Den första av de böcker jag läste ut i förra veckan under mitt internetavbrott var My Sister my Love av Joyce Carol Oates och den är utan tvekan årets hittills största och bästa läsupplevelse. Bokens svenska titel är Älskade syster.
Berättelsen är baserad på ett verkligt mord, och många detaljer överensstämmer med det fortfarande ouppklarade fallet med 6-åriga JonBenet Ramseys död. I boken heter hon Bliss Rampike och istället för barnmodell är hon skridskoprinsessa som drillas hårt av sin mamma för att nå framgång. Boken är skriven ut Bliss storebror Skylers perspektiv ca 10 år efter det inträffade. Han ger läsaren en inblick i det dysfunktionella övre medelklassamhället där framgång mäts i pengar och vilka klubbar man är med i, snarare än i välbefinnande. Ett uttryck för framgångssträvandet är att diagnostisera och medicinera bort alla sympton på att barnen inte mår bra. Ytan får inte krackelera. Skyler har som 9-åring, när hans syter mördas, redan en mängd disgnoser och medicineras med otaliga mediciner och Bliss skador döljs med smärtstillande medel i mammans jakt på ytterligare troféer.
Skyler ger en knivskarp analys av förhållandena inom familjen från sin position. Texten vimlar av fotnoter och paranteser där Skyler fördjupar analysen, samtidigt som han öppet erkänner att han inte kan minnas exakt hur saker har gått till. Ändå är jag beredd att lita på honom, på barnets förmåga att känna av situationer och förhållanden.
I sin helhet är det såklart en fruktansvärt tragisk historia, men det är något lockande att få se in under ytan hos en familj där tron på den amerikanska drömmen är så stark att den överskuggar allt vad sunt förnuft heter. Fruktansvärt bra, helt enkelt.
Uppdaterat 20:00:
Finns på årets bokrea! Skynda! Fynda!
Ämnesord
afrikansk litteratur
arbetarlitteratur
arkitektur
att blogga
barnböcker
bibliotek
bilderböcker
biografier
boken i framtiden
bokhandel
dansk litteratur
deckare
e-böcker
engelskspråkig litteratur
facklitteratur
familjefrågor
fantasy
film
filmatiseringar
finsk litteratur
fransk litteratur
grafiska romaner
guideböcker
handböcker
helgdagar
historia
historiska romaner
hobby
högläsning
invandrarlitteratur
irländsk litteratur
italiensk litteratur
italienska utflykter
japansk litteratur
kapitelböcker
klassiker
kokböcker
konst
kulturhistoria
litteraturpriser
livet i Italien
ljudböcker
läsning
läsplatta
läsutmaningar
moderna klassiker
norsk litteratur
noveller
om översättningar
poesi
politik
post-kolonialism
postmodernism
samhälle och ekonomi
samhällsskildring
semester
spansk litteratur
språk
svensk litteratur
tecknade serier
thriller
tidskrifter
traditioner
true crime
tv-serier
tysk litteratur
ungdomsböcker
uppväxtskildringar
utmaningar
måndag 7 februari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vi läste Dödgrävarens dotter förra året i en liten bokcirkel vi har här nere. Det var mitt första möte med Oates och det var ett trevligt sådant, men eftersom hon har skrivit så vansinnigt mycket har jag inte vetat vad jag ska fortsätta med. Tack för tipset.
SvaraRaderaK-L: Ja hon är minst sagt produktiv! Men det mesta jag har läst har varit bra :)
SvaraRadera