När jag sedan började läsa gick det fruktansvärt trögt. jag tyckte inte att det fanns något driv i berättelsen. Piet Hoffman, som är den kriminelle som står i centrum, lever ett dubbelliv som känns svårt att acceptera och sympatisera med. Han lever ett vanligt svenssonliv med hus, fru och högt älskade barn. Istället för att gå till jobbet som andra vanliga medborgare spenderar han tiden med att i detalj planera - och utföra sina kriminella gärningar.
Efter ungefär halva boken så händer något som får mig att skärpa sinnena och ändå läsa vidare med spänning. Jag vill inte avslöja för mycket här, men det politiska spelet som tar vi i Rosenbad och inom polisen är en skrämmande utveckling som man inte kan undgå att fundera över. Vem är den kriminelle och vem är egentligen offer? Polisen som är satt att utreda vilseleds av sina egna kollegor och chefer (detta är ingen hemlighet utan känt från början - så ingen spoiler!) Kan det verkligen gå till så här på riktigt? Roslund och Hellström har ju som ambition att avslöja maktmissbruk och här handlar det om verkligen maktmissbruk på högsta nivå. Den obehagliga Piet Hoffman har plötslig fått mina sympatier och jag vet inte riktigt hur det gick till...
Den som orkar ta sig igenom första halvan av boken har en mycket bra och spännande bok att se fram emot!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du lämnar en kommentar. Tack :)