Igår satt jag och dottern beredda att titta på första delfinalen i Melodifestivalen, men uppkopplingen (eller belastningen?) var så dålig att vi fick ge upp efter två bidrag. Istället låg vi under en filt i soffan och läste några kapitel ur Ronja Rövardotter som vi snart har läst ut.Jag tycker det är svårt att avgöra i vilken ålder man "ska" läsa vissa böcker och att det är lätt att ha för bråttom och läsa böckerna för tidigt. Min 7-åring är mycket avancerad i sin egen läsning, för sin ålder, och när jag läser för henne vill jag ligga på en nivå över vad hon klarar av att läsa själv. Men Ronja är verkligen en utmaning, både språk- och känslomässigt. Till exempel när Ronja rymmer hemifrån och lever ensam med Birk i skogen så är det helt främmande för henne som säger att: "Mamma, jag ska bo hemma tills jag är vuxen". Hon förstår skräcken av att bli jagad av vildvittror men en elva-årings (Ronja är elva år) frustration över sina föräldrar och känslor inför Birk är hon för liten att leva sig in i. Vissa saker kanske är bättre om man konfronteras med i verkliga livet först, innan man kan hitta romanfigurer att identifiera sig med. Samtidigt vill jag ju erbjuda henne läsutmaningar som får henne att utvecklas som läsare. Det är en svår balansgång som jag funderar en del över.
Själv var jag 10 år när Ronja kom ut som bok och jag minns inte att jag hade någon speciell relation till den. Kanske läste jag den inte ens, jag vet faktiskt inte med säkerhet. Kanske har jag bara sett filmen som kom några år senare och som jag minns, mest uppfattade som "söt" med rumpnissarna och vildmarkslivet.
Nu däremot uppskattar jag den väldigt mycket, antagligen mer än 7-åringen ;)
Ja det är en svår balansgång, att utmana men inte vara för långt före... Jag har aldrig läst Ronja, bara sett filmen när jag var i tioårsåldern och jag tyckte den var ganska otäck.
SvaraRaderaJag både läste boken och såg filmen ganska tidigt, men jag minns inte exakt när. Båda är fortfarande favoriter! Låter mysigt att högläsa Ronja. Ett av mina favoritminnen från när jag var liten är att min mamma brukade sitta vid min säng innan jag skulle sova och sjunga Vargsången, som Lovis gör för Ronja.
SvaraRaderaAh, så mysigt det låter!
SvaraRaderaÄven här läser vi mycket barnböcker. Varannan kväll på svenska och varannan på italienska. Fast jag är betydligt mer intresserad av läsning och språk, så svenska barnbiblioteket här hemma är betydligt större än det italienska...
När det är min tur att läsa (och natta) är även Clara med, så hon fick högläsning från det att hon var nyfödd. :-)
Axel läser ju inte själv (han är bara 3 år), men han lyssnar sig gärna igenom böcker som jag tror är för äldre barn när man ser till textmängd och innehåll. Vissa historier modifierar jag därför för att inte göra händelserna obegripliga eller negativa för honom.
Kul med barnböcker är det ialla fall!