Kort om Du gamla du fria

Liza Marklunds nya bok har gått på datorn medan jag har adventsbakat och pysslat här hemma. Jag måste säga att Du gamla du fria är betydligt bättre än de närmast föregående böckerna om Annika Bengtzon. Jag har sett hennes förmåga att bli inblandad i det ena efter det andra osannolika dramat som ganska tröttsam och liksom hennes tilltrasslade privatliv.

Det är en spännande historia med driv i. Annika Bengtzon är även hon lite mer mänsklig än hon har för vana att vara, men det kanske beror på att det denna gången är hennes (odräglige) man Thomas som är offret. Fast man kan ju fråga sig vad det är som drar henne tillbaka till denna man som gång på sviker och beter sig som ett kräk? Sen kan man fortsätta undra hur det är möjligt att alla i Annikas närhet är så fruktansvärt självupptagna att ingen har tid att hjälpa henne att ta hand om barnen när Thomas riskerar att dö om de inte handlar snabbt. Allra mest häpnadsväckande är att hans egen mamma inte verkar bry sig ett dugg om sin son, jag köper inte riktigt denna känslokyla.