Det har skrivits massor om Ann Heberleins bok Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Och det är en väldigt bra bok, en otroligt självutlämnande bok och en viktig bok.I boken kastas man fram och tillbaka, man ser in i författarens hjärna där det ständigt pågår diskussioner och där varje fråga kräver ett svar. Ibland uppfattar jag det som kaos-artat och pratigt för att sedan leda över i en teoretisk genomgång, samtidigt är hennes skrivsätt mycket effektiv för att få en uppfattning om hennes psykiska tillstånd.
Det som griper mig mest är hennes distanserade och intellektualiserande av självmordet i samtidigt som hon själv står vid självmordets brant. Att hon filosofiskt och intellektuellt dömer ut självmordet som befrielse och mänsklig rättighet och ändå i sin manodepressiva sjukdom ser självmordet som den enda lösningen.
Läs vad andra bloggare har skrivit om denna boken
Jag har den hemma, den fick inte plats i packningen sist. Men just nu är den nog för deppig för mig, jag är himla känslig för ämnet - men också himla intresserad! ;-)
SvaraRaderaDet är tungt (men ofta nyttigt) att läsa böcker som tar upp tunga ämnen som ligger nära en själv och sina erfarenheter. Vänta lite till, men glöm för all del inte bort att läsa den!
SvaraRaderaTrots att ämnet är jättetungt har hon lyckats skiva en ganska lättläst bok ändå (en stor bravad!).