Det händer inte så mycket i boken. Elly har följt med på sin systers bröllopsresa till Malaya där de till bringar en längre period på ett exklusivt hotell i djungeln under en period efter andra världskrigets slut, samtidigt som systerns man som är nyutbildad läkare passar på att skaffa sig praktik. Språket är vackert och berättelsen liksom flyter fram i en behaglig ström över bokens sidor. Jag kan ändå inte hjälpa att jag tycker det är lite lamt. Det finns så många intressanta trådar att dra i. T ex kolonialiseringen och de vitas utnyttjande av lokalbefolkningen och alla dessa rika som vilar upp sig på en resort i djungeln med misären pågående runt omkring dem. Det berörs oundvikligen i romanen, men fokus ligger på Elly och det är hennes tankar och funderingar läsaren följer genom ett drömlikt töcken där inget får ordentligt fäste.
Elly är förvirrad och den "artificiella" miljön där hon befinner sig gör henne obekväm och hon har svårt att bestämma sig för vilket ben hon skall stå på, men hon kan inte prata med någon om vad hon vet eller om vad hon tycker och tänker vilket gör att hon känner sig alltmer främmande inför de andra i resesällskapet. Kanske är det i Ellys förvirring som man ändå skönjer en problematisering av kolonialiseringen och dess effekter som gör att boken lämnar mig med känslan av att ha läst en bra bok vars främsta egenskap ändå är dess vackra språk.
Boken finns att köpa på adlibris och bokus
tack för tipset
SvaraRadera