Deckarfrossa i hörlurarna

Det har redan gått några veckor sedan mitt förra inlägg då jag var mäkta trött på mofibos utbud av ljudböcker. Lyckan var att jag befann mig lite närmre abonnemangets upphörande än jag trodde när jag skrev det  - så nu har jag både bytt till Bookbeat och hunnit lyssna på flera böcker!

Jag har inlett med en riktig deckarfrossa. Men det var precis vad jag brukar längta efter på hösten.

Tiggaren av Sara Sarenbrant hade jag lånat på biblioteket men lånetiden gick ut när jag bara hade 10 sidor kvar så då lyssnade jag på avslutet istället. Efter att ha läst första kapitlet och redan visste vem mördaren var och hur han hade mördat offret så var jag beredd att sluta läsa. Eftersom jag inte hade något annat för handen fortsatte jag ändå och det visade sig att historien utvecklades och blev mer intressant än inledningen antytt!

Kaninjägaren av Lars Kepler kom ut dagarna innan jag började abonnera på Bookbeat och det blev min första bok som jag lyssnade på i sin helhet - mest för att jag kunde! Att plötsligt ha ett aktuellt urval kändes lite som att stå i godisbutiken och försöka välja ut en enda godbit. Boken är dock fruktansvärd i sin råhet och jag påminde mig att jag redan vid Sandmannen tänkt att jag inte ska läsa fler Kepler-böcker

Under min mofibo-tid lyssnade jag bla på alla tillgängliga deckare av Leif GW Person och har väl lite motsträvigt kommit att uppskatta anti-hjälten Evert Bäckström, Sveriges bästa kriminalkommissarie men 100% uppklarade mord bakom sig. Kan man dö två gånger är inget undantag - jag upplevde den dock som väl långdragen, och utredningen känns klar långt innan boken är slut.

Sist men inte minst så har jag lyssnat på Sandgrav ay Helene Tursten. Det är roligt att hon har "kommit tillbaka" med en ny deckarserie efter serien om Irene Huss även om jag inte tycker den uppnår samma klass efter två böcker. Irene Huss kändes kanske lite mer vanlig medan Embla i denna serien har fått lite väl mycket goda egenskaper och därmed känns lite övermänsklig. Boken är otäck då den handlar om två försvunna barn och vilka strömningar det som kan uppstå i ett litet samhälle som en följd av det.

Men fyra deckare på rad räckte bra för nu och jag har nu bytt till något helt annat i lurarna!

Krama det sista ur Mofibo

Jag har haft ljudbokstjänsten Mofibo sedan den startade. Det var nämligen då den enda liknande tjänst som inte krävde att den kopplades till ett telefonnummer - och jag hade ju inget svenskt nummer. Dessutom var tjänsten billig. Då.

Utbudet har senaste tiden varit rent ut sagt bedrövligt och när det dyker upp nya svenska titlar så är de oftast långt ifrån nyutkomna. Topplistan ser likadan ut vecka för vecka. Så när jag plötsligt en månad fick betala 169 kr (lika mycket som Bookbeat och Storytel) vilket var en höjning med 40 kr, så sa jag direkt upp tjänsten. Men se då fick jag en månad gratis att lägga till på den jag precis betalat. Detta var nu 1,5 månad sedan så i ytterligare ett par veckor försöker jag krama ur vad jag kan av Mofibo innan jag byter.

Mofibo har blivit uppköpt av Storytel - och jag antar det är det som föranlett prishöjningen, men det har ännu inte avspeglats i utbudet. Jag har tittat lite och fastnat för bookbeat som jag ska prova så snart mitt nuvarande abonnemang löper ut.

Det krävs mycket sökande för att hitta något på mofibo men jag har vaskat fram dessa tre böcker under de senaste två veckorna:

April i anhörigsverige - angeläget och intressant. Susanna Alakoski trollbinder mig även om det inte är en roman. Det finns en linjär struktur i dagboksformat men boken består till största delen av nedslag i livet som anhörig. Det är mycket citat/referat från både experter och myndighet och från personer som levt hela sitt liv med anhörigproblematik. Intressant och berörande.

Slutkört - Förra hösten lyssnade jag på allt tillgängligt av Björn Hellberg på Mofibo. Wow tänkte jag (inte direkt) när jag såg att det nu fanns en "ny". Underhållande på sin höjd.

Fjärilseffekten - Efter att ha lyssnat på Astrid Lindgrens Krigsdagbok var jag sugen på på att höra mer av Karin Alvtegens stämma, och då hittade jag Fjärilseffekten som jag inte läst tidigare. Den har ett intressant tema i hur livet kan ta en oväntad och helt ny inriktning av händelser och skeenden vi inte kunnat förutse. I boken följer läsaren Viktoria, Bodil och Andreas vars berättelser växer fram i växelvis. Men eftersom Viktoria är Bodils dotter väntar jag hela boken på en koppling till Andreas - som aldrig kommer och jag känner mig lite snuvad på något. Det kunde ju ha blivit två bra böcker av denna istället för en!

Klassik deckare från biblan

När alla mina medtagna böcker på Irlandssemestern var utlästa och jag inte hittade något som lockade i bokhandeln återstod biblioteket. Vi skulle ändå dit för att låna en dator för att checka in på flyget. Svärmor ställde sitt lånekort till förfogande och med bara två dagar kvar av semestern gällde det att hitta något i ett kortare format.

Valet föll på en Maigretdeckare av Georges Simenon, Lock No. 1, nyöversatt och nyutgiven av Penguin som håller på att ge ut samtliga hans böcker.

Mer av en mysdeckare än moderna deckare även om brotten kan vara nog så grymma. Ducrau som äger ett stort transportbolag baserat på floden Seine blir knivhuggen och knuffad i vattnet för att drunkna, men räddas i sista sekunden och för att finna den skyldiga för brottet samt de brott som följer därpå gör Maigret mer eller mindre Ducrau sällskap dygnet runt. Verkar vara ett lockande sätt att arbeta på i jämförelse med dagens deckare där allt ska hända i expressfart.

Underhållande, men lite frustrerande att behöva läsa under press. Språket är dessutom ganska avancerat och jag fick slå upp flera ord för att hänga med, mest detaljer rörande sjöfart dock.

Den irländska biblioteksfilialen var en positiv och trevlig överraskning. Den var inte stor, men fylld med ny litteratur för alla åldrar- någon måste göra ett jättejobb med att gallra ut gamla böcker där.

Mer semesterhorror men i ljudformat

Så var det det där med deckarna och deras lättillgänglighet igen. När jag sitter och letar efter något lättlyssnat i Mofibo appen så är det många deckare som syns på framträdande plats och det går så lätt att klicka och välja en av dem.

Märkta för livet är Emelie Schepps debutroman. Det är en otäck historia om människosmuggling och ett totalt hänsynslöst utnyttjande av barn. När stadens åklagare dessutom blir personligt indragen kan precis vad som helst hända och inga våldsmetoder skyrs. Ingenting för den med svaga nerver.

Vår egen lilla hemlighet är Ninni Schulmans fjärde deckare som utspelar sig i Hagfors. Jag har läst de tidigare delarna och tycker det har varit trevligt att följa de olika karaktärerna. Fast i denna delen börjar jag reta mig rejält på ett par stycken av dem.

Ett försvinnande leder till fler följdbrott och frågan är om brotten hänger ihop eller inte. Historien blir skrämmande när familjeförhållandena i en fyrbarnsfamilj på orten blir allt värre. Förra boken, Svara om du hör mig, blev jag inte imponerad av heller, men jag kan inte minnas att jag blivit lika illa berörd i tidigare delar av serien




För resterande semesterdagar har jag nu ansträngt mig för att leta upp ett par läsvärda icke-deckare att lyssna på. De som är nerladdade i väntan på lyssning är Blod rödare än rött av Arkan Asaad, uppföljaren till Stjärnlösa nätter som berörde mycket en julinatt för tre år sedan, samt Och bergen svarade av Khalid Hosseini. Nu återstår att se hur mycket tid till lyssning det blir innan semestern är över för denna gången.

Semesterhorror

 

Barnens tre månader långa sommarlov började med en Sverigeresa, som kanske slog rekord i kyla kalla dagar. Vi var som vanligt flitiga besökare på biblioteket, men jag hade jag tagit med mig Stalker som jag lånat av en kompis i Italien och sedan hittade jag Lejontämjaren hemma hos mina föräldrar, så det blev inga bibliotekslån alls för mig. Mycket obehaglig läsning, båda böckerna...

Och nu måste det bli ett slut på denna sortens böcker för min del, jag tycker nästan det är obehagligt att gå och lägga mig på kvällen när jag vet att det är en obehaglig historia som väntar. Jag upplever att morden generellt bara blir värre och värre och att brotten främst drabbar de allra oskyldigaste, i många fall även barn, i många deckarserier - för att roa mig räcker det med ett litet brott som löses i bästa pusseldeckarstil. Problemet är att deckarna är så lättillgängliga, det är de som finns att låna på e-biblioteket och att lyssna på via lyssnartjänsterna i telefonen (jag har Mofibo) så om jag inte har något annat för händerna så faller jag dit gång på gång.

Mer italienskt i det lilla formatet

Jag har läst och bloggat om Gianrico Carofiglio många gånger tidigare. Mest har det handlat om böcker om försvarsadvokaten Guido Guerrieri i Bari, till exempel Ad occhi chiusi som även finns på svenska med titeln Med slutna ögon. Una mutevole verità utspelar sig även den i Bari, men här läggs inte alls samma emfas vid miljön. Boken är en polisdeckare och dess korta format (drygt 100 sidor) lämnar inte mycket utrymme till utsvävningar från kriminalgåtan som inte visar sig riktigt lika enkel som vid första anblicken (fast inte speciellt komplicerad eller raffinerad heller...)

För mig är den stora vinsten med boken att det ökar självkänslan när jag märker att läsning på italienska flyter bra och att jag kan läsa ut en bok relativt snabbt. Det känns väldigt bra att jag redan läst två böcker på italienska iår! Nyligen läste jag nämligen ut Per questo mi chiamo Giovanni. 

Som kriminalgåta är boken lite för simpel, huvudkaraktären för lik en massa andra poliser i litteraturen och miljöbeskrivningarna som författaren annars är så bra på saknas.

Not the same

För den som, som jag, har läst böckerna om arkeologen Ruth Galloway av Elly Grifiths finner sig förflyttad i både tid och rum. Från det nutida och ständigt dimmiga och blöta Norfolk på Englands östkust till femtiotalet och ett vädermässig betydligt behagligare Brighton på sydkusten, från den medelålders arkeologen Ruth till Ed, en ung polisinspektör.

Det finns egentligen ingen anledning att dra paralleller, den nya boken är helt annorlunda. Till en början tycker jag det är rörigt, men historien stramar upp sig när alla karaktärer tillslut är ordentligt introducerade.

Titeln på hennes nyaste deckare The Zig Zag Girl syftar på trolleritricket med den itusågade damen, och lösningen på gåtan visar sig snabbt ha kopplingar till en grupp magiker som var posterade tillsammans med polisinspektör Ed under andra världskriget.

Eftersom jag gillar Ruth Galloway böckerna kan jag ändå inte låta bli att jämföra läsupplevelsen. De förra böckerna gillar jag för miljön och karaktärerna, men mindre för de andliga,magiska kopplingarna som blivit starkare och starkare under seriens gång. Trots att The Zig Zag Girl utspelar sig i magins och varietéernas värld så är det en påtaglig traditionell mördargåta som inte får mig att svepas med i skeendet och atmosfären som böckerna om Ruth tidigare har fått mig att göra.

Årets juligaste läsning

Det är mysigt att läsa något julrelaterat i jultid. I år blev det en bok med en Lucia i huvudrollen. Vitklädd med ljus i hår är en riktigt riktigt bra Maria Lang-deckare med kommissarie Wijk men utan Puck. Dessutom är omslaget (som så många andra) sagolikt snyggt!

Höstens i snabbspolning

Hösten har varit lite upp och ner läsmässigt, jag har lagt mycket tid på att sy och nu håller jag på att flytta (en mycket utdragen process) så orken har inte alltid funnits, men nu tror jag minsann det har vänt! I väntan på nyutlästa böcker kommer en lista på vad jag trots all läst under höstmånaderna oktober och november.

Hägring 38 av Kjell Westö. Jag hade tänkt ge upp läsningen och lyssna på radioföljetongen eftersom det gick så långsamt att läsa, men kunde tillslut inte förmå mig till det för jag njöt av varje sida jag läste och var rädd att förlora den känslan. Förutom att det är en bra story så är Westö en fantastisk Helsingforsskildrare, väl värd alla priser han vunnit med boken!


Jag hade läst några ganska negativa recensioner av Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk och drog mig därför för att börja läsa den. Helena von Zweigberg är relationernas mästarinna och i denna boken är det tre systrar och deras inbördes relationer som står i fokus. Systrarna närmar sig medelåldern och har genom åren utvecklat en ganska avmättad relation till varandra där de tar varandra för givna. Boken utspelar sig under en sommar som inte blir som vanligt och vare sig de vill eller inte måste fundera över och ta tag i det som förtigs under åren. Jag gillde skarpt! 
 
Jaktmark av Helen Tursten blev en mellanbok som som jag inte alls tyckte levde upp till förväntningarna efter serien om Irene Huss.

Min längtan efter att läsa Maria Lang blev stark, men jag tyckte det var för tidigt att läsa mitt fynd från i somras så jag blev glad av att kunna låna En skugga blott som jag inte läst tidigare. Underhållande som vanligt, men inte en av de bästa.

Brobyggarna av Guillou var den bok jag bloggade om senast.

Efter den blev nästa utlästa bok ännu en ljudbok, Röd måne av Elisabet Nemert. Förutom att jag generellt ogillar greppet när verkliga historia personer blir del av en skönlitterär berättelse så fascinerades jag av boken som utspelar sig i början av häxprocesserna.

Under tiden jag lyssnade på först Brobyggarna, sedan Röd måne, så försökte jag läsa VIP-rummet av Jens Lapidus på kvällarna. Trots att jag inte varit förtjust i hans tidigare böcker hade jag fått för mig att denna skulle vara annorlunda. Det var en period när jag ofta sydde till sent på kvällen och därför inte hann läsa så många sidor innan ögonen föll ihop. Jag tänkte inte ens så mycket på vad jag läste för jag behövde nog mest ett sömnpiller och efter en månad, när lånetiden gick ut, insåg jag att jag inte var så värst intresserad av att läsa klart boken. Så det gjorde jag inte.

Del 2 på BarLume

Under strandsemestern hann jag även läsa den andra boken i Marco Malvaldis serie om barägaren Massimo och de fyra äldre herrarna på BarLume i det påhittade kustsamhället Pianeta i närheten av Pisa i Toscana.

Il gioco delle tre carte, bok två i serien om BarLume skiljer sig ganska mycket från första delen La briscola in cinque, t ex tar det över 50 sidor innan det begås ett brott i bok två medan första boken startar med att Massimo hittar ett lik i en container. Första boken var visst rolig, medan bok två får mig att skratta högt flera gånger och jag tittar mig generat om på stranden för att se om någon upptäckt mig. Som deckare föredrar jag dock första boken då andra bokens intrig utspelar sig på en internationell konferens och motivet till brottet är minst sagt omständligt. Mycket underhållande semesterläsning!

Langfynd

Jag en stor del av Juni och rensat bland mina gamla saker hemma i Sverige. Dels saker som aldrig lämnat föräldrahemmet, dels saker som vi dragit med oss dit och samlat på oss där under åren som utlandsboende. På grund av flytt så ska varenda pryl bort och jag har sålt, skänkt och kastat en hel del. Några få saker får mellanlanda i något förråd och följa med till Italien vid tillfälle.

Det var ju inte meningen att lägga till något överhuvudtaget till mina ägodelar, men när jag var till bibblan för att lämna några böcker på bokbyteshyllan så stod där en bok jag absolut inte kunde motstå, nämligen Vitklädd med ljus i hår i samma snygga stil som övriga av Maria Langs orginalutgåvor som jag häromåret hittade dolda i en bokhylla och som efter läsning har återbördats till sin rättmätige ägare.

Jag var allt sugen på att läsa den på en gång, men den fick följa med till Italien för att plockas fram i december igen tror jag bestämt.

Hennes iskalla ögon

Jag har numera svårt att hänga med i myllret av deckarserier som finns. Klarar visst inte ens att hålla reda på vad jag läst och vilka serier jag faktiskt gillar... När jag såg att Carin Gerhardsson kommit ut med en ny deckare (Tjockare än vatten) drog jag mig dock till minnes att hon ju finns på min gillar-lista och att det fanns ett litet frågetecken kring huruvida jag läst hennes förra bok Hennes iskalla ögon eller inte.

När jag lånade boken förstod jag direkt att jag inte hade läst den, så det var en kul överraskning! Boken är bra och spännande intill slutet. Intrigen kanske är lite långsökt, men hon väver ihop det otroligt bra på slutet och jag sväljer det med hull och hår. För ovanlighetens skull gillar jag även sidospåren med polisernas privatlivsbekymmer i Carin Gerhardsens böcker. Kanske för att de är väl balanserade och inte inkräktar på huvudintrigen i boken.

Som att dra ur en propp

- ja, precis den effekten hade det att avsluta den långt utdragna läsningen av Broken Harbour! Inte mindre än tre böcker har jag läst därefter förutom att jag även lyssnat klart på Amos Oz Vänner emellan som precis har gått som radioföljetong (finns fortfarande kvar på webben).

Först utläst var Svara om du hör mig av Ninni Schulman och den var perfekt att läsa efter en seg bok. Lättläst och snabbt genomplöjd, precis var min tröga läshjärna behövde. Jag har läst både Flickan med snö i håret och Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman tidigare och tyckte nog att de båda var lite bättre än denna som aldrig når upp till den spänning som man förväntar sig av en riktigt bra deckare och den lämnade heller inga djupa avtryck efter jag lagt den ifrån mig.

En deprimerande bild av Irland idag

Tillslut så kom min evighetslånga läsning av Boken Harbour till sitt slut. Puh.

Tana French är en irländsk författare som skriver deckare om poliserna i The Dublin Murder Squad - och det var just det att hon skriver om Dublin som fångade mitt intresse och jag önskade mig boken av min svärmor i julklapp.

Miljön är extrem och deprimerande men väldigt typisk och känns väl igen för den som upplevt Dublin både under den ekonomiska boomen och dess brutala krasch därefter.

Både offer och misstänkta gärningsmän verkar ha blivit mer eller mindre galna som en följd av den ekonomiska krisen och den ena beter sig konstigare än den andra. Boken blir liiiite väl lång, speciellt tråkiga är de långa konversationerna mitt i boken som citeras från de internetforum där ett av offren försökt hitta lösningen på ett problem med skadedjur i huset... z z Z. Fungerade bra som sömnpiller under värsta pollenutbrottet.

Hade boken varit hälften så lång, så hade den blivit dubbelt så bra blir mitt slutomdöme!

Letteratura Pavese

Bloggen är lite bortglömd fn, vilket till stora delar beror på 

div. syprojekt, varav ett skymtar under böckerna. 

I Italien verkar det inte vara några större svårigheter att anlita en privatdetektiv om man skulle vilja. Både i dagspressen och utmed vägarna annonseras flitigt, men själv har jag ännu inte haft någon anledning att anlita någon för egen del ;)

Alessandro Reali har skrivit två böcker om två privatdeckare i Pavia. Litteratur med lokal anknytning har en viss dragningskraft och tycker oftast det är kul att känna igen sig geografiskt i miljön. Dessa två har dessutom väldigt snygga omslag som visar två av de mest karaktäristiska Paviamotiven, Ponte Coperto (Den övertäckta bron) och Piazza Vittora som är stadens hjärta. Rent innehållsmässigt är dessa böcker dock lite för noir för min smak och jag tycker författaren krånglar till språket i onödan, men det sista stöter jag ofta på i italiensk litteratur så det är nog ett ganska typiskt sätt att skriva.

Fitte Nebbie (Täta dimmor) läste jag innan jul och La Morte Scerza sul Ticino (Döden skämtar på Ticino) är den sjunde boken i mars månads läsmaraton. Tre böcker återstår, och jag ligger väl framme - en av dem är redan avslutad och två på god väg!

The Outcast Dead av Elly Griffiths

Min fjärde titel i läsutmaningen läsmaraton 2014 är The Outcast Dead av Elly Griffiths. Hos Bokmoster kan man se vilka fler som deltar och hur det går för de olika deltagarna.

Elly Griffiths deckarserie med arkeologen Ruth Galloway är min absoluta deckarfavvoserie just nu och visst kan jag tycka att det är jobbigt att läsa om när barn är inblandade men jag tycker ändå att The Outcast Dead är en av de bästa hittills. Säker har det till viss del att göra med att det är lite mindre "flum" i denna än i flera av de andra böckerna. Lite mindre inflytande från druider, häxor och solens position över det engelska kustlandskapet. Dessa inslag har visst sin charm, men i lagom avvägd mängd.

Njutning från första till sista sida. En bok som jag inte ville lägga ifrån sig, men som jag samtidigt önskade aldrig skulle ta slut...

Lyckliga gatan av Liza Marklund

Lite sen med första bokinlägget denna månad med tanke på 10 utlovade under mars, kanske man kan tycka. Fast med läsningen ligger jag i framkant, bara skrivandet som halkar efter lite!

Min första titeln i mars månads läsmaraton är Lyckliga gatan av Liza Marklund.

Vad jag blev positivt överraskad av Liza Marklunds senaste bok Lyckliga gatan! Jag har inte alls gillat henne efter de allra första Annika Bengtzon deckarna, men "behövde" något att lyssna på när jag pysslade här hemma och i brist på annat valde jag den boken på e-libs ljudboksbibliotek och jag gillade vad jag hörde! Jag tror jag stört mig en hel del på huvudpersonen tidigare, men upplevde nu att hon lugnat ner sig betänkligt och inte alls framträdde lika bufflig och egoistisk som jag uppfattat henne tidigare.

Handlingen då? Förutom två grymma misshandelsfall med tortyrinslag, varav det ena med dödlig utgång så försvinner två kvinnor med ca tretti års mellanrum. Både Kvällspressen med Annika Bengtzon i spetsen och polisen famlar lite i blindo. När läsaren får en inblick i de kriminellas hjärnor mot slutet av boken så klarnar bilden, men jag undrar om det inte måste vara en uppföljare planerad för jag missade i vilket fall att förstå både motivet och vem som ligger bakom egentligen. Och Annika Bengtzons ex-man Thomas Samulesson, vad sjutton sysslar han med? Lite för många öppna trådar på slutet för att boken ska kännas helt avslutad.

Deckarfrossa i höstrusket

Jag förknippar höst och vinter med deckarläsning, och hittills denna höst har det blivit en hel del av den varan. Här kommer en snabb sammanställning av de som jag kommer bäst ihåg:

Kristina Ohlsson - Paradisoffer
Boken utspelar sig under en dag i kamp mot tiden för att rädda livet på besättningen och passagerare på ett plan som utsatts för hot på sin väg från Sverige till USA. En riktig bladvändare som ändå inte riktigt lyckades leva upp till mina förväntningar efter hennes tidigare böcker.

Ruth Rendell - Tigerlily's Orchids (engelska)
Den unge tillbakadragna Stuart Front har oväntat ärvt en hel del pengar och har sagt upp sig från sitt jobb och köpt en dyr lägenhet där han drar sig undan med sin älskarinna Claudia. Han blir dock allt mer besatt av den unga asiatiska flickan på andra sidan vägen och som han kallar Tigerlily. För att få en chans att lära känna henne ställer han till med inflyttningsfest där han bjuder sina nya grannar som man genom boken får lära känna närmre. På festen dyker dock en objuden gäst upp... Spännande och bra om man gillar udda karaktärer som Ruth Rendell är en mästare på att gestalta.

Maria Lang - Vår sång blir stum / Att vara kvinna
Under sensommaren avslutade jag läsningen av de Maria Lang böcker som jag hittade bortglömda i en hylla sommaren innan och som nu har flyttat hem till min moster som är deras rättmättiga ägare. Härlig deckarläsning helt enkelt!Jättekul att det kommer flera böcker i nytryck nästa år med snygga omslag i sann Lang-anda.

Annika Sjögren -  Ur havet stiger vågorna (ljudbok) / Som glöd blev till aska
Trots att Ur havet stiger vågorna är hennes tredje deckare så är det den första som jag har läst av henne. Men den gav mersmak och jag passade på att köpa de två tidigare på dito.se när de hade kampanj. Så började jag läsa Som glöd blir till aska av misstag innan jag insåg att det var bok två. Fast Annika Sjögrens böcker är befriande nog fristående från varandra och inbördes ordning spelar ingen roll.
Böckerna har det gemensamt att de handlar om helt vanliga människor som hamnar i situationer där de inte alltid handlar rationellt. För att slippa bli inblandad i något man förstår är fel så tar karaktärerna dumma beslut som man som läsare förstår tillslut kommer sätta dem i klistret - frågan är bara hur!? Vilket bidrar till den där krypande obehagskänslan som en del deckarförfattare är så bra på att skapa. Otroligt effektivt för att stegra spänningen.

Jussi Adler-Olsen - Flaskpost från P (ljudbok) / Fasanjägarna (ljudbok) / Kvinnan i rummet (ljudbok)
Det är lätt att dra paralleller mellan kriminalinspektör Carl Mörck och Jo Nesbös Harry Hole. De är båda ensamvargar, skadade av händelser i det förflutna som format dem till hårdkokta och oerhört envetna poliser. Trots deras likheter har jag efter tre böcker om Carl Mörck fortfarande fördrag med honom och ser fram emot fler (helst ljud-)böcker, medan jag fann Harry Hole totalt odräglig när jag lyssnade på de böckerna förra hösten.

Stefan Tegenfalk - Pianostämmaren
Höstens bästa svenska deckare utan jämförelse! En rikig bladvändare som man önskar aldrig ska ta slut. Efter sin fenomenalt spännande trilogi (Vredens tid, Nirvanaprojektet och Den felande länken) fortsätter Tegenfalk att skriva deckare om kriminalarna Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Detta är en bok som kan läsas helt fristående och som är minst lika bra som tidigare! Tonåringar, utanförskap och mobbing är teman som binds ihop till en läskig mordhistoria mitt bland villakvarteren i fina förorten.

Mari Jungstedt - Den sista akten
Det går mest på slentrian för mig att läsa Mari Jungstedt och jag har sagt förut att jag ska sluta läsa henne. Men så gör jag det ändå - så något finns det väl där som tilltalar mig ändå! Den gotländska miljön kanske?

Belinda Bauer - Mörk jord 
Stevens morbror Billys försvinnande ligger som en mörk skugga över familjen Peters. Trots att Steven inte ens var född när han försvann så beslutar han sig för att lösa gåtan så att familjen kan få visshet i vad som hänt och därmed någon slags frid som ger möjlighet att leva vidare. Som ett led i sökandet börjar han brevväxla med den seriemördare som av många förmodas ligga bakom Billys död även om det aldrig blivit klarlagt. De hittar ett sätt att kommunicera så att bara de två förstår varandra och brevväxlingen får oförutsedda följder. Boken har fått flera deckarpriser, men jag har svårt att passa in den i deckarfacket, det är inte heller någon thriller utan snarare kanske en psykologisk spänningsroman om en sådan genre finns...

Håkan Nesser - De ensamma (ljudbok)
Kommissarie Barbarotti sätts att lösa ett fall som binds samman av två händelser med 35 års mellanrum och en grupp av människor bestående av 6-7 personer. Hade boken varit hälften så lång så hade den nog varit dubbelt så bra, men det är allt för många rundor av intervjuer med de inblandade och en ganska uppgiven samling poliser som tröskar fram och gör historien allt för utdragen.

Sharon J Bolton - Sacrifice (Rov på svenska)
Så måste jag bara avsluta denna samling med höstens bästa "nykomling". Nykomling för mig ska jag väl poängtera, eftersom hon har skrivit ett flertal böcker. Jag har just upptäckt henne tack vare Bokomaten som nyligen skrev om hennes böcker. Jag bestämde mig för att börja med hennes första bok som utspelar sig på Shetlandsöarna. Det ger lite Elly Griffiths vibbar tycker jag, speciellt då pga den speciella naturen där historien utspelar sig och som får stor betydelse för känslan boken förmedlar och jag gillar stort. Jag har inte läst ut boken, men den går allt djupare in i ämnen som adoption/abort/barnlöshet och kvinnornas rätt att själva välja. Som sagt jag har inte läst ut den och vet inte ännu vart åt det leder för närvarande.

4 deckare i semestertider

Värmen är lite mer än jag klarar av här nu och det passar mig utmärkt att läsa lättsmälta deckare. Att däremot sätta sig ner och skriva om dem tar emot så det får bli ett sammanfattande inlägg med en kort kommentar om vardera av de fyra deckare jag läst senaste veckorna. Resultatet är två höjdare och två besvikelser. 

Lars Kepler - Eldvittnet

För varje bok jag läser av Kepler så blir "han" bara bättre och bättre. Eldsvittnet är verkligen en riktig bladvändare, perfekt sällskap på stranden eller i hängmattan eller varför inte i husvagnen när regnet smattrar mot taket. 

Karin Wahlberg - Glasklart

Jag har följt serien om läkaren Veronica Lundborg och kriminalkommisarie Claes Claesson länge nu. Det är dags att sluta med det för denna gör mig mest bara trött och önska att den ska ta slut snart. Kul att den utspelar sig i glasriket, men den tänder aldrig till och blir spännande. 

Helene Tursten - I skydd av skuggorna

Även Turstens serie on Irene Huss har jag följt länge. I början mest av brist på annat att läsa, men hon har övertygat mer och mer och I skydd av skuggorna är rikigt riktigt bra läsning för sommarsemestern. Jag ska inte önska att hon ger ut sina deckare oftare, för det verkar vara ett gott tecken att de kommer med lite glesare mellanrum. 

Kristina Appelqvist - Liv i överflöd  (ljudbok)  

Appelqvist är en ny bekantskap för mig och jag jag hade faktiskt ganska höga förväntningar. Kanske var mitt misstag att välja att lyssna på boken. Inläsarens tonfall påminner mig om inläsningen av disneyböckerna vi lyssnat på till leda i bilen när barnen var lite mindre och det är för mig helt omöjligt att hålla koncentrationen på intrigen... Får se om jag orkar prova något annat av författaren efter den fadäsen. 

Bäst och sämst med Elly Griffiths senaste

Det sämsta med boken A Room Full of Bones är att den tar slut... Det uppvägs dock till viss del av att det direkt därpå följer ett utdrag ur Elly Griffiths nästa bok som därmed alltså inte borde vara allt för långt bort? Kan man hoppas på årsskiftet igen?

Det är mer miljöbeskrivningarna än deckargåtorna som lockar mig, och delvis den märkliga samling karaktärer som författaren har samlat ihop på den engelska vind- och regnpinade östkusten. Det finns alltid en koppling till historien vilket leder till att arkeologen Ruth Galloway med ett smått kaotiskt privatliv blir inblandad i fallet. Historia och mystik hör ihop och Cathbad som närmast kan beskrivas som druid(?) ser till att även han halka in i handlingen. Givetvis drivs utredningen av en polis, Nelson, men trots sin i dubbel bemärkelse, centrala plats i historien så hamnar han nästan lite i skymundan i just denna boken.

A Room Full of Bones är nummer fyra i serien om Ruth Galloway och jag hoppas hoppas att även kommande delar kan skänka samma läsglädje som de hittills utgivna!