fredag 30 december 2011

Rum 213

Min 9-åriga dotter har läst ganska raslöst under stora delar av hösten och hoppat från bok till bok och haft svårt att fastna för något. Därför var det väldigt kul att se henne så totalt slukas upp av Ingelin Angerborns bok Rum 213 som hon vägrade släppa ifrån sig under annandagen.

Jag passade på att ställa några frågor föra att fånga hennes intryck av boken.

Vem handlar boken om?
Elvira, Meja och Bea som är rumskompisar på kollo. Meja och Bea känner varandra sedan tidigare, men Elvira har åkt på kollo utan att känna någon.

Vad händer dem?
De bor i rum 213. Bea säger att rummet för otur med sig för det spökar och saker försvinner. Anledningen att det spökar är att Mebel Andersson har dött i det rummet och nu spökar hon.

Vad gör tjejerna när det försvinner saker?
De misstänker olika personer och letar efter ledtrådar. Sen förstår de att det är ett riktigt spöke.


Vad tycker du om slutet på boken?
Den slutar bra och dåligt. Bra för att de får tillbaka sina saker men dåligt för dem för att de blir bästa kompisar och vill inte åka hem från kollot.


Vem passar boken?
Alla! Den är bra för att den är så spännande.


onsdag 28 december 2011

Nästa jul


...tror jag att jag får skicka dottern till Sverige för att hjälpa morfar med julbaket ;)

Vi har haft väldigt lugna och sköna juldagar och att pepparkakorna blev glaserade först på juldagen bidrog bara än mer till den avkopplade stämningen i huset. 

måndag 26 december 2011

Matkassarna

Att försöka samla kommentarer i julveckan visade sig vara ganska svårt men med lite god vilja kommer jag ändå upp i fyra inlägg med 10 kommentarer och nu har jag inhandlat fyra stycken matkassar. Tack snälla bloggläsande vänner och släktingar för att ni ville vara med! Matkassen var något jag ville uppmärksamma och göra extra i juletid som en gest att jag uppskattar er alla. Tack ni som ville vara med :) Tillsammans gör vi skillnad.

Nu tänker jag ta en veckas bloggpaus och fira nyår med god mat, frisk luft och en läsplatta full med läsning. Ev. kommer ett par stycken tidsinställa inlägg om jag får till dem ikväll.




lördag 24 december 2011

Ändrade planer

... i sista minuten har vi blivit inbjudna till våra grannar på julmiddag på juldagen och givetvis kan vi inte tacka nej till julmiddag på italienskt manér så vi får ändra våra planer och duka fram stora julmiddagen här hemma idag. Just nu väntar jag på att diskmaskinen ska bli klar så jag kan sätta på spisen och göra mintkyssar, koka tomtegröt och grilla revbenen.

Under tiden roar vi oss med Disney jul på TVn. Sista presenten i barnens adventskalender var en DVD som innehåller flera av favoriterna från Kalle på julafton: Tomtarnas julparad, Tjuren Ferdinand och Pluto och julgranen. Mys på julaftonsmorgonen!

Hinner (och orkar) vi så blir det en runda i stan framåt kvällen och titta på julbelysningen. Tomten kommer först i natt så barnen får fortsätta vara spänt förväntansfulla ytterligare ett tag.

fredag 23 december 2011

...från oss alla till er alla...



Kom gärna ihåg min julklapp till alla er bloggläsare! För att ta dela av den så behöver du bara lämna en kommentar på något eller några av veckans inlägg. Önskar er alla en riktigt god jul! 

torsdag 22 december 2011

Som en saga i guld och rött

...det var dotterns kommentar när barnen klätt granen. Jag som var nervös att den skulle få underkänt för sanningen är den att den inte tillhör de vackraste exemplaren. Visserligen ganska tät, men den lutar mer än lovligt och höjden lämnar en del att önska. Men vad är en sné gran mot tindrande barnaögon!? :)


Våra blygsamma julförberedelser är mer eller mindre klara; knäck, mandelmusslor och Ernsts kanelhjärtan är bakade. Stora julpaketet från Sverige har anlänt (efter en ganska nervös väntan) och faktiskt så ligger det några skivor griljerad julskinka i kylen, direktimporterad från Dublin härom veckan. Där står även några flaskor julmust från IKEA och vittnar om att vi är redo och julen kan komma så snart den är redo.

Det viktigaste av allt är nog ändå att barnen börjar sitt jullov nu! Ett tungt år är till ända vad gäller skolan. För ett år sedan rasade taket i deras skola och de har under ett år nu gått på två olika skolor med skolbuss och allt annat som det inneburit. Men nu är skolan deras skola äntligen färdig renoverad och efter
jullovet kan de återvända dit - jag vet inte om jag eller barnen är gladast faktiskt!!!


onsdag 21 december 2011

Hinder i julläsningsplaneringen

Mest hela hösten har jag läst vunna, fådda, och några köpta böcker och inte så mycket på läsplattan. Men nu tyckte jag det var dags igen och har lånat ett gäng e-böcker inför jul- och nyårshelgerna. Jag brukar inte låna med framförhållning, men vi ska åka sidor under nyår så därför har jag samlat på mig några titlar denna gången.


Det var bara det att när jag skulle lägga över dem på läsplattan så kände datorn inte igen läsplattan... Paniken stegrades när allt allt jag provade visade sig resultatlöst. Tillslut visade det sig vara en glapkontakt - plattan går att ladda via usb-porten, men fästet inuti plattan är löst och att ladda ner böcker fungerar bara när man håller kontakten i ett visst läge. Så nu ligger äntligen böckerna på plattan, men när de är utlästa och julhelgen är förbi lämnar jag den på reparation till en elingenjör nära mig - och hoppas få tillbaka en fungerande läsplatta ;)


I julhelgerna läser jag således:


  • Elisabeth Åsbrink - Och i Wienerwald står träden kvar
  • Kerstin Ekman - Grand Final i skojarbranchen
  • Tomas Bannerhed - Korparna
  • Karin Wahlberg - Glasklart

Utöver läsplattan tar jag med en bok på tyska till de tysktalande delen av Italien där vi ska åka skidor, nämligen Die Entdeckung der Currywurst av Uwe Timm. Att inleda 2012 med en tysk bok skulle kännas som en bra start faktiskt!


Vad planerar du att läsa under helgerna? Kom ihåg att för varje inlägg som får 10 kommentarer eller fler under veckan fram till jul så skänker jag en matkasse i Svenska kyrkans julkampanj!

tisdag 20 december 2011

Elly Griffiths - ny favorit!

Ständigt på jakt efter den nya ultimata engelska deckarförfattaren hittade jag genom bokomatens blogg till Elly Griffiths som skriver om arkeologen Ruth Galloway, specialist på skelett och ben. Till vardags undervisar hon på universitetet, men så kommer hon i kontakt med kriminalkommisarie Nelson som behöver hennes hjälp med ett fynd. Nu har jag läst två böcker och Ruths liv har tagit en helt annan inriktning både privat och professionellt sedan hon första gången träffade Nelson. Böckerna bjuder inte på några dimmiga Londongator eftersom de utspelar sig vid kusten, men väl på ruggigt landsortsväder med allt vad det innebär av regn och storm. Precis som det skall vara i en engelsk deckare!

Den första boken, The crossing Places (Flickan under jorden på svenska)läste jag på engelska. Bok två, Janusstenen fick jag gratis tillsammans med en tidning och läste därför på svenska. Jag föredrar nog ändå engelska och kommer gå tillbaka till det när jag efter jul beställer del tre, The House at Sea's End (Huset vid havets slut), den ligger redan i önskelistan på Amazon. Till våren kommer bok fyra, Känslan av död ut på svenska strax efter den ges ut på engelska.

Ojoj - vad många böcker jag har att se fram emot nu :)

Kom ihåg att för varje inlägg som får 10 kommentarer eller fler under veckan fram till jul så skänker jag en matkasse. Den första är beställd - tack ni som kommenterat redan! I kampanjen på Svenska kyrkans hemsida så kan ej beloppet ändras, utan man beställer en matkasse åt gången - så allt eftersom kommentarerna på veckans blogginlägg droppar in så skänker jag en kasse. (Jag har försökt ta en skärmdump, men lyckas inte få in den som bild i bloggposten - sorry, så oteknisk är jag...)


måndag 19 december 2011

Årets julklapp till mina bloggläsare!

Julen närmar sig med stormsteg, min förkylning är äntligen över, granen står i stugan och pepparkakorna är bakade. Barnen tjatar och längtar - kan inte riktigt tåla sig tills tomten kommer. Det enda som fattas är ett paket som har varit på väg från Sverige ett bra tag nu... Vi håller alla tummar vi tar för att det ska hitta fram till oss innan veckan är slut.

Julklappar blir det inte så många. Barnen och vi har ju allt vi behöver och släktingarna ger så att det räcker och blir över. Lite kläder, böcker/spel och varsitt paket från Tomten inte att förglömma.

Någon matkasse hade jag inte önskat mig även om det hade funnits här. Däremot ger jag gärna bort Svenska Kyrkans matkasse - det blir min julgåva till er min bloggläsare!

Svenska Kyrkans matkasse innehåller ingen hemkörning, inga råvaror eller recept. Istället får utsatta människor i 150 länder möjlighet att äta sig mätta, ta sig ut ur fattigdom och skapa ett tryggare liv. Ge den till dig själv eller till någon annan som en perfekt gåva till jul!

För varje blogginlägg innan jul med fler än 10 kommentarer (från 10 olika personer) skänker jag en matkasse. Det innebär att din kommentar är värd 10 kr då en matkasse kostar 100 kr! 

Anonyma kommentarer räknas inte och jag lovar att lägga upp minst ett inlägg om dagen fram till julafton. OK? Allt klart? Då är det bara att börja kommentera!

Uppdaterat: Detta är dessutom mitt 500:de inlägg på Böcker etc och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira! Kom nu ihåg att kommentera :)

onsdag 14 december 2011

Astrid Lindgren i juletid

Mina favoritberättelser i juletid är dessa:


1. Jul i stallet
Julevangeliet i Astrid Lindgrens tappning. Den är ljuvlig. Jag har en annan utgåva än den på bilden med fantastiska bilder (känner inte till bilderna i den nyare utgåvan). Barnen älskar den och jag tycker det är viktigt att de (och alla andra barn) vet varför vi firar jul. Det spelar ingen roll om kan är kristen eller ej. Julens kulturella bakgrund handlar om barnet i julnatten och Astrid skriver så alla kan ta till sig!

2. Kajsa Kavat hjälper mormor.
Det är så vackert. Ilon Wiklands bilder och Astrids texter i underbar förening.
3. Jag kan inte hjälpa det men även den tredje julberättelsen är av Asrid Lindgren : Jul i Bullerbyn.
Här visar hon upp de svenskaste av alla jultraditioner på ett sådant sätt som får allas ögon att tindra och längta till julen. Och det är inte klapparna som lockar.


Detta inlägg publicerade jag i min gamla blogg Utlandsmamman i december 2008 - men böckerna står sig fortfarande som de finaste julböckerna för barn - enligt mig då :) 

tisdag 13 december 2011

Trevlig Lucia

... eller hur hälsar man egentligen varandra på Luciadagen? Idag har jag mest legat på soffan och tittat på TV och läst Elly Griffiths. Ibland har det sina fördelar att vara krasslig :)

Så mycket Luciafirande blir det inte för oss idag. Gitarrspel och skridskoåkning står på schemat efter skolan för barnen och jag skall på något vis se till att de kommer till och från sina aktiviteter.

Däremot lyser den vackra Lucian som min händiga faster gjort stämningsfullt i vårt hem. Dessutom var vi ju i Milano och lussade igår (bidragande orsak till att förkylningen känns värre idag?)



måndag 12 december 2011

Dublin

Härliga lugna dagar i Dublin december 2012  2011

Med hem:
  • 0 böcker - men däremot en låång beställningslista som får avvakta till efter jul
  • Resväskor proppfulla med julklappar - till barnens gjädje!
  • En förkylning som heter duga

onsdag 7 december 2011

Att komma över en lässvacka

Jag har överraskat mig själv och sprutat ut recensioner av olika längd och djup de senaste två veckorna. Innan dess gick det minst sagt segt med både läsning och recenserande. Hemligheten? Av böckerna på min läslista har jag valt de tunnaste. De tjockare böckerna har helt enkelt känts oöverkomliga, så de har fått vänta och på så vis har jag fått lite flyt i läsningen igen.

  • Jag började med Cuore di Ciccia av Susanna Tamaro. Visseligen på italienska vilket kräver hög koncentration, men en barnbok så det var inga problem att hänga med i storyn. Med både humor och allvar skriver hon om övervikt hos barn, man kanske framförallt om vuxnas oförmåga att se roten till barnen problem.
  • Sedan lyssnade jag och barnen på Jaquline Wilsons bok Lily Alone i bilen på väg till och från skolan. Lilys mamma lämnar Lily med ansvar för tre småsyskon. Ytterligare en bok om oansvariga vuxna och starka barn. 
  • Jag läste Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye. Jag överraskades av att det inte var en roman utan tre långa noveller, men med distans till läsningen kunde jag se en komplex bild av problematiken Ndiaye vill lyfta fram - Afrikas kvinnor i postkonialismens Frankrike.
  • Årets augustpristagre i barn- och ungdomsklassen, Pojkarna av Jessica Schiefauer har skrivit en berättelse om utanförskap, vänskap, identitetsskapande, brytning, beroende. Och den är rikigt riktigt bra.
  • Barfota änglar av Linnea Willèn om två trasiga tjejers försök att fly från sina problem var visserligen tunn, men den grep aldrig riktigt tag i mig. 
  • Jag skrev även en kort recension av den sista delen i Stefan Tegenfalks otroligt bra och spännande trilogi. Den felande länken var allt annat än tunn, men så läste jag boken för ett tag sedan utan att det blev av att jag recenserade den. 
  • Det blev även en kort redogörelse över vad jag tyckte om Liza Marklunds nya bok Du gamla du fria. En del kritiker har inte varit nådiga, men mig passade den utmärkt att lyssna på i adventsstöket här hemma.  
  • I helgen läste jag först ut Man Booker Pristagaren Julian Barnes The Sense of an Ending. En bok om en högst ordinär man vars liv förändras när han en dag får ett oväntat brev, med ett totalt oförutsägbart slut. Tunnast och kanske den jag tyckte bäst om av senaste veckornas lästa böcker :)
  • Den sista boken jag recenserat under dessa veckor var Kortvingar av Anja Snellman. Ett kärt återseende av en författare som hamnat i glömska och som inte gjorde mig besviken. 
Igår läste jag dessutom ut 3 böcker - det händer sannerligen inte varje dag. Det tre var:

Maria Lang - Farliga drömmar
Alison Uttley - Penelope : en resa i tiden (högläsning)
Astrid Lindgren - Mio min Mio (högläsning)

Jag hade verkligen planerat att jag skulle läsa ut båda barnens högläsningsböcker samt min egen bok innan vi beger oss till Dublin idag (framme vid midnatt...). Därför la jag ner mer tid på läsning än vanligt igår kväll. Min Maria Lang bok är gammal och sidorna håller på att släppa så den tål inte att packas och barnen för klara sig utan högläsning de dagar vi är borta  - fast chansen att vi hittar något där är överhängande!

tisdag 6 december 2011

Italienska böcker på film

Jag försöker ju läsa på italienska med jämna mellanrum, men faktum är att några av de böcker som står i vår bokhylla har förlorat lite av sin lockelse efter att jag har sett filmen. Inte alls för att filmerna har varit dåliga, men mest för att latheten i mig säger att jag inte längre behöver läsa boken!

Tidigare har jag på bloggen skrivit om:

  • filmen Io non ho paura från boken med samma titel (Jag är inte rädd på svenska)
  • Caos calmo, en filmatisering av Sandro Veronesis bok med samma namn som inte finns på svenska.


2008, samma år som den vann Strega-priset, gav jag boken till min sambo i födelsedagspresent (givetvis med baktanken att läsa den själv, hehe). I år fick han filmen i present (eftersom jag fortfarande fått tummen ur och läst boken ...).

Häromveckan tittade vi så på La solitudine dei numeri primi, filmatiseringen av Paolo Giordano's bok (Primtalens ensamhet på svenska) som hade biopremiär hösten 2010. Filmen handlar om Alice och Mattia, två ungdomar som båda varit med om traumatiska upplevelser som barn och som till en följd av det växt upp utan vänner och ansetts udda av omgivningen. De dras till varandra, men gränsen mellan vänskap och kärlek är en tunn och oerhört bräcklig. Det känns som saker fattas i filmen vilket gör att jag har svårt att få saker att riktigt hänga ihop. Det är även en historia med många bottnar men filmen saknar djup vilket gör att jag aldrig blir riktigt engagerad. Men Alba Rohrwacher som spelar Alice gör det väldigt bra och filmen är värd att se bara på grund av henne - dessutom spelar Isabella Rossellini Mattias mamma.

Även om jag nu har sett filmen är jag fortfarande sugen att läsa boken. Dels för att den lär sluta på annat sätt än filmen, dels för att förstå vissa delar av berättelsen bättre (dvs få det djup och samband som jag saknade i filmen). Fast just nu har läsningen ingen större prioritet - jag har ju sett filmen ;)

måndag 5 december 2011

Kortvingar

Under några år i början av 2000-talet läste jag mycket finsk och finlandssvensk litteratur. Sedan var det kanske småbarnsår och utlandsflytt som kom emellan för nu är det glest mellan böckerna. De jag kan dra mig till minnes jag har läst därefter är superbraiga Sofi Oksanen som jag  läste i somras (men ser att jag inte bloggat om - fy skäms) och innan dess har jag försökt tycka om Monika Fagerholm utan att lyckas.

Därför var det roligt att bli påmind om Anja Snellman på bibliotekets hylla för utgallrade böcker vid sommarens besök i Sverige. Fast är det  ju samtidigt ledsamt att boken Kortvingar stod där och såg helt oläst ut... Nu fick den iaf följa med mig hem och har värmt hyllan sedan i somras.

Boken baseras på ett brutalt knivmord på tre ungdomar i ett tält som skedde i Finland 1960 och som fortfarande är olöst. Författaren har med utgångspunkt i den verkliga händelsen skapat en egen historia. För mig handlade den mer om hur livet går vidare för dem som är med om en sådan händelse, än om att hitta en möjlig lösning på morden. En flicka, den lite udda Marleena överlever för att hon har en träff med sin lärare i skogen under natten, medan hennes lillasyster Anniina är ett av offren som attakeras när de ligger och sover i tältet. 14-åriga Marleena bär skulden med sig genom livet, och avslöjar aldrig för någon hur det kom sig att just hon överlevde dådet. I familjen finns även en äldre syster och föräldrarna. Vilket liv orkar man leva efter en sådan katastrof och vad gör det med en att skuldfrågan aldrig blir utred är frågor som författaren bearbetar.

Både denna boken och även senast lästa The Sense of an Ending påminner om hur vi formas av det som händer omkring oss (i The Sense of an Ending kanske det mer handlar om hur huvudpersonen inverkade på någon annans liv utan att själv vara medveten om det) och att man kanske inte alltid kan (eller orkar) vara del i hur livet utformar sig. Jag tycker detta slags grävande i mänskans komplexa psyke är väldigt intressant när det är bra gjort och det är det både i Anja Snellmans och Julian Barnes böcker.


The Sense of an Ending

Det är en tung titel Man Booker Pristagaren Julian Barnes' bok har. The Sense of an Ending, men det är egentligen ingen tung bok i sig - mer melankolisk kanske. En bok som till stor del handlar om åldrande, minnen och att ångra sig - låter det lockande? Faktum är att det är en väldigt bra bok (fattas bara annat). Den är inte heller lång eller på något sätt svårläst på engelska om man nu inte vill vänta på att den skall komma ut på svenska i mars 2012.

Tony Weber är en alldeles vanlig man. Så vanlig att de flesta nog inte skulle dra sig för att kalla honom tråkig. Han har aldrig haft några höga ambitioner med sitt liv och nu som pensionär är han trots allt ganska nöjd med sin lugna, aningen tillbakadragna tillvaro.

En dag får han ett brev vilket får honom att tänka tillbaka på sin ungdom, sina vänner och kärlek från den tiden och innehållet i brevet tvingar honom att revidera sin inblandning i händelser som ligger mer än fyrtio år tillbaka i tiden. För att få klarhet söker han upp sitt sin flickvän från universitetet. Hennes kryptiska svar på hans frågor och envetna upprepande av frasen "You don't get it. You never did" har inte alls någon avskräckande effekt på honom utan får honom bara att bli än mer beslutsam om att ta reda på vad som faktiskt hände.

Det är en riktigt bra bok och den påminner mig mycket om Ian McEwans sätt att skriva när han är som bäst. Jag har inte läst Julian Barnes tidigare, men jag frågade min sambo som läst mycket av honom och han tyckte inte The Sense of an Ending var en typisk Barnes bok (men dock en av de bästa). Kanske jag vinklade mina frågor för jag var lite ute efter den där oväntade svängningen i historien är typisk för många av McEwans böcker och som är en av de saker som får mig att likna denna boken vid hans stil.

söndag 4 december 2011

Speedad söndag

Jag och barnen är själva hela helgen och några dagar framåt. Igår passade vi på att bjuda hem några kompisar till barnen hela kvällen och det visade sig vara ett lyckodrag. En chans för mig att sitta ner med en bok medan de roade sig själva. När de italienska barnen dessutom uppskattade min matlagning så kändes det inte ens ansträngande att fixa maten.

Men det betydde att alla måsten var samlade till idag och dagen har gått i ett. När jag slog igen fönsterluckorna för en stund sedan kändes det som jag precis öppnat dem... 

Skönt att sätta mig ner med en mugg glögg när barnen äntligen ligger nyduschade i sina sängar. Nu väljer jag mellan ett avsnitt av Silent witness (Tyst vittne) eller några kapitel i Farliga drömmar av Maria Lang. Lika lagom avkopplande båda två :)

fredag 2 december 2011

Idag för tio år sedan

...läste jag ut Underdog av Torbjörn Flygt. Det var när jag läste Emmas inlägg om boken och började jag leta i mina listor för att se vad jag tyckte om den när jag upptäckte det. På den tiden satte jag betyg på böcker och Underdog fick 4,5 (av 5) med det entusiastiska (om än ganska så intetsägande) omdömet "Jättebra, kul och igenkännande". 

Många bloggare, däribland Fru E, har skrivit väldigt positivt om Torbjörn Flygts nya bok om Johan Kraft. Precis som Fru E minns jag inte så mycket mer av Underdog än att det var väldigt väldigt bra. Men jag börjar så sakteliga inse att det är nog motiv nog att sätta upp Outsider läslistan.

Kort om Du gamla du fria

Liza Marklunds nya bok har gått på datorn medan jag har adventsbakat och pysslat här hemma. Jag måste säga att Du gamla du fria är betydligt bättre än de närmast föregående böckerna om Annika Bengtzon. Jag har sett hennes förmåga att bli inblandad i det ena efter det andra osannolika dramat som ganska tröttsam och liksom hennes tilltrasslade privatliv.

Det är en spännande historia med driv i. Annika Bengtzon är även hon lite mer mänsklig än hon har för vana att vara, men det kanske beror på att det denna gången är hennes (odräglige) man Thomas som är offret. Fast man kan ju fråga sig vad det är som drar henne tillbaka till denna man som gång på sviker och beter sig som ett kräk? Sen kan man fortsätta undra hur det är möjligt att alla i Annikas närhet är så fruktansvärt självupptagna att ingen har tid att hjälpa henne att ta hand om barnen när Thomas riskerar att dö om de inte handlar snabbt. Allra mest häpnadsväckande är att hans egen mamma inte verkar bry sig ett dugg om sin son, jag köper inte riktigt denna känslokyla.

torsdag 1 december 2011

Den felande länken

Triologin som inleddes med Vredens tid för att följas av Nirvanaprojeket och som avslutas med Den felande länken måste vara något av det bästa som hänt svensk kriminallitteratur under de senaste åren.
Stefan Tegenfalk har skapat ett verk som håller spänningen uppe till sista sidan.

Böckerna hänger tätt ihop och ska läsas i ordning, annars missar man för mycket. Jag lyssnade på de två första so Reine Brynolfsson gjort fantastiskt bra inläsning av. Tredje boken var ett recensionsex från Massolit förlag.

Nu väntar jag bara på att det skall komma fler böcker av författaren. De får gärna ha Walter Gröhn och Jonna de Brugge i huvudrollerna, men med ett nytt fall att lösa.