För den som, som jag, har läst böckerna om arkeologen Ruth Galloway av Elly Grifiths finner sig förflyttad i både tid och rum. Från det nutida och ständigt dimmiga och blöta Norfolk på Englands östkust till femtiotalet och ett vädermässig betydligt behagligare Brighton på sydkusten, från den medelålders arkeologen Ruth till Ed, en ung polisinspektör.Det finns egentligen ingen anledning att dra paralleller, den nya boken är helt annorlunda. Till en början tycker jag det är rörigt, men historien stramar upp sig när alla karaktärer tillslut är ordentligt introducerade.
Titeln på hennes nyaste deckare The Zig Zag Girl syftar på trolleritricket med den itusågade damen, och lösningen på gåtan visar sig snabbt ha kopplingar till en grupp magiker som var posterade tillsammans med polisinspektör Ed under andra världskriget.
Eftersom jag gillar Ruth Galloway böckerna kan jag ändå inte låta bli att jämföra läsupplevelsen. De förra böckerna gillar jag för miljön och karaktärerna, men mindre för de andliga,magiska kopplingarna som blivit starkare och starkare under seriens gång. Trots att The Zig Zag Girl utspelar sig i magins och varietéernas värld så är det en påtaglig traditionell mördargåta som inte får mig att svepas med i skeendet och atmosfären som böckerna om Ruth tidigare har fått mig att göra.
Vet inte om det kan bli så bra utan Ruth, det är ju för henne man läser böckerna:)
SvaraRaderaJa, och för vädret! ;)
RaderaHaha, ja, och Saltmarkerna. Men jag håller med, jag tänkte att jag som ändå gillar Brighton och historiska deckare borde gilla denna skarpt men jag fångades aldrig riktigt. Jag hoppas också att hon tonar ner magin i nästa Galloway-bok för jag tycker att det börjar bli påfrestande mycket flum mitt böand alla karga och råa miljöer och vetenskap... Det passar inte riktigt in.
SvaraRadera