Italienska böcker på film

Jag försöker ju läsa på italienska med jämna mellanrum, men faktum är att några av de böcker som står i vår bokhylla har förlorat lite av sin lockelse efter att jag har sett filmen. Inte alls för att filmerna har varit dåliga, men mest för att latheten i mig säger att jag inte längre behöver läsa boken!

Tidigare har jag på bloggen skrivit om:

• filmen Io non ho paura från boken med samma titel (Jag är inte rädd på svenska)
• Caos calmo, en filmatisering av Sandro Veronesis bok med samma namn som inte finns på svenska.

2008, samma år som den vann Strega-priset, gav jag boken till min sambo i födelsedagspresent (givetvis med baktanken att läsa den själv, hehe). I år fick han filmen i present (eftersom jag fortfarande fått tummen ur och läst boken ...).

Häromveckan tittade vi så på La solitudine dei numeri primi, filmatiseringen av Paolo Giordano's bok (Primtalens ensamhet på svenska) som hade biopremiär hösten 2010. Filmen handlar om Alice och Mattia, två ungdomar som båda varit med om traumatiska upplevelser som barn och som till en följd av det växt upp utan vänner och ansetts udda av omgivningen. De dras till varandra, men gränsen mellan vänskap och kärlek är en tunn och oerhört bräcklig. Det känns som saker fattas i filmen vilket gör att jag har svårt att få saker att riktigt hänga ihop. Det är även en historia med många bottnar men filmen saknar djup vilket gör att jag aldrig blir riktigt engagerad. Men Alba Rohrwacher som spelar Alice gör det väldigt bra och filmen är värd att se bara på grund av henne - dessutom spelar Isabella Rossellini Mattias mamma.

Även om jag nu har sett filmen är jag fortfarande sugen att läsa boken. Dels för att den lär sluta på annat sätt än filmen, dels för att förstå vissa delar av berättelsen bättre (dvs få det djup och samband som jag saknade i filmen). Fast just nu har läsningen ingen större prioritet - jag har ju sett filmen ;)