fredag 30 december 2011

Rum 213

Min 9-åriga dotter har läst ganska raslöst under stora delar av hösten och hoppat från bok till bok och haft svårt att fastna för något. Därför var det väldigt kul att se henne så totalt slukas upp av Ingelin Angerborns bok Rum 213 som hon vägrade släppa ifrån sig under annandagen.

Jag passade på att ställa några frågor föra att fånga hennes intryck av boken.

Vem handlar boken om?
Elvira, Meja och Bea som är rumskompisar på kollo. Meja och Bea känner varandra sedan tidigare, men Elvira har åkt på kollo utan att känna någon.

Vad händer dem?
De bor i rum 213. Bea säger att rummet för otur med sig för det spökar och saker försvinner. Anledningen att det spökar är att Mebel Andersson har dött i det rummet och nu spökar hon.

Vad gör tjejerna när det försvinner saker?
De misstänker olika personer och letar efter ledtrådar. Sen förstår de att det är ett riktigt spöke.


Vad tycker du om slutet på boken?
Den slutar bra och dåligt. Bra för att de får tillbaka sina saker men dåligt för dem för att de blir bästa kompisar och vill inte åka hem från kollot.


Vem passar boken?
Alla! Den är bra för att den är så spännande.


onsdag 28 december 2011

Nästa jul


...tror jag att jag får skicka dottern till Sverige för att hjälpa morfar med julbaket ;)

Vi har haft väldigt lugna och sköna juldagar och att pepparkakorna blev glaserade först på juldagen bidrog bara än mer till den avkopplade stämningen i huset. 

måndag 26 december 2011

Matkassarna

Att försöka samla kommentarer i julveckan visade sig vara ganska svårt men med lite god vilja kommer jag ändå upp i fyra inlägg med 10 kommentarer och nu har jag inhandlat fyra stycken matkassar. Tack snälla bloggläsande vänner och släktingar för att ni ville vara med! Matkassen var något jag ville uppmärksamma och göra extra i juletid som en gest att jag uppskattar er alla. Tack ni som ville vara med :) Tillsammans gör vi skillnad.

Nu tänker jag ta en veckas bloggpaus och fira nyår med god mat, frisk luft och en läsplatta full med läsning. Ev. kommer ett par stycken tidsinställa inlägg om jag får till dem ikväll.




lördag 24 december 2011

Ändrade planer

... i sista minuten har vi blivit inbjudna till våra grannar på julmiddag på juldagen och givetvis kan vi inte tacka nej till julmiddag på italienskt manér så vi får ändra våra planer och duka fram stora julmiddagen här hemma idag. Just nu väntar jag på att diskmaskinen ska bli klar så jag kan sätta på spisen och göra mintkyssar, koka tomtegröt och grilla revbenen.

Under tiden roar vi oss med Disney jul på TVn. Sista presenten i barnens adventskalender var en DVD som innehåller flera av favoriterna från Kalle på julafton: Tomtarnas julparad, Tjuren Ferdinand och Pluto och julgranen. Mys på julaftonsmorgonen!

Hinner (och orkar) vi så blir det en runda i stan framåt kvällen och titta på julbelysningen. Tomten kommer först i natt så barnen får fortsätta vara spänt förväntansfulla ytterligare ett tag.

fredag 23 december 2011

...från oss alla till er alla...



Kom gärna ihåg min julklapp till alla er bloggläsare! För att ta dela av den så behöver du bara lämna en kommentar på något eller några av veckans inlägg. Önskar er alla en riktigt god jul! 

torsdag 22 december 2011

Som en saga i guld och rött

...det var dotterns kommentar när barnen klätt granen. Jag som var nervös att den skulle få underkänt för sanningen är den att den inte tillhör de vackraste exemplaren. Visserligen ganska tät, men den lutar mer än lovligt och höjden lämnar en del att önska. Men vad är en sné gran mot tindrande barnaögon!? :)


Våra blygsamma julförberedelser är mer eller mindre klara; knäck, mandelmusslor och Ernsts kanelhjärtan är bakade. Stora julpaketet från Sverige har anlänt (efter en ganska nervös väntan) och faktiskt så ligger det några skivor griljerad julskinka i kylen, direktimporterad från Dublin härom veckan. Där står även några flaskor julmust från IKEA och vittnar om att vi är redo och julen kan komma så snart den är redo.

Det viktigaste av allt är nog ändå att barnen börjar sitt jullov nu! Ett tungt år är till ända vad gäller skolan. För ett år sedan rasade taket i deras skola och de har under ett år nu gått på två olika skolor med skolbuss och allt annat som det inneburit. Men nu är skolan deras skola äntligen färdig renoverad och efter
jullovet kan de återvända dit - jag vet inte om jag eller barnen är gladast faktiskt!!!


onsdag 21 december 2011

Hinder i julläsningsplaneringen

Mest hela hösten har jag läst vunna, fådda, och några köpta böcker och inte så mycket på läsplattan. Men nu tyckte jag det var dags igen och har lånat ett gäng e-böcker inför jul- och nyårshelgerna. Jag brukar inte låna med framförhållning, men vi ska åka sidor under nyår så därför har jag samlat på mig några titlar denna gången.


Det var bara det att när jag skulle lägga över dem på läsplattan så kände datorn inte igen läsplattan... Paniken stegrades när allt allt jag provade visade sig resultatlöst. Tillslut visade det sig vara en glapkontakt - plattan går att ladda via usb-porten, men fästet inuti plattan är löst och att ladda ner böcker fungerar bara när man håller kontakten i ett visst läge. Så nu ligger äntligen böckerna på plattan, men när de är utlästa och julhelgen är förbi lämnar jag den på reparation till en elingenjör nära mig - och hoppas få tillbaka en fungerande läsplatta ;)


I julhelgerna läser jag således:


  • Elisabeth Åsbrink - Och i Wienerwald står träden kvar
  • Kerstin Ekman - Grand Final i skojarbranchen
  • Tomas Bannerhed - Korparna
  • Karin Wahlberg - Glasklart

Utöver läsplattan tar jag med en bok på tyska till de tysktalande delen av Italien där vi ska åka skidor, nämligen Die Entdeckung der Currywurst av Uwe Timm. Att inleda 2012 med en tysk bok skulle kännas som en bra start faktiskt!


Vad planerar du att läsa under helgerna? Kom ihåg att för varje inlägg som får 10 kommentarer eller fler under veckan fram till jul så skänker jag en matkasse i Svenska kyrkans julkampanj!

tisdag 20 december 2011

Elly Griffiths - ny favorit!

Ständigt på jakt efter den nya ultimata engelska deckarförfattaren hittade jag genom bokomatens blogg till Elly Griffiths som skriver om arkeologen Ruth Galloway, specialist på skelett och ben. Till vardags undervisar hon på universitetet, men så kommer hon i kontakt med kriminalkommisarie Nelson som behöver hennes hjälp med ett fynd. Nu har jag läst två böcker och Ruths liv har tagit en helt annan inriktning både privat och professionellt sedan hon första gången träffade Nelson. Böckerna bjuder inte på några dimmiga Londongator eftersom de utspelar sig vid kusten, men väl på ruggigt landsortsväder med allt vad det innebär av regn och storm. Precis som det skall vara i en engelsk deckare!

Den första boken, The crossing Places (Flickan under jorden på svenska)läste jag på engelska. Bok två, Janusstenen fick jag gratis tillsammans med en tidning och läste därför på svenska. Jag föredrar nog ändå engelska och kommer gå tillbaka till det när jag efter jul beställer del tre, The House at Sea's End (Huset vid havets slut), den ligger redan i önskelistan på Amazon. Till våren kommer bok fyra, Känslan av död ut på svenska strax efter den ges ut på engelska.

Ojoj - vad många böcker jag har att se fram emot nu :)

Kom ihåg att för varje inlägg som får 10 kommentarer eller fler under veckan fram till jul så skänker jag en matkasse. Den första är beställd - tack ni som kommenterat redan! I kampanjen på Svenska kyrkans hemsida så kan ej beloppet ändras, utan man beställer en matkasse åt gången - så allt eftersom kommentarerna på veckans blogginlägg droppar in så skänker jag en kasse. (Jag har försökt ta en skärmdump, men lyckas inte få in den som bild i bloggposten - sorry, så oteknisk är jag...)


måndag 19 december 2011

Årets julklapp till mina bloggläsare!

Julen närmar sig med stormsteg, min förkylning är äntligen över, granen står i stugan och pepparkakorna är bakade. Barnen tjatar och längtar - kan inte riktigt tåla sig tills tomten kommer. Det enda som fattas är ett paket som har varit på väg från Sverige ett bra tag nu... Vi håller alla tummar vi tar för att det ska hitta fram till oss innan veckan är slut.

Julklappar blir det inte så många. Barnen och vi har ju allt vi behöver och släktingarna ger så att det räcker och blir över. Lite kläder, böcker/spel och varsitt paket från Tomten inte att förglömma.

Någon matkasse hade jag inte önskat mig även om det hade funnits här. Däremot ger jag gärna bort Svenska Kyrkans matkasse - det blir min julgåva till er min bloggläsare!

Svenska Kyrkans matkasse innehåller ingen hemkörning, inga råvaror eller recept. Istället får utsatta människor i 150 länder möjlighet att äta sig mätta, ta sig ut ur fattigdom och skapa ett tryggare liv. Ge den till dig själv eller till någon annan som en perfekt gåva till jul!

För varje blogginlägg innan jul med fler än 10 kommentarer (från 10 olika personer) skänker jag en matkasse. Det innebär att din kommentar är värd 10 kr då en matkasse kostar 100 kr! 

Anonyma kommentarer räknas inte och jag lovar att lägga upp minst ett inlägg om dagen fram till julafton. OK? Allt klart? Då är det bara att börja kommentera!

Uppdaterat: Detta är dessutom mitt 500:de inlägg på Böcker etc och jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att fira! Kom nu ihåg att kommentera :)

onsdag 14 december 2011

Astrid Lindgren i juletid

Mina favoritberättelser i juletid är dessa:


1. Jul i stallet
Julevangeliet i Astrid Lindgrens tappning. Den är ljuvlig. Jag har en annan utgåva än den på bilden med fantastiska bilder (känner inte till bilderna i den nyare utgåvan). Barnen älskar den och jag tycker det är viktigt att de (och alla andra barn) vet varför vi firar jul. Det spelar ingen roll om kan är kristen eller ej. Julens kulturella bakgrund handlar om barnet i julnatten och Astrid skriver så alla kan ta till sig!

2. Kajsa Kavat hjälper mormor.
Det är så vackert. Ilon Wiklands bilder och Astrids texter i underbar förening.
3. Jag kan inte hjälpa det men även den tredje julberättelsen är av Asrid Lindgren : Jul i Bullerbyn.
Här visar hon upp de svenskaste av alla jultraditioner på ett sådant sätt som får allas ögon att tindra och längta till julen. Och det är inte klapparna som lockar.


Detta inlägg publicerade jag i min gamla blogg Utlandsmamman i december 2008 - men böckerna står sig fortfarande som de finaste julböckerna för barn - enligt mig då :) 

tisdag 13 december 2011

Trevlig Lucia

... eller hur hälsar man egentligen varandra på Luciadagen? Idag har jag mest legat på soffan och tittat på TV och läst Elly Griffiths. Ibland har det sina fördelar att vara krasslig :)

Så mycket Luciafirande blir det inte för oss idag. Gitarrspel och skridskoåkning står på schemat efter skolan för barnen och jag skall på något vis se till att de kommer till och från sina aktiviteter.

Däremot lyser den vackra Lucian som min händiga faster gjort stämningsfullt i vårt hem. Dessutom var vi ju i Milano och lussade igår (bidragande orsak till att förkylningen känns värre idag?)



måndag 12 december 2011

Dublin

Härliga lugna dagar i Dublin december 2012  2011

Med hem:
  • 0 böcker - men däremot en låång beställningslista som får avvakta till efter jul
  • Resväskor proppfulla med julklappar - till barnens gjädje!
  • En förkylning som heter duga

onsdag 7 december 2011

Att komma över en lässvacka

Jag har överraskat mig själv och sprutat ut recensioner av olika längd och djup de senaste två veckorna. Innan dess gick det minst sagt segt med både läsning och recenserande. Hemligheten? Av böckerna på min läslista har jag valt de tunnaste. De tjockare böckerna har helt enkelt känts oöverkomliga, så de har fått vänta och på så vis har jag fått lite flyt i läsningen igen.

  • Jag började med Cuore di Ciccia av Susanna Tamaro. Visseligen på italienska vilket kräver hög koncentration, men en barnbok så det var inga problem att hänga med i storyn. Med både humor och allvar skriver hon om övervikt hos barn, man kanske framförallt om vuxnas oförmåga att se roten till barnen problem.
  • Sedan lyssnade jag och barnen på Jaquline Wilsons bok Lily Alone i bilen på väg till och från skolan. Lilys mamma lämnar Lily med ansvar för tre småsyskon. Ytterligare en bok om oansvariga vuxna och starka barn. 
  • Jag läste Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye. Jag överraskades av att det inte var en roman utan tre långa noveller, men med distans till läsningen kunde jag se en komplex bild av problematiken Ndiaye vill lyfta fram - Afrikas kvinnor i postkonialismens Frankrike.
  • Årets augustpristagre i barn- och ungdomsklassen, Pojkarna av Jessica Schiefauer har skrivit en berättelse om utanförskap, vänskap, identitetsskapande, brytning, beroende. Och den är rikigt riktigt bra.
  • Barfota änglar av Linnea Willèn om två trasiga tjejers försök att fly från sina problem var visserligen tunn, men den grep aldrig riktigt tag i mig. 
  • Jag skrev även en kort recension av den sista delen i Stefan Tegenfalks otroligt bra och spännande trilogi. Den felande länken var allt annat än tunn, men så läste jag boken för ett tag sedan utan att det blev av att jag recenserade den. 
  • Det blev även en kort redogörelse över vad jag tyckte om Liza Marklunds nya bok Du gamla du fria. En del kritiker har inte varit nådiga, men mig passade den utmärkt att lyssna på i adventsstöket här hemma.  
  • I helgen läste jag först ut Man Booker Pristagaren Julian Barnes The Sense of an Ending. En bok om en högst ordinär man vars liv förändras när han en dag får ett oväntat brev, med ett totalt oförutsägbart slut. Tunnast och kanske den jag tyckte bäst om av senaste veckornas lästa böcker :)
  • Den sista boken jag recenserat under dessa veckor var Kortvingar av Anja Snellman. Ett kärt återseende av en författare som hamnat i glömska och som inte gjorde mig besviken. 
Igår läste jag dessutom ut 3 böcker - det händer sannerligen inte varje dag. Det tre var:

Maria Lang - Farliga drömmar
Alison Uttley - Penelope : en resa i tiden (högläsning)
Astrid Lindgren - Mio min Mio (högläsning)

Jag hade verkligen planerat att jag skulle läsa ut båda barnens högläsningsböcker samt min egen bok innan vi beger oss till Dublin idag (framme vid midnatt...). Därför la jag ner mer tid på läsning än vanligt igår kväll. Min Maria Lang bok är gammal och sidorna håller på att släppa så den tål inte att packas och barnen för klara sig utan högläsning de dagar vi är borta  - fast chansen att vi hittar något där är överhängande!

tisdag 6 december 2011

Italienska böcker på film

Jag försöker ju läsa på italienska med jämna mellanrum, men faktum är att några av de böcker som står i vår bokhylla har förlorat lite av sin lockelse efter att jag har sett filmen. Inte alls för att filmerna har varit dåliga, men mest för att latheten i mig säger att jag inte längre behöver läsa boken!

Tidigare har jag på bloggen skrivit om:

  • filmen Io non ho paura från boken med samma titel (Jag är inte rädd på svenska)
  • Caos calmo, en filmatisering av Sandro Veronesis bok med samma namn som inte finns på svenska.


2008, samma år som den vann Strega-priset, gav jag boken till min sambo i födelsedagspresent (givetvis med baktanken att läsa den själv, hehe). I år fick han filmen i present (eftersom jag fortfarande fått tummen ur och läst boken ...).

Häromveckan tittade vi så på La solitudine dei numeri primi, filmatiseringen av Paolo Giordano's bok (Primtalens ensamhet på svenska) som hade biopremiär hösten 2010. Filmen handlar om Alice och Mattia, två ungdomar som båda varit med om traumatiska upplevelser som barn och som till en följd av det växt upp utan vänner och ansetts udda av omgivningen. De dras till varandra, men gränsen mellan vänskap och kärlek är en tunn och oerhört bräcklig. Det känns som saker fattas i filmen vilket gör att jag har svårt att få saker att riktigt hänga ihop. Det är även en historia med många bottnar men filmen saknar djup vilket gör att jag aldrig blir riktigt engagerad. Men Alba Rohrwacher som spelar Alice gör det väldigt bra och filmen är värd att se bara på grund av henne - dessutom spelar Isabella Rossellini Mattias mamma.

Även om jag nu har sett filmen är jag fortfarande sugen att läsa boken. Dels för att den lär sluta på annat sätt än filmen, dels för att förstå vissa delar av berättelsen bättre (dvs få det djup och samband som jag saknade i filmen). Fast just nu har läsningen ingen större prioritet - jag har ju sett filmen ;)

måndag 5 december 2011

Kortvingar

Under några år i början av 2000-talet läste jag mycket finsk och finlandssvensk litteratur. Sedan var det kanske småbarnsår och utlandsflytt som kom emellan för nu är det glest mellan böckerna. De jag kan dra mig till minnes jag har läst därefter är superbraiga Sofi Oksanen som jag  läste i somras (men ser att jag inte bloggat om - fy skäms) och innan dess har jag försökt tycka om Monika Fagerholm utan att lyckas.

Därför var det roligt att bli påmind om Anja Snellman på bibliotekets hylla för utgallrade böcker vid sommarens besök i Sverige. Fast är det  ju samtidigt ledsamt att boken Kortvingar stod där och såg helt oläst ut... Nu fick den iaf följa med mig hem och har värmt hyllan sedan i somras.

Boken baseras på ett brutalt knivmord på tre ungdomar i ett tält som skedde i Finland 1960 och som fortfarande är olöst. Författaren har med utgångspunkt i den verkliga händelsen skapat en egen historia. För mig handlade den mer om hur livet går vidare för dem som är med om en sådan händelse, än om att hitta en möjlig lösning på morden. En flicka, den lite udda Marleena överlever för att hon har en träff med sin lärare i skogen under natten, medan hennes lillasyster Anniina är ett av offren som attakeras när de ligger och sover i tältet. 14-åriga Marleena bär skulden med sig genom livet, och avslöjar aldrig för någon hur det kom sig att just hon överlevde dådet. I familjen finns även en äldre syster och föräldrarna. Vilket liv orkar man leva efter en sådan katastrof och vad gör det med en att skuldfrågan aldrig blir utred är frågor som författaren bearbetar.

Både denna boken och även senast lästa The Sense of an Ending påminner om hur vi formas av det som händer omkring oss (i The Sense of an Ending kanske det mer handlar om hur huvudpersonen inverkade på någon annans liv utan att själv vara medveten om det) och att man kanske inte alltid kan (eller orkar) vara del i hur livet utformar sig. Jag tycker detta slags grävande i mänskans komplexa psyke är väldigt intressant när det är bra gjort och det är det både i Anja Snellmans och Julian Barnes böcker.


The Sense of an Ending

Det är en tung titel Man Booker Pristagaren Julian Barnes' bok har. The Sense of an Ending, men det är egentligen ingen tung bok i sig - mer melankolisk kanske. En bok som till stor del handlar om åldrande, minnen och att ångra sig - låter det lockande? Faktum är att det är en väldigt bra bok (fattas bara annat). Den är inte heller lång eller på något sätt svårläst på engelska om man nu inte vill vänta på att den skall komma ut på svenska i mars 2012.

Tony Weber är en alldeles vanlig man. Så vanlig att de flesta nog inte skulle dra sig för att kalla honom tråkig. Han har aldrig haft några höga ambitioner med sitt liv och nu som pensionär är han trots allt ganska nöjd med sin lugna, aningen tillbakadragna tillvaro.

En dag får han ett brev vilket får honom att tänka tillbaka på sin ungdom, sina vänner och kärlek från den tiden och innehållet i brevet tvingar honom att revidera sin inblandning i händelser som ligger mer än fyrtio år tillbaka i tiden. För att få klarhet söker han upp sitt sin flickvän från universitetet. Hennes kryptiska svar på hans frågor och envetna upprepande av frasen "You don't get it. You never did" har inte alls någon avskräckande effekt på honom utan får honom bara att bli än mer beslutsam om att ta reda på vad som faktiskt hände.

Det är en riktigt bra bok och den påminner mig mycket om Ian McEwans sätt att skriva när han är som bäst. Jag har inte läst Julian Barnes tidigare, men jag frågade min sambo som läst mycket av honom och han tyckte inte The Sense of an Ending var en typisk Barnes bok (men dock en av de bästa). Kanske jag vinklade mina frågor för jag var lite ute efter den där oväntade svängningen i historien är typisk för många av McEwans böcker och som är en av de saker som får mig att likna denna boken vid hans stil.

söndag 4 december 2011

Speedad söndag

Jag och barnen är själva hela helgen och några dagar framåt. Igår passade vi på att bjuda hem några kompisar till barnen hela kvällen och det visade sig vara ett lyckodrag. En chans för mig att sitta ner med en bok medan de roade sig själva. När de italienska barnen dessutom uppskattade min matlagning så kändes det inte ens ansträngande att fixa maten.

Men det betydde att alla måsten var samlade till idag och dagen har gått i ett. När jag slog igen fönsterluckorna för en stund sedan kändes det som jag precis öppnat dem... 

Skönt att sätta mig ner med en mugg glögg när barnen äntligen ligger nyduschade i sina sängar. Nu väljer jag mellan ett avsnitt av Silent witness (Tyst vittne) eller några kapitel i Farliga drömmar av Maria Lang. Lika lagom avkopplande båda två :)

fredag 2 december 2011

Idag för tio år sedan

...läste jag ut Underdog av Torbjörn Flygt. Det var när jag läste Emmas inlägg om boken och började jag leta i mina listor för att se vad jag tyckte om den när jag upptäckte det. På den tiden satte jag betyg på böcker och Underdog fick 4,5 (av 5) med det entusiastiska (om än ganska så intetsägande) omdömet "Jättebra, kul och igenkännande". 

Många bloggare, däribland Fru E, har skrivit väldigt positivt om Torbjörn Flygts nya bok om Johan Kraft. Precis som Fru E minns jag inte så mycket mer av Underdog än att det var väldigt väldigt bra. Men jag börjar så sakteliga inse att det är nog motiv nog att sätta upp Outsider läslistan.

Kort om Du gamla du fria

Liza Marklunds nya bok har gått på datorn medan jag har adventsbakat och pysslat här hemma. Jag måste säga att Du gamla du fria är betydligt bättre än de närmast föregående böckerna om Annika Bengtzon. Jag har sett hennes förmåga att bli inblandad i det ena efter det andra osannolika dramat som ganska tröttsam och liksom hennes tilltrasslade privatliv.

Det är en spännande historia med driv i. Annika Bengtzon är även hon lite mer mänsklig än hon har för vana att vara, men det kanske beror på att det denna gången är hennes (odräglige) man Thomas som är offret. Fast man kan ju fråga sig vad det är som drar henne tillbaka till denna man som gång på sviker och beter sig som ett kräk? Sen kan man fortsätta undra hur det är möjligt att alla i Annikas närhet är så fruktansvärt självupptagna att ingen har tid att hjälpa henne att ta hand om barnen när Thomas riskerar att dö om de inte handlar snabbt. Allra mest häpnadsväckande är att hans egen mamma inte verkar bry sig ett dugg om sin son, jag köper inte riktigt denna känslokyla.

torsdag 1 december 2011

Den felande länken

Triologin som inleddes med Vredens tid för att följas av Nirvanaprojeket och som avslutas med Den felande länken måste vara något av det bästa som hänt svensk kriminallitteratur under de senaste åren.
Stefan Tegenfalk har skapat ett verk som håller spänningen uppe till sista sidan.

Böckerna hänger tätt ihop och ska läsas i ordning, annars missar man för mycket. Jag lyssnade på de två första so Reine Brynolfsson gjort fantastiskt bra inläsning av. Tredje boken var ett recensionsex från Massolit förlag.

Nu väntar jag bara på att det skall komma fler böcker av författaren. De får gärna ha Walter Gröhn och Jonna de Brugge i huvudrollerna, men med ett nytt fall att lösa.

onsdag 30 november 2011

Barfota änglar

Två trasiga unga kvinnor flyr till Japan för att... ja för vad då? Jag blir aldrig riktigt engagerad i Barfota änglar av Linnea Willèn. Boken är fragmentariskt skriven och hoppar från bilder från Linneas uppväxt via tiden efter asienresan för att landa med huvudfokus på flykten till Asien.

Det är lätt att förstå att två tjejer som har blivit utnyttjade hittar och tyr sig till varandra. För att komma bort från sin bakgrund flyr de till Asien tillsammans. Fast egentligen flyr det bara till ett än mer destruktivt levene, skillnaden är att de inte längre kan skylla på någon annan än sig själva och på något vis har jag svårt att tycka synd om dem. Det saknas länkar mellan de olika tidsperioderna. Varför bor till exempel Linnea hos pappan efter asienresan? Mycket sägs men lite förklaras.

Jag hade hellre läst en bok med utgångspunkt i Linneas grymma uppväxt med en pappa som utnyttjar henne sexuellt från en väldigt ung ålder med fokus på kampen därifrån. Just nu vill jag mest säga till Linne och Emma att det är dags att ta tag i sitt liv!

Jag vet egentligen inte vem som är bokens målgrupp, men jag kan tänka mig att det främst är ungdomar som skulle uppskatta den - en bok att både förfäras över men i hemlighet även lockas av för den tonåring som desperat önskar att bryta sig loss och slippa ta ansvar för sitt liv.


Om italienare

"Italienaren är opålitlig, lögnaktig, feg och glömsk. Han trivs bättre med en dolk än med svärd, bättre med gift än med läkemedel. Han är het i förhandlingar, konsekvent bara när det gäller att vända kappan efter vinden."


Berättaren i Umberto Ecos senaste roman Begravningsplatsen i Prag har inte mycket till övers för någon, inte heller för italienare.

tisdag 29 november 2011

Pojkarna

Visst hade jag sett mycket fram emot att läsa Pojkarna av Jessica Schiefauer som jag vann i ett ungdomsbokspaket på boktipset.se tidigare i höst. Förväntningarna steg såklart när den vann Augustpriset i barn- och ungdomsboksklassen. Trots de höga förväntningarna trodde jag någonstans ändå jag skulle bli besviken för vad jag hört och läst om handlingen lät trots allt ganska banalt.

Fast när jag läser boken finns det inget banalt alls i att tre tjejer som killarna i skolan älskar att hacka på av en tillfällighet upptäcker ett elixir som förvandlar dem till pojkar och som ger dem möjlighet att ta del av en ny verklighet som tidigare varit dold för dem. Det är helt självklart. Det är en berättelse som verkligen fångar mig. En berättelse om utanförskap, vänskap, identitetsskapande, brytning, beroende. Och den är rikigt riktigt bra.

För mig som har två barn som ännu inte nått riktigt den ålder som personerna i boken eller åldern för de förväntade läsarna till boken väcker den dessutom frågan om pojkars ställning, framför allt i skolan. Är det så generellt så illa som det beskrivs i boken eller kan det ses som ett undantag, hur det kan gå när det spårar ur? Hur är det i så fall möjligt att det kan ha gott så långt att killar tillåts systematiskt trycka ner tjejerna på det viset inför en vuxenvärld som bara ser på? Jag vet såklart att mobbing finns överallt och det är i sig ett fruktansvärt problem, men boken ger mig en väldigt mörk bild av att pojkar är konsekvent elaka och tjejerna är deras offer. När jag läser boken kan jag inte låta bli att undra hur Sverige har blivit det jämställda samhälle det blivit de senaste åren - för jag kan inte föreställa mig en enda killarna i boken som föräldraledig pappa.

Det var kanske ett sidospår, men det var sådant som dök upp i huvudet på mig under läsningen. Det är i vilket fall en mycket bra bok och jag ställer den i min hylla med böcker som jag hoppas att min dotter och därefter min son kommer att läsa och uppskatta om några år.

måndag 28 november 2011

Tre starka kvinnor


I fredags läste jag ut Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye som jag köpt för det presentkort på adlibris jag vann hos Fru E tidigare i höst. Det är en väldigt stark bok om svårigheten att vara senegalesisk kvinna vare sig man bor i Senegal och eller i Frankrike som en gång koloniserade landet. Jag blir alltid så upprörd när jag läser om fd kolonialmakter som numera vägrar ta ansvar för vad de gjort i historien och lämnar efter sig trasiga länder utan medel att lappa ihop sig själva. Tre starka kvinnor är inget undantag. De kvinnor som skildras av författaren som lever i Senegal räknas inte för att de är just kvinnor, kvinnorna i Frankrike däremot räknas inte för att de kommer från Afrika. Förnedringen i att inte synas, inte räknas är central och därtill kommer den totala kränkningen när drömmen om Frankrike visar sig inte vara mer än en schimär som krossas i ett mörkt rum bakom en restaurang.

Bokens första stycke är en åtta rader lång mening som trasslar in sig i sina bisatser. Jag  läste den säkert tio gånger innan jag bestämde mig för att strunta i att reda ut det eventuella syftningsfelet i sista raden och gå vidare. Antagligen är de långa och ibland krångliga meningarna en följd av översättningen från franskan och kanske vänjer jag mig eller så blir det bättre efter att tag för efter ett tag glömmer jag bort svårigheterna jag hade i början. Innan jag jag började läsa boken hade jag inte förstått att det inte är en sammanhängande roman utan tre olika berättelser. Därför blev jag först besviken när den första berättelsen som fångade mig väldigt stark tog slut och ersattes av en som jag inte kunde ta till mig på samma vis. Fast i efterhand så ser jag väven som berättelserna utgör i sin helhet då de speglar sengalesiska kvinnor i olika situationer och som ger en komplex bild av den problematik som är kärnan i alla tre berättelserna.

Det är en stark bok som är mer än bara en bok - den väcker tankar, känslor och den stannar kvar. Det är en bok som har något att säga om vår värld, något som är större än varje enskild berättelse. Jag hoppas vi framöver får se något mer på svenska av Marie Ndiaye - och om jag får önska så gärna en hel roman med ett ännu mer djupgående kvinnoporträtt.





Tre dagar tre böcker


En sån här gosig filt perfekt för läsning
kulnahöstdagar fick jag av tjejkompisarna
 i födelsedagspresent, en vinröd!
Jag har haft en riktig läshelg och läst ut tre böcker på tre dagar, det händer inte ofta men är det inte så en perfekt hösthelg ser ut!?!

Dimman har legat tjock och inte direkt uppmuntrat till att gå ut så det dåliga samvetet som annars infinner sig som ett brev på posten om man lägger sig under en filt i soffan uteblev helt.

Dessutom har jag faktiskt även hunnit med både lussebak och spa med  tjejkompisarna - så det har varit en toppenhelg på många vis.

Böckerna då? Det var
Tre starka kvinnor av Marie Ndiaye
Pojakrna av Jessica Schiefauer och
Barfota änglar av Linnea Willèn

Egentligen hade jag tänkt kortrecensera dem i detta inlägget, men när jag började skriva så insåg jag att jag hade mer att säga än jag först trodde, så det kommer recensioner inom kort.

fredag 25 november 2011

Fler dumma vuxna

En av de saker som är så bra med Jacquline Wilson är att det alltid är barnet som står i fokus och att problemen hela tiden ses från barnets synvinkel. För problem finns det ofta och många i hennes böcker. Utanförskap är ett tema som återkommer, frånvarande föräldrar ett annat och ofta i kombination med vad som närmast kan beskrivas som social misär.

Social misär är ett ganska milt uttryck för att beskriva den miljö som Lily och hennes tre småsyskon i boken Lily Alone lever i med sin unga mamma som saknar medel för att ta hand om dem. När hon sedan sticker iväg på semester med sin nya pojkvän och barnen lämnas ensamma i en vecka står Lily med ansvar för familjen. Ett ansvar som inte bara innebär att se efter sina småsyskon och se till att de har mat att äta utan även att hålla sig undan från vuxenvärlden. För Lily vet att att hennes mamma har gjort fel som lämnat dem själva, men hon  lskar sin mamma och gör allt för att skydda henne från omgivnings fördömande och från socialen och polisens snokande. Blir de påkomna råkar mamma illa ut och därför måste de gömma sig tills mamma är tillbaka.

Kanske har barnen (läsarna allstå) förmågan att se det lite som ett äventyr, även om det är ett ganska läskigt äventyr, men som vuxen verkligen lider och våndas jag med barnen i boken till den nivå att det nästan blir plågsamt att lyssna vidare. Författaren vet precis hur barn resonerar och det är en anledning till att hon är så bra och hon tar barnens parti gentemot en vuxenvärld som har förlorat den förmågan.

Det där med slutet är väldigt intressant. Som läsaren har man sympati med barnen i boken och de vill inget hellre än att återförenas med sin mamma och fortsätta leva som vanligt. Förnuftet säger dock att dessa barn kanske har det bättre någon annanstans, där de har varsin säng att krypa ner i och inte delar på en madrass allihopa, där det serveras varm mat och ibland en frukt till mellanmål. Ett lyckligt slut blir därför i det närmaste omöjligt att uppnå, vilket iofs ger boken en än mer realistisk touch och läsaren lämnas i detta fallet med ett öppet slut. Mamman kommer tillbaka, men hur det skall gå för familjen lämnas öppet efter att barnen blivit väl, om än tillfälligt, omhändertagna.

Vi gillar verkligen Jaquline Wilson och har både lyssnat på och läst ganska många av hennes böcker. En sak man bör se upp med är dock att hon skriver böcker för olika åldrar och det finns en hel del man kanske inte vill låta barnen läsa för tidigt, såvida man inte är intresserad av att spendera minst lika mycket tid på att förklara boken som att läsa den.

Lily Alone är lite av en sådan bok. Vi satt hela familjen i bilen när vi började lyssna på den och insåg snabbt att 7 år kanske är i yngsta laget för denna boken, men sonen var oerhört fascinerad och ville inget hellre att att fortsätta lyssna. Så det gjorde vi. I detta fallet gjorde att han inte riktigt kan ta till sig allt i boken för handlingen var för honom helt enkelt för otrolig. Så visst har det blivit en hel del förklarande och vi har haft många samtal om vad en bra / dålig förälder är samt vad som är bäst för Lily och hennes syskon och varför hennes mamma inte gjorde rätt som lämnade dem själva.

Boken är utkommen 2011 och finns inte på svenska (än iaf)

torsdag 24 november 2011

Vinnarläsning att se fram emot

Som vanligt har jag hamnat lite på efterkälken, men även jag vill såklart kommentera och framförallt gratulera Augustprisvinnarna!

Ibland lockar vinnarna inte alls till läsning, men iår ser det annorlunda ut. Sedan tidigare står både Jessica Schiefauers Pojkarna (vinnare i barn- och ungdomsklassen)och Elisabeth Åsbriks I Wienerwald står träden kvar (vinnare i fakboksklassen) på min läslista. Efter att ha läst lite mer om Tomas Bannerheds Korparna (vinnare av skönlitterära klassen) undrar jag om inte även den borde hamna där. Dessutom ligger Man Booker Prize vinnaren Julian Barnes bok The Sence of an Ending utläst på ett nattduksbord nära mitt och lockar till läsning.

På tal om vinnare så har jag dessutom vunnit 2 böcker på boktipset.se idag! Nämligen Eldvittnet av Lars Kepler och Mannen som föll i glömska av Mia Ajvide. Jätteroligt. Dock dröjer det väl ett tag innan jag själv kommer läsa dem - först får familjen hemma i Sverige hugga in på dem.

Hoppas på mycket bra läsning framöver alltså :)




Dumma dumma vuxna


Jag drar just nu ett djupt andetag, ena handen beredd att greppa kaffekoppen närhelst tankarna låser sig och hoppas få till det första  inlägg på länge som liknar en bokrecension. (andas-in, andas-ut) Nu kör vi:


Sist vi var på barnbiblioteket lånade jag med mig en bok som jag ville läsa, Cuore di Ciccia av Susanna Tamaro. När jag sedan försökte få 9-åringen att läsa samma bok påstår hon att den har hon faktiskt redan läst och den var väl sådär enligt henne. Själv tycker jag den är jättebra!

Susanna Tamaro använder humor men skriver ändå med stort allvar när hon tar upp ett verkligt problem bland barn, nämligen övervikt. Michele (Ciccia) är en tjock pojke vars enda vän är Frig – ett kylskåp. Frig är den enda i Micheles vardag som erbjuder honom kärlek och trygghet och accepterar honom som han är.  

Micheles mamma ensamstående, hon är vacker, smal och framgångsrik. När hon kommer hem till sin son på kvällen mäter hon sin honom med måttband och kan inte förstå hur han hela tiden bara blir tjockare och tjockare och tvingar honom att springa runt trädgården och göra övningar för att göra sig av med kalorierna. Även pappan är framgångsrik och eftersom han inte har tid att motionera själv i veckorna så tillbringar han sina umgängeshelger i motionsspåret med sin son trots att Michele hatar att springa.

Detta är inte den slags bok som direkt uppmanar barn att fundera kring vikt och att ändra sina kostvanor (som den nyutkomna svenska  boken Tjocke Albin tänker om) utan en bok som mer handlar om relationer mellan barn och vuxna och den tar upp ett stort problem – nämligen det att de vuxna ser sina barns problem utan att förstå att de själva och deras handlingar faktiskt kan vara en del av problemets kärna. Föräldrarna lyckas inte förstå att Frig och de fantastiska historier han berättar när Michele öppnar dörren till kylskåpet är den enda som för ett litet ögonblick kan få Michele att glömma sin ensamhet. Så när de ser att deras dieter och motionsprogram inte gör Michele smalare försöker de lösa problemet med hans fetma genom att skicka de iväg honom till Anjovis-institutet, ett avmagringsinstitut med mål att göra barnen smala som stickor. Men Micheles problem är egentligen inte att han är tjock det är bara ett symptom för hans verkliga problem - ensamhetenSå fort han får chansen rymmer Michele och då tar ett otroligt äventyr vid och Michele som har blivit utsedd Riddar Bullhjärta* av Frig får efter lite strapatser tillslut ändå bli en riktig hjälte.

Boken finns tyvärr inte på svenska. 

*Cuore di Ciccia har jag fritt översatt till Bullhjärta (enl. Cuordileone - Lejonhjärta). Ciccia är en benämning på en mullig person, men i mitt tyckte lite snällare än de svenska varianter jag kom på just nu (tjockis, fetknopp etc) 


onsdag 23 november 2011

Val man gör...


Jag har hört att vissa köper diskmaskinsmedel efter pris eller hur effektivt själva diskmedlet är. Det där har jag lite svårt att förstå - diskmaskinsmedel köper man väl efter vilket format lådan har? Det finns ständigt behov av nya serietidningshållare!

Kvinnan utan åsikter

... ja, precis så känner jag mig just nu. Jag slukar böcker och allt jag läser är precis lagom bra. Så skriver jag några rader om vad jag läst, men det blir aldrig mer än en mening eller två innan det tar stopp. Därför blir det aldrig av att jag trycker på publicera - har jag ingenting att säga kan det ju lika gärna va... Släpper det inte snart får jag väl börja skriva om annat under tiden!

torsdag 17 november 2011

Hole rally i bilen

I höst kör jag Harry Hole rally i bilen. Nu har jag lyssnat på fyra av Jo Nesbø, men jag hoppade över del tre i serien, Rödhaken, helt enkelt för att jag inte hade den. Strax innan jag lyssnat klart på femma, Djävulsstjärnan, så läste jag hos Anna med bloggen och dagarna går... som också läser Hole just nu att just trean var den som hon gillat bäst. 


Så därför jag gjorde något som har börjat bli en vana nu... -iaf enligt det ordspråksom säger att en gång är ingen gång men två gånger är en vana. Jag klickade in på dito.se och beställde Rödhaken. Dito är nästan lite för smidigt, där söker man direkt om man vill ha ljud- eller e-bok för nedladdning och man får inte träffar på femtielva olika medietyper som på bokus eller adlibris. Dessutom har de de gånger jag jämfört priserna haft lägst pris - farligt farligt är att de sparar kontokortsnumret så att klicka hem en bok tar inte mer än ett ögonblick. Var skall detta sluta? Det som för mig verkade överflödigt -att bokus öppnade en e-bokshandel när böckerna ändå finns på bokus, har iaf fått mig att handla mer än jag trodde jag hade behov av!


Det blir såklart lite hopp att gå från bok fem tillbaka till trean, men jag vill så gärna gilla Harry Hole så jag fortsätter ge honom chans efter chans :) 



onsdag 16 november 2011

Irritationen har lagt sig

...och jag känner mig nöjd med läsningen av Himmelsdalen efter "utbrottet" tidigare i veckan då jag kände att författaren själv spoilat den i en intervju. Efter att jag hade läst ut boken läste jag baksidestexten och insåg att det står ungefär samma sak där som Marie Hermanson sa i den där intervjun som jag tyckte förstörde inledningen av boken. Men men. Nu vågar jag iaf inte skriva så mycket om boken av rädsla att förstöra upplevelsen för någon annan!

Den är riktigt riktigt bra, men läses gärna utan att veta för mycket. Vad jag gillar så mycket med boken är leken med metaforerna himmel och helvete och att inte bara kan det som verkar vara ett himmelrike egentligen dölja ett helvete utan det beror såklart även på vilken position man själv har. Mer än så får ni inte veta :)

måndag 14 november 2011

Pustar ut

Nu har jag just lagat, ätit och diskat upp efter årets sista födelsedagsmiddag. Nu dröjer det exakt 10 månader och 27 dagar tills nästa års födelsedagsrace drar igång igen...


Så här såg det ut får någon vecka sedan när det var jag som firade.


söndag 13 november 2011

Sköna söndag

Det har inte blivit så många "sköna söndagar" i höst. Det har varit så många födelsedagar, helger då delar eller hela familjen varit bortresta, begravning på Irland och trevliga besökare. Nu har lugnet lagt sig och efter en hektiskt dag i Milano igår, då det först var Luciaövning (mysigt!) och vi sedan gick på stan (panikmycket folk!) har vi bara tagit det lugnt idag.

Dagen började med en välförtjänt sovmorgon, påföljd av söndagsmiddag på en lokal restaurang och sedan en lång promenad i parken i underbart höstväder - jag borde verkligen haft med mig kameran!!! Jag har börjat läsa en italiensk ungdomsbok av Susanna Tamaro och snart blir det risgrynsgröt - lagom (o)ambitiös matlagning får avsluta helgen.

Vad har du gjort i helgen?

fredag 11 november 2011

Bokpaket som heter duga

Lyckliga barn fick ett fullmatat paket med försenade födelsedagspresenter från sina engelskspråkiga kusiner idag. Idel favoritförfattare och en ny bekantskap:

Roddy Doyle - Rover saves Chistmas och The Meanwhile Adventures
Dav Pilkey - 2 Captain Underpants (ny bekantskap)
Jaquline Wilson - Lily Alone (ljudbok) och Lizzy Zipmouth
Roald Dahl - En underbart illustrerad utgåva av James and the Giant Peach
Eva Ibbotson - Which Witch och The Dragonfly Pool


Några av böckerna i paketet

Fantastiska släktingar och fantastiska amazon som gör att bokpaket enkla och prisvärda att skicka kors och tvärs över hela Europa!!

torsdag 10 november 2011

Kort om Vart tog den söta lilla flickan vägen

Jag hade inte hört talas om den svenska deckarförfattarinnan Åsa Lantz när min italienska kompis kom och visade mig en bok som hon köpt. Den var av just Åsa Lantz och hade titeln La mente pericolosa delle donne (ung. Kvinnors farliga sinne). Delvis uppmuntrad av mig har hon har fastnat för den svenska deckarvågen och ville veta vad jag ansåg om hennes val. Nu kunde jag ju inte säga någonting alls, men kanske var det att titeln verkade så motsatt den svenska Vart tog den söta lilla flickan vägen som gjorde att jag blev nyfiken.

Boken är bra och har ett ordentligt driv i historien där man möter en hel massa faktiskta och tänkbara samhällsproblem inom vitt skilda områden, såsom adoptionsfrågor, illegal invandring, organiserad brottslighet etc. Samhällsengagemanget får den att emellanåt verka väl pretentiös och det sänker trovärdigheten - men hög trovärdighet är å andra sidan sällan ett kriterium för en bra deckarhistoria!

Att spoila en bra bok

!!Detta inlägg innehåller däremot INTE någon spoiler!!

Jag brukar aldrig skriva halvtidsrapporter, men denna boken har varit speciell för mig sedan jag såg den första recensionen i slutet av augusti, en riktig måste-läsa-bok. Himmelsdalen måste vara den boktitel jag nämnt flest gånger under året. Men det är först nu jag har den i min hand och faktiskt läser den.

Marie Hermanson är en absolut favoritförfattare och för att inte riskera att förstöra läsupplevelsen har jag varit väldigt försiktig med att läsa recensioner av den. Tyvärr gjorde jag ett misstag som jag ångar djupt. Under bokmässan såg jag på nätet ett fragment av en intervju med Marie Hermanson där hon, författaren själv, avslöjade saker som jag helst inte hade velat veta innan jag läste boken. Det innebar att under de första drygt 100 sidorna väntade jag bara på det jag visste skulle hända... Trist trist trist. Jag hade velat att det skulle bli en överraskning - för det är det hon är så oroligt bra på, att överraska läsaren med det oväntade. Boken Hembiträdet är ett lysande exempel på det.

Nu har jag läst halva boken och jag vet ingenting om fortsättningen och jag har börjat njuta av läsningen. Därför hoppas jag verkligen att det finns fler överraskningsmoment att vänta sig!

onsdag 9 november 2011

The Help - filmen

Jag ser väldigt mycket fram emot att se The Help (Niceville alltså). Men i Italien har den inte premiär förrän i februari 2012 - sist av alla länder enligt listan på imdb.com !!!

Nu vill jag ju ändå inte se den dubbad till italienska, för efter att ha läst boken på engelska så är jag övertygad om att historien gör sig bäst på originalspråk, oavsett medium. En sak jag fortfarande inte fått svar på är hur man i den svenska översättningen behandlat den kraftiga sydstatsdialekt som boken delvis är skriven på !? Den vill jag inte gå miste om i filmen heller.

Via Google får jag dock det glädjande uppgiften att jag kanske kan hoppas på en riktigt bra julklapp: Den bästa gissningen för The Help DVD Release Date är December 6, 2011.


Ni som sett filmen redan, vad tyckte ni om den? Lika bra som boken? Bättre? eller finns det risk att bli besviken?

tisdag 8 november 2011

The Vault

Jag kan inte låta bli att älska Ruth Rendell och hennes kommisarie Wexford trots att jag har en del invändningar mot den senast utkomna; The Vault.

Det att både författaren och hennes kommissarie har blivit både gamla och trötta. Wexford har gått i pension men kan inte riktigt släppa polisyrket. Det är en ganska kort bok, men både inom familjen och i "jobbet" (som egentligen inte är något jobb eftersom han är pensionerad...) är det dramatik. Konstigt nog verkar det som att Wexford intresserar sig mer för polisfallet än vad poliserna själva gör. Utredningen står still när han  av familjeskäl är förhindrad att medverka. Sen upplever jag honom nästan handlingsförlamad och bitvis ointresserad av ta reda på mer bakom familjedramatiken.

Det är faktiskt ganska skönt att boken är kort, annars hade jag nog tröttnat... Det är för många misstänkta som har liknande namn och krångliga släktförhållanden, fast egentligen vet man inte namnet säkert och därför nämns en massa alternativa namn gång på gång så det blir svårt att hålla reda på om Keith Grey är en faktisk person en en möjlig person som likagärna kan heta Kenneth Thingamajigs.

Nu har jag klagat nog. Tur att jag började inlägget med att skriva att jag ändå älskar Ruth Rendell. Har man inte läst Wexford tidigare, så finns det ingen anledning att börja med denna - men stor anledning att läsa tidigare Rendell-böcker. Men för alla som älskar engelska polisromaner och har följt Wexford så är det klart läsvärd!

måndag 7 november 2011

Jag infaller i kören som ropar Ja till Liv!

När jag läste Prins Charles känsla av Liv Strömquist i somras så kände jag mig lite besviken, jag såg inte den storhet som så många andra hade sett och skrivit om. Men jag ville så gärna tycka om det jag läste så jag passade på att delta i utlottningen av Ja till Liv hos Böckerx3 och blev superglad över att vinna utlottningen.

Jag skulle kunna gå igenom varenda bokstav i Liv Strömquists ABC och lyfta fram briljansen, men jag ska bara ta några exempel, däremot vill jag säga att jag tror att om vi alla hade Livs förmåga att se igenom samhällsstrukturerna så hade världen varit en bättre plats att leva på! Tack Liv.

Boken öppnar genialiskt med A för Arbetslinjen som är ett nedslag på en vetenskaplig historiekonferens 1000 år fram i tiden med temat forntida moderater där man dissekerar och försöker förklara den moderata livsstilen i ett historiskt perspektiv. Det är härligt att känna sig politiskt obunden så man kan skratta gott utan att få dåligt samvete inför ev partikamrater!

Tack särskilt för K som i Kulturtant som ger oss kulturtanter en fantastiskt upprättelse gentemot all de skit som kulturtanterna får ta trots att det är vi som "bär upp, står ut med och möjliggör mäns astråkiga kulturproduktion"!

Månadens manshora är en odyssè över historiska och nutida manshoror som trots sin minst sagt märkliga (understatement!) livsstil inte trampas ner i dyn såsom en kvinna hade gjort utan tvärtemot höjs till skyarna av både män och kanske framför allt kvinnor som aldrig verkar upphöra att dras till förtryckare och manshoror.

V som i våld är en klarsynt analys av hur våld kan legitimeras eller fördöms beroende av vem som utför det.

Många av serierna behandlar olika orättvisor och flera av dem ojämställdheten mellan män och kvinnor och många gånger inom områden som man (=jag) inte reflekterat över hur ojämställt det är (t ex i I som i Inkvotering om TV-serier). Samtidigt visar hon att det har skett förändring - tack och lov, för hur många skulle vilja gå tillbaka till det 70-tal som skymtar fram i F som i Fundamentalism!? Egentligen är det tunga ämnesval, men den ironi och satir som Liv använder gör att det är lätt att ta åt sig och mellan allt allvar känns det befriande att tillåtas skratta obehindrat åt Livs karraktärer.





Fina bloggare

Jag har verkligen underbara bloggvänner som ger mig utmärkelser trots att jag nästan inte bloggar så flitigt just nu men snart snart hoppas jag vara igång igen och hinna blogga och läsa bloggar ordentligt igen. Denna hösten har varit smått galen. Tack och lov för ljudböcker säger jag bara så jag åtminstone hinner med att lyssna på böcker i bilen!

Jag har senaste veckorna fått utmärkelser av 5 fina favoritbloggare. Tusen tack till:

Bokomaten 
Klok som en bok
Mimmimarie
Ylva
Boktokig

...som troget läser min blogg fast jag inte varit någon flitig bloggare under hösten. Det värmer såklart extra mycket :)

Givetvis förtjänar de ovan nämnda bloggarna att få tillbaka en utmärkelse från mig, och till listan lägger jag 6 andra favoritbloggare att förvalta och föra vidare utmärkelsen (de ursprungliga reglerna har försvunnit någonstans på vägen så jag lämnar öppet att göra som man vill - säkert har flera redan fått den av någon annan).

Någon är ny bekantskap, någon har jag följt länge och ett par har jag träffat irl!

Nattens bibliotek 
Ingrids boktankar 
och dagarna går...
Fru E:s böcker
The Book Pond
Hermia Says


Denna gången lämnar jag inga närmare motiveringar, detta inlägg har nämligen redan legat halvfärdigt i över en vecka på datorn, och om jag skall lägga till personliga motiveringar riskerar det att aldrig bli klart...



söndag 6 november 2011

Anna och Mats bor inte här längre

Ur vulkanens mun av Helena von Zweigbergk var en riktigt plågsam historia om ett äktenskap i upplösning, där förnedringen inte visste några gränser. Skilsmässan känns inte bara nära förestående, utan även som den enda lösningen för Anna och Mats. När man möter huvudpersonerna i Anna och Mats bor inte här längre några år senare och de just håller på att separera till förstår man att de trots allt fortsatt ett tag eftersom de först nu bestämt sig för att separera.

Hyllningen av den lyckliga skilsmässan som varit aktuell i höst med antologin Happy happy känns väldigt långt bort i von Zweigbergks roman. Alla inblandade drabbas hårt av att familjen splittras, inte minst barnen. Jag lider så fruktansvärt med dem och den rotlöshet som de kastas ut i. Även Mats som till en början verkar vara den som tagit sig igenom separationen lättast av dem genomlever en kris som han inte riktigt klarar av att hantera på egen hand.

Det är mycket lidande, men boken kryper inte under skinnet på det obehagliga vis som Vulkanens mun gjorde. Där gjorde de varandra så fruktansvärt illa, nu handlar det mer om att ta sig igenom krisen efter separationen och hur man plötsligt är utlämnad till sig själv. Inom äktenskapet var det lätt att skylla på partnern, men när partner inte längre finns där blir det kanske mer uppenbart att det finns saker hos en själv som bearbetas för att man skall orka igenom och ta sig ut hel på andra sidan. Zweigbergk beskriver denna process med en otrolig inlevelseförmåga som gör att jag som läsare helt absorberas in i romanfigurernas situation. Fascinerande och bra!

Jag köpte boken genom Bokus nya e-bok satsning dito. Där kan man fortfarande fynda sin första e-bok för 29:-

fredag 4 november 2011

Har lyft på locket till skattkistan!


Alla mina nya höstböcker har anlänt!

Från ovan och ned:

  • Ännu oöppnad present som verkar misstänkt likt en bok från kär kusin med vackert virkat bokmärke - är inte det en ledtråd så säg :)
  • Linnea Wallén - Barfota änglar. Present från fin vän som varit på besök.
  • Elly Griffiths - Janusstenen. Bokomaten har gjort mig nyfiken på Griffiths och jag slog till när tidningen Yourlife hade ett erbjudande om gratis bok + tidning. Först ska jag dock läsa hennes första som redan står i bokhyllan på engelska.
  • Åsa Anderberg Strollo - Hoppas. Vinst från Enligt O
  • Marie Ndiaye  - Tre starka kvinnor. Köpt med presentkort från Fru E's födelsedagstävling tidigare i höst. 
  • Marie Hermanson - Himmelsdalen. Även den med presentkortet från Fru E's födelsedagstävling.
  • Peter Barlach - Fifteen Love. Vinst från boktipset.se (ungdomsbokspaket)
  • Lina Forss - Kär i kärleken. Vinst från boktipset.se (ungdomsbokspaket)
  • Jessica Schiefauer - Pojkarna. Vinst från boktipset.se (ungdomsbokspaket)
  • Camilla Läckberg - Änglamakerskan. Signerad vinst från boktipset.se 
  • Lotta Sjöberg - Family Living. Vinst på FB-sidan Family Living - the true story.
  • Liv Strömquist - Ja till Liv. Vinst från Böcker böcker böcker 
Tusen tack till alla er som jag vunnit och fått böcker av. Det känns verkligen som jag öppnat en skattkista!

Igår drog regnet in över oss och verkar parkera här ett tag framöver. Bästa tänkbara höstläsväder! Dessutom har jag ju sedan länge lovat en hel hög recensioner av redan lästa böcker. Men först skall jag ta hand om mina gäster som stannar över helgen.


fredag 28 oktober 2011

Halloweentårta

Denna gången är det inte jag som bakat, men jag fick äran att dekorera 
pumpa-cheescake'en på gårdagens Halloweenmiddag.


När man har barn så är det visst omöjligt att låta Halloween passera obemärkt. Redan förra veckan var det fest för barnen. Igår var vi några mammor som hållit kontakt sedan dagis som träffades och hade Halloweenmiddag och min kompis som är en fantastisk kock hade förberett en helt underbar 4-rätters middag på italienskt manèr.

onsdag 26 oktober 2011

Oväder i Ligurien

Ligurien och Cinque Terre har idag drabbats av fruktansvärda översvämningar med förödande effekter. Gator liknande den på bilden (från Manarola) har förvandlats till vilda floder och delar av hus och bilar förs med strömmarna. Flera dödsfall har inträffat och stora delar av vägsystemet har brakat samman av vattenmassorna. Monterosso i Cinque Terre verkar vara värst drabbat, och det pratas redan om att det är klimatförändringarna som ligger bakom. Helt klar är att det är en fruktansvärd katastrof och att ett enormt arbete ligger framför för att återställa infrastruktur och byggnader i detta väldigt säregna och redan tidigare svårtillgängliga område.

Fortfarande har jag inte sett någonting om detta på de svenska tidningarnas webbar, men t ex här kan man läsa mer (på italienska) och även se bilder om man klickar runt lite. 1,5 timmar i bil längre norrut har vi inte anat detta oväder. Här har det bara varit grått med lättare regn de senaste dagarna.

Själv har jag 2 fantastiskt roliga besök att se fram emot under de närmsta veckorna. Det ena sällskapet avlöser det andra (samma dag!) och jag inser att bloggen blir lidande. Fortsatt trög aktivitet här inne de närmsta veckorna alltså.

Uppdaterat: Här finns en film på DN: http://www.dn.se/webbtv/nyheter/har-dranks-en-italiensk-by/

fredag 21 oktober 2011

Snart helg

Efter en först en vecka med oplanerad resa och begravning och direkt därefter en vecka men födelsedagar och barnkalas har den gångna veckan gått på sparlåga, minst sagt. Av läsning har det inte blivit så mycket mer än "tvångsläsningen" av Testimone inconsapevole - vilket ju iofs varit bra läsning så jag borde inte klaga.

Om vi tar oss igenom kvällens Halloweenfest (barnen ska festa, men någon måste ju skjutsa) så åker vi imorgon på höstens utflykt. Höstarna hinner vi oftast inte så mycket utflykter och det känns skönt att ha prickat in en iaf! Det bär av till Ravenna där jag tänkt att vi ska titta på mosaiker - det har jag drömt om länge.

Bloggen fortsätter alltså på sparlåga över helgen och förhoppningsvis finns nya krafter när vi är åter. Jag fick ju en ärofylld utmärkelse av Bokomaten häromsistens och den skall jag givetvis föra vidare. Dessutom finns det några böcker jag läst/ lyssnat på som är värda ett omnämnande: Sirila gentlemän sökes, Den felande länken och Fatimas hand är de jag kommer att tänka på just nu. Mycket att blogga om alltså :)