måndag 11 april 2011
Ängelns lek
Om det inte var så att Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafóns ingick i min utmaning om att läsa ett gäng hyllvärmare, så tror jag inte jag hade brytt mig om att skriva någonting alls om den. Det känns inte så angeläget att skriva om en bok som jag inte tycker om, men här kommer en liten reflektion över mina intryck.
Boken börjar så bra och lovande. Den utspelar sig i Barcelona på 1920-talet bland förläggare, bokhandlar, författare, hemliga bibliotek etc - som upplagt för en bra läsupplevelse alltså. Men allt är inte som det först verkar och en bra bit in i boken anar man att något övernaturligt är i görningen. Här börjar jag dra öronen åt mig. Visst, jag köper fantasy där handlingen utspelas i en värld om står utanför vår begreppsuppfattning, men får allergiska utslag när övernaturlighet blandas in i "verkligheten". Så är det bara. Och här kanske jag skulle ha slutat läsa - men det gjorde jag alltså inte. När sedan slutet av boken drar ihop sig till en spännande upplösning i värsta thrillerformat så känns det inte som det är samma bok som jag började läsa en vecka tidigare. När boken var utläst kände jag bara glädje över att vara klar och få gå vidare med en ny bok!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Duktigt att du tog dig igenom boken trots motstånd, jag ger lättare upp märker jag. I alla fall gäller det deckaren jag la i från mig i går kväll.
SvaraRaderaHoppas sjuklingarna mår bättre!
Eva: "Problemet" var att jag kommit så långt innan motståndets log till och jag hoppades nog att det skulle vara övergående :) Det känns ju som sånt slöseri att läsa böcker man inte gillar.
SvaraRaderaBarnen är på bättringsvägen men sonen är hemma från skolan i väntan på att feberns ska gå över helt.
Bra inför-påskutmaning du har - läsa hyllvärmarna där hemma!Men synd just den här boken inte höll måttet. Jag hade liknande känslor efter Vindens skugga och har därför inte lockats alls av Ängelns lek..
SvaraRaderaAvslutade förresten en bok av en italiensk författare - titeln är Faller Courrier - utan att läsa ut den. Det var något med språket, och med historien som försökte göra sig mer intressant än den kanske var... Känner du till den? Tror den fått en del uppmärksamhet.
Solen strålar över Gävle men jag antar det är bra my varmare i Italia...
Jag har inte läst Ängelns lek men kände exakt likadant som du beskriver efter att ha läst Vindens skugga. Det blev bara värre och värre för att avslutas på ett helt galet sätt.
SvaraRaderaJag läste Vinden på spanska, men det är faktiskt en av mina gamla universitetslärare som översätter Zafon.
Hermia: Jag har (ännu?) inget annat förhållande till Marta Morazzoni än att jag sett hennes namn i topplistorna. Fallet Courrier gavs utan innan jag kom hit, men man hör talas om den när hennes namn nämns då den är en av hennes största framgångar.
SvaraRaderaVad intressant att ni båda; Hermia och K-L säger samma sak om Vindens skugga. Jag har inte läst den boken och inte för att jag tänkt läsa den efter erfarenheten med Ängelns lek. Efter era utlåtanden kan jag nog konstatera att jag känner mig klar med Zafron för en överskådlig tid framåt...
Jag tyckte Vindens skugga var helt underbar. Jag läste den delvis i Barcelona och mina katalanska vänner visade mig några miljöer från boken och det gör att det man läser blir ännu lite mer levande. Ängels lek kändes mest om ett försök att upprepa en succé.
SvaraRaderaMimmi: Javisst är det så att när man är i eller känner till miljön så ger det en helt ny dimension till läsningen av en bok! En härlig känsla :)
SvaraRaderaJa, troligen sa det ar
SvaraRadera