David Nicholls One Day är på ett en sätt en briljant bok. Idén att låta berättelsen utspela sig under samma datum, under ca 20 år i följd är helt suverän tycker jag. Dessutom speglar den väldigt bra tidsandan och även om det skiljer några år på mig och bokens huvudpersoner så var även jag ung på 90-talet och ler igenkännande åt tidstypiska inslag i historien.
Det skulle kunna vara så bra, men efter halva boken är jag ganska trött på det. Trots att det mellan varje nedslag i Emma och Dexters liv har förflutit ett år sedan sist, händer det inte någonting annat än att de sitter allt djupare och djupare fast i sina egna liv och problem och kommer bara längre och längre från varandra.
Det går så långt att jag måste övertala mig själv om att fortsätta läsa boken. Och så, när det inte längre återstår så många år av berättelsen så börjar det äntligen hända lite. Tyvärr räddar det inte boken som jag tycker är ganska trist som helhet.
Boken har ju varit väldigt omskriven och jag undrar om jag kanske hade för höga förväntningar? Eller om jag helt enkelt bara hängde på trenden och inte insåg att det inte var en bok i min stil. Det är en bok vars fokus ligger på (kärleks)relationen mellan två människor och att det krävs mer substans för att fånga mitt intresse. På något vis tycker jag den är så förutsägbar, karaktärerna överraskar knappast under de 20 år läsaren får följa dem. Jaja.
OBS Liten spoilervarning i kommentarerna för den som ej läst boken ännu!
Ämnesord
afrikansk litteratur
arbetarlitteratur
arkitektur
att blogga
barnböcker
bibliotek
bilderböcker
biografier
boken i framtiden
bokhandel
dansk litteratur
deckare
e-böcker
engelskspråkig litteratur
facklitteratur
familjefrågor
fantasy
film
filmatiseringar
finsk litteratur
fransk litteratur
grafiska romaner
guideböcker
handböcker
helgdagar
historia
historiska romaner
hobby
högläsning
invandrarlitteratur
irländsk litteratur
italiensk litteratur
italienska utflykter
japansk litteratur
kapitelböcker
klassiker
kokböcker
konst
kulturhistoria
litteraturpriser
livet i Italien
ljudböcker
läsning
läsplatta
läsutmaningar
moderna klassiker
norsk litteratur
noveller
om översättningar
poesi
politik
post-kolonialism
postmodernism
samhälle och ekonomi
samhällsskildring
semester
spansk litteratur
språk
svensk litteratur
tecknade serier
thriller
tidskrifter
traditioner
true crime
tv-serier
tysk litteratur
ungdomsböcker
uppväxtskildringar
utmaningar
fredag 11 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hypad bok- och jag föll för frestelsen, jag med- men.. blev besviken. Jag kände precis som du en viss träsmak av den här anrättningen. Inte min grej alls- och jag återgår till mitt "gamla kluns" (som min danska moster brukade säga :-)
SvaraRaderaIngrid: Intressant att vi hade liknande upplevelse av boken. Jag hoppas lära mig att läsa lite mer OM själva boken innan jag jag dras med i nästa hype :)
SvaraRaderaJag gillade ju den här hejdlöst. Jag hller med om att den dippade efter ungefär halva, men kom igång igen efter ett tag och då var den bara prima! Gud, vad förbannad jag blev när Emma.. ja, över slutet (vill inte spoila för någon annan om de inte läst).
SvaraRaderaBokomaten: Det är lite svårt att skriva om boken utan att spoila faktiskt :)
SvaraRadera...men på något kändes det att ett annat (=det förväntade)slutet hade varit för "nicey nicey" tyckte jag - det hade varit så tråkigt förutsägbart. Fast samtidigt kan jag förstå om det är är själva poängen med en "feel-good" roman...
Efter min kommentar tyckte jag det var bäst att lägga in en spoilervarning i blogginläggen!
SvaraRaderaFler som tycker lika som jag alltså. Jag tycker att slutet var överraskande och någon feel-goodbok tycker jag inte att det var:(! Hade nog precis som du misstänker att du hade Vicky, för höga förväntningar.
SvaraRadera