Jag tycker det är intressant i vilken utsträckning andra världskriget fortfarande är så aktuellt i tysk litteratur och återkommer gång på gång. Det verkar finnas oändligt många berättelser som tar sin utgångspunkt i misären och armodet under och efter kriget.
Just denna boken är, trots att den till största delen utspelar sig under den tidsperioden, en ganska lättsam historia.
Lena Brückner är historiens huvudperson, i bokens nutid är hon en gammal, nästintill blind, dam på ålderdomshem. Berättaren som minns sin uppväxts alla sina besök i Lena Brückners korvkiosk söker upp henne för att höra henne berätta historien om hur hon upptäckte currywursten som väl närmast är att betrakta som nationalrätt i dagens Tyskland. Och det är hennes berättelse som tar sin början i Hamburg under krigets allra sista vecka år 1945.
Vem och kanske framförallt var currywursten egentligen uppfanns verkar vara en fråga som på allvar engagerar. Uwe Timms bok utspelar sig i Hamburg, men även Berlin vill ta åt sig äran av att vara ursprungsort för denna nationella delikatess, och där finns även ett museum dedikerat Currywurstens uppkomst.
Enligt mig är tyska ett väldigt litterärt språk och jag älskar verkligen dess rytm. Det flyter så naturligt, som ett språk gjort för att skriva berättelser på. Trots att jag inte har läst något på tyska de senaste åren så var det inte alls svårt att hänga med i boken och det gav mersmak. Jag funderar på att läsa om Ansichten eines Clowns av Heinrich Böll som nästa bok på tyska.
Mitt stora problem är att min hjärna fortfarande efter 7 år i Italien inte klarar av att bearbeta tyska och italienska parallellt. Varje gång vi åker till tysktalande delen av Italien för att åka skidor så får jag kortslutning i hjärnan och blandar de två språken hej vilt - startar en mening på ett av språken och avslutar på det andra. Totalt obegripligt för den stackare jag försöker tala med.
Kul att du läser på orginalspråk.
SvaraRaderaFår hålla med dig. Har precis läst klart samma bok och fick i stort samma intryck. Läser ofta tyska böcker och i stort sett alltid på originalspråk just av anledningen som du skriver, det är det perfekta litterära språket!
SvaraRaderamimmimarie: Vad gäller just tyska så önskar jag verkligen jag kunde få tummen ur och läsa MER :)
SvaraRaderaMarie: Jag inser att jag också måste också läsa mer på tyska (när ska jag ha tid???) Kul att få min tanke om tyskans litterära överlägsenhet bekräftad ;)
Som berlinbo borde det ju bli en av mina nästa böcker på listan :) Ska genast kolla upp den.
SvaraRaderaAngående språken så har jag samma problem - fast med engelska och tyska. När jag ska prata engelska blandar jag in en massa tyska ord, och gör tysk ordföljd etc.
Totalt obegripligt och jag sörje min engelska som för fyra år sen var betydligt bättre än idag.
Herregud vad duktig du är! Jag önskar instinktivt att jag kunde fler språk.:( Sitter här med min engelska och min svenska.. Tyskan minns jag väldigt lite av och Italienska.. ja, en dag. Tänk så många fler verk man plötsligt skulle ha att välja på!
SvaraRaderameerle: Jag hade exakt samma problem med eng-ty men det löste sig till slut (vilket det ju inte ser ut att göra med min ty-it dock...), hoppas det gör det för dig med.
SvaraRaderaBokomaten: Jag hade en himla tur och fick lära mig tyska riktigt bra direkt efter gymnasiet och dess lååångtråkiga lektioner. Jag skulle inte valt det själv, men hamnade i en situation där jag plötsligt fick använda språket och upptäckte hur kul det var! Och det sitter i.
Inser att jag nu uppnått en ålder då min hjärna inte längre kan ta åt sig på samma sätt och att jag aldrig kommer bli lika flytande på italienska. Sorgligt men sant ;)
Jag har bara läst I skuggan av min bror men den gillade jag. Kanske dags för currywursten även för mig?
SvaraRaderaJa, det tycker jag ;)
Radera