tisdag 21 december 2010

Fantomsmärtor och e-boksläsare / läsplatta

Det har blivit mycket svenska författare i höst - de allra flesta dessutom kvinnor. Barbara Voors är en av mina stora favoriter och gissa om jag var glad när jag fick min att ha min Bebook läsplatta så jag slapp vänta på pocketutgåvan och istället kunde läsa Fantomsmärtor bara ett par månader efter den kom ut!

Som utlandssvensk är det just tillgången till nya svenska böcker som är den allra största fördelen med en läsplatta. En annan är att slippa släpa tunga bok högar när man reser.

Skärmen är bra och tröttar inte ut ögonen som en dataskärm gör, utan det är mer eller mindre som att läsa en vanlig bok. Om man vill kan man dessutom lätt anpassa storleken på texten. Vad jag funderat på, men inte ännu frågat, är om det för den som försöker sova bredvid är mer eller mindre irriterande med ett klick istället för prasslet från en sida som vänds :)

Tillbaka till boken! I berättelsen om drygt 40åriga Alba ställs några av livets stora frågor: frågor som på olika vis handlar om vem som har rätt att bestämma över livet, och i så fall under vilka villkor. Många frågor stöts och blöts av Alba som befinner sig i ett skede i livet där hennes beslut kommer att få livsavgörande betydelse. Men även minnena från ungdomen och det som då hände och skakade om hennes liv i grundvalarna. Det ges inga svar, men är så klokt och bra skrivet att det väcker många tankar. Trots det tunga temat är det inte en jobbig bok att läsa. Barbara Voors är en fantastisk författare, en av mina absoluta favoriter.

Om man har en bokcirkel och verkligen vill diskutera djupa fråga så är detta en perfekt bok.

måndag 20 december 2010

Tre Sekunder

Jag fick med mig ett par av Roslund och Hellströms deckare från Sverige redan i somras och Flickan under gatan läste jag mer eller mindre direkt när jag kommit hem. Tre sekunder blev däremot liggande. Kanske var det tjockleken som fick mig att tveka mitt under den intensiva hösten med uppsatsskrivande.

När jag sedan började läsa gick det fruktansvärt trögt. jag tyckte inte att det fanns något driv i berättelsen. Piet Hoffman, som är den kriminelle som står i centrum, lever ett dubbelliv som känns svårt att acceptera och sympatisera med. Han lever ett vanligt svenssonliv med hus, fru och högt älskade barn. Istället för att gå till jobbet som andra vanliga medborgare spenderar han tiden med att i detalj planera - och utföra sina kriminella gärningar.

Efter ungefär halva boken så händer något som får mig att skärpa sinnena och ändå läsa vidare med spänning. Jag vill inte avslöja för mycket här, men det politiska spelet som tar vi i Rosenbad och inom polisen är en skrämmande utveckling som man inte kan undgå att fundera över. Vem är den kriminelle och vem är egentligen offer? Polisen som är satt att utreda vilseleds av sina egna kollegor och chefer (detta är ingen hemlighet utan känt från början - så ingen spoiler!) Kan det verkligen gå till så här på riktigt? Roslund och Hellström har ju som ambition att avslöja maktmissbruk och här handlar det om verkligen maktmissbruk på högsta nivå. Den obehagliga Piet Hoffman har plötslig fått mina sympatier och jag vet inte riktigt hur det gick till...


Den som orkar ta sig igenom första halvan av boken har en mycket bra och spännande bok att se fram emot!

Sånt man bara säger

Jag har inte varit helt förtjust i Helena von Zweigbergks tidigare böcker. Ur vulkanens mun var iofs intressant men fy vilka jobbiga känslor man fick när man läste den. Det kröp i kroppen under hela boken. Sånt man bara säger väcker också starka känslor - men inte riktigt lika krävande. Däremot växer frustrationen ju längre de vuxna försöker kommunicera med varandra i boken. För att inte tala om när de vuxna ska försöka kommunicera med det enda barnet som finns där mitt ibland dem. De når inte fram och anklagelserna haglar. Jag får lust att skaka om dem rejält. Gemensamt för de vuxna systrarna är att de försöker ta tag i sina respektive liv, men utifrån olika utgångspunker och med olika metoder. Mittemellan dem finns den ena systerns son som inte vet hur han ska bete sig eller vad som förväntas när systrarna inte kan komma överens. Helt klart läsvärd!

fredag 17 december 2010

Hungerflickan

Hungerflickan av Hillevi Wahl är en roman, men den är baserad på författarens egna ungdomsår. Det är lätt att lida med huvudpersonen Imerli som verkligen inte har haft en lätt uppväxt med alkoholmissbrukande föräldrar. "Flykten" till USA och studierna där medför inte heller det avbrott hon behöver och längtar efter. Samtidigt upplever jag inte boken som sentimental, det finns ingen tyck-synd-om-mig attityd hos Irmeli trots att hon håller på att gå sönder. Istället finns det en styrka som får henne att kämpa och klara sig på egen hand utan stöd från familj eller samhälle. Jag blir anfådd och trött när jag tänker på att det finns så många ungdomar som har det som Irmeli, men undrar hur många har hennes styrka och hur många klarar sig lika bra som hon trots allt gör? Hillevi har en läsvärd blogg där hon ofta tar upp t ex missbruks- och beroende frågor.

Tävlar om en ljudbok

... och för att vinna den på bloggen bokbrus ska man skriva om årets bästa läsupplevelse.

Min allra bästa läsupplevelse från iår är I skuggan av oron av Kerstin Thorwall

Men om jag skall välja en nyutkommen bok så blir det faktiskt den senast lästa, nämligen Yarden av Kristian Lundberg - den läste jag dessutom som ljudbok, inläst av författaren själv.

Ni håller väl tummarna för mig nu!

torsdag 16 december 2010

Yarden

Kristian Lundbergs bok Yarden är omöjligt att placera i ett fack. Det är ingen biografi även om det handlar om författaren. Det är definitivt ingen roman, kanske en reportage bok, men för det är den för personlig. Fast vad spelar det för roll egentligen?

Det handlar om Kristian själv som befinner sig på samhällets botten. Han är tillbaka där han kom ifrån. Han tar sig ifrån den trasiga uppväxten och slår igenom som författare, men i berättelsen är han tillbaka i samhällets utkant igen. Förutom sin barndom har han alkoholism och mental sjukdom i bagaget. Nu befinner han sig mitt i det brutala livet där kampen om överlevnad har krossat all stolthet. Han tar vad jobb som finns, sliter och tar sig fram. Arbetsvillkoren på Yarden i Malmö hamn är hårda, och ofta är det kollegor och chefers nyckfullhet eller illvilja som avgör om man är välkommen tillbaka eller inte. 

Det är så bra berättat. Det handlar inte om att tycka synd om författaren och hans situation som delvis är självförvållad. Han beskriver ett brutalt samhälle och kampen att inte gå under, men det blir inte sentimentalt och smetigt, snarare poetiskt och en klarsynt inblick i livet på botten.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Yarden av Kristian Lundberg

Nystart på bloggen

Jag börjar känna mig ganska klar med terminens studier och lusten att blogga börjar återkomma.

Sedan sedan jag bloggade sist har jag en hel hög av böcker att skriva om. Mitt löfte om att inte läsa skönlitteratur infriades alltså inte :)

Många av böckerna jag läst är riktigt riktigt bra och sakta men säkert tänkte jag försöka beta av dem och skriva några rader på bloggen. Lite jullovs pyssel alltså!

Dessutom ska jag givetvis skriva lite om min Bebook som jag började använda tidigare i höst.

lördag 11 december 2010

Gå på bio!

Jag vet inte när jag var på bio senast (barnfilm borträknat). Men nu, om några minuter ska jag iväg och se Svinalängorna. Jag älskade den boken. Jag har inte läst någonting om filmen så jag är sådär lagom förväntansfull. Det är sällan det går en film jag vill se på vår lilla landsortsbiograf när jag råkar vara hemma i Sverige - så det känns stort att avsluta detta besök med en efterlängtad film!

Barnen är på julfest med sina morbrödrer, så även de roar sig kunglig sista kvällen innan hemresa.