Stella är för Marina den ouppnåeliga storasystern som har allt från utseende och målvedvetenhet till det som Marina åtrår mest av av allt: Stella har Gabriel.
Boken är skriven ur lillasyster Marinas perspektiv och det är kanske därför Gabriel, Stellas kärlek och en välrenommerad författare, inte kritiseras eller nagelfars i någon djupare mening. Marina kan inte se klart i sin förälskelse och därför vet inte heller vi läsare riktigt allt om vad som försiggår egentligen. Det bidrar till en suggestiv stämmning och man kan ana att det finns någonting under ytan, något som Marina inte riktigt uppfattar förrän det kanske är försent även för henne...
Trots att jag läste den här i januari förra året (har jag för mig) så höll den faktiskt för att stå som en av de bästa böckerna jag lsäte förra året. Där ser man hur lite betydelse det har om det är en tegelsten eller ej med tanke på hur kort den här faktiskt är. Älskaed just den suggestiva stämningen! Hoppas, hoppas det blir mer snart av Bohman. Vet att hon skriver på något i alla fall.
SvaraRaderaBokomaten: Ja, det är verkligen något speciellt med stämningen som hon bygger upp i boken. Ska bli kul att läsa mer av henne framöver, hoppas det inte dröjer så länge!
SvaraRadera