En förtjusande Poirot

Jag tycker verkligen det är uppfriskande att läsa en klassisk pusseldeckare av Agata Christie. Efter att har försökt se några avsnitt av tv-serien om Poirot måste jag dock tillstå att han inte varit något favorit hittills. Eftersom det inte finns så mycket att välja av Agata Christie på Project Guthenberg så blev ändå valet ganska lätt. Att läsa hennes första Poirot deckare The Mysterious Affair at Styles kändes rent av ganska lockande.

Även om jag verkligen kan se Tv-seriens Poirot framför mig när jag läser beskrivningen av honom så kvarstår det faktum att bokens Poirot är en karaktär som är betydligt lättare att stå ut med än den i Tv-serien. Riktigt förtjusande rent av. Och jag måste säga att jag är imponerad av hur väl de ändå lyckats avbilda honom i Tv-rutan.

Poirot was an extraordinary looking little man. He was hardly more than five feet, four inches, but carried himself with great dignity. His head was exactly the shape of an egg, and he always perched it a little on one side. His moustache was very stiff and military. The neatness of his attire was almost incredible. I believe a speck of dust would have caused him more pain than a bullet wound. Yet this quaint dandyfied little man who, I was sorry to see, now limped badly, had been in his time one of the most celebrated members of the Belgian police.