En sagobok för vuxna

Jag läser De Ickesynliga av Fredrik Härén och har så svårt att bestämma mig för vad jag tycker om den. Antagligen kommer det bli helt omöjligt att försöka skriva en recension. På ett sätt lockar den mig till att läsa vidare, jag blir nervös på huvudpersonen som är så naiv - inte för att hon ser tecken på en ickesynlig existens, men för att hon inte förstår vilken fara hon utsätter sig för. Redan här är det alltså tydligt att jag har köpt konceptet med yangyang, den för de flesta människor osynliga världen, ändå kan jag tycka att boken ibland känns som en sagobok riktad till en vuxen publik. Jag kan tycka att författaren gör sig en otjänst när han i detalj försöker måla upp yangyang - för ju mer jag som läsare får veta desto mer frågor uppstår och desto större är risken att man hittar sprickor som blir svåra att täta.

Eller så ligger min tveksamhet inför boken helt enkelt på ett mer personligt plan. Kanske vill jag inte erkänna för mig själv att jag faktiskt gillar att läsa en bok vars handling bygger på att vi människor inte är den enda mänskliga livsformen eftersom jag officiellt tycker den tanken i sig är ganska löjlig...