Jag har längtat efter Linn Ullmann. Hon har aldrig gjort mig besviken och De oroliga är kanske det bästa och det är definitivt det mest personliga hon har skrivit om hur det var att växa upp som kärleksbarn till två egensinniga karriärister till föräldrar, och som dessutom separerar när hon bara är några år gammal. Slitningarna, längtan, ensamheten men också den starka kärleken till dem båda. Dessutom den starka berättelsen om hur Linn följer sin far den sista tiden, om hur de spelar in sina samtal för att tillsammans skriva en bok, en bok som aldrig ska komma att bli skriven. Fadern dör och banden är borta i flera år innan de upphittas igen i en kartong på en vind. Jag föreställer mig att det ändå är banden som är anledningen att denna personliga bok om både Linn Ullmann själv och Ingmar Bergman blev skriven. Definitivt en av årets bästa böcker!
Jag har lyssnat på boken och tycker Julia Dufvenius gör ett fantastiskt jobb som inläsare, men så hade väl även hon en stark (yrkesmässig)relation till Ingmar Bergman och det kanske är det som gör gör att det gnistrar till.
Ämnesord
afrikansk litteratur
arbetarlitteratur
arkitektur
att blogga
barnböcker
bibliotek
bilderböcker
biografier
boken i framtiden
bokhandel
dansk litteratur
deckare
e-böcker
engelskspråkig litteratur
facklitteratur
familjefrågor
fantasy
film
filmatiseringar
finsk litteratur
fransk litteratur
grafiska romaner
guideböcker
handböcker
helgdagar
historia
historiska romaner
hobby
högläsning
invandrarlitteratur
irländsk litteratur
italiensk litteratur
italienska utflykter
japansk litteratur
kapitelböcker
klassiker
kokböcker
konst
kulturhistoria
litteraturpriser
livet i Italien
ljudböcker
läsning
läsplatta
läsutmaningar
moderna klassiker
norsk litteratur
noveller
om översättningar
poesi
politik
post-kolonialism
postmodernism
samhälle och ekonomi
samhällsskildring
semester
spansk litteratur
språk
svensk litteratur
tecknade serier
thriller
tidskrifter
traditioner
true crime
tv-serier
tysk litteratur
ungdomsböcker
uppväxtskildringar
utmaningar
Visar inlägg med etikett biografier. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett biografier. Visa alla inlägg
torsdag 24 november 2016
fredag 18 november 2016
Inte Nancy men Elsie
Jag tycker lika mycket om Riktiga Elsie som om de flesta av Elsie Johanssons romaner. Hon har ju ofta blandats ihop med sina romanfigurer och speciellt med Nancy.
I biografin berättar hon öppenhjärtigt om sitt eget liv och visst skriver hon om hur delar av det blivit stoff som hon använt i romanerna. Hennes liv fascinerar och med tanke på allt hon varit med om och den visdom hon samlat på sig under resan från fattigsverige till att bli en av våra mest folkkära författare förundras jag över att hon inte är ännu äldre än sina 85 år! Hoppas verkligen hon får leva många år till och att hon har kvar berättelser hon fortfarande vill dela med sig av.
I biografin berättar hon öppenhjärtigt om sitt eget liv och visst skriver hon om hur delar av det blivit stoff som hon använt i romanerna. Hennes liv fascinerar och med tanke på allt hon varit med om och den visdom hon samlat på sig under resan från fattigsverige till att bli en av våra mest folkkära författare förundras jag över att hon inte är ännu äldre än sina 85 år! Hoppas verkligen hon får leva många år till och att hon har kvar berättelser hon fortfarande vill dela med sig av.
tisdag 4 oktober 2016
Med småländsk stämma
Det är nästan som att höra Astrid själv berätta när Karin Alvtegen läser Astrid Lindgrens Krigsdagböcker. Jag googlar för att se varifrån Karin kommer för att få en förklaring till hennes småländska och lär mig att hon är barnbarn till Astrids bror. Vilket perfekt val av inläsare!
Boken är en blandning av tidningsnyheter och notiser från familjelivet i Stockholm med två skolbarn. Intressant och en helt ny bild av Astrid för min del!
Boken är en blandning av tidningsnyheter och notiser från familjelivet i Stockholm med två skolbarn. Intressant och en helt ny bild av Astrid för min del!
måndag 24 september 2012
Mammor och döttrar
Jag upptäcker att jag befinner mig mitt i en läsperiod på temat mödrar och deras döttrar. Eller när jag tänker närmre på det så handlar det om döttrar och deras mödrar - dvs samtliga böcker är skrivna ur dotterns perspektiv.
Det började med att jag i förra veckan började på Skärvor av en sönderslagen spegel av Christine Falkenland vars huvudperson befinner sig i ett slags tomrum efter den bortgångna mamman och som söker kraft att orka leva vidare. Förra veckan var jag förkyld och det blev lite för tung läsning, så jag la ifrån mig Falkenland och började istället läsa En ovärdig dotter av Justine Lévy. Inte vidare upplyftande läsning det heller...
Louise har haft en minst sagt brokig uppväxt med en mamma som gått från fotomodell, via diverse missbruk och som nu är döende i cancer samtidigt som Louise väntar sitt första barn. Om man gillar att läsa om destruktiva relationer (i detta fallet mamma/barn) så är det här en perfekt bok. Mår man däremot dåligt av sådana böcker ska man nog avstå från att läsa. Jag gillade mycket! Tack Fru E (som ju har fin ny sida!).
Igår fortsatte jag på temat trasiga mamma/dotter relationer och plockade upp Jeanette Winterson's Why be happy when you can be normal som verkar fruktansvärt bra.
Det började med att jag i förra veckan började på Skärvor av en sönderslagen spegel av Christine Falkenland vars huvudperson befinner sig i ett slags tomrum efter den bortgångna mamman och som söker kraft att orka leva vidare. Förra veckan var jag förkyld och det blev lite för tung läsning, så jag la ifrån mig Falkenland och började istället läsa En ovärdig dotter av Justine Lévy. Inte vidare upplyftande läsning det heller...
Louise har haft en minst sagt brokig uppväxt med en mamma som gått från fotomodell, via diverse missbruk och som nu är döende i cancer samtidigt som Louise väntar sitt första barn. Om man gillar att läsa om destruktiva relationer (i detta fallet mamma/barn) så är det här en perfekt bok. Mår man däremot dåligt av sådana böcker ska man nog avstå från att läsa. Jag gillade mycket! Tack Fru E (som ju har fin ny sida!).
Igår fortsatte jag på temat trasiga mamma/dotter relationer och plockade upp Jeanette Winterson's Why be happy when you can be normal som verkar fruktansvärt bra.
torsdag 7 juni 2012
2x Anneli Jordahl
När det gäller Anneli Jordahl så sparade jag mig ganska länge att läsa något av henne. När jag visste att jag skulle komma att lyssna på henne i mars så valde jag att inte läsa något innan utan att låta mig inspireras.
Sedan dess har jag läst tre böcker av henne. Att det blev Att besegra Fru J som blev den första boken var en tillfällighet, då jag inte ens kände till den boken tidigare. Den var en stor läsupplevelse som jag redan skrivit om. Sedan har jag bara fortsatt läsa Anneli Jordahl under våren...
Det är något med hennes språk som gör det lätt att tycka om hennes texter. De är ju tre väldigt olika böcker på det vis att Att besegra Fru J är en biografi, Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) är en roman om en verklig person (Ellen Key) och Augustenbad en sommar är rätt och slätt en roman. Eller så har de två senare böckerna mer gemensamt om man tänker efter, den ena utgår från en historisk person och den andra från en historisk plats - den sörmländska kurorten Augustenbad.
Även om huvudpersonen i Augustenbad en sommar är en ganska inskränkt karl som blivit sänd till kurorten av sin hustru för att bota sin alkoholism så har jag inga problem att själv förflytta mig i tiden till denna plats där tron på vattnets helande kraft är så stark. Språket gör i denna boken allt. Det händer i det närmsta ingenting (något författaren själv påpekade när jag lyssnade på henne) ändå är den lätt att tycka om, leva sig in i och vilja leva kvar i.
Boken med den långa titeln Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) om Ellen Key föll mig inte lika mycket i smaken som de andra två böckern. Mest för att jag nog förväntade mig att lära känna Ellen Key bättre. Men det läggs väldigt stor tyngd vid hennes långvariga, olyckliga förälskelse i en gift man, och det är först när över halva boken när läst och Ellen ganska sent i livet flyttat ut till Strand vid Vättern som jag blir intresserad. Jag får leta material om Ellen Key på annat håll - för nyfikenheten är inte på något vis stillad.
Etiketter:
biografier,
historiska romaner,
svensk litteratur
måndag 28 maj 2012
Inte alls bara Mussolini
Göran Häggs bok Mussolini : en studie i makt har ganska länge utgjort min boklyssning under mina bilfärder. Boken är såklart faktaspäckad men skrivet på ett sätt så att det möjligt att följa en tidsmässig handling. Massor av namn, tidpunkter, platser svischar dock förbi så det gäller att vara uppmärksam.
Men även om man faktiskt inte är så intresserad av Mussolini utan bara av Italien sådär i allmänhet så finns det något att hämta i denna boken!
I det fallet skall man läsa förordet och bokens första kapitel som dels drar upp Mussolinis liv och gärning i korthet men även tar upp Italiens enande 1861 och diskuterar de geografiska och språkliga skillnaderna mellan Italiens olika folk och som fortfarande i stor grad präglar det italienska samhället. Boken innehåller mycket intressant och relevant information för svenska Italienfantaster som vill ha lite mer bakgrund om landet och inte bara den vackra ytan. Det är lätt att ta saker om Italien för givna utifrån ett svenskt turistperspektiv och när Göran Hägg skriver utifrån våra (alltså svenska) vanliga föreställningar om Italien så lyckas han samtidigt förklara att det inte riktigt ser ut som man kanske tror.
Vem vet - har man kommit så långt in i boken så kanske man fortsätter av bara farten (?)
Men även om man faktiskt inte är så intresserad av Mussolini utan bara av Italien sådär i allmänhet så finns det något att hämta i denna boken!
I det fallet skall man läsa förordet och bokens första kapitel som dels drar upp Mussolinis liv och gärning i korthet men även tar upp Italiens enande 1861 och diskuterar de geografiska och språkliga skillnaderna mellan Italiens olika folk och som fortfarande i stor grad präglar det italienska samhället. Boken innehåller mycket intressant och relevant information för svenska Italienfantaster som vill ha lite mer bakgrund om landet och inte bara den vackra ytan. Det är lätt att ta saker om Italien för givna utifrån ett svenskt turistperspektiv och när Göran Hägg skriver utifrån våra (alltså svenska) vanliga föreställningar om Italien så lyckas han samtidigt förklara att det inte riktigt ser ut som man kanske tror.
Vem vet - har man kommit så långt in i boken så kanske man fortsätter av bara farten (?)
onsdag 9 maj 2012
Att besegra Fru J
Titeln Att besegra Fru J är ett citat från en dikt av Elsie Johansson. Jag tycker varken den eller undertiteln en bok om Elsie Johansson särskilt väl beskriver vad det är för en bok som Anneli Jordahl har skrivit. Det är nämligen en bok om så mycket mer än om författaren Elsie Johansson. En riktig guldgruva faktiskt.
Boken handlar bland annat om väckelserörelsen och frikyrkornas betydelse för arbetssamhällets övergång till ett samhälle där bildning blir både viktigare och mer tillgänglig för alla samhällsklasser.
Boken handlar även om Postverkets betydelse för kvinnor att inträda i arbetslivet och erhålla högre utbildning.
Boken handlar om svensk arbetarlitteratur generellt och tar upp många av arbetarförfattarna och ger exempel utifrån deras verk.
I korthet kan man säga att boken handlar om framväxten av folkhemmet.
Därtill handlar boken om Elsie Johansson och hennes författarskap. Det är hennes berättelser, rotade i arbetarnas verklighet, som är den röda tråden som håller ihop bokens alla delar och som får representera de frågor rörande folkhemmets framväxt som boken behandlar.
Att kunskap om vår historia hjälper oss att förstå dagens samhälle är ett påstående som besannas i denna boken - Anneli Jordahl visar genom Elsie Johanssons författarskap och de utsvävningar hon gör därifrån några av de faktorer som hjälpt till att sudda ut skillnader både mellan kön och klass och därmed lett till det relativt jämställda Sverige av idag.
Boken handlar bland annat om väckelserörelsen och frikyrkornas betydelse för arbetssamhällets övergång till ett samhälle där bildning blir både viktigare och mer tillgänglig för alla samhällsklasser.
Boken handlar även om Postverkets betydelse för kvinnor att inträda i arbetslivet och erhålla högre utbildning.
Boken handlar om svensk arbetarlitteratur generellt och tar upp många av arbetarförfattarna och ger exempel utifrån deras verk.
I korthet kan man säga att boken handlar om framväxten av folkhemmet.
Därtill handlar boken om Elsie Johansson och hennes författarskap. Det är hennes berättelser, rotade i arbetarnas verklighet, som är den röda tråden som håller ihop bokens alla delar och som får representera de frågor rörande folkhemmets framväxt som boken behandlar.
Att kunskap om vår historia hjälper oss att förstå dagens samhälle är ett påstående som besannas i denna boken - Anneli Jordahl visar genom Elsie Johanssons författarskap och de utsvävningar hon gör därifrån några av de faktorer som hjälpt till att sudda ut skillnader både mellan kön och klass och därmed lett till det relativt jämställda Sverige av idag.
Jag köpte boken för att Anneli Jordals roman om Ellen Key Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) inte fanns att få tag på, men ångrar inte en minut att jag fick läsa denna istället. Att besegra Fru J är absolut ingen roman, det är kanske en biografi, men det är så mycket mer. Den inspirerar verkligen till att läsa svensk arbetarlitteratur och jag tog faktiskt paus under läsningen för att läsa Moa Martinssons biografi Mor gifter sig.
torsdag 26 april 2012
Arbetarkvinnor
Jag tog paus i läsandet av Anneli Jordahls förträffliga bok om Elsie Johansson Att besegra Fru J för att läsa Mor gifter sig av Moa Martinsson. Anneli Jordahl skriver inte bara om Elsie Johansson utan även om andra, främst kvinnliga, arbetarförfattare, däribland Moa Martinsson som jag länge tänkt läsa. Nu blev lusten så stor att jag var tvungen göra slag i saken direkt.
onsdag 30 november 2011
Barfota änglar
Två trasiga unga kvinnor flyr till Japan för att... ja för vad då? Jag blir aldrig riktigt engagerad i Barfota änglar av Linnea Willèn. Boken är fragmentariskt skriven och hoppar från bilder från Linneas uppväxt via tiden efter asienresan för att landa med huvudfokus på flykten till Asien.
Det är lätt att förstå att två tjejer som har blivit utnyttjade hittar och tyr sig till varandra. För att komma bort från sin bakgrund flyr de till Asien tillsammans. Fast egentligen flyr det bara till ett än mer destruktivt levene, skillnaden är att de inte längre kan skylla på någon annan än sig själva och på något vis har jag svårt att tycka synd om dem. Det saknas länkar mellan de olika tidsperioderna. Varför bor till exempel Linnea hos pappan efter asienresan? Mycket sägs men lite förklaras.
Jag hade hellre läst en bok med utgångspunkt i Linneas grymma uppväxt med en pappa som utnyttjar henne sexuellt från en väldigt ung ålder med fokus på kampen därifrån. Just nu vill jag mest säga till Linne och Emma att det är dags att ta tag i sitt liv!
Jag vet egentligen inte vem som är bokens målgrupp, men jag kan tänka mig att det främst är ungdomar som skulle uppskatta den - en bok att både förfäras över men i hemlighet även lockas av för den tonåring som desperat önskar att bryta sig loss och slippa ta ansvar för sitt liv.
Det är lätt att förstå att två tjejer som har blivit utnyttjade hittar och tyr sig till varandra. För att komma bort från sin bakgrund flyr de till Asien tillsammans. Fast egentligen flyr det bara till ett än mer destruktivt levene, skillnaden är att de inte längre kan skylla på någon annan än sig själva och på något vis har jag svårt att tycka synd om dem. Det saknas länkar mellan de olika tidsperioderna. Varför bor till exempel Linnea hos pappan efter asienresan? Mycket sägs men lite förklaras.
Jag hade hellre läst en bok med utgångspunkt i Linneas grymma uppväxt med en pappa som utnyttjar henne sexuellt från en väldigt ung ålder med fokus på kampen därifrån. Just nu vill jag mest säga till Linne och Emma att det är dags att ta tag i sitt liv!
Jag vet egentligen inte vem som är bokens målgrupp, men jag kan tänka mig att det främst är ungdomar som skulle uppskatta den - en bok att både förfäras över men i hemlighet även lockas av för den tonåring som desperat önskar att bryta sig loss och slippa ta ansvar för sitt liv.
Etiketter:
biografier,
svensk litteratur,
ungdomsböcker
söndag 13 mars 2011
The Bell Jar
När jag nu som vuxen läser Sylvia Plaths The Bell Jar så önskar jag att det var en bok jag fått i min hand som tonåring. Hon beskriver så levande alla de känslor som drar i en ung kvinna.
Den unga Esters känsla av främlingskap kommer av alla förväntningar som ställs på henne som ung kvinna i 1950-talet Amerika. Hon har genomskådat det ojämlika samhället och det orättvisa i männens självklara rätt till både karriär och familj. Själv inser hon att hennes val står mellan att gifta sig och leva undergiven sin man eller förbli ensam och göra den karriär som hon drömmer om - att en kombination av de båda inte är möjlig för en kvinna i det samhälle där hon lever. Det är denna dröm om ett större liv som både blockerar och sporrar den unga Ester att orka vidare.
Boken är självbiografisk och ger en bakgrund till Sylvia Plath's tragiska livsöde. Som läsare kan man anta att de krafter som drog i den unga Sylvia inte gav med sig utan fortsatte att plåga henne även i fortsättningen av hennes allt för korta liv.
Jag har tidigare läst Kate Moses roman Övervintring om Sylvia Plath, som trots att den bygger på biografier, dagböcker och brev snarare är en skönlitterär berättelse än en biografi. Efter att nu även läst The Bell Jar så känner jag mig än mer nyfiken på den trots allt starka och fascinerande Sylvia och tar gärna emot tips på bra biografier!
Den unga Esters känsla av främlingskap kommer av alla förväntningar som ställs på henne som ung kvinna i 1950-talet Amerika. Hon har genomskådat det ojämlika samhället och det orättvisa i männens självklara rätt till både karriär och familj. Själv inser hon att hennes val står mellan att gifta sig och leva undergiven sin man eller förbli ensam och göra den karriär som hon drömmer om - att en kombination av de båda inte är möjlig för en kvinna i det samhälle där hon lever. Det är denna dröm om ett större liv som både blockerar och sporrar den unga Ester att orka vidare.
Boken är självbiografisk och ger en bakgrund till Sylvia Plath's tragiska livsöde. Som läsare kan man anta att de krafter som drog i den unga Sylvia inte gav med sig utan fortsatte att plåga henne även i fortsättningen av hennes allt för korta liv.
Jag har tidigare läst Kate Moses roman Övervintring om Sylvia Plath, som trots att den bygger på biografier, dagböcker och brev snarare är en skönlitterär berättelse än en biografi. Efter att nu även läst The Bell Jar så känner jag mig än mer nyfiken på den trots allt starka och fascinerande Sylvia och tar gärna emot tips på bra biografier!
söndag 27 februari 2011
Resan hem av Ondaatje
Michael Ondaatjes memoarer Running in the Family kom ut redan 1982, men den svenska översättningen Resan hem som jag läst kom ut först från 1994.
Det är en hat-/ kärleksförklaring till Sri Lanka där författaren levde under sina första år. I slutet av 70-talet och början av 80-talet återvänder han till sitt fädernesland och följer i fotspåren av sin släkt, en släkt som en gång blomstrat men som var på stadig nedgång när han flyttade därifrån med sin mamma som 11-åring.
Det är ibland lite svårt att hänga med. Boken består av berättelser om författarens släkt, och den är inte organiserad kronologiskt. Inte vet man heller vem det är som berättar för Ondaatje. Fast jag tycker inte det gör så mycket. Boken är som ett tillbakablickande kollage över en sönderfallande familj. Skrönor blandas med minnen, dikter och ett och annat fotografi. Varje kapitel är mer eller mindre fristående. Ibland kommer jag inte ihåg vem som är vem och önskar nästan en roll-lista, eller ett släktträd för att riktigt hänga med.
Porträtten av det Sri Lankesiska landskapet är underbara att ta del av, skrönorna som man kanske ska ta med en nypa salt lockar till leenden. Samtidigt finns det en tragisk bakgrund av alkoholmissbruk och anfall av depression som tjänar som en avgörande faktor för de problem familjen råkar ut för.
Ondaatjes berättelser gör mig nyfiken. Uppenbarligen uppbar hans familj historisk haft ett visst anseende i Sri Lanka, och jag kan såklart inte låta bli att undra mer över hur vanliga Sri Lankesers liv ser ut i detta helvetesparadis.
Det går ju undan det här - bara 3 hyllvärmare kvar nu!
Det är en hat-/ kärleksförklaring till Sri Lanka där författaren levde under sina första år. I slutet av 70-talet och början av 80-talet återvänder han till sitt fädernesland och följer i fotspåren av sin släkt, en släkt som en gång blomstrat men som var på stadig nedgång när han flyttade därifrån med sin mamma som 11-åring.
Det är ibland lite svårt att hänga med. Boken består av berättelser om författarens släkt, och den är inte organiserad kronologiskt. Inte vet man heller vem det är som berättar för Ondaatje. Fast jag tycker inte det gör så mycket. Boken är som ett tillbakablickande kollage över en sönderfallande familj. Skrönor blandas med minnen, dikter och ett och annat fotografi. Varje kapitel är mer eller mindre fristående. Ibland kommer jag inte ihåg vem som är vem och önskar nästan en roll-lista, eller ett släktträd för att riktigt hänga med.
Porträtten av det Sri Lankesiska landskapet är underbara att ta del av, skrönorna som man kanske ska ta med en nypa salt lockar till leenden. Samtidigt finns det en tragisk bakgrund av alkoholmissbruk och anfall av depression som tjänar som en avgörande faktor för de problem familjen råkar ut för.
Ondaatjes berättelser gör mig nyfiken. Uppenbarligen uppbar hans familj historisk haft ett visst anseende i Sri Lanka, och jag kan såklart inte låta bli att undra mer över hur vanliga Sri Lankesers liv ser ut i detta helvetesparadis.
Det går ju undan det här - bara 3 hyllvärmare kvar nu!
tisdag 11 januari 2011
Precious / Push
I början på förra året (lite osäker på tidpunkten...), strax efter att debatten om filmen Precious gått höga så hittade jag boken som ligger bakom filmen på någon flygplats jag inte längre kommer ihåg vilken det var. Boken Precious är skriven av Sapphire som skriver om sin egen uppväxt.
Sen blev boken liggande, tills jag tog den med på vår nyårsresa till Schweiz och Frankrike. Det första som slår mig när jag ska börja läsa boken är undertiteln: Based on the Novel Push. Genast undrar jag om jag har köpt fel bok? Borde jag inte köpt Push istället? Jaja. I en hotellsäng i Schweiz efter en misslyckad skiddag så har det väl mindre betydelse, tänkte jag och började läsa.
Men nu, efter lite funderande och googlande har jag nu kommit fram till att det är filmtitlen (Precious - Based on the Novel Push) som de tagit rakt av när boken återutgivits. För mig skapade det iaf en hel del förvirring, då jag först trodde att jag fått tag i en avkortad eller bearbetad version av den bok jag egentligen ville läsa...
Boken handlar om Precious som milt sagt inte har behandlats väl av livet, sin familj och skolan. Dessutom har hon fött två barn, vars pappa är hennes egen pappa... Historien är fruktansvärd och grym. Den är skriven på talspråk och det är ganska underhållande att läsa "högt" inne i huvudet. Men innehållet får mig att rysa och må illa. När hon är 16 och gravid med sitt andra barn kastas hon ut från sin skola där hon år efter år har suttit av lektionerna utan att lära sig läsa eller skriva. Hon har ändå tur och kommer till en annan, mindre skola speciellt för utsatta tjejer och det är under tiden där som boken sedan utspelar sig. Det är en väldigt stark berättelse, personligt berättad, engagerande.
Det är skrämmande att läsa om barn som växer upp utan något som helst vuxenstöd - att skola och sjukvård väljer att blunda när det stödet uppenbarligen saknas inom familjen. Vart skall barnen då vända sig? Visst, det är lätt att slå ifrån sig och säga att boken utspelar sig i USA och att det ser annorlunda ut i vår del av världen, men är det så självklart? Har man sett (eller för delen läst) t ex Svinalängorna så kanske problematiken plötsligt inte känns lika avlägsen längre...
Sen blev boken liggande, tills jag tog den med på vår nyårsresa till Schweiz och Frankrike. Det första som slår mig när jag ska börja läsa boken är undertiteln: Based on the Novel Push. Genast undrar jag om jag har köpt fel bok? Borde jag inte köpt Push istället? Jaja. I en hotellsäng i Schweiz efter en misslyckad skiddag så har det väl mindre betydelse, tänkte jag och började läsa.
Men nu, efter lite funderande och googlande har jag nu kommit fram till att det är filmtitlen (Precious - Based on the Novel Push) som de tagit rakt av när boken återutgivits. För mig skapade det iaf en hel del förvirring, då jag först trodde att jag fått tag i en avkortad eller bearbetad version av den bok jag egentligen ville läsa...
Boken handlar om Precious som milt sagt inte har behandlats väl av livet, sin familj och skolan. Dessutom har hon fött två barn, vars pappa är hennes egen pappa... Historien är fruktansvärd och grym. Den är skriven på talspråk och det är ganska underhållande att läsa "högt" inne i huvudet. Men innehållet får mig att rysa och må illa. När hon är 16 och gravid med sitt andra barn kastas hon ut från sin skola där hon år efter år har suttit av lektionerna utan att lära sig läsa eller skriva. Hon har ändå tur och kommer till en annan, mindre skola speciellt för utsatta tjejer och det är under tiden där som boken sedan utspelar sig. Det är en väldigt stark berättelse, personligt berättad, engagerande.
Det är skrämmande att läsa om barn som växer upp utan något som helst vuxenstöd - att skola och sjukvård väljer att blunda när det stödet uppenbarligen saknas inom familjen. Vart skall barnen då vända sig? Visst, det är lätt att slå ifrån sig och säga att boken utspelar sig i USA och att det ser annorlunda ut i vår del av världen, men är det så självklart? Har man sett (eller för delen läst) t ex Svinalängorna så kanske problematiken plötsligt inte känns lika avlägsen längre...
måndag 25 oktober 2010
Kort om korta böcker
Jag har mellan kurslitteraturen de senaste veckorna bara tillåtit mig läsa korta böcker. Nu är mitt lager av korta böcker slut så jag ska försöka hålla mig från nöjesläsning närmsta tiden. Att lyssna på ljudböcker i samband med andra aktiviteter som förhindrar mig från att läsa kurslitteratur eller skriva på min uppsats, är dock tillåtet!
På Chesil Beach av Ian McEwan är en helt underbar liten bok om hur vi hanterar våra föreställningar / rädslor kan få livsavgörande konsekvenser. Jag önskar bara jag hade läst den på engelska istället.
Smärtbäraren av Åsa Nilsonne hade jag inga förväntningar på. Den lät väldigt flummig på baksidestexten, men jag lät mig överraskas av en berättelse som tänjer tankens gränser.
När barnet lagt sig av Michael Nyqvist infriade däremot inte förväntningarna. Den kändes väl tunn, inte bara till antalet sidor utan även språkligt och innehållsmässigt.
På Chesil Beach av Ian McEwan är en helt underbar liten bok om hur vi hanterar våra föreställningar / rädslor kan få livsavgörande konsekvenser. Jag önskar bara jag hade läst den på engelska istället.
Smärtbäraren av Åsa Nilsonne hade jag inga förväntningar på. Den lät väldigt flummig på baksidestexten, men jag lät mig överraskas av en berättelse som tänjer tankens gränser.
När barnet lagt sig av Michael Nyqvist infriade däremot inte förväntningarna. Den kändes väl tunn, inte bara till antalet sidor utan även språkligt och innehållsmässigt.
lördag 22 maj 2010
I skuggan av oron
Om Kerstin Thorvalls bok När man skjuter arbetare är en fruktansvärd historia om den unga Hilma som förälskar sig i den äldre, men passionerade och karismatiske adjunkten Sigfrid från en fin familj och först efter bröllopet inser att hon gift sig med en psykiskt sjuk man, så är fortsättningen I skuggan av oron betydligt mindre dramatisk och hemsk, men lika bra ändå!Böckerna om Hilma och dottern Signe är delvis självbiografiska och handlar om Kerstins Thorvalls egen familj och uppväxt. Jag vet att många läser Kerstin Thorvalls böcker just nu och vågar inte skriva så mycket om handlingen. Det är fortfarande Hilma som står i blickfånget i denna bok som utspelar sig under dottern Signes uppväxt. Den handlar om hennes kamp för att ge Signe en fast grund i livet, med trygg uppväxt och bra utbildning. Men den handlar också om den ständiga oron huruvida Signe har ärvt sin fars sinnessjukdom, och hur hon hela tiden väger och analyserar dotterns beteenden.
Den som fortfarande inte har läst När man skjuter arbetare bör börja med den. Det är två fantastiska böcker som har förmåga att trollbinda. Nu vill jag läsa nummer tre Från Signe till Alberte, som om den tar vid där I skuggan av oron slutar, bör handla om Signes väg ut i vuxenlivet. Tyvärr verkar den inte finnas i tryck så jag kanske får vänta tills jag har tillgång till ett svenskt bibliotek i augusti... Annars kan jag gå på svensk bokhandel på måndag - men jag har inte så stort hopp om att finna den där...
måndag 29 mars 2010
Ett annat liv
Efter att ha läst Per Olov Enquists biografi Ett annat liv så förstår jag lite bättre varför jag faktiskt känner till så få verk av honom. Hans första "storhetstid" som författare och skribent inträffade innan jag var född och medan jag var för liten för att vara intresserad. När sedan min läsning präglades hade han fullt upp med sitt alkoholmissbruk och när hans senare böcker kommit ut (och som jag läst) visste jag nog bara att han redan var känd (men inte för vad).Första och tredje delen av biografin som handlar om hans barndom och hans missbruk är mest personliga och det är dem jag gillar mest. I andra och längsta delen kommer hans storhet som författare fram, hans förmåga att finna sig på rätt plats vid rätt tillfälle. samtidigt som det är intressant så blir det ibland lite långtråkigt...
Den bok av honom som jag nu blir mest sugen på att läsa är Kapten Nemos Bibliotek som har självbiografisk bakgrund och som han skrev på väg ur sitt missbruk. Men jag läser även gärna något ur hans tidiga produktion vid tillfälle.
onsdag 24 mars 2010
Hur går det här då?
Eftersom läsningen går långsamt framåt så tänkte jag bara lämna en liten rapport på halva vägen så att säga.
The Golden compass av Philip Pullman som jag började läsa redan på skidresan i början av mars har jag tagit en liten paus i. Jag vet inte om Fantasy är min grej helt enkelt. Fantastiska världar som skiljer sig från våran, jovisst det har jag inget problem med, men kampen mellan gott och ont, den stora slutstriden (där befinner jag mig nu i läsningen) och det godas slutliga seger (för den kan man väl ta för given, eller?) det blir bara lite för tjatigt och förutsägbart. Jag tänker dock läsa ut den, men har ingen brådska. Även 7-åringen vill läsa, men mamma bromsar och tycker inte det är någon brådska för henne heller.
Per-Olov Enquists biografi Ett annat liv är däremot väldigt intressant. Jag kommer inte längre ihåg varför detta var en bok jag gärna ville läsa, men jag förvånas över hur bra den är! Däremot är den lång och jag är trött på kvällarna så mycket längre än halvvägs har jag inte kommit.
Idag åker sonen med en kompis hem och jag och dottern ska ta en tur till barnbiblioteket. Hon lånade i fredags och har sedan i söndags tjatat om att låna nya. Med max 3 lån/ kort går det ibland väl snabbt att läsa ut!
The Golden compass av Philip Pullman som jag började läsa redan på skidresan i början av mars har jag tagit en liten paus i. Jag vet inte om Fantasy är min grej helt enkelt. Fantastiska världar som skiljer sig från våran, jovisst det har jag inget problem med, men kampen mellan gott och ont, den stora slutstriden (där befinner jag mig nu i läsningen) och det godas slutliga seger (för den kan man väl ta för given, eller?) det blir bara lite för tjatigt och förutsägbart. Jag tänker dock läsa ut den, men har ingen brådska. Även 7-åringen vill läsa, men mamma bromsar och tycker inte det är någon brådska för henne heller.
Per-Olov Enquists biografi Ett annat liv är däremot väldigt intressant. Jag kommer inte längre ihåg varför detta var en bok jag gärna ville läsa, men jag förvånas över hur bra den är! Däremot är den lång och jag är trött på kvällarna så mycket längre än halvvägs har jag inte kommit.
Idag åker sonen med en kompis hem och jag och dottern ska ta en tur till barnbiblioteket. Hon lånade i fredags och har sedan i söndags tjatat om att låna nya. Med max 3 lån/ kort går det ibland väl snabbt att läsa ut!
torsdag 18 februari 2010
Skynda att älska
Skynda att älska av Alex Schulman är en mycket fin bok. Vi tillhör samma generation, jag och Alex, och jag förundras (avundas) över hur mycket han minns från sin uppväxt. Det gör inte jag. Å andra sidan förstår jag genom boken att det har varit smärtsamt för honom att gå igenom och sortera minnena efter sin far.Boken är välskriven, med mycket känslor och mycket kärlek, samtidigt som han inte tvekar att skriva om faderns mindre positiva sidor. Den är dessutom lättläst och svår att lägga ifrån sig. En positivt överraskande läsupplevelse!
Det händer att jag även läser Alex pappablogg. Ibland gillar jag vad jag läser. Ibland orkar jag inte läsa vad han skriver. Mest gillar jag när han skriver om sin butik för begagnad skräplitteratur som uppenbarligen fortfarande inte har haft någon betalande kund. Tyvärr händer det inte så ofta - men det är otroligt underhållande!
lördag 13 februari 2010
Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
Det har skrivits massor om Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Och det är en väldigt bra bok, en otroligt självutlämnande bok och en viktig bok.I boken kastas man fram och tillbaka, man ser in i författarens hjärna där det ständigt pågår diskussioner och där varje fråga kräver ett svar. Ibland uppfattar jag det som kaos-artat och pratigt för att sedan leda över i en teoretisk genomgång, samtidigt är hennes skrivsätt mycket effektiv för att få en uppfattning om hennes psykiska tillstånd.
Det som griper mig mest är hennes distanserade och intellektualiserande av självmordet i samtidigt som hon själv står vid självmordets brant. Att hon filosofiskt och intellektuellt dömer ut självmordet som befrielse och mänsklig rättighet och ändå i sin manodepressiva sjukdom ser självmordet som den enda lösningen.
Läs vad andra bloggare har skrivit om denna boken
fredag 22 januari 2010
Sugen på biografier
Det är inte så ofta jag läser biografier, men just nu finns det tre stycken i pocket som jag gärna vill läsa och funderar på att beställa. Måste passa på att skicka in en bokbeställning innan jag åker till Sverige om knappt 2 v :)
Om inte sonen blivit sjuk hade jag varit klar med lyssnandet på Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson som jag lyssnar på när jag är ensam i bilen. Med honom sjuk är jag inte ensam i bilen någon gång. 7-åringen skjutsas av pappa på morgonen och sonen får följa med när jag hämtar henne på em. Bara sista CDn återstår. Och det är bra, mycket bra t o m!
- Skynda att älska av Alex Schulman
- Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein
- Ett annat liv av P O Enquist
Om inte sonen blivit sjuk hade jag varit klar med lyssnandet på Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson som jag lyssnar på när jag är ensam i bilen. Med honom sjuk är jag inte ensam i bilen någon gång. 7-åringen skjutsas av pappa på morgonen och sonen får följa med när jag hämtar henne på em. Bara sista CDn återstår. Och det är bra, mycket bra t o m!
söndag 2 augusti 2009
Jag vill ha en egen måne
Vi kom trots goda förutsättningar inte iväg till biblioteket i fredags em. Eller - vi kom iväg, men vi kom inte in eftersom de höll på att stänga. Trots att jag både frågat familjen och kollat internet för att se om det var sommartider som gäller nu så hittade jag inga belägg för det - förrän det var försent och dörren låstes framför näsorna på oss.
Besvikna fick vi åka hem igen. Jag som under resan hit läst ut "Sonat för Miriam" - en mycket bra bok av Linda Olsson, var desperat efter nya böcker och barnen som hela dagen sett fram emot biblioteksbesöket var nära explosionsgränsen.
Istället fick jag börja leta i bokhyllorna hemma hos mamma och pappa. De böcker som jag vill läsa är lästa för länge sedan, men där stod en tunn bok som fångade min blick: "Jag vill ha en egen måne" om Ted Gärdestad. Kanske inte en bok jag trodde att jag ville läsa. Men i sommar har vi lyssnat på och sjungit med i "Sol, vind, och vatten" hundratals gånger och varje gång som strofen ..."jag tror att livet får ett lyckligt slut" stockar det sig i halsen och ögonen bränner. Var tog hans tro på livet vägen, vad gick fel - hur kom hans liv att sluta så tragiskt!?
Jag läser kanske inte varje ord i boken skriven av Teds bror Kenneth, men jag gör nedslag i texten och lär känna en människa som tidigare bara varit synonym med sina hitlåtar för mig. En bok som kanske varit ointressant om jag hittat den för ett år sedan, men som just nu är både spännande och gripande.
Ett oväntat möte.
Besvikna fick vi åka hem igen. Jag som under resan hit läst ut "Sonat för Miriam" - en mycket bra bok av Linda Olsson, var desperat efter nya böcker och barnen som hela dagen sett fram emot biblioteksbesöket var nära explosionsgränsen.
Istället fick jag börja leta i bokhyllorna hemma hos mamma och pappa. De böcker som jag vill läsa är lästa för länge sedan, men där stod en tunn bok som fångade min blick: "Jag vill ha en egen måne" om Ted Gärdestad. Kanske inte en bok jag trodde att jag ville läsa. Men i sommar har vi lyssnat på och sjungit med i "Sol, vind, och vatten" hundratals gånger och varje gång som strofen ..."jag tror att livet får ett lyckligt slut" stockar det sig i halsen och ögonen bränner. Var tog hans tro på livet vägen, vad gick fel - hur kom hans liv att sluta så tragiskt!?
Jag läser kanske inte varje ord i boken skriven av Teds bror Kenneth, men jag gör nedslag i texten och lär känna en människa som tidigare bara varit synonym med sina hitlåtar för mig. En bok som kanske varit ointressant om jag hittat den för ett år sedan, men som just nu är både spännande och gripande.
Ett oväntat möte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)










