torsdag 26 maj 2011

Nu har jag också läst Cirkeln!

Det är så många som har skrivit så bra recensioner om Cirkeln att jag inte riktigt vet vad jag skall skriva. Men jag ska göra ett försök så får jag se vart det leder.

Bokomaten har gillat och skrivit och under hennes inlägg finns en roligt diskussion med Lingonhjärta som skrivit ett eget inlägg hon också. Ylva puffade på när jag var tveksam och även hon har skrivit positivt om boken liksom Fru E som även hon uppmuntrade mig till att läsa! Det måste vara årets hittills mest ombloggade bok, eller? Så vad jag bloggar om boken gör nog varken till eller från i det flöde av blogginlägg som redan finns.

Det som imponerar mig mest i boken är karaktärsbeskrivningarna. De är så otroligt träffande och lyckas verkligen levandegöra personerna. Dessutom är karaktärerna så många och olika att mer eller mindre varje gymnasietjej kan identifiera både sig själva och sina kompisar (och inte minst sina hatobjekt!) med dem. Igenkänningsfaktorn är skyhög! Killarna i denna boken är däremot mer bifigurer och i de flesta fall inte lika detaljerat beskrivna.

Jag har insett att det finns två typer av böcker där övernaturlighet spelar en viktig roll - den ena typen gillar jag inte alls. Det är när övernaturligheter förs in i boken (ofta i ett ganska sent stadium) som en förklaring på något man letts att tro har en naturlig förklaring. Då känner jag mig lurad till max och får omedelbart svåra allergiska utslag. Det hände senast när jag läste Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Usch usch usch. Som tur är är det inte fallet i Cirkeln!

I Cirkeln (liksom i Harry Potter, vampyrserierna och hela fantasygenren etc etc) övernaturligheten är en del av förutsättningen från början så är det en helt annan sak och som läsare anpassar jag mig till att den verklighet som gäller i boken inte är den samma som min verklighet. I Cirkeln så får dessutom läsaren följa tjejerna när de gör sina första trevande försök att närma sig och försöka förstå och lära sig leva i den värld som öppnats för dem - och det är nästan som att jag är där vid deras sida.

Dessutom är den är så filmiskt skrivet - själv har jag redan sett filmen i mitt huvud under tiden jag läste boken. Jag vet hur tjejerna ser ut, jag känner till brukssamhället Engelsfors och dess olika kvarter där tjejerna bor och lever under väldigt olika förhållanden. Just mötet mellan olika ytterligheter är en annan spännande faktor. Inte bara mötet mellan den vanliga verkligheten och den magiska verkligheten, men kanske speciellt mötet mellan karaktärerna. För visst är det väl så att Vanessa och Minoo aldrig möts i vår verklighet, eller Rebecka och Linnea? Det är som att författarna laborerar med vad som händer när alla dessa olika karaktärstyper tvingas att konfrontera och dessutom samarbeta med varandra. Resultatet är en blandning av explosiv ilska, besvikelse, skam etc men också av glädje och kärlek.

Cirkeln är helt enkelt en bok där det ryms massor. Det är en bok att försvinna in i och låta sig uppslukas av. Hoppas författarna redan har kommit en bit på väg med uppföljarna innan stormen bröt ut i full styrka - för det kan inte vara lätt att leva upp till de enorma förväntningarna på bok 2 och 3 i den utlovade trilogin!

Boken har hyllats av press och bloggare, men har någon läst/ hört vad ungdomarna säger? Det skulle vara kul att höra! (Fast jag har på känn att även de gillar!)

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Cirkeln

6 kommentarer:

  1. Vad roligt att läsa! Jag har inte tänkt på att killarna i boken är mer bifigurer men du har naturligtvis rätt. Tror det definitivt gör att boken blir mer tilltlande för tjejer än killar. Och du har helt rätt i att de här tjejerna hade aldrig någonsin blivit kompisar i verkligenheten, det är vattentäta skott mellan grupperna på skolan.

    SvaraRadera
  2. Ja Cirkeln är nog en tjejbok, det tror jag också!

    SvaraRadera
  3. Själv är jag tonåring och kan inte annat än älska!

    SvaraRadera
  4. Andrea: Kul - tack för din kommentar. Jag ska genast kolla in vad du har skrivit om boken!

    SvaraRadera
  5. Tänk! Jag tycker att det är helt fantastiskt hur mycket det finns att säga om vissa böcker. Tycker att det är jätteintressant det du skriver om övernaturligheten och hur viktigt det är att få in det trovärdigt i en berättelse. Jag älskar övernaturlighet i böcker om det är trovärdigt och i Cirkeln så sköts det så snyggt.
    Och sen karaktärerna...och igenkännandet...och miljöerna...ÅH vad jag vill läsa nummer två nu :)

    Tack för länkningen förresten :)

    SvaraRadera
  6. Lingonhjärta: Ja precis, när övernaturligheten blir en självklarhet för den verklighet som beskrivs så köper jag allt! Ändå är det en så jordnära bok på något sätt, t ex med alla karaktärerna som kan vara hämtade från vilken svensk gymnasieskola som helst. Riktigt coolt :)

    SvaraRadera

Jag blir jätteglad om du lämnar en kommentar. Tack :)