Nu har jag också läst Cirkeln!

Det är så många som har skrivit så bra recensioner om Cirkeln att jag inte riktigt vet vad jag skall skriva. Men jag ska göra ett försök så får jag se vart det leder.

Bokomaten har gillat och skrivit och under hennes inlägg finns en roligt diskussion med Lingonhjärta som skrivit ett eget inlägg hon också. Ylva puffade på när jag var tveksam och även hon har skrivit positivt om boken liksom Fru E som även hon uppmuntrade mig till att läsa! Det måste vara årets hittills mest ombloggade bok, eller? Så vad jag bloggar om boken gör nog varken till eller från i det flöde av blogginlägg som redan finns.

Det som imponerar mig mest i boken är karaktärsbeskrivningarna. De är så otroligt träffande och lyckas verkligen levandegöra personerna. Dessutom är karaktärerna så många och olika att mer eller mindre varje gymnasietjej kan identifiera både sig själva och sina kompisar (och inte minst sina hatobjekt!) med dem. Igenkänningsfaktorn är skyhög! Killarna i denna boken är däremot mer bifigurer och i de flesta fall inte lika detaljerat beskrivna.

Jag har insett att det finns två typer av böcker där övernaturlighet spelar en viktig roll - den ena typen gillar jag inte alls. Det är när övernaturligheter förs in i boken (ofta i ett ganska sent stadium) som en förklaring på något man letts att tro har en naturlig förklaring. Då känner jag mig lurad till max och får omedelbart svåra allergiska utslag. Det hände senast när jag läste Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafón. Usch usch usch. Som tur är är det inte fallet i Cirkeln!

I Cirkeln (liksom i Harry Potter, vampyrserierna och hela fantasygenren etc etc) övernaturligheten är en del av förutsättningen från början så är det en helt annan sak och som läsare anpassar jag mig till att den verklighet som gäller i boken inte är den samma som min verklighet. I Cirkeln så får dessutom läsaren följa tjejerna när de gör sina första trevande försök att närma sig och försöka förstå och lära sig leva i den värld som öppnats för dem - och det är nästan som att jag är där vid deras sida.

Dessutom är den är så filmiskt skrivet - själv har jag redan sett filmen i mitt huvud under tiden jag läste boken. Jag vet hur tjejerna ser ut, jag känner till brukssamhället Engelsfors och dess olika kvarter där tjejerna bor och lever under väldigt olika förhållanden. Just mötet mellan olika ytterligheter är en annan spännande faktor. Inte bara mötet mellan den vanliga verkligheten och den magiska verkligheten, men kanske speciellt mötet mellan karaktärerna. För visst är det väl så att Vanessa och Minoo aldrig möts i vår verklighet, eller Rebecka och Linnea? Det är som att författarna laborerar med vad som händer när alla dessa olika karaktärstyper tvingas att konfrontera och dessutom samarbeta med varandra. Resultatet är en blandning av explosiv ilska, besvikelse, skam etc men också av glädje och kärlek.

Cirkeln är helt enkelt en bok där det ryms massor. Det är en bok att försvinna in i och låta sig uppslukas av. Hoppas författarna redan har kommit en bit på väg med uppföljarna innan stormen bröt ut i full styrka - för det kan inte vara lätt att leva upp till de enorma förväntningarna på bok 2 och 3 i den utlovade trilogin!

Boken har hyllats av press och bloggare, men har någon läst/ hört vad ungdomarna säger? Det skulle vara kul att höra! (Fast jag har på känn att även de gillar!)

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Cirkeln