Höstens i snabbspolning

Hösten har varit lite upp och ner läsmässigt, jag har lagt mycket tid på att sy och nu håller jag på att flytta (en mycket utdragen process) så orken har inte alltid funnits, men nu tror jag minsann det har vänt! I väntan på nyutlästa böcker kommer en lista på vad jag trots all läst under höstmånaderna oktober och november.

Hägring 38 av Kjell Westö. Jag hade tänkt ge upp läsningen och lyssna på radioföljetongen eftersom det gick så långsamt att läsa, men kunde tillslut inte förmå mig till det för jag njöt av varje sida jag läste och var rädd att förlora den känslan. Förutom att det är en bra story så är Westö en fantastisk Helsingforsskildrare, väl värd alla priser han vunnit med boken!


Jag hade läst några ganska negativa recensioner av Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk och drog mig därför för att börja läsa den. Helena von Zweigberg är relationernas mästarinna och i denna boken är det tre systrar och deras inbördes relationer som står i fokus. Systrarna närmar sig medelåldern och har genom åren utvecklat en ganska avmättad relation till varandra där de tar varandra för givna. Boken utspelar sig under en sommar som inte blir som vanligt och vare sig de vill eller inte måste fundera över och ta tag i det som förtigs under åren. Jag gillde skarpt! 
 
Jaktmark av Helen Tursten blev en mellanbok som som jag inte alls tyckte levde upp till förväntningarna efter serien om Irene Huss.

Min längtan efter att läsa Maria Lang blev stark, men jag tyckte det var för tidigt att läsa mitt fynd från i somras så jag blev glad av att kunna låna En skugga blott som jag inte läst tidigare. Underhållande som vanligt, men inte en av de bästa.

Brobyggarna av Guillou var den bok jag bloggade om senast.

Efter den blev nästa utlästa bok ännu en ljudbok, Röd måne av Elisabet Nemert. Förutom att jag generellt ogillar greppet när verkliga historia personer blir del av en skönlitterär berättelse så fascinerades jag av boken som utspelar sig i början av häxprocesserna.

Under tiden jag lyssnade på först Brobyggarna, sedan Röd måne, så försökte jag läsa VIP-rummet av Jens Lapidus på kvällarna. Trots att jag inte varit förtjust i hans tidigare böcker hade jag fått för mig att denna skulle vara annorlunda. Det var en period när jag ofta sydde till sent på kvällen och därför inte hann läsa så många sidor innan ögonen föll ihop. Jag tänkte inte ens så mycket på vad jag läste för jag behövde nog mest ett sömnpiller och efter en månad, när lånetiden gick ut, insåg jag att jag inte var så värst intresserad av att läsa klart boken. Så det gjorde jag inte.