Michael Ondaatjes memoarer Running in the Family kom ut redan 1982, men den svenska översättningen Resan hem som jag läst kom ut först från 1994.
Det är en hat-/ kärleksförklaring till Sri Lanka där författaren levde under sina första år. I slutet av 70-talet och början av 80-talet återvänder han till sitt fädernesland och följer i fotspåren av sin släkt, en släkt som en gång blomstrat men som var på stadig nedgång när han flyttade därifrån med sin mamma som 11-åring.
Det är ibland lite svårt att hänga med. Boken består av berättelser om författarens släkt, och den är inte organiserad kronologiskt. Inte vet man heller vem det är som berättar för Ondaatje. Fast jag tycker inte det gör så mycket. Boken är som ett tillbakablickande kollage över en sönderfallande familj. Skrönor blandas med minnen, dikter och ett och annat fotografi. Varje kapitel är mer eller mindre fristående. Ibland kommer jag inte ihåg vem som är vem och önskar nästan en roll-lista, eller ett släktträd för att riktigt hänga med.
Porträtten av det Sri Lankesiska landskapet är underbara att ta del av, skrönorna som man kanske ska ta med en nypa salt lockar till leenden. Samtidigt finns det en tragisk bakgrund av alkoholmissbruk och anfall av depression som tjänar som en avgörande faktor för de problem familjen råkar ut för.
Ondaatjes berättelser gör mig nyfiken. Uppenbarligen uppbar hans familj historisk haft ett visst anseende i Sri Lanka, och jag kan såklart inte låta bli att undra mer över hur vanliga Sri Lankesers liv ser ut i detta helvetesparadis.
Det går ju undan det här - bara 3 hyllvärmare kvar nu!
Den later spannande, jag har alltid varit intresserad av Sri Lanka och dess historia. Aven ur ett skron-perspektiv!
SvaraRaderaOch nar det galler semlor...borde verkligen se till att baka mig ett par. For nu ar langtan overvaldigande. Dock kanner jag mig sjalv, och vet att jag formodligen nojer mig med att gnaga pa en chockladbit och muttra...:-)
Emma: Choklad i all ära, men en semla är alltid en semla ;)
SvaraRadera