppningen med min kaffekopp. Att ta steget ut på balkongen och sätta mig känns lite för stort än - det är trots allt kallt och balkongen är ganska öppen och vindutsatt.

Min utsikt från fåtöljen består framförallt av en härligt blå himmel men även av en trist byggarbetsplats samt en utkastad julgran som fortfarande inte barrar!!! Otroligt, jag behåller nog den till nästa jul :)

Jag sitter och tänker på att jag borde ta och försöka blåsa lite liv i denna bloggen, men kommer fram till att jag skjuter det beslutet ytterligare en dag fram i tiden och fortsätter istället njuta av solen några minuter innan det är dags att hämta barnen.

Här. Nu.

 Från min balkong. Just nu.

Vi har varit inbäddade i frost och dimma hela veckan. När dimman fryser ger det intryck av att snöa. Mysigt men fruktansvärt kallt för det är så fuktigt!

Grand final

Om Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman blir den sista boken som jag läste på min läsplatta eller inte, det vet jag inte än, men jag hoppas innerligt att den har ett fortsatt liv även efter denna bok!

Oavsett vilket så är det en väldigt underhållande bok. Det är en bok som lämnar mycket att analyser och tolka. Om man vill. Om man inte vill det så är det underhållande i all fall. För bokälskaren är det dessutom extra intressant att den utspelar sig bland författare och bokförlag.

Det roar mig att fundera lite över om det dubbelspel som målas upp i boken vore möjligt att genomföra i verkliga livet. Kerstin Ekman skämtar storslaget med både den bransch hon jobbar inom och med sig själv - för det är inte svårt att hitta paralleller till "författaren" Lillemor Troj som är bokens huvudperson. Likheterna mellan de två var något som babelredaktionen visst klurat ut redan i höstas upptäckte jag när jag googlade så jag var ingalunda först med den tanken. Kul att även babels intervju med Kerstin Ekman ligger kvar i babels författararkiv på svt.se. Den ska jag genast titta på!

Utdömd?

Så här kan en läsplatta se ut inuti. 

Frågan är om den fungerar när den sätts ihop igen?

Direkt efter att jag läst ut Grand Final i skojarbranschen igår lämnade jag över den allt sämre fungerande läsplattan till min sambo för översyn. Första omdömet är nedlåtande "de har bara använt de billigaste och enklaste lösningarna" eller i klartext "cheap shit".

I väntan på dom tar jag mig an den ansenliga högen med pappersböcker som väntar på läsning. 

Årets premiär

Förr, när jag bloggade som utlandsmamman så var det varje år obligatoriskt att dokumentera semlepremiären. Väldigt viktig händelse som utlandsboende! Härmed är 2012 års premiär begången och första semlan är intagen. Mmm.

Trolldomens tre skrifter - Smaragdernas bok

Nioåringen har läst en ny spännande bok som hon fick låna av sin kompis och nu har hon varit snäll och ställt upp på en liten intervju om vad hon tyckte om den. 

Vilken bok är det du har läst denna gången?

Trolldomens tre skrifter: Smaragdernas bok av John Stephens

Vem/Vilka handlar boken om? 

Tre syskon som heter Kate, Emma som är minst och Michael.

Vad händer syskonen? De reser tillbaka i tiden med hjälp av en bok. Den har de hittat i doktor Pyms arbetsrum på barnhemmet där de bor. De misstänker att han är en trollkarl. Första gången är det ett misstag att de reser tillbaka i tiden för Michael råkade lägga ett foto i boken och då kom de till den tiden som fotografiet togs. I detta fallet 15 år tidigare.

Kan du berätta något som händer där? Där finns en elak grevinna som tagit tillfånga en massa barn. Syskonen försöker befria barnen men jag vill inte avslöja hur det går.

Varför är barnen på barnhem, var är deras föräldrar? Det får man reda på i slutet, men det är bäst att jag inte säger det för då får man reda på vad som händer i boken.

Vad tyckte du om boken? Att den var bra men även lite läskig.

Boken är den första i en serie, kommer du att vilja läsa de andra böckerna? Såklart, vad tror du!?

Inte bara bokhögar

Tyg tyg massor utav tyg

Mitt hus är förutom av bokhögar även fullt av tyghögar och idag har jag sopat rent stora matbordet och ägnar mig åt att mäta, fota och väga tyg. Hela grejen har jag dragit igång för att jag håller på att skapa en arbetsplats där vi idag har förvaring - men då måste en massa grejer bort. Nu förbereder jag alltså Traderaauktioner till sverigeresan i februari. Som tur är är jag ute i god tid för det tar en evinnerlig tid. Ett annat bekymmer (forutom att det tar sån tid) är att resväskan jag tänkte transportera tygerna i är mer än överfull (till höger i bild) och det finns fortfarande en hel del tyger kvar i plastbacken (till vänster i bild)... Jag hade hoppats bli klar innan barnen ska hämtas, men nu måste jag ge upp och ge mig av och hämta dem. Först en snabb -men o så välförtjänt, kaffepaus bara :)

Pockettoppen 2011

Jag har roat mig med att titta igenom adlibris pockettopp för 2011 och kollat vilka böcker jag läst. Gillar man inte deckare så har man nog inte läst så mycket eftersom den verkligen domineras av den genren. Jag älskar däremot deckare och har läst många av listans böcker :)

Däremot är det få av mina favoritböcker från i fjol som finns med på listan. Några favoriter finns istället i denna listan.

1. Den farliga leken av Jungstedt, Mari
Den farliga leken läste jag sommaren 2010 innan den kom ut i pocket och jag var allt annat än imponerad. Till och med var det så att denna boken faktiskt fick mig att bestämma för att inte längre slentrianmässigt läsa varenda deckarförfattare som kommer ut med en ny bok.

2. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonasson, Jonas
Även Hundraåringen läste jag 2010. Nej jag lyssnade på den och jag tror det var ett bra forum Otroligt rolig bok om man hänger med i alla svängar.

3. En dag av Nicholls, David
One Day läste jag på engelska i början av 2011 och den levde inte alls upp till mina förväntningar.

4. Vårlik av Kallentoft, Mons
Vårlik har jag läst av ren slentrian. Jag har inte gillat någon av Kallentofts böcker och Vårlik brydde jag mig inte om att blogga om och eftersom jag inte kommer ihåg den så antar jag att den inte gjorde något större intryck i läsande stund heller.

5. Sarahs nyckel av Rosnay, Tatiana de
Sarahs nyckel står oläst i bokhyllan sedan i november. Ska snart läsa (hoppas jag!)

6. I grunden utan skuld av Sten, Viveca
Även om min recension av I grunden utan skuld från försommaren 2010 är ganska lam så har jag inte hunnit tröttna på Sten ännu utan kommer säkert att ge henne en chans till till tillfälle ges.

7. Niceville av Stockett, Kathryn
The Help som jag läste på engelska var en höjdpunkt under 2011. Sydstatsdialekten är bara för underbar. Nu längtar jag efter att se filmen som inte haft premiär i Italien ännu. Såklart vill jag inte se den dubbad ändå utan hoppas sambom snart reser till USA - sist han var där reste han nämligne hem samma dag den släpptes på Dvd och trots förfrågning på flygplatesn så fick han inte tag i den.

8. Flickan med snö i håret av Schulman, Ninni
Flickan med snö i håret har jag läst men inte bloggat om. Tyckte det var en bra debut som överskred mina förväntningar och jag kommer troligen att läsa uppföljaren Pojken som slutade gråta när tillfälle ges.

9. Pansarhjärta av Nesbø, Jo
Jag håller på att lyssna på Pansarhärta i bilen just nu faktiskt. Jag har sedan sensommaren lyssnat på Harry Hole serien i turordning (har bara missat Frälsaren) och är alltså framme på den senast översatta boken i serien. Att jag fastnat för Hole vore att ta i - jag tycker varje bok följer samma mönster och det blir lite tjatigt att samma saker upprepar sig i varje bok.


10. Tusenskönor av Ohlsson, Kristina
Tusenskönor läste jag under jullovet för ett år sedan och gav den ett ganska svalt omdöme. Trots det läste jag sedan även Änglavakter under påsken och den gillade jag betydligt mer.

11. Drömmen förde dej vilse av Jansson, Anna
Även Drömmen förde dig vilse läste jag under förra jullovet och den retade mig mest även om den tog sig på slutet. Anna Jansson tillhör även hon en av de deckarförfattare som jag läst slentrianmässigt och inte bry mig om att fortsätta följa.


12. Paganinikontraktet av Kepler, Lars
Trots att jag inte var så jätteförtjust i Hypnotisören så tog jag med Paganinikontraktet till stranden i somras och gillade den betydligt bättre. Perfekt läsning på stranden, läsning som tål att avbrytas av lekande barn och envisa försäljare stup i kvarten. Däremot bloggade jag aldrig om den.

13. Blodläge av Theorin, Johan
Att läsa Johan Theorin var ett av mina sommarprojekt förra året men eftersom jag varken fastnade för Skummtimman eller Nattfåk så brydde jag mig aldrig om att fortsätta med Blodläge.


14. Vyssan lull av Gerhardsen, Carin
Vyssan lull är en fruktansvärt mörk historia som jag tyckte var ganska jobbig att läsa.

15. Den glömda trädgården av Morton, Kate
Har jag inte läst.


16. En sannolik historia av Alvtegen, Karin
Har jag inte läst.

17. Dyngkåt och hur helig som helst av Skäringer, Mia
Har jag inte läst. Men jag har nog läst samtliga krönikor i mama samt de bloggar hon haft och varifrån texterna är hämtade.


18. Mamma, pappa, barn av Gerhardsen, Carin
Ibland är streckläsningsböcker bra bara just däför att man längtar efter att sräckläsa något och det är inte alla böcker som det fungerar med. Det gjorde Mamma, pappa, barn som jag läste i pocket redan i maj 2010.

19. Igelkottens elegans av Barbery, Muriel
Har jag inte läst.


20. Samlade dikter 1954-1996 av Tranströmer, Tomas
Har jag inte läst då jag läser så väldigt lite poesi.

Resultat:
13 lästa böcker
2 böcker som jag håller på med/ska läsa inom kort
5 som jag inte har läst

Tredje gången gillt

Vi har numera läsande barn men fortsätter med att läsa godnattsaga varje kväll. Jag har alltid försökt välja böcker som ligger snäppet över barnens egna läsförmåga så att läsningen blir något utöver det de klarar själva. Numera klarar nio-åringen det allra mesta (textmässigt menar jag då för en del ämnen är såklart inte lämpliga för en nioåring) själv och jag försöker hitta böcker hon kanske inte skulle välja själv.

Det betyder att det för närvarande blir en hel del av mina gamla favoriter. Lagom till jul läste vi ut Penelope, en resa i tiden av Alison Uttley som utspelar sig i början av 1900-talet samt i Maria Stuarts 1500-tal och den föll i god jord. Efter ett juluppehåll med med sporadisk läsning så började jag för några dagar sedan läsa Agnes Cecilia, en sällsam historia av Maria Gripe under högljudda protester från dottern. Skuggserien var något av det bästa jag läste som barn och jag tänkte inte ge upp så lätt. Första läspasset höll hon för öronen, andra läspasset bad hon mig sluta efter två korta kapitel och ikväll, det tredje läspasset bad hon mig fortsätta läsa så fort jag gjorde ansats att sluta. Så nu är hon fast :)

Vad vill jag då säga med detta? Jag vill inte tvinga på mina barn böcker och berättelser som de inte gillar, och såklart har det hänt att vi inte har avslutat påbörjade böcker även om det inte hänt många gånger. Jag hoppas istället att min "metod" att inte alltid låta dem välja fritt har lett till många nya favoriter och förhoppningsvis medverkar det till att bredda läsintresset. Att utmaningar föder lust helt enkelt.

Läsutmaningar 2012?

Jag sitter och funderar över om jag ska ge mig själv några läsutmaningar under 2012.

2011 började jag med att läsa hyllvärmare. Det känns väl iofs fortfarande som en angelägen utmaning. Jag får inventera hyllorna framöver och kanske även ta en titt på vad sambon läst senaste året och se om det finns några guldkorn att hämta.

Mitt mål förra året var att läsa 10 böcker på italienska och det gick väl inte så bra eftersom jag bara kom upp i 7. Men min italienska lärare sa i höstas att läsa mycket skulle hjälpa mig att få ännu mer flyt i språket och banne mig om jag inte skulle klara av en italiensk bok i månaden under 2012!?

Just nu håller jag på att läsa den första boken på tyska på många år och det ger mersmak. Kanske ytterligare en eller två tyska böcker iår. Det vore kul att läsa om en gammal favorit och kanske ytterligare något nytt.

2011 läste jag även klassiska deckare utan att ha något speciellt mål, det var ren lustläsning. Jag borde uppdatera vad jag skrivit tidigare och skriva ett sammanfattande inlägg om det på bloggen. Riktigt roligt projekt som kanske fortsätter även iår, men helt utan ambitioner.

Dessutom florerar det ju mängder av läsutmaningar ute i bland bokbloggarna, men jag har inte hittat någon som jag riktigt känner mig manad att delta i ännu:

Ord och inga visor kör en Strindbergsutmaning under Strindbergsåret 2012
Enligt O kör en Boktolva som går ut på att man läser 12 nya författare under 2012
Inför årets bokmässa med nordiskt tema lockar bloggen Dantes bibliotek med en utmaning om att läsa en nordisk bok i månaden under året.

Snacka om dålig planering

Sitter och tittar på vad vi ska hitta på i Sverige när vi åker "hem" på ett kortare vinterlovsbesök om en dryg månad och inser att vi åker hem samma dag som den officiella Bokrean startar. Dvs den 22 februari. Attans också.

Just nu

Efter Korparna och Den drunknade som båda var jättebra, men inte så upplyftande så känns det väldigt uppfriskande att läsa Grand final i skojarbranschen. Visst är det ganska dystert emellanåt även i denna boken, men hela historen är skriven med glimten i ögat och otroligt underhållande att följa hur Lillemor och Babba lyckats hålla sin hemlighet från att bli avslöjad under alla år. Att boken dessutom utspelar sig bland författare och förlag gör den inte mindre underhållande. En bok som gärna får fortsätta lääänge än!

Sköna jullov

...närmar sig ofrånkomligt sitt slut nu.

Imorgon drar skolan och vardagen igång igen efter ledigheten. Läxorna är klara, hostan borta, och det känns som om våren redan är kommen. Efter ett år på olika skolor så öppnar äntligen barnens nyrenoverade skola. Spännande för dem med nya fina lokaler och underbart skönt för mig som skjutsar och hämtar dem varje dag!

Min egen ambition är att leta jobb lite mer seriöst och inte bara förlita mig på de förfrågningar jag får om översättning emellanåt. Direkt drar jag igång med en serie engelska lektioner i sonens klass, men det tar inte så mycket tid i anspråk.

Fast som vanligt har jag lite projekt här hemma att ta tag i först. Äntligen tror jag jag har hittat en lösning till hur 7-åringens rum kan möbleras. Han får en extra stor garderob så att det förvaringsutrymme vi har i hallen på övervåningen kan bli en datorarbetsplats (och en del av grejerna därifrån således hamnar i hans rum). Således väntar ett antal IKEA besök den närmsta tiden Alltid lika kul!

Den drunknade

Den drunknade är en skickligt skriven debut av författaren Therese Bohman. Miljöbeskrivningarna är väldigt bra men framförallt är det stämningen som hon skapar som är speciell och som gör att boken är så bra.

Stella är för Marina den ouppnåeliga storasystern som har allt från utseende och målvedvetenhet till det som Marina åtrår mest av av allt: Stella har Gabriel.

Boken är skriven ur lillasyster Marinas perspektiv och det är kanske därför Gabriel, Stellas kärlek och en välrenommerad författare, inte kritiseras eller nagelfars i någon djupare mening. Marina kan inte se klart i sin förälskelse och därför vet inte heller vi läsare riktigt allt om vad som försiggår egentligen. Det bidrar till en suggestiv stämmning och man kan ana att det finns någonting under ytan, något som Marina inte riktigt uppfattar förrän det kanske är försent även för henne...

Korparna

Två böcker utlästa i år men fortfarande ingen bloggrecension ännu... Det måste jag åtgärda, så nu kommer en kortrecension av 2011 års Augustprisvinnare.

För blev jag lite rastlös, men när jag insåg att det inte skulle hända så mycket i Korparna av Tomas Bannerhed så kopplade jag av och njöt av språket och detaljrikedomen i berättelsen. Huvudpersonen Klas har inte den lättaste av uppväxter på gården han förväntas ta över på den småländska landsbygden på 70-talet. De höga förväntningarna på honom leder till ständigt dåligt samvete och att han distanserar sig från familjen och fadern. Dessuom blir fadern sjuk och familjens försörjning hänger på att Klas hjälper till på gården. Istället för att försöka resonera så tiger Klas och smiter undan till sina fåglar så fort han få en möjlighet. Balansen mellan att frigöra sig från föräldrarna samtidigt som kraven binder honom vid gården blir en enorm påfrestning och då han inte har någon att vända sig till så sluter sig inom sig själv.

Det hög igenkänningsfaktor på hur en tonåring resonerar och fungerar. Klas längtan efter att frigöra sig är stark, men han vet inte hur han ska hantera den. Samtidigt är rädslan att bli övergiven fruktansvärt skrämmande. När Veronica från Upplands Väsby dyker upp kommer tonårspojkens all längtan efter sammanhang och tillhörighet fram, men han  vet inte hur han ska förhålla sig inför henne heller. På många sätt är Klas är en vanlig tonåring som har svårt att hantera sina besvärliga hemförhållanden. Det är en mycket stark berättelse om utanförskap och längtan.

2011 års läsning i korthet

Det blev totalt 102 böcker lästa 2011, vilket är väl över genomsnittet för mig. Det beror på olika saker. Dels lyssnar jag på fler böcker än någonsin då jag för ett år sedan bytte bil och kan lyssna från USB-minnet och inte behöver köpa otympliga cd-böcker, dels har mina barn nu blivit så stora att jag läser "riktiga" böcker för dem vilket tillsammans med andra faktorer bidragit till fler lästa böcker mig. 

2011 läste jag:

17 böcker på engelska. Den bästa var nog My Sister my Love av Joyce Carol Oates och roligaste upptäckten var Elly Griffiths deckarserie som lockar till merläsning!

7 böcker på italienska. Här var min målsättning att läsa 10 böcker, men det gick väl inte så bra... Vilka 7 böcker jag tillslut ändå läste finns i detta inlägget. Skärpning inför 2012. 

19 böcker på läsplatta. Denna siffran var överraskande låg med tanke på hur många böcker jag läst totalt. Men vid närmare eftertanke stämmer det nog. 24 av de romaner jag läst på svenska är översatta och de finns sällan tillgängliga via e-lib varifrån den största andelen av mina e-böcker kommer. Dessutom har jag lyssnat på så många som...

26 ljudböcker. En av favoriterna här var Boken om Blanche och Marie av P. O. Enquist, men också hela Stefan Tegenfalks trilogi (Vredens tid, Nirvanaprojektet, Den felande länken) inläst av Reine Brynolfsson. 

16 barn och ungdomsböcker har jag läst, varav 9 högläsningsböcker. Jag har svårt att nämna en favorit för att de har alla varit riktigt bra faktiskt. 

3 faktaböcker, varav 2 koböcker (med läsavsnitt mellan recepten) är ett få, men jag brukar nog inte komma upp i många fler än så...

1 biografi är nog ett ovanligt lågt antal. Dessutom gillade jag inte Barfota änglar något vidare heller...

10 klassiker. Mängden klassiker beror till stora delar på min egen utmaning att läsa klassiska deckare som jag verkligen gillat och säkert kommer fortsätta med. Därutöver har jag läst och gillat The Age of Innocence av Edith Wharton och The Bell Jar av Sylvia Plath. 

4 seriealbum. Absoluta favoriten var JA till Liv av Liv Strömquist, med Family Living - den ostädade sanningen av Lotta Sjöberg som en god tvåa.

Gott nytt läsår!

Min nyårshälsning kommer några dagar sent då den senaste veckan på bloggen har bestått av tidsinställda inlägg medan jag i själva verket befunnit mig i ett periodvis soligt, periodvis snöigt Dolomiterna! Vi har haft underbara skiddagar med fantastiska snöförhållanden.

Tack och lov för den gångna veckan säger jag bara - för nu är diskmaskinen är trasig, tvätthögen enorm (tack och lov fungerar tvättmaskinen), jag går på antibiotika för en envis hosta och barnen har högvis med läxor som skall vara klara innan jullovet är slut. Dessutom upptäckte jag just att mitt lån på Korparna går ut om 15 timmar (som vanligt har det inte blivit riktigt lika mycket läst som jag föreställt mig på skidresan). Inte för att jag har något emot att ägna resten av kvällen åt att läsa, men det är inte så kul att känna tidspressen.

Hoppas

Hoppas gör man väl extra mycket så alldeles i början av ett nytt år. Men många av våra förhoppningar skulle nog te sig totalt ouppnåeliga och troligen även ganska patetiska för Jonna som sticker hemifrån några dagar innan jul. Hon sticker från en mamma som sviker och väljer att fira jul med sin nya kille istället för med Jonna och från en alkoholiserad mormor som skäller istället för att bry sig när Jonna ringer från rymmen och faktiskt längtar hem. Aldrig hade Jonna anat hur svårt det skulle vara att hitta jobb i julrushens Stockholm och vad man får vara beredd att ställa upp på för värme och en plats att sova på.

Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Barfota änglar som jag läste nyligen. Barfota änglar är en verklig historia om ett par tjejer som sticker till Asien för att fly livet hemma som inte riktigt lyckades beröra. Det gör däremot denna fiktiva berättelse om Jonna. Som tonåring skulle jag ha älskat att läsa böcker som Hoppas av Åsa Anderberg Strollo.


Boken Hoppas vann jag i höstas på Enligt O's blogg. Tack :) Nu hamnar den på hyllan för ungdomsböcker dom mina barn ännu inte är gamla nog att läsa. Men snart.


 

Rum 213

Min 9-åriga dotter har läst ganska raslöst under stora delar av hösten och hoppat från bok till bok och haft svårt att fastna för något. Därför var det väldigt kul att se henne så totalt slukas upp av Ingelin Angerborns bok Rum 213 som hon vägrade släppa ifrån sig under annandagen.

Jag passade på att ställa några frågor föra att fånga hennes intryck av boken.

Vem handlar boken om?
Elvira, Meja och Bea som är rumskompisar på kollo. Meja och Bea känner varandra sedan tidigare, men Elvira har åkt på kollo utan att känna någon.

Vad händer dem?
De bor i rum 213. Bea säger att rummet för otur med sig för det spökar och saker försvinner. Anledningen att det spökar är att Mebel Andersson har dött i det rummet och nu spökar hon.

Vad gör tjejerna när det försvinner saker?
De misstänker olika personer och letar efter ledtrådar. Sen förstår de att det är ett riktigt spöke.


Vad tycker du om slutet på boken?
Den slutar bra och dåligt. Bra för att de får tillbaka sina saker men dåligt för dem för att de blir bästa kompisar och vill inte åka hem från kollot.


Vem passar boken?
Alla! Den är bra för att den är så spännande.

Nästa jul

...tror jag att jag får skicka dottern till Sverige för att hjälpa morfar med julbaket ;)

Vi har haft väldigt lugna och sköna juldagar och att pepparkakorna blev glaserade först på juldagen bidrog bara än mer till den avkopplade stämningen i huset. 

Matkassarna

Att försöka samla kommentarer i julveckan visade sig vara ganska svårt men med lite god vilja kommer jag ändå upp i fyra inlägg med 10 kommentarer och nu har jag inhandlat fyra stycken matkassar. Tack snälla bloggläsande vänner och släktingar för att ni ville vara med! Matkassen var något jag ville uppmärksamma och göra extra i juletid som en gest att jag uppskattar er alla. Tack ni som ville vara med :) Tillsammans gör vi skillnad.

Nu tänker jag ta en veckas bloggpaus och fira nyår med god mat, frisk luft och en läsplatta full med läsning. Ev. kommer ett par stycken tidsinställa inlägg om jag får till dem ikväll.

Ändrade planer

... i sista minuten har vi blivit inbjudna till våra grannar på julmiddag på juldagen och givetvis kan vi inte tacka nej till julmiddag på italienskt manér så vi får ändra våra planer och duka fram stora julmiddagen här hemma idag. Just nu väntar jag på att diskmaskinen ska bli klar så jag kan sätta på spisen och göra mintkyssar, koka tomtegröt och grilla revbenen.

Under tiden roar vi oss med Disney jul på TVn. Sista presenten i barnens adventskalender var en DVD som innehåller flera av favoriterna från Kalle på julafton: Tomtarnas julparad, Tjuren Ferdinand och Pluto och julgranen. Mys på julaftonsmorgonen!

Hinner (och orkar) vi så blir det en runda i stan framåt kvällen och titta på julbelysningen. Tomten kommer först i natt så barnen får fortsätta vara spänt förväntansfulla ytterligare ett tag.

...från oss alla till er alla...

Kom gärna ihåg min julklapp till alla er bloggläsare! För att ta dela av den så behöver du bara lämna en kommentar på något eller några av veckans inlägg. Önskar er alla en riktigt god jul! 

Som en saga i guld och rött

...det var dotterns kommentar när barnen klätt granen. Jag som var nervös att den skulle få underkänt för sanningen är den att den inte tillhör de vackraste exemplaren. Visserligen ganska tät, men den lutar mer än lovligt och höjden lämnar en del att önska. Men vad är en sné gran mot tindrande barnaögon!? :)

Våra blygsamma julförberedelser är mer eller mindre klara; knäck, mandelmusslor och Ernsts kanelhjärtan är bakade. Stora julpaketet från Sverige har anlänt (efter en ganska nervös väntan) och faktiskt så ligger det några skivor griljerad julskinka i kylen, direktimporterad från Dublin härom veckan. Där står även några flaskor julmust från IKEA och vittnar om att vi är redo och julen kan komma så snart den är redo.

Det viktigaste av allt är nog ändå att barnen börjar sitt jullov nu! Ett tungt år är till ända vad gäller skolan. För ett år sedan rasade taket i deras skola och de har under ett år nu gått på två olika skolor med skolbuss och allt annat som det inneburit. Men nu är skolan deras skola äntligen färdig renoverad och efter
jullovet kan de återvända dit - jag vet inte om jag eller barnen är gladast faktiskt!!!

Hinder i julläsningsplaneringen

Mest hela hösten har jag läst vunna, fådda, och några köpta böcker och inte så mycket på läsplattan. Men nu tyckte jag det var dags igen och har lånat ett gäng e-böcker inför jul- och nyårshelgerna. Jag brukar inte låna med framförhållning, men vi ska åka sidor under nyår så därför har jag samlat på mig några titlar denna gången.


Det var bara det att när jag skulle lägga över dem på läsplattan så kände datorn inte igen läsplattan... Paniken stegrades när allt allt jag provade visade sig resultatlöst. Tillslut visade det sig vara en glapkontakt - plattan går att ladda via usb-porten, men fästet inuti plattan är löst och att ladda ner böcker fungerar bara när man håller kontakten i ett visst läge. Så nu ligger äntligen böckerna på plattan, men när de är utlästa och julhelgen är förbi lämnar jag den på reparation till en elingenjör nära mig - och hoppas få tillbaka en fungerande läsplatta ;)


I julhelgerna läser jag således:

• Elisabeth Åsbrink - Och i Wienerwald står träden kvar
• Kerstin Ekman - Grand Final i skojarbranchen
• Tomas Bannerhed - Korparna
• Karin Wahlberg - Glasklart

Utöver läsplattan tar jag med en bok på tyska till de tysktalande delen av Italien där vi ska åka skidor, nämligen Die Entdeckung der Currywurst av Uwe Timm. Att inleda 2012 med en tysk bok skulle kännas som en bra start faktiskt!


Vad planerar du att läsa under helgerna? Kom ihåg att för varje inlägg som får 10 kommentarer eller fler under veckan fram till jul så skänker jag en matkasse i Svenska kyrkans julkampanj!

Elly Griffiths - ny favorit!

Ständigt på jakt efter den nya ultimata engelska deckarförfattaren hittade jag genom bokomatens blogg till Elly Griffiths som skriver om arkeologen Ruth Galloway, specialist på skelett och ben. Till vardags undervisar hon på universitetet, men så kommer hon i kontakt med kriminalkommisarie Nelson som behöver hennes hjälp med ett fynd. Nu har jag läst två böcker och Ruths liv har tagit en helt annan inriktning både privat och professionellt sedan hon första gången träffade Nelson. Böckerna bjuder inte på några dimmiga Londongator eftersom de utspelar sig vid kusten, men väl på ruggigt landsortsväder med allt vad det innebär av regn och storm. Precis som det skall vara i en engelsk deckare!

Den första boken, The crossing Places (Flickan under jorden på svenska)läste jag på engelska. Bok två, Janusstenen fick jag gratis tillsammans med en tidning och läste därför på svenska. Jag föredrar nog ändå engelska och kommer gå tillbaka till det när jag efter jul beställer del tre, The House at Sea's End (Huset vid havets slut), den ligger redan i önskelistan på Amazon. Till våren kommer bok fyra, Känslan av död ut på svenska strax efter den ges ut på engelska.

Ojoj - vad många böcker jag har att se fram emot nu :)

Kom ihåg att för varje inlägg som får 10 kommentarer eller fler under veckan fram till jul så skänker jag en matkasse. Den första är beställd - tack ni som kommenterat redan! I kampanjen på Svenska kyrkans hemsida så kan ej beloppet ändras, utan man beställer en matkasse åt gången - så allt eftersom kommentarerna på veckans blogginlägg droppar in så skänker jag en kasse. (Jag har försökt ta en skärmdump, men lyckas inte få in den som bild i bloggposten - sorry, så oteknisk är jag...)

Årets julklapp till mina bloggläsare!

Julen närmar sig med stormsteg, min förkylning är äntligen över, granen står i stugan och pepparkakorna är bakade. Barnen tjatar och längtar - kan inte riktigt tåla sig tills tomten kommer. Det enda som fattas är ett paket som har varit på väg från Sverige ett bra tag nu... Vi håller alla tummar vi tar för att det ska hitta fram till oss innan veckan är slut.

Julklappar blir det inte så många. Barnen och vi har ju allt vi behöver och släktingarna ger så att det räcker och blir över. Lite kläder, böcker/spel och varsitt paket från Tomten inte att förglömma.

Någon matkasse hade jag inte önskat mig även om det hade funnits här. Däremot ger jag gärna bort Svenska Kyrkans matkasse - det blir min julgåva till er min bloggläsare!

Svenska Kyrkans matkasse innehåller ingen hemkörning, inga råvaror eller recept. Istället får utsatta människor i 150 länder möjlighet att äta sig mätta, ta sig ut ur fattigdom och skapa ett tryggare liv. Ge den till dig själv eller till någon annan som en perfekt gåva till jul!

För varje blogginlägg innan jul med fler än 10 kommentarer (från 10 olika personer) skänker jag en matkasse. Det innebär att din kommentar är värd 10 kr då en matkasse kostar 100 kr! 

Anonyma kommentarer räknas inte och jag lovar att lägga upp minst ett inlägg om dagen fram till julafton. OK? Allt klart? Då är det bara att börja kommentera!

Uppdaterat: Detta är dessutom mitt 500:de inlägg på Böcker etc och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira! Kom nu ihåg att kommentera :)

Astrid Lindgren i juletid

Mina favoritberättelser i juletid är dessa:


1. Jul i stallet
Julevangeliet i Astrid Lindgrens tappning. Den är ljuvlig. Jag har en annan utgåva än den på bilden med fantastiska bilder (känner inte till bilderna i den nyare utgåvan). Barnen älskar den och jag tycker det är viktigt att de (och alla andra barn) vet varför vi firar jul. Det spelar ingen roll om kan är kristen eller ej. Julens kulturella bakgrund handlar om barnet i julnatten och Astrid skriver så alla kan ta till sig!

2. Kajsa Kavat hjälper mormor.
Det är så vackert. Ilon Wiklands bilder och Astrids texter i underbar förening.
3. Jag kan inte hjälpa det men även den tredje julberättelsen är av Asrid Lindgren : Jul i Bullerbyn.
Här visar hon upp de svenskaste av alla jultraditioner på ett sådant sätt som får allas ögon att tindra och längta till julen. Och det är inte klapparna som lockar.


Detta inlägg publicerade jag i min gamla blogg Utlandsmamman i december 2008 - men böckerna står sig fortfarande som de finaste julböckerna för barn - enligt mig då :) 

Trevlig Lucia

... eller hur hälsar man egentligen varandra på Luciadagen? Idag har jag mest legat på soffan och tittat på TV och läst Elly Griffiths. Ibland har det sina fördelar att vara krasslig :)

Så mycket Luciafirande blir det inte för oss idag. Gitarrspel och skridskoåkning står på schemat efter skolan för barnen och jag skall på något vis se till att de kommer till och från sina aktiviteter.

Däremot lyser den vackra Lucian som min händiga faster gjort stämningsfullt i vårt hem. Dessutom var vi ju i Milano och lussade igår (bidragande orsak till att förkylningen känns värre idag?)

Dublin

Härliga lugna dagar i Dublin december 2012  2011

Med hem:

• 0 böcker - men däremot en låång beställningslista som får avvakta till efter jul
• Resväskor proppfulla med julklappar - till barnens gjädje!
• En förkylning som heter duga

Att komma över en lässvacka

Jag har överraskat mig själv och sprutat ut recensioner av olika längd och djup de senaste två veckorna. Innan dess gick det minst sagt segt med både läsning och recenserande. Hemligheten? Av böckerna på min läslista har jag valt de tunnaste. De tjockare böckerna har helt enkelt känts oöverkomliga, så de har fått vänta och på så vis har jag fått lite flyt i läsningen igen.

• Jag började med Cuore di Ciccia av Susanna Tamaro. Visseligen på italienska vilket kräver hög koncentration, men en barnbok så det var inga problem att hänga med i storyn. Med både humor och allvar skriver hon om övervikt hos barn, man kanske framförallt om vuxnas oförmåga att se roten till barnen problem.
• Sedan lyssnade jag och barnen på Jaquline Wilsons bok Lily Alone i bilen på väg till och från skolan. Lilys mamma lämnar Lily med ansvar för tre småsyskon. Ytterligare en bok om oansvariga vuxna och starka barn. 
• Jag läste Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye. Jag överraskades av att det inte var en roman utan tre långa noveller, men med distans till läsningen kunde jag se en komplex bild av problematiken Ndiaye vill lyfta fram - Afrikas kvinnor i postkonialismens Frankrike.
• Årets augustpristagre i barn- och ungdomsklassen, Pojkarna av Jessica Schiefauer har skrivit en berättelse om utanförskap, vänskap, identitetsskapande, brytning, beroende. Och den är rikigt riktigt bra.
• Barfota änglar av Linnea Willèn om två trasiga tjejers försök att fly från sina problem var visserligen tunn, men den grep aldrig riktigt tag i mig. 
• Jag skrev även en kort recension av den sista delen i Stefan Tegenfalks otroligt bra och spännande trilogi. Den felande länken var allt annat än tunn, men så läste jag boken för ett tag sedan utan att det blev av att jag recenserade den. 
• Det blev även en kort redogörelse över vad jag tyckte om Liza Marklunds nya bok Du gamla du fria. En del kritiker har inte varit nådiga, men mig passade den utmärkt att lyssna på i adventsstöket här hemma.  
• I helgen läste jag först ut Man Booker Pristagaren Julian Barnes The Sense of an Ending. En bok om en högst ordinär man vars liv förändras när han en dag får ett oväntat brev, med ett totalt oförutsägbart slut. Tunnast och kanske den jag tyckte bäst om av senaste veckornas lästa böcker :)
• Den sista boken jag recenserat under dessa veckor var Kortvingar av Anja Snellman. Ett kärt återseende av en författare som hamnat i glömska och som inte gjorde mig besviken. 

Igår läste jag dessutom ut 3 böcker - det händer sannerligen inte varje dag. Det tre var:

Maria Lang - Farliga drömmar
Alison Uttley - Penelope : en resa i tiden (högläsning)
Astrid Lindgren - Mio min Mio (högläsning)

Jag hade verkligen planerat att jag skulle läsa ut båda barnens högläsningsböcker samt min egen bok innan vi beger oss till Dublin idag (framme vid midnatt...). Därför la jag ner mer tid på läsning än vanligt igår kväll. Min Maria Lang bok är gammal och sidorna håller på att släppa så den tål inte att packas och barnen för klara sig utan högläsning de dagar vi är borta  - fast chansen att vi hittar något där är överhängande!

Italienska böcker på film

Jag försöker ju läsa på italienska med jämna mellanrum, men faktum är att några av de böcker som står i vår bokhylla har förlorat lite av sin lockelse efter att jag har sett filmen. Inte alls för att filmerna har varit dåliga, men mest för att latheten i mig säger att jag inte längre behöver läsa boken!

Tidigare har jag på bloggen skrivit om:

• filmen Io non ho paura från boken med samma titel (Jag är inte rädd på svenska)
• Caos calmo, en filmatisering av Sandro Veronesis bok med samma namn som inte finns på svenska.

2008, samma år som den vann Strega-priset, gav jag boken till min sambo i födelsedagspresent (givetvis med baktanken att läsa den själv, hehe). I år fick han filmen i present (eftersom jag fortfarande fått tummen ur och läst boken ...).

Häromveckan tittade vi så på La solitudine dei numeri primi, filmatiseringen av Paolo Giordano's bok (Primtalens ensamhet på svenska) som hade biopremiär hösten 2010. Filmen handlar om Alice och Mattia, två ungdomar som båda varit med om traumatiska upplevelser som barn och som till en följd av det växt upp utan vänner och ansetts udda av omgivningen. De dras till varandra, men gränsen mellan vänskap och kärlek är en tunn och oerhört bräcklig. Det känns som saker fattas i filmen vilket gör att jag har svårt att få saker att riktigt hänga ihop. Det är även en historia med många bottnar men filmen saknar djup vilket gör att jag aldrig blir riktigt engagerad. Men Alba Rohrwacher som spelar Alice gör det väldigt bra och filmen är värd att se bara på grund av henne - dessutom spelar Isabella Rossellini Mattias mamma.

Även om jag nu har sett filmen är jag fortfarande sugen att läsa boken. Dels för att den lär sluta på annat sätt än filmen, dels för att förstå vissa delar av berättelsen bättre (dvs få det djup och samband som jag saknade i filmen). Fast just nu har läsningen ingen större prioritet - jag har ju sett filmen ;)

Kortvingar

Under några år i början av 2000-talet läste jag mycket finsk och finlandssvensk litteratur. Sedan var det kanske småbarnsår och utlandsflytt som kom emellan för nu är det glest mellan böckerna. De jag kan dra mig till minnes jag har läst därefter är superbraiga Sofi Oksanen som jag  läste i somras (men ser att jag inte bloggat om - fy skäms) och innan dess har jag försökt tycka om Monika Fagerholm utan att lyckas.

Därför var det roligt att bli påmind om Anja Snellman på bibliotekets hylla för utgallrade böcker vid sommarens besök i Sverige. Fast är det  ju samtidigt ledsamt att boken Kortvingar stod där och såg helt oläst ut... Nu fick den iaf följa med mig hem och har värmt hyllan sedan i somras.

Boken baseras på ett brutalt knivmord på tre ungdomar i ett tält som skedde i Finland 1960 och som fortfarande är olöst. Författaren har med utgångspunkt i den verkliga händelsen skapat en egen historia. För mig handlade den mer om hur livet går vidare för dem som är med om en sådan händelse, än om att hitta en möjlig lösning på morden. En flicka, den lite udda Marleena överlever för att hon har en träff med sin lärare i skogen under natten, medan hennes lillasyster Anniina är ett av offren som attakeras när de ligger och sover i tältet. 14-åriga Marleena bär skulden med sig genom livet, och avslöjar aldrig för någon hur det kom sig att just hon överlevde dådet. I familjen finns även en äldre syster och föräldrarna. Vilket liv orkar man leva efter en sådan katastrof och vad gör det med en att skuldfrågan aldrig blir utred är frågor som författaren bearbetar.

Både denna boken och även senast lästa The Sense of an Ending påminner om hur vi formas av det som händer omkring oss (i The Sense of an Ending kanske det mer handlar om hur huvudpersonen inverkade på någon annans liv utan att själv vara medveten om det) och att man kanske inte alltid kan (eller orkar) vara del i hur livet utformar sig. Jag tycker detta slags grävande i mänskans komplexa psyke är väldigt intressant när det är bra gjort och det är det både i Anja Snellmans och Julian Barnes böcker.

The Sense of an Ending

Det är en tung titel Man Booker Pristagaren Julian Barnes' bok har. The Sense of an Ending, men det är egentligen ingen tung bok i sig - mer melankolisk kanske. En bok som till stor del handlar om åldrande, minnen och att ångra sig - låter det lockande? Faktum är att det är en väldigt bra bok (fattas bara annat). Den är inte heller lång eller på något sätt svårläst på engelska om man nu inte vill vänta på att den skall komma ut på svenska i mars 2012.

Tony Weber är en alldeles vanlig man. Så vanlig att de flesta nog inte skulle dra sig för att kalla honom tråkig. Han har aldrig haft några höga ambitioner med sitt liv och nu som pensionär är han trots allt ganska nöjd med sin lugna, aningen tillbakadragna tillvaro.

En dag får han ett brev vilket får honom att tänka tillbaka på sin ungdom, sina vänner och kärlek från den tiden och innehållet i brevet tvingar honom att revidera sin inblandning i händelser som ligger mer än fyrtio år tillbaka i tiden. För att få klarhet söker han upp sitt sin flickvän från universitetet. Hennes kryptiska svar på hans frågor och envetna upprepande av frasen "You don't get it. You never did" har inte alls någon avskräckande effekt på honom utan får honom bara att bli än mer beslutsam om att ta reda på vad som faktiskt hände.

Det är en riktigt bra bok och den påminner mig mycket om Ian McEwans sätt att skriva när han är som bäst. Jag har inte läst Julian Barnes tidigare, men jag frågade min sambo som läst mycket av honom och han tyckte inte The Sense of an Ending var en typisk Barnes bok (men dock en av de bästa). Kanske jag vinklade mina frågor för jag var lite ute efter den där oväntade svängningen i historien är typisk för många av McEwans böcker och som är en av de saker som får mig att likna denna boken vid hans stil.

Speedad söndag

Jag och barnen är själva hela helgen och några dagar framåt. Igår passade vi på att bjuda hem några kompisar till barnen hela kvällen och det visade sig vara ett lyckodrag. En chans för mig att sitta ner med en bok medan de roade sig själva. När de italienska barnen dessutom uppskattade min matlagning så kändes det inte ens ansträngande att fixa maten.

Men det betydde att alla måsten var samlade till idag och dagen har gått i ett. När jag slog igen fönsterluckorna för en stund sedan kändes det som jag precis öppnat dem... 

Skönt att sätta mig ner med en mugg glögg när barnen äntligen ligger nyduschade i sina sängar. Nu väljer jag mellan ett avsnitt av Silent witness (Tyst vittne) eller några kapitel i Farliga drömmar av Maria Lang. Lika lagom avkopplande båda två :)

Idag för tio år sedan

...läste jag ut Underdog av Torbjörn Flygt. Det var när jag läste Emmas inlägg om boken och började jag leta i mina listor för att se vad jag tyckte om den när jag upptäckte det. På den tiden satte jag betyg på böcker och Underdog fick 4,5 (av 5) med det entusiastiska (om än ganska så intetsägande) omdömet "Jättebra, kul och igenkännande". 

Många bloggare, däribland Fru E, har skrivit väldigt positivt om Torbjörn Flygts nya bok om Johan Kraft. Precis som Fru E minns jag inte så mycket mer av Underdog än att det var väldigt väldigt bra. Men jag börjar så sakteliga inse att det är nog motiv nog att sätta upp Outsider på läslistan.

Kort om Du gamla du fria

Liza Marklunds nya bok har gått på datorn medan jag har adventsbakat och pysslat här hemma. Jag måste säga att Du gamla du fria är betydligt bättre än de närmast föregående böckerna om Annika Bengtzon. Jag har sett hennes förmåga att bli inblandad i det ena efter det andra osannolika dramat som ganska tröttsam och liksom hennes tilltrasslade privatliv.

Det är en spännande historia med driv i. Annika Bengtzon är även hon lite mer mänsklig än hon har för vana att vara, men det kanske beror på att det denna gången är hennes (odräglige) man Thomas som är offret. Fast man kan ju fråga sig vad det är som drar henne tillbaka till denna man som gång på sviker och beter sig som ett kräk? Sen kan man fortsätta undra hur det är möjligt att alla i Annikas närhet är så fruktansvärt självupptagna att ingen har tid att hjälpa henne att ta hand om barnen när Thomas riskerar att dö om de inte handlar snabbt. Allra mest häpnadsväckande är att hans egen mamma inte verkar bry sig ett dugg om sin son, jag köper inte riktigt denna känslokyla.

Den felande länken

Triologin som inleddes med Vredens tid för att följas av Nirvanaprojeket och som avslutas med Den felande länken måste vara något av det bästa som hänt svensk kriminallitteratur under de senaste åren.
Stefan Tegenfalk har skapat ett verk som håller spänningen uppe till sista sidan.

Böckerna hänger tätt ihop och ska läsas i ordning, annars missar man för mycket. Jag lyssnade på de två första so Reine Brynolfsson gjort fantastiskt bra inläsning av. Tredje boken var ett recensionsex från Massolit förlag.

Nu väntar jag bara på att det skall komma fler böcker av författaren. De får gärna ha Walter Gröhn och Jonna de Brugge i huvudrollerna, men med ett nytt fall att lösa.