Maskarna på Carmine Street

Nu har jag en riktig lyssnarperiod. Det beror på att jag lånade 2 cd böcker i julas. Nu när de båda är slut blir jag riktigt rastlös av att inte har något att lyssna på i bilen. Det är ju verkligen ett perfekt sätt att utnyttja den där timman varje dag som jag är själv i bilen.

Håkan Nessers Maskarna på Carmine Street hade nog kommit ganska långt ner på min att-läsa-lista om jag inte hade fått den i handen. Det hade varit synd - för den är läsvärd. Bokvärlden är full med böcker som trots att de inte är uppenbara deckare eller kriminalromaner ändå innehåller ett mysterium som man försväntar ska få en lösning. Detta är en sådan bok.

Ett författar/ konstnärspar flyttar till New York efter det att deras 4-åriga dotter har försvunnit. Som ett led i att hantera sorgen så börjar pappan skriva på en bok där han redogör för händelser som föregick dotterns försvinnande och hur sedan sökandet efter henne har gått till och hur de som föräldrar sedan har reagerat på och försökt bearbeta dotterns försvinnande. Länge är det riktigt bra. Sen kommer en serie övernaturliga händelser in i berättandet och jag tänker som alltid när det händer i en bok "jaja, med övernaturlighet kan man förklara vad som helst" och spänningen försvinner omedelbart. Fast boken tar sig därefter en gång till och slutet vävs ihop på ett bra sätt.

På uppmaning av RedFox med bloggen Ceci n'est pas un bookblog lyssnar jag nu på P1s radioföljetong Den Vita Tigern, men den måste jag ju lyssna på i datorn - och den kan jag ju inte ta med i bilen!