tisdag 27 september 2016

Passion som smittar

Det går inte att inte älska när någon verkligen brinner för något - med en så stark passion att känslorna och ivern skiner igenom. Sara Lövestams språk sprudlar verkligen när hon skriver om verb. Hon börjar i förordet med att berätta hur hon redan innan hon visste vad grammatik var kunde sitta och fundera på hur språket är uppbyggt och predika för sin syster "Om ordet är ett en-ord som slutar på -a, så blir mångaformen -or". Wow.

Jag läser boken full av förundran och fascination. Samtidigt är det med stor dysterhet jag tvingas erkänns för mig själv att jag bara har ett stort tomrum i huvudet där andra har stoppat sin grammatikkunskap. Jag kan nämligen omöjligt hålla redan på en enda grammatisk regel, eller namnet på fler än de tre vanligaste verbformerna (bara för att nu få lära mig att imperfekt bytt namn till preteritum - för en sådär tio år sedan!). Tänk hur olika vi är! När jag nu blir påmind om mina grammatiska begränsningar känner jag samtidigt en oerhörd tacksamhet över att jag ändå har hyfsa koll på grammatiken i praktiken - även om jag oftast inte har en aning om varför jag uttrycker mig som jag gör. 

måndag 19 september 2016

Henning Mankells Italienska skor som jag läste under sommaren gillade jag ju verkligen. Nu har jag lyssnat på uppföljaren Svenska gummistövlar och är inte alls lika begeistrad. Det har passerat 10 år sedan Harriet dök upp på Fredrik Welins ö och han för första gången fick reda på att han hade en vuxen dotter, Louise. Fredrik Welin började tina upp och bryta sin isolering på ön.
I Svenska gummistövlar har som sagt 10 år passerat och Fredrik har fallit tillbaka och är återigen både butter och bitter tycker jag. Han har kvar någon enstaka vän från förra boken, men de flesta är försvunna. Han har svårt att skapa nya bekantskaper även om han verkligen längtar efter en närmre relation till Lisa Molin - men han lyckas inte riktigt nå fram till henne. Så han lever där i sin ensamhet. Huset brinner ner men han finner sig tillrätta och har ingen brådska att få det uppbyggt igen. Sedan brinner ett par hus till och han funderar över vem som tänder på husen i skärgården. Jag tycker inte det blir så mycket mer spännande än så.

fredag 16 september 2016

Att inte kunna värja sig

Det finns två egenskaper med ljudboken som nästan känns som varandras motsatser men som båda ändå är lika sanna båda två.

Det första är att om man inte är uppmärksam så händer det att man missar detaljer som har betydelse för handlingen. Det är svårt att bläddra tillbaka och ibland gömmer sig detaljen så långt tillbaka i berättelsen att den blir omöjlig att hitta. För mig är det speciellt tydligt när jag lyssnar på facklitteratur. När jag läste Konspirationen Olof Palme hoppade jag ofta tillbaka 5-10 minuter och lyssnade om på berättelsen när jag kom på mig själv att jag hade varit ouppmärksam.

Det andra är när berättelsen blir så närgången att man inte kan värja sig mot det otäcka som man kanske hade valt att skumma förbi i en läst bok. Så var det när jag lyssnade på Jakten på Kapten Klänning som är skriven av spaningsledaren Jonas Trolle. Det fruktansvärda sexövergreppen som fd polischefen Göran Lindberg är bitvis så detaljerade att det är svårt att lyssna.

Boken är samtidigt fascinerande och det är intressant att följa polisens arbete från det att misstanken uppstår till man kan gripa Lindberg. Det känns som en unik inblick i polisens spaningsarbete.

måndag 12 september 2016

...och vinnaren är...

Nu hoppar jag tillbaka till ett av mina första inlägg efter sommaren. Nämligen det om Ove!
I helgen såg jag nämligen även filmen så nu har jag på en månad 
1. Läst boken 
2. Sett teaterföreställningen 
3. Sett filmen 
...och vågar mig därför på en liten jämförelse.

Rheberg gör en fantastisk tolkning i sin enmansföreställning, han ÄR Ove samtidigt som han även ger röst åt berättelsens övriga karaktärer. Jag hade precis läst boken när jag såg föreställningen så visst tänkte jag på att många episoder från boken inte fanns med (konstigt vore ju annars!) men det gjorde inte så mycket då framställningen i sig var så bra och levde sitt eget liv.

Även Lassgård gör en bra tolkning av Ove och filmen täcker mycket mer av handlingen än vad föreställningen gjorde. Men jag saknade verkligen att några av karaktärerna blivit små bifigurer vilkas historier inte alls berättas i filmen (Jimmy, Mirzad, journalisten Lena etc). Både i boken och i föreställningen så går Ove från en ensam man till att en efter en samla på sig vänner så att han tillslut omges av en hel hop med härliga människor. I filmen finns människorna där men man ser bara i förbigående de djupa band som faktiskt skapas mellan de olika personerna och som jag tycker gör berättelsen så unik. Så för mig saknas något av helheten i filmen och min slutsatsen är trots allt boken är bäst! Som vanligt alltså. 

tisdag 6 september 2016

I lurarna i sommar

Under hela min sensommartid i Sverige snurrade Gunnar Walls bok Konspirationen Olof Palme i mina hörlurar. Det tog tid för jag har ofta hoppat tillbaka och lyssnat om då jag tappat tråden. Wall går sakligt igenom de spår som utretts av Palmegruppen och han gör kopplingar till andra mord och samhällsskeenden. Han går även igenom en mängd tips och spår som kommit in men som aldrig blivit utredda och med sin stora kunskap i ämnet drar han dem vidare för att undersöka vilka slutsatser man skulle ha kunnat komma fram till om man gått vidare. Väldigt faktaspäckat och intressant.  

måndag 5 september 2016

Serier för unga

Mårten Melin har skrivit flera böcker om eleverna på Skogsbingelskolan. Jag har bara läst en av dem, Jag är Love - och den tyckte jag var både rolig och underfundig. Från början verkar karaktärerna i boken vara ganska så normala ungdomar men när Love ankommer till Skogsbingelskolan blir det klart att de som går i skolan går där för att de har någon superkraft som de är där för att lära sig hantera. Med ett namn som Love börjar man förstå vad de är för superkrafter hjälten i boken besitter! 
Det är en miljö som borde passa väldigt bra i serieform och visst, serien är både underhållande och smårolig men jag tycker ändå att det som var så bra i boken inte riktigt kommer fram i serien - nämligen att i boken kändes karaktärerna som ganska vanliga ungdomar men med olika superkrafter.
Jag tycker inte bilderna i serien levandegör karaktärerna på samma vis som texten i Melins bok. Jag upplever figurerna som ganska banala och tänker att serien passar lite mindre barn än boken riktade sig till. 
Det är en stor skillnad mot Hanna Gustavssons seriebok om Iggy som jag nämnde i ett inlägg häromdagen. Iggy känns verkligen inte banal utan som en vanlig, riktig fjortonåring i vars liv och situation det är mycket lätt att leva sig in och relatera till oavsett om det egna livet ser ut som hennes eller inte. 
Det är inte riktigt rättvist av mig att jämföra de två serierna, jag inser att de är helt olika och båda är läsvärda även om de kanske har en lite olika målgrupp. 
Det är verkligen kul med serier!

torsdag 1 september 2016

En höjdare till

En annan av sommarens höjdarläsningar var Mankells Italienska skor. Otroligt fascinerande läsning om hur livet  vänder för den gamle kirurgen Fredrik Welin som avbrutit sin karriär och isolerat sig på en ö i skärgården efter ett misstag på operationsbordet. Ett oväntat besök på ön får honom att reflektera över de val han gjort i livet. Steg för steg konfronteras han med sitt förflutna och långsamt bryta sig ut sin isolering på ön. Jag ska definitivt läsa uppföljaren Svenska gummistövlar i höst.