...och vinnaren är...

Nu hoppar jag tillbaka till ett av mina första inlägg efter sommaren. Nämligen det om Ove!
I helgen såg jag nämligen även filmen så nu har jag på en månad 

1. Läst boken 

2. Sett teaterföreställningen 

3. Sett filmen 

...och vågar mig därför på en liten jämförelse.

Rheberg gör en fantastisk tolkning i sin enmansföreställning, han ÄR Ove samtidigt som han även ger röst åt berättelsens övriga karaktärer. Jag hade precis läst boken när jag såg föreställningen så visst tänkte jag på att många episoder från boken inte fanns med (konstigt vore ju annars!) men det gjorde inte så mycket då framställningen i sig var så bra och levde sitt eget liv.

Även Lassgård gör en bra tolkning av Ove och filmen täcker mycket mer av handlingen än vad föreställningen gjorde. Men jag saknade verkligen att några av karaktärerna blivit små bifigurer vilkas historier inte alls berättas i filmen (Jimmy, Mirzad, journalisten Lena etc). Både i boken och i föreställningen så går Ove från en ensam man till att en efter en samla på sig vänner så att han tillslut omges av en hel hop med härliga människor. I filmen finns människorna där men man ser bara i förbigående de djupa band som faktiskt skapas mellan de olika personerna och som jag tycker gör berättelsen så unik. Så för mig saknas något av helheten i filmen och min slutsatsen är trots allt boken är bäst! Som vanligt alltså. 

Filmen först

Jag hade precis börjat läsa boken Paper Towns av John Green när tillfälle uppstod att se den nyutkomna filmen odubbad. I normala fall skulle jag nog ha väntat, men det är så sällan jag kan se orginalfilmer på bio och en nästan 13-åring i min närhet ville absolut inte vänta. Filmen är söt, men är man 13 är det en film att verkligen älska. Margo är en ganska osympatisk tjej tycker jag, men resten är sköna lite halvnördiga tonåringar på sitt livs äventyr. Eftersom boken lär skilja sig en del från filmen (enligt de två medföjande experterna) så är det nog värt att läsa klart boken.

Ups, fredag igen!

Hjälp vad veckan rusade förbi. Barnen hade ett par dagar ledigt i början av veckan och vi passade på att se mer film, bokbaserad igen, nämligen Boktjuven. Den hade varit riktigt bra om de inte envisats med att prata engelska med tysk brytning. Vad är poängen med det? Fruktansvärt störande filmen igenom. Synd på en bra historia. Jag har inte läst boken men min dotter älskade den. Filmen med - fast filmen var mycket sorgligare enligt henne. En riktig snyftare.

Jag läser Sarah Waters The Paying Guests, en tegelsten som heter duga, som nog tar ett tag att bli klar med. Det borde dock inte ha hindrat mig från att skriva om någon av alla andra böcker jag läst hittills iår, men vi är (äntligen) i slutfasen av vår renovering och hoppas snart flytta in i vårt nya hus och när jag slår mig ner framför datorn på kvällen så har jag inte alltid huvudet med mig.

Filmkväll på en fredag

Det var lite motstånd från barnen när jag föreslog att vi skulle se Pojken med Guldbyxorna tidigare ikväll. Själv är jag uppväxt på 70-talet men kan inte minnas att jag varken har läst Max Lundgrens bok från 1967 eller sett tv-serien (1975) så jag visste inte vad jag skulle förvänta mig.

Barnens känslor växlade från avundsjuka till rädsla till sist till sorg och vi hade en mycket mysig stund hopklämda i tv-soffan. Det var väldig mycket mer action än jag hade föreställt mig. Kanske är det en anpassning till nutid tillsammans med användandet av bl.a. mobiler och gps. Jag menar såklart inte att vardagen är mer actionfylld nu för tiden, men att barns mediavanor har förändrats radikalt på 40 år. Actionvåldet i filmen kan man såklart ha invändningar emot - men jag tyckte inte det var överdrivet då även de mest skyddade barn nuförtiden knappt har undgått att se en hel del våld på tv/film/spel/internet och (många) knappast kan anses ovana vid genren, men det är ingen film för små barn. Filmen var skönt befriad från kärlek vilket 12-åringen fortfarande tycker är det tråkigaste som finns, både i böcker och på film.

Det hela slutade med att vi alla tre fällde en tår och kände oss nöjda med kvällens filmval!

100 filmer att se innan du blir vuxen

Den knallröda boken 100 filmer att se innan du blir vuxen lånade jag hem från bibblan för att få lite tips på filmer att se tillsammans med barnen under kommande höst och vinter. Många gamla godingar finns representerade, men även nya. Boken är från 2012 och eftersom den inte bara tar upp nya filmer så känns den aktuell.

Det är bra att författaren Fredrik Holmberg inte bara anger SFs åldersgräns utan även en honom rekommenderad ålder som filmen är lämplig för. Pretty Woman hade t ex en åldersgräns på 7 år när den gick på bio, författaren rekommenderar från 13. Omvänt finns det många filmer han rekommenderar att man kan se från en tidigare ålder än de varit tillåtna på bio.

Jag har gjort en filmlista där jag har satt upp filmer som jag tror kan passa mina barn som snart blir 10 och 12 år. Boken är uppdelad på många olika genrer och några har jag hoppat över helt, bland annat kärlek som är totalt ointressant och skräck som är för läskigt - helt enligt mina barn!

• E.T. 1982
• Den långa resan (Fly away home) 1996
• Matilda 1996
• Stand by me 1986
• Tillbaka till framtiden 1985
• Hästen från havet 1992 (Into the West, Irland)
• Livet är underbart 1946 (jul)
• Sound of Music 1965
• Billy Elliot 2000
• Karate Kid 1984
• Crouching Tiger Hidden Dragon (2000)

Så vi har lite att välja på framöver (och hoppas filmerna finns att få tag på)! Om ett par år måste jag komma ihåg att låna boken igen för det finns många bra filmer som rekommenderas från både 13 och 15 år och som jag riskerar att glömma av innan de är stora nog.

Kul med svenska filmer

Det har helt klart blivit lättare att se svensk film i utlandet och jag har helt slutat köpa dvd-filmer, vilket förut var vår enda möjlighet att se svenska eller för den delen odubbade engelska filmer i Italien. Att hyra film på nätet är ju så smidigt i jämförelse dessutom! En brist är dock att utbudet ofta är väldigt begränsat och man måste leta lite bland olika leverantörer innan man hittar vad jag söker (sen kan det mycket väl bli tvärstopp för att man befinner sig i fel land...) och jag förstår inte varför det är så begränsat? Det behövs ju inget fysiskt lager för att tillhandahålla filmerna!




Igår såg barnen LasseMajas detektivbyrå : Von Broms hemlighet som de tyckte var bra! Själv tycker jag det är ganska skönt att jag inte måste se alla filmer tillsammans med dem :) Däremot tänkte vi kolla på Hundraåringen tillsammans ikväll. Jag har väl inga höga förhoppningar, men är den underhållande som boken så blir jag nöjd!

Lidande

Jag har precis tittat på The Passion of the Christ som är inspelad i Matera. Eller försökt titta iaf. De första 30 minuterna gick bra, men sedan var det omöjligt att hålla ögonen på TV-rutan i några längre perioder. De scener där Jesus torteras och tvingas bära korset till Golgata är något av det grymmaste jag sett (försökt att se). I de glimtar jag ändå såg så är det väldigt tydligt att både landskapsscener och de husscener med vanligt folk är tagna i Matera. De officiella byggnaderna och platserna är jag däremot osäker på om de kan vara därifrån (läser på wikipedia att de är inspelade i Rom, i Cinecittà - alltså i en filmstad). På wikipedia citeras även en filmkritiker som lär ha sagt att det är: the most violent film I have ever seen. Inget filmtips för svagmagade alltså!
 

Grå helg

I går hade det lovats solsken, men när solen kom runt huset till vårt trädgård hade den redan försvunnit bakom ett tjockt lager moln. Av min planerade eftermiddag i trädgården blev ingenting. Efter att har gått ett varv runt gräsmattan (av miniformat) frös jag så mycket att jag gick direkt tillbaka in igen...

Idag har det lovats regn och då barnen inte har några andra gjejer planerade på hela dagen bestämde vi att gå på bio och se Gullivers resor. Lagom underhållning för en grå söndag hoppas jag.

Egentligen är det en perfekt läshelg, men jag har svårt att slå mig till ro med en bok på dagen. Däremot fick vi ett välfyllt Sverigepaket under veckan som gick och där fanns både Språktidningen och Yourlife så det har ändå blivit lite trevlig läsning.