1984

1984 fyllde jag 13 år. Jag visste att det fanns en bok med titeln 1984, och jag vet att jag tänkte att man skulle kunna läsa den och se om det blev som författaren tänkt sig. Vad jag inte visste då var att George Orwell inte alls skrev boken som en framtidsutopi utan att den snarare är en anti-utopi. Om samhället utvecklats som Orwell beskriver hade boken 1984 med största sannolikhet inte ens funnits år 1984...

Boken beskriver det värsta tänkbara mänskliga samhället. Ett totalitärt samhälle där människorna är övervakade dygnet runt, där historia och litteratur ständigt skrivs om för att passa partiets syften. Där språket reduceras till ett system att uttrycka sig helt fritt från känslor som tjänar till att kontrollera individen och i slutändan göra dem till okritiska partimedlemmar som okritiskt handlar utifrån partiets syften.

Delar av boken som beskriver detta samhälle är ibland lite tunga att läsa. Inte för att de är ointressanta, men för att det inte händer något som för handlingen framåt. Fast det finns också en historia, en huvudperson (partimotståndare) som man får följa och då flyter läsningen lite lättare, man vill ju veta hur det ska gå, om och hur han ska klara sig undan Big Brother.

Jag kan förstå att det fanns behov av en sådan här bok efter andra världskriget: en bok som visar och varnar för faran av ett diktatoriskt samhälle där all information och historia kontrolleras av staten och som beskriver vilken ödesdiger effekt detta har i längden. Som tur var har åtminstone vår del av världen istället utvecklats till ett demokratiskt samhälle där information numera är så pass lättillgänglig att det kan vara svårt att sortera... Läsvärt och tänkvärt!