Det visar sig ofta farligt att ha för höga förväntningar på böcker, men jag var ändå säker på att jag skulle gilla boken efter vad jag hade läst om den och efter mina tidigare erfarenheter av Jonas Gardell. Jag hade däremot inte förstått att boken inte enbart var en roman utan även skulle kunna kallas en reportagebok som citerar bl. a. politiker och tidningar för att spela samhällsklimatet för 30 år sedan.
Det är en väldigt lyckad mix mellan berättelse och fakta. Berättelsen som följer Rasmus och Benjamins vägar fram tills det att de möts fördjupas av de mer reportageliknande delarna som förklarar villkoren för homosexuella i Stockholm som var en samlingsplats för homosexuella från hela landet där det överhuvudtaget inte var möjligt för unga killar att komma ut. Jag tyckte inte riktigt att de där riktigt djupa, jobbiga känslorna som Gardell är så bra på att frammana träder fram i den första delen, men jag tvivlar inte en minut på att de kommer längre fram i serien som jag absolut kommer att läsa kommande böcker i.
