Korparna

Två böcker utlästa i år men fortfarande ingen bloggrecension ännu... Det måste jag åtgärda, så nu kommer en kortrecension av 2011 års Augustprisvinnare.

För blev jag lite rastlös, men när jag insåg att det inte skulle hända så mycket i Korparna av Tomas Bannerhed så kopplade jag av och njöt av språket och detaljrikedomen i berättelsen. Huvudpersonen Klas har inte den lättaste av uppväxter på gården han förväntas ta över på den småländska landsbygden på 70-talet. De höga förväntningarna på honom leder till ständigt dåligt samvete och att han distanserar sig från familjen och fadern. Dessuom blir fadern sjuk och familjens försörjning hänger på att Klas hjälper till på gården. Istället för att försöka resonera så tiger Klas och smiter undan till sina fåglar så fort han få en möjlighet. Balansen mellan att frigöra sig från föräldrarna samtidigt som kraven binder honom vid gården blir en enorm påfrestning och då han inte har någon att vända sig till så sluter sig inom sig själv.

Det hög igenkänningsfaktor på hur en tonåring resonerar och fungerar. Klas längtan efter att frigöra sig är stark, men han vet inte hur han ska hantera den. Samtidigt är rädslan att bli övergiven fruktansvärt skrämmande. När Veronica från Upplands Väsby dyker upp kommer tonårspojkens all längtan efter sammanhang och tillhörighet fram, men han  vet inte hur han ska förhålla sig inför henne heller. På många sätt är Klas är en vanlig tonåring som har svårt att hantera sina besvärliga hemförhållanden. Det är en mycket stark berättelse om utanförskap och längtan.