De fattiga i Łódź

De fattiga i Łódź ingår i min egen utmaning att läsa igenom ett antal hyllvärmare under våren. Det är en bok jag velat läsa sedan den kom ut 2009. Sen vann den augustpriset. Sen kom den den ut i pocket, och då köpte jag den äntligen. Sen blev den ändå bara stående i hyllan. Kanske för att både ämnet och bokens omfattning kändes krävande, eller bara för att inspirationen plötsligt inte fanns kvar längre?

När den så dök upp som ljudbok på bokrean förstod jag att det var min chans att läsa boken om jag ville göra det snart. Det visade sig dessutom vara en mycket bra bok att lyssna på. Det ÄR en tung bok att läsa, men att sätta på den i bilen känns ändå lättare än att lyfta upp en bok. Det går inte heller att skumläsa en ljudbok och finns ställen i boken som jag skulle ha svårt att läsa i text och som jag inte kan värja mig emot när jag lyssnar. Några gånger när jag velat kolla upp något och kanske inte förstått vid en första lyssning så har det varit bra att ha även boken hemma och gå tillbaka till.

För mig som är lagom intresserad av andra världskriget så tar boken upp en ny dimension som jag inte kan minnas mig ha läst om tidigare. Fokus har flyttats från nazisternas behandling av judar till förhållandet judarna emellan inne i ghettot (förvisso påtvingar av nazisterna). I mitten av berättelsen står ghettots judeäldste, Rumkowski och som läsare är det svårt att avgöra om han är en hjälte som hjälper judarna till en drägligare tillvaro i ghettot (t ex genom att driva upp produktiviteten för att in i det längsta undvika deportation av judarna) eller om han bara är en simpel mördare som går i nazisternas ledband. Det är omöjligt att känna någon sympati för den känslokalla Rumkowski samtidigt som jag frågar mig vad han hade kunnat göra annorlunda. Till syvene och sist var det ändå tyskarna som tog besluten och om hans uppgift var att reducera judarnas lidande så gjorde han kanske så gott han kunde? Att ta moraliska beslut och skona barn och sjuka från att deporteras hade kanske lett till ett utplånande av hela ghettot på ett tidigt stadium. Det kan diskuteras i evighet och det är säkert ett av författarens syfte att väcka dessa frågeställningar.

Förutom Rumkowski så får man följa flera andra av ghettots medborgare. Trots deras kamp för att överleva så slutar dessa tragiska människoöden alltför ofta med den oundvikliga döden, med deportation eller i bästa fall med att de bara ”försvinner” – för endast vid ett försvinnande finns en strimma hopp att de klarat sig undan. En intressant aspekt är att Steve Sem-Sandberg visar att ghettot inte bestod av en enhetlig grupp judar som gemensamt kämpar för judarnas sak. Istället är ghettot ett litet samhälle i sig, där människor drar åt olika håll, där korruption och maktfullkomlighet är en del. Där de som har möjlighet skor sig på dem som inte har möjlighet. Där alla som kan plockar åt sig en extra potatis så att det sedan inte blir över till ransoner till dem som inte haft den möjligheten. Fast den stora boven är ändå hela tiden nazisterna som ruvar i bakgrunden. Tillsynes nyckfulla beslut kan ändra förhållandena i ghettot från den ena dagen till nästa.

Boken bygger till stor del på dokumentation som finns kvar från ghettot i Łódź och jag tycker att författaren lyckas levandegöra historien utan att bara stapla fakta på fakta. Boken innehåller ett viktigt efterord där det förklaras vad som är fakta och vad som är fiction och vad man faktiskt inte vet med säkerhet.