En deprimerande bild av Irland idag

Tillslut så kom min evighetslånga läsning av Boken Harbour till sitt slut. Puh.

Tana French är en irländsk författare som skriver deckare om poliserna i The Dublin Murder Squad - och det var just det att hon skriver om Dublin som fångade mitt intresse och jag önskade mig boken av min svärmor i julklapp.

Miljön är extrem och deprimerande men väldigt typisk och känns väl igen för den som upplevt Dublin både under den ekonomiska boomen och dess brutala krasch därefter.

Både offer och misstänkta gärningsmän verkar ha blivit mer eller mindre galna som en följd av den ekonomiska krisen och den ena beter sig konstigare än den andra. Boken blir liiiite väl lång, speciellt tråkiga är de långa konversationerna mitt i boken som citeras från de internetforum där ett av offren försökt hitta lösningen på ett problem med skadedjur i huset... z z Z. Fungerade bra som sömnpiller under värsta pollenutbrottet.

Hade boken varit hälften så lång, så hade den blivit dubbelt så bra blir mitt slutomdöme!

Dubliners

Bokhandlarna i Dublin fullkomligt svämmade över av olika utgåvor av Dubliners av James Joyce. 5 / 6 utgåvor per butik var inte ovanligt med priser från ca 3 euro. James Joyce dog 1941 och copyrighträttigheterna för hans verk släpptes därmed nyligen - vilket måste vara en av anledningarna till haussen.

Boken hade första bästa exponering i flera bokhandlar vi var inne i. Den utgåva som exponerades störst  är utgiven av irländska förlaget O'Brien med förord av irländske författaren John Boyne (som bl a  skrivit Pojken i randig pyjamas).

Dubliners har dessutom blivit utsedd till 2012 års Dublinbok av biblioteken i Dublin som under april anordnat en massa event kring årets bok.

James Joyce Tower i Sandycove, Dún Laoghaire fotograferat från stranden i Dún Laoghaire i helgen. Denna gången besökte vi inte museet i tornet, men det kanske är dags snart då det var längesedan vi var där.

Hårdkokt på Sicilien

Det hade kanske passat att läsa om maffian på Sicilien - men det gjorde jag alltså inte, och någon maffiastämning upplevde vi knappast under våra få dagar där.

Däremot läste jag ut inte mindre än två hårdkokta deckare. Den första var Benjamin Blacks (alias John Banville) Dublindeckare Elegy for April som jag köpte i Dublin i påskas. Den nostalgiska 50-tals stämningen jag förväntade mig uteblev. Det jag känner till om Irland och Dublin och hur jag kan föreställa mig att det var där för 60 år finns inte återspeglat i boken. Istället för att dricka öl på kvarterspuben blir man här alkoholiserad av vin och cocktails i hotellbaren. Man förstår att huvudpersonen har en tragisk barndom (typiskt irländskt karaktärsdrag) bakom sig, men nu är han rik (mindre typiskt...) och köper den dyraste bilen som finns att få trots att han egentligen inte är ett dugg intresserad av bilar. Det enda som faktiskt inte förvånar mig är att det inte innebär några större problem att köra bil utan körkort - att det bara var att hämta ut ett körkortet har jag hört många vittna om, och det mycket senare än på 50-talet.

Huvudpersonen är en dekadent läkare, som inte spenderar betydligt fler timmar i hotellbarer (trots att han just blivit utskriven från torken) än på sin arbetsplats. Det är hans vuxna dotter som leder in honom på deckargåtan och man kan förstå att det inte är första gången det är genom henne som gåtorna dyker upp (Elergy for April är den fjärde boken i en serie). Boken driv är ganska långsamt, men ändå upplever jag den som ett försök att porträttera en irländsk Philip Marlowe-typ som inte föll mig något vidare i smaken.

Philip Marlowe för mig osökt vidare till den andra deckaren jag läste på Sicilien. Jag lät mig inspirerats av Sherlock Holmes och blev sugen på att läsa en hög andra klassiska deckare och nu hade turen kommit till Raymond Chandler och den första boken om Philip Marlowe, The Big Sleep. Efter att ha läst den konstaterar jag mest att jag nog mer är den engelska pusseldeckartypen än den amerikanska hårdkokta privatdeckartypen! Charmen och lekfullheten hos Agatha Christie och Sir Arthur Conan Doyle kanske kan tyckas gränsa till det fåniga ibland, men Raymond Chandlers förmåga att trassla in Marlowe i de mest omöjliga situationer och ständigt klara honom helskinnad därifrån lockar mig inte direkt till vidare läsning.


Efter två böcker som inte direkt föll mig i smaken är jag extra sugen på något riktigt riktigt bra. Kanske blir det Cirkeln som så många hyllar dessa dagar, men jag är rädd att bli besviken pga de högt uppdrivna förväntningarna...

Nyförvärven

Nuförtiden brukar jag inte köpa så många böcker på våra resor, det har blivit alldeles för enkelt och billigt att beställa dem på nätet för att det ska kännas lönt att tynga packningen med dem. Samtidigt är det svårt att stå emot frestelsen helt och hållet, så några böcker fick ändå följa med hem från Dublin.

1. Jag är tyvärr ingen stor poesiläsare, men jag tyckte mycket om The Bell Jar som jag läste nyligen och vill gärna läsa mer både om och av Sylvia Plath. Hennes postumt utgivna diktsamling Ariel hamnade i inköpskorgen.
2. En prisad (bl a Booker priset 2005) irländsk författare som jag inte har läst är John Banville. Under pseudonymen Benjamin Black skriver han deckare som utspelar sig i 50-talets Dublin. Det låter så charmigt att jag inte kunde lämna landet utan en av de böckerna! Elegy for April är hans senaste.
3. Enid Blyton har haft ett uppsving och många av hennes böcker kommer i nytryck. Dottern som inte har läst något tidigare tyckte det var dags att ändra på det och jag har en känsla av att The Mystery of the Secret Room inte är den sista vi ser här i huset!

Irländsk hyllning på Världsbokdagen

Då Världsbokdagen i år infaller på Påskafton och jag då befinner mig i Dublin så tänkte jag att min hyllning till läsningen och böckerna blir en exposé över för mig kär litteratur med anknytning till Irland och Dublin.

Om det går som planerat så har jag idag besökt Trinity Collage Library (detta är nämligen ett tidsinställt inlägg så jag vet i skrivande stund inte säkert att det blev så) och därför passar det bra att börja just där. I biblioteket som färdigställdes år 1732 förvaras Book of Kells - en konstskatt innehållande de 4 evangelierna - nedtecknad och rikligt illustrerad av keltiska munkar på 800-talet. Utdraget ovan (som är ett foto av ett vykort) är en del av det släktträd som finns i Lukas 3:29-32.

Den irländska berättartraditionen innehåller mängder av myter och legender. Som t ex den om Kung Lirs barn (The Children of Lir) och som förtäljer historien om Kung Lir och hans fyra högt älskade barn. Deras mor dog och Kung Lir gifte sig med hennes syster som var så svartsjuk på kungens kärlek till sina barn att hon tog hjälp av en trollkarl och förvandlade barnen till svanar. De fick dock löfte om att bli fria från förbannelsen när 900 år passerat och St Patrick skulle komma till Irland och klangen av första kristna kyrkklockorna ljuda över landet. St Patrick kom mycket riktigt till Irland och barnen befriades från förbannelsen. St Patrick kristnade han landet och är fortfarande dess skyddshelgon.

Om än inte omskrivet i litteraturen, så omsjunget, är fiskförsäjerskan Molly Malone's korta tragiska liv i Dublin. (Bild från dec 2009.) Sångens ursprung är inte helt klart, men den nedtecknades på 1880-talet.

In Dublin's fair city, where the girls are so pretty
I first set my eyes on sweet Molly Malone
As she wheeled her wheelbarrow through streets broad and narrow
Crying cockles and mussels alive a-live O!

Nu närmar vi oss 1900-talet och många är de irländska författare som når ut i hela världen. Befinner man sig i Dublin är tillvägagångssätten för att närma sig litteraturen många; man kan promenera i Leopold Blums fotspår, gå på en litterär pub-runda eller varför inte besöka något av alla de museum eller författarhem som är tillägnade de stora irländska författarna. 

Vill man läsa om misären i början under1900-talets första hälft kan man läsa Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt. Är man intresserad av den enorma emigration som präglat landet under 2 hela århundraden så kan man läsa den fina Brooklyn av Colm Tóibín. Eller om hur kunde vara att leva som protestant i ett land så djupt präglat av katolicismen i Sebastian Barrys bok The Secret Scripture. 

När vi nu tillslut närmar oss nutiden och dess skildringar i den irländska litteraturen så är min favorit Roddy Doyle. Läs The Commitements och dras in i musiken, ungdomskulturen och inte minst språket. Eller läs först Kvinnan som gick in i dörrar och sedan Paula Spencer för att uppleva livet på samhällets botten och Irlands förvandling till ett modernt samhälle på under de senaste decennierna.

Detta inlägg är en del av en bloggstafett för att fira Världsbokdagen.
Läs mer om stafetten hos följande bloggare:
och dagarna går…, Ariels Bokhylla, Eli läser och skriver, Can’t sleep, must read, Fiktiviteter, Böcker böcker böcker, Marias Bokblogg, the curious case of the books, Tidnings Ida, Talk nerdy to me, Bokform, Boklesebloggen min, Bokomaten, Två träd i en bokskog, Mimmimaries böcker och annat, Inreda med böcker, Havsdjupens sal, Ciccis Bokblogg, Böcker etc., Lingonhjärta, Lyrans Noblesser, Ord och inga visor, En full bokhylla är en rikedom, enligt O

Brooklyn

Det är tråkigt att mycket bra irländsk litteratur inte blir översatt till svenska, för det finns så väldigt mycket väldigt bra! Just denna boken är varken lång eller svårläst så den tycker jag man kan våga sig på även om man är ovan att läsa på engelska.

Brooklyn av Colm Tóibín vann ett av de stora bokpriserna i England, Costa book Awards, 2008.

Irland har ca 4,5 miljoner invånare idag. Från 1820 och fram till första världskriget utvandrade 5 miljoner irländare bara till Amerika där det idag finns ca 45 miljoner som hävdar att deras har främst irländskt ursprung.

Utvandringen från Irland har fortsatt långt in på 1900-talet och Brooklyn är en lågmäld berättelse om Eilise som så många irländska ungdomar utvandrade till Amerika. Hon har själv inga planer på att flytta men protesterar inte heller när omständigheterna ger henne möjligheten att resa över havet till ett jobb som har ordnats åt henne. Det är väldigt typiskt för Eilise att hon flyter fram utan att själv tycka och tänka så mycket - hon tar inte direkt ödet i sina egna händer utan låter sig ledas av andra och sin egen rädsla att inte vara till lags.

Efter ett dödsfall bestämmer hon sig att resa tillbaka till Irland och hälsa på familjen, och Eilise som varit bestämd över att återvända till New York efter ett par veckor börjar vackla och till sist har hon trasslat in sig i en situation och måste ta ställning och själv välja sin egen väg i livet.
Ett mycket starkt porträtt om vägen in i vuxenlivet.

The Secret Scripture

Jag skäms nästan lite över att inte ha kunnat läsa denna boken utan att somna mer eller mindre omedelbart på kvällarna. Sebastian Barrys bok The Secret Scripture är värd en mer alert läsare än så.

Jag älskar Irländsk litteratur som på ett eller annat sätt anknyter till de hårda villkor som har rått där, så sent som till för en 20-30 år sedan. Däremot står jag inte ut med att läsa kärleksromaner som romantiserar Irland. Det är ett land jag älskar och som jag har haft nära anknytning till och besökt ofta sedan 1993 då jag träffade min sambo. Landet och dess invånare är (från min synvinkel) präglade av de strävsamma och hårda villkor som har varit legio under lång lång tid. Gissa varför så många irländare har lämnat sitt land och lever utomlands?!

Denna boken utspelar under de senaste 100 åren - vilket motsvarar Roseannes hela liv. Huvudpersonen Roseanne är inspärrad på mentalsjukhus sedan ca 60 år och hennes läkare har börjat ifrågasätta om hon verkligen blivit rättmätigt inspärrad eller om det är en serie av olyckliga omständigheter som gör att hon har hamnat där. Hennes situation bottnar i mångt och mycket på att hon är protestant i ett samhälle helt dominerat av katoliker. Irland är ett land mer präglat av kyrkan är Italien skulle jag påstå (dock har drastiska förändringar har skett senaste årtiondena) och att vara protestant har inte inte alltid sets med blida ögon, och ett giftemål mellan de båda kan få katastrofala följer för de inblandade.

Det är faktiskt fortfarande så att det av troende katoliker inte ses som acceptabelt att var protestant. Enbart den katolska kristendomen är den som leder till frälsning och som protestant kan man räkna med att bli sedd med viss misstänksamhet av äldre generationer - något som även jag har fått antytt genom bemötanden och undvikande genom åren. Mitt och min sambos förhållande hemlighölls för delar av släkten (delvis även för att vi inte är gifta) fram tills vi fick barn och det inte gick att ignorera längre.

När jag läser boken kan jag kan inte låta bli att dra paralleller till hur homosexuella har bemöts och fortfarande bemöts inom flera kulturer. Att vara annorlunda är fortfarande svårt i ett samhälle fullt av fördomar och en förlegad människosyn. Därför känns boken känns väldigt relevant och aktuell i ett modernt samhälle som man hade hoppats lärt sig av historien.

The woman who walked into doors

Jag har läst den innan, men nu läser jag den för min litterturkurs. Om Paula Spencer, en kvinna i Dublin och hennes slitsamma liv. Så tragisk, men hon glimmrar. Fantastisk bok av Roddy Doyle. Även uppföljaren som heter Paula Spencer är lika bra. Läs läs läs.

Den innehåller en hel del irländska uttryck. Kul! Vet inte hur gör sig i svensk översättning?