måndag 31 januari 2011

Övertyga mig!

Jag har rensat i bokhyllan och hittat en hel del olästa böcker. Flera av dem kommer från ett loppisfynd i somras och har alltså agerat hyllvärmare ett bra tag nu. Det måste åtgärdas såklart, och jag utmanar mig själv att läsa hälften av dessa innan påsk!

Fast jag vet inte var jag ska börja så jag frågar mina bloggläsare vilken / vilka av dessa böcker bara måste jag läsa? Övertyga mig :)

  1. Wladyslaw Szpilman - Pianisten
  2. Göran Hägg - Påvaran (påbörjad, men lämpade sig inte så bra på stranden...)
  3. Harlan Coben - Berätta inte för någon
  4. Michael Ondaatje - Resan hem
  5. John Connolly . Every Dead Thing
  6. Karin Alfredsson - Klockan 21:37
  7. Maria Ernestam - Busters ögon
  8. Dennis Lehane - Shutter Island patient 67
  9. Henning Mankell - Den orolige mannen
  10. Juniot Diaz - Oscar Waos korta förunderliga liv (relativt övertygad om denna efter Enligt O:s recension)
  11. Charlos Ruiz Zafon - Ängelns lek
  12. Steve Sem-Sandberg - De fattiga i Lodz
  13. Roddy Doyle - Rory and Ita (en favoritförfattare vars bok jag ändå inte lyckats övertyga mig själv att läsa)
  14. Don DeLillo - Point Omega

fredag 28 januari 2011

Efterlängtade nyutgåvor

Sedan i höstas finns både Maria Gripes Skuggserie och Barbro Lindgrens Jättehemligt med efterföljande delar i nyutgåvor. Efterlängtat då det är böcker jag minns och gärna vill läsa med mina barn. Frågan är om jag ska beställa dem redan nu? De kanske försvinner igen, liksom de inte funnits att uppbåda tidigare då jag sökt efter dem. Just nu läser jag Tordyveln som flyger i skymningen för 8-åringen så det dröjer kanske inte så länge innan hon, bokslukare som hon är, faktiskt kan läsa även Skuggserien. Det kliar verkligen i fingrarna; vill beställa...

Gracie av Veonika Malmgren

Gracie är Veronika Malmgrens debutbok och den har fått fina recensioner i bland annat Svd. Med förväntningar på att få läsa om stark tonårsvänskap så började jag läsa om den svenska utbytesstudenten Klara och hennes sista två månader i Kansas med stor entusiasm.

Gracie är namnet på Penelopes bil, den bil som tar de två tjejerna runt i den händelsefattiga hålan Manning där Klara är utbytesstudent. Det händer inte så mycket. Penelope är frustrerad på en tonårings vis och längtar bort från stan. När saker faktiskt händer, så händer de i förbigående och det gör mig frustrerad. Dödsskjutningen i Littleton passerar revy utan närmare eftertanke, tornadovarningarna likaså. Penelopes trassliga uppväxt nämns men utan reflektion. Kanske är det en reflektion av Klaras (berättarjagets) förmåga att inte låta något eller någon riktigt beröra och komma nära henne?

Det som jag, efter att ha läst div recensioner, antog skulle vara beskrivningen av en stark vänskapsrelation visar sig bygga på dominans från den ena parten. Är det rädslan att bli lämnad ensam kvar som ligger bakom Penelopes oschysta påhopp på Klara? Jag tycker inte att det framgår så tydligt i så fall, och jag tycker Klara hade klarat sig bättre utan Penelope och att hon har tur som ska resa därifrån snart. Klara verkar å andra sidan ha en viss distans och tar inte åt sig när hon blir illa behandlad. Klara själv uttrycker inga känslor direkt, som läsare får man inte veta vad hon egentligen tycker och tänker om människorna runtomkring henne. Hon rapporterar mest om vad som sker utan nämnvärd reflektion.


Det är en bok att känna igen sig i. Tonåren är en turbulent period där det som gäller ena dagen är inte längre aktuellt nästa dag. Jag är själv uppvuxen i en svensk småstad där det verkligen inte hände någonting. Inte ur en tonårings perspektiv i alla fall och förstår mycket väl Penelopes frustration och längtan bort. Samtidigt kan jag även känna igen mig i Klaras undfallenhet, i oförmågan att säga ifrån och ta plats, att det är lättare att visa distans än att engagera sig känslomässigt.

Jag tyckte inte om boken på det sätt som jag förväntade mig att göra, vilket inte alls betyder att jag inte tyckte om den. Jag förväntade mig att läsa om starka känslor och svårt separation och jag förväntade mig att bli berörd av Klaras berättelse. Istället väckte boken starka känslor och många tankar kring hur det är att vara tonåring och varför man beter sig på det ena eller andra sättet.

torsdag 27 januari 2011

Infinito

Det tog bara ett halvår, men har jag ramat in och satt upp den handskrivna reproduktionen av Giacomo Leopardis Infinito som jag köpte i hans hemstad Recanati förra sommaren. Den pryder numera platsen mellan två bokhyllor i sovrummet.

onsdag 26 januari 2011

Skam den som ger sig

Idag fick jag äntligen tag på boken Venezia: Città d'Arte som är första delen i en ny samlarserie som kan köpas i "edicola" (tidningskiosk). Det är ingen guidebok till Venedig, men däremot en genomgång av alla stadens konstskatter. Jag var runt på närmre 10 ställen innan jag fick tag på ett ex. Första boken en serie säljs ofta till ett mycket bra pris och eftersom vi planerar att åka till Venedig i vår så var jag angelägen om att köpa just denna. När jag sedan varit på 5 ställen där den var slutsåld blev jag om möjligt än mer enveten om att få tag på boken.

Stororder på amazon

Amazon har startat en italiensk site, men den engelska är ändå helt oslagbar när det gäller böcker på engelska. Numera är det dessutom gratis frakt till de flesta länder i Europa när man beställer för över 25 £.

  • Ovanpå det så har de rea nu och jag beställde Guinness rekordbok 2011 för 4 £ till barnen som båda önskat sig den i julklapp.

  • Därutöver 2 böcker till mig. Böcker som jag uppmärksammat och blivit sugen att läsa tack vare andra bloggare (t ex Fru E som gillade Niceville):
One Day av David Nicholls och The Help (Niceville på svenska) av Kathryn Stockett.


  • 2 cd böcker av Jacqueline Wilson till barnen att lyssna på i bilen på väg till skolan (jag börjar tröttna på Biblioteksmysteriet som går om och om igen....)

  • 1 italiensk film Io Sono Amore - billigare än att köpa den i Italien.

  • Samt Lush Life av Richard Price till sambon.

Med detta tog jag mig med nöd och näppe över gränsen för fraktfritt. Lite drygt 300 kr för ett stort bokpaket för hela familjen känns som ett riktigt fynd! Mycket att se fram emot!

tisdag 25 januari 2011

Io e te av Niccolò Ammaniti

Det går än så länge bra med min ambition att läsa fler böcker på italienska. Io e te (Jag och du) av Niccolò Ammaniti är den andra boken på italienska jag läst i år. Jag tvivlar dock på att jag kommer hålla samma höga tempo hela året, men om jag lyckas läsa 10-15 böcker är jag mer än nöjd. Att Io e te är en mycket tunn bok på drygt 100 sidor gör inte prestationen mindre värd.

Io e te handlar om Lorenzo. Han är drygt 20 år och ser i boken tillbaka på en vecka under tonåren, då han gömmer sig i en källare. Som fjortonåring är han inåtvänd och drar sig helst undan både föräldrar och klasskompisar. I källaren har han barrikaderat sig med lager av Coca-Cola, tonfiskkonserver, skräck romaner och Tv-spel och planerar att tillbringa veckan i lugn och ro, utan konflikter med omvärlden. 

När hans tio år äldre halvsyster oväntat dyker upp blir det givetvis inte alls som han föreställt sig. När Lorenzo tillslut accepterar hennes närvaro i källarutrymmet blir det även början till en ny syn på det är det verkliga livet och dess spelregler - ett liv han hittills helst har velat dra sig undan.

Flera av Ammanitis böcker är översatta till svenska och det förtjänar även denna att bli. Kan man lite italienska så är det inte heller en svår bok att läsa på italienska. Den är kort och skriven på ett ganska enkelt språk.

måndag 24 januari 2011

Livet i Italien

I Italien har man just infört en ny helgdag. Den 17 Mars ska landet fira 150-års jubileum. Men bara i år. Nästa år är den 17 Mars vardag igen.  

Ser man på.

En ledig dag tackar vi såklart inte nej till. Dessutom får vi fira vi dubbelt eftersom även St. Patrick's Day infaller den 17 Mars.

"Livet i Italien" är en ny kategori här på bloggen där det kommer dyka upp lite inlägg från vår vardag i Italien. Sedan jag la ner min andra blogg Utlandsmamman saknar jag lite att skriva om vardagen här - men jag känner mig inte redo att starta en ny blogg ännu...

lördag 22 januari 2011

Läslust

Just nu läser och njuter jag av Niccolò Ammanitis senast utkomna bok i Italien, Io e te (Jag och du), men kan inte låta bli att fundera på vad som skall komma härnäst. Det finns ett par nyutkomna böcker som jag är sugen på att läsa nu när jag har möjlighet att låna dem till min BeBook. Det är ju exakt det jag vill ha den till - för att få möjlighet att läsa nyutkommen svensk litteratur!

Sedan jag på 90-talet läste Nedkomst och Hem av Magnus Dahlström, så jag sällar mig till alla dem som väntat och väntat på hans litterära comeback. Gårdagens recension i DN minskar inte min lust att ta mig an hans nyutkomna Spådom. Det enda som får mig att tveka är tjockleken. 500 sidor. Inget som normalt sett avskräcker mig, men min läsning har gått trögt på senaste tiden och om jag somnar efter 10 sidor varje kväll så kommer det ta 50 dagar att läsa ut boken...

En annan, betydligt tunnare bok som jag sett recenserad i några bloggar senaste dagarna, bl a hos en bokcirkel för alla, är Veronica Malmgrens bok Gracie om tonårsvänskap. Något i de recensioner jag läst har fångat mitt intresse och gjort mig nyfiken på denna debutant. Denna bok är dessutom betydligt tunnare än Spådom så det lutar åt att jag denna gång låter formatet bestämma börjar med Gracie!

fredag 21 januari 2011

Nirvanaprojektet

Om man har tänkt att läsa hela trilogin av Stefan Tegenfalk ska man absolut börja med Vredens tid och inte med del två, Nirvanaprojektet. Nirvanaprojektet fortsätter mer eller mindre direkt där Vredens tid slutar och det är inte bara poliserna som är de samma utan även de kriminella är mer eller mindre samma som i den första boken.

Jag tycker att Nirvanaprojektet håller samma höga nivå som den första boken. Läsaren hålls aldrig utanför vare sig polisernas eller de kriminellas handlingar och trots att läsaren besitter kunskaper som polisen inte känner till är det hela tiden spännande.

När boken slutar finns det dock en hel del kvar att nysta ut för poliserna Jonna och Walter så jag ser mycket fram emot tredje delen och hoppas den kommer ut innan året är slut. Jag har dessutom uppskattat Reine Brynolfssons fenomenala uppläsning så jag undrar om jag inte helst vill lyssna även på den sista delen!

Under huden

Nu kryper visst allt jag läser / lyssnar på / eller ser under huden och ger obehagskänslor. Inte bara de otäcka  skildringarna av barn och deras uppväxtvillkor i gårdagens inlägg. Jag håller med de som kommenterat om att det är väldigt tröttsamt att läsa om barn som far illa - och just nu känner jag att jag inte vill (läs orkar) ha ytterligare en sådan bok i min hand på ett bra tag.

Jag lyssnar på Ian Mac Ewans Hetta just nu och en bit in i boken  finns en lång, utdragen och fruktansvärt obehaglig scen där huvudpersonen bokstavligen förlorar sin manlighet (kryptiskt uttryckt!). Hade jag läst boken, hade jag säkert skumläst förbi de sidorna, men när jag lyssnar fungerar det ju inte. Det går helt enkelt inte att skumläsa en ljudfil - jag måste lyssna på allt, annars är risken stor att man missar något väsentligt. När jag lyssnar på den specifika passagen så ryser jag vid varje ord som uttalas. Scenen känns oändligt lång och jag kan inte gömma mig utan måste fortsätta lyssna samtidigt som jag inget hellre vill än att det ska bli överstökat. Vid läsning är det annorlunda, då kan man liksom kisa sig igenom det som är jobbigt att läsa men uppfattar ändå det väsentliga och kan återuppta den koncentrerade läsningen där obehaget är över.

Gårdag kvällen tillbringade jag sedan med att se första avsnittet av Bibliotekstjuven på svtplay. Det kryper i hela kroppen när jag ser Gustaf Skarsgårds karaktär. Först upplever jag honom mest som fruktansvärt pinsam - sådär pinsam att det blir jobbigt att se hur han gör bort sig. Under de jobbigaste situationerna låter jag ljudet fortsätta gå, men kollar e-posten/ facebook eller något annat för att slippa se honom göra bort sig. En typ av skumläsning även det! När ljudet antyder att det värsta är över så kan jag lugnt fortsätta att titta igen.

Själv låtsas han som om ingenting samtidigt som han envist fortsätter bete sig som en idiot för att passa in i den miljö han så het åtrår och vill vara en del av. Så inser han att han inte klarar det utan att bli obehagligt beräknande och kall. Och ja, ungefär där befinner jag mig nu i tv-serien. En pinsam stackare har förvandlats till en kall beräknande typ som ger mig sådana obehagskänslor att jag tvekar om jag ska utsätta mig för att se de återstående avsnitten. Samtidigt utgör det ju en lockelse att den fiktiva karaktären har den förmågan att krypa in under skinnet. Hua.

Vad kryper under under huden på dig och ger dig obehagskänslor?

torsdag 20 januari 2011

Bara ett barn

Jag har sett och läst mycket den senaste tiden som handlar om utsatta barn. Först var det Svinalängorna som jag såg på bio innan jul och som fick mig och mitt biosällskap att diskutera barn som far illa och att det kanske inte har hänt så mycket sedan 70-talet då vi växte upp (och då även filmen utspelade sig). I Svinalängorna tycker jag det är just igenkännandet, speciellt i boken men även i filmen) av så mycket som gör att den kommer nära och berör.

Sedan läste jag Precious under jullovet och det knöt sig i magen att läsa om en så fruktansvärt utsatt tjej helt utan vuxenstöd ända tills hon är 16 och äntligen träffar en lärare som ser henne och får henne att göra det samma. Den utspelar sig i ett samhälle långt ifrån vårt och man måste inte ta berättelsen personligt.

Malin Persson Giolitos bok Bara ett barn utspelar sig däremot i dagens Sverige och det finns inga hinder eller argument som gör att man kan bortförklara barnets lidande eller säga att det inte angår en själv. Alex är en sjuåring som alla tycker är jobbig. Till exempel tycker klasskamraternas föräldrar att han förstör för hela klassen och när deras lärare rycker in och gör en anmälan till socialen så att Alex hamnar i fosterhem, tycker de att det är ganska skönt att han byter skola. Visst är det lätt att känna igen sig i det! Att vara den vuxne som tycker att de bråkiga barnen bara hindrar en egna barn, utan att ens ägna en tanke åt vad som kan ligga bakom. Det är så lätt att blunda eftersom sanningen kan göra ont och vara jobbig att hantera.

Som tur är finns det vuxna kring Alex som faktiskt ser till hans bästa, bland annat hans lärare Karin och senare hans advokat Sophia, men även en polis en hans socialsekreterare. Trots det relativa vuxenstödet håller det på att sluta riktigt riktigt illa för Alex.

Bara ett barn är en jättebra bok som väcker känslor och engagerar, men bitvis är den väldigt jobbig att läsa. Orkar man så är det ändå väl värt mödan!

tisdag 18 januari 2011

Bra kombo

Innan jul försökte jag förgäves hitta löpare på metervara. Istället fick jag inse att om jag ville ha vad jag sökte så får jag sy dem själv - 2 st 2,5 m långa löpare i olika bredd som helst skall matcha varandra är ingenting man hittar varsomhelst.

Därför blev jag så lycklig när jag hittade ett fint och ganska neutralt tyg (men ändå juligt) på IKEA förra veckan och bestämde mig för att det inte spelar någon roll att det är 11 månader kvar till nästa jul. När jag nu hittade ett lämpligt tyg och dessutom har lite tid att sy så slog jag till!


Jag är nöjd att nu kunna packa ner två löpare direkt i jullådorna i väntan på nästa jul! Samtidigt har jag lyssnat på Nirvanaprojektet, den otroligt spännande och bra uppföljaren till Vredens tid (fg inlägg) av Stefan Tegenfalk.

Fantastiskt att kunna utöva två intressen samtidigt :)

fredag 14 januari 2011

Vredens tid

Inte förrän nu när jag skriver detta inlägget så ser jag ordentligt omslaget på Stefan Tegenfalks deckare Vredens tid (vilket beror på att jag lyssnat på boken!) och drar mig till minnes att jag nyligen läste hos klok som en bok att hon hade invändningar mot det grabbiga omslaget med den lättklädda kvinnan längst upp.

Jag kan nog hålla med om att omslaget inte är så lyckat, och jag tycker inte heller att det återspeglar bokens innehåll speciellt bra, förutom att det kan tjäna som illustration för en av bokens alla händelser.

Nog om omslaget och över till innehållet :)

Kort sagt så gillar jag Stefan Tegenfalks debutbok. Det är en deckare som jag gillar dem - en lagom dos av utredarnas privatliv, men desto mer fokus på utredningsarbetet. Det är ett komplicerat fall där det gäller för poliserna att tänka utanför de vanliga ramarna, vilket inte alltid uppskattas inom polis och åklagarväsende. Trots det egentligen orealistiska tillvägagångssättet (iaf med mina begränsade erfarenheter inom ämnet) tycker jag att författaren lyckas väva ihop en trovärdig historia som fängslar mig som lyssnare. Det kanske låter motsägelsefullt, men är det inte en av de saker som som karaktäriserar en skicklig författare - förmågan att få det orealistiska att te sig möjligt och t o m troligt!?

Jag kommer definitivt att läsa (eller lyssna) även på nästa bok i serien; Nirvanaprojektet.

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Vredens tid av Stefan Tegenfalk

tisdag 11 januari 2011

Precious / Push

I början på förra året (lite osäker på tidpunkten...), strax efter att debatten om filmen Precious gått höga så hittade jag boken som ligger bakom filmen på någon flygplats jag inte längre kommer ihåg vilken det var. Boken Precious är skriven av Sapphire som skriver om sin egen uppväxt.

Sen blev boken liggande, tills jag tog den med på vår nyårsresa till Schweiz och Frankrike. Det första som slår mig när jag ska börja läsa boken är undertiteln: Based on the Novel Push. Genast undrar jag om jag har köpt fel bok? Borde jag inte köpt Push istället? Jaja. I en hotellsäng i Schweiz efter en misslyckad skiddag så har det väl mindre betydelse, tänkte jag och började läsa.

Men nu, efter lite funderande och googlande har jag nu kommit fram till att det är filmtitlen (Precious - Based on the Novel Push) som de tagit rakt av när boken återutgivits. För mig skapade det iaf en hel del förvirring, då jag först trodde att jag fått tag i en avkortad eller bearbetad version av den bok jag egentligen ville läsa...



Boken handlar om Precious som milt sagt inte har behandlats väl av livet, sin familj och skolan. Dessutom har hon fött två barn, vars pappa är hennes egen pappa... Historien är fruktansvärd och grym. Den är skriven på talspråk och det är ganska underhållande att läsa "högt" inne i huvudet. Men innehållet får mig att rysa och må illa. När hon är 16 och gravid med sitt andra barn kastas hon ut från sin skola där hon år efter år har suttit av lektionerna utan att lära sig läsa eller skriva. Hon har ändå tur och kommer till en annan, mindre skola speciellt för utsatta tjejer och det är under tiden där som boken sedan utspelar sig. Det är en väldigt stark berättelse, personligt berättad, engagerande.

Det är skrämmande att läsa om barn som växer upp utan något som helst vuxenstöd - att skola och sjukvård väljer att blunda när det stödet uppenbarligen saknas inom familjen. Vart skall barnen då vända sig? Visst, det är lätt att slå ifrån sig och säga att boken utspelar sig i USA och att det ser annorlunda ut i vår del av världen, men är det så självklart? Har man sett (eller för delen läst) t ex Svinalängorna så kanske problematiken plötsligt inte känns lika avlägsen längre...

måndag 10 januari 2011

Ad occhi chiusi / Med slutna ögon

Gianrico Carofiglio är en italiensk författare som nyligen börjat översättas till svenska. Ad occhi chiusi kommer på svenska i vår (Med slutna ögon) och sedan tidigare finns även På sannolika skäl översatt.

Böckerna utspelar sig i sydöstra Italien, i staden Bari. Varje bok handlar om ett fal som advokaten Guido Guerrieri tar sig an. Jag skulle dock inte direkt kalla dem för deckare, om man förväntar sig det så tror jag man blir besviken. Fallet blir istället en röd tråd som håller ihop boken och det intressanta är alla möten, miljöer och berättelser som uppstår på vägen. Ett, visserligen kort, kapitel beskriver i detalj hur han lagar pasta med bönor (så att jag blir riktigt sugen att prova!), ett annat kapitel beskriver en dokumentär han ser på Tv om Mohammed Ali - händelser som får liv och inte alls känns malplacerade även om de inte alls har med fallet att göra. Egentligen tycker jag att huvudpersonen är en ganska arrogant och osympatisk person, men ändå blir jag helt fångad av hans i mitt tycke självupptagna liv. Jag skriver i mitt tycke för jag är inte säker att han uppfattas så av andra läsare... Det finns något i hans personlighet som istället talar för det motsatta nämligen - att han är både varm och engagerad.

När jag läste På sannolika skäl på svenska i höstas så slog det mig att atmosfären inte gått förlorad i översättningen, vilket för mig är ett riktigt gott betyg.

söndag 9 januari 2011

Sköna söndag

  • Lunch på stan. Höjdpunkten var primon pasta med bönor.
  • Därefter bokhandelsbesök som resulterade i en bok/ person. Jag valde Niccolò Ammanitis senaste bok Io e te. Håller just på att läsa ut en annan bok på italienska, får se om jag börjar direkt på denna!
  • Om en stund blir det filmkväll med boktema: Den oändliga historien går nämligen på TV ikväll.
Skön avslutning på ett bra jullov. Imorgon drar skolan igång och det innebär nya erfarenheter
. Barnens skola fick stängas innan jul och håller stängt hela vårterminen. Nu har de blivit placerade på två olika skolor och lillebror kommer få åka skolbuss. Det innebär dessutom ännu tidigare morgnar än vi är vana vid.

lördag 8 januari 2011

Julklappsspel nr 2: The Great Penguin Bookchase

Detta är ett riktigt höjdarspel för den som älskar böcker - och inte minst för alla Penguinälskare. Att själva lådan ser ut som en enorm Penguinbok är bara en av många roliga detaljer.

Det fungerar ungefär som TP, men varje spelare har en liten bokhylla som skall fyllas med böcker inom olika genrer. Varje genre har en egen färg, och det följer med klistermärken så att varje bok blir en miniatyr av en Penguinbok, med titel och allt! Med lånekort kan man även låna från The Penguin Library, men man får passa sig så att lånet inte går ut - då får man snällt lämna tillbaka en av sina böcker. Det är riktigt roligt, men många frågor är väldigt svåra och man får helt enkelt gissa sig till rätt svar då det finns 3 svarsalternativ på varje fråga. Möjligheten att samla böcker utan att svara på frågor, t ex får alla under 18 låna 2 böcker på biblioteket, eller köpa 2 i affären istället för en som övriga spelare, gör att det fungerar bra som familjespel. 8-åringen spelar mer än gärna med.

Även detta spel inköptes via amazon.uk.com, eftersom de slopat fraktavgiften så blev det billigare att beställa därifrån än direkt från www.bookchase.info. Men liksom med Cluedospelet så finns det just nu inte på amazon...

fredag 7 januari 2011

Paula Spencer and the Celtic Tiger

I nästan ett halvår har jag levt sida vid sida med Roddy Doyles romanfigur Paula Spencer. Det har putsats och filats in i minsta detalj. Men idag har vi skiljts åt. Uppsatsen är nu slutgiltigt klar och inlämnad. Det känns bra men lite tomt faktiskt.

Tittar i almanackan och ser att det är drygt två veckor till nästa kurs börjar. På måndag börjar barnen skolan efter lovet och det blir kanske tid att dra igång något projekt som blivit lidande här hemma. Det finns mycket att välja på - det är ett som är säkert!

Julklappsspel nr 1: Harry Potter Cluedo

Det finns ju ingen bättre tid på året att spela sällskapsspel än på jullovet så det var en given julklapp i tomtesäcken hos oss.

Familjens 8-åringa Harry Potter fantast fick detta CLUEDO som utspelar sig på Hogwarts. Istället för att finna mördaren skall man lista ut vem som utövat svart magi mot Harry Potter eller någon av hans vänner i något av skolans utrymmen. Hemliga gångar öppnas och stängs under spelets gång och som spelare riskerar man att själv bli utsatta av svart magi.

Det tog ett tag att komma igång, men det är det värt. För varje gång vi spelar blir det roligare och roligare. Visst underlättar det att känna till böckerna (eller filmerna för den delen) och där ligger jag i lä mot övriga spelare. För 8-åringen var det lite klurigt i början att hålla förstå vem/vad hon skulle pricka av som icke skyldig på sitt "protokoll", men det gav sig efter några spelrundor. Lillebror (6 år) hänger inte med, men nöjer sig med att sitta bredvid och pyssla med något annat.

Jag antar att spelet finns även på svenska (?) Vi beställde det på engelska från amazon.co.uk som hade det till ett bra pris innan jul (dock ej i skrivande stund).

torsdag 6 januari 2011

Mer film

Ikväll ska vi se Tipping the velvet, BBC's filmatisering av Sarah Waters bok men samma titel. Det är två långfilmslånga avsnitt som vi inte kommer orka se ikväll, så jag får återkomma med en recension senare när vi sett klart hela.


Nu blir det te i TV-soffan!

The French Lieutenant‘s Woman x 2

I höstas läste jag The French Lieutenant‘s Woman av John Fowles som kusrlitteratur. Vi läste den som grund för att göra en psykoanalytisk litteraturstudie. Det är en mycket speciell bok. På ytan en viktoriansk kärlekshistoria, men när författaren själv börjar lägga sig i och kommentera händelserna i boken så får den tydliga postmodernistiska drag. Att läsaren sedan serveras flera olika avslut på romanen medverkar starkt till vad jag antar är en av författarens poänger; nämligen att tydliggöra att det handlar om en roman som ej skall förväxlas med verkligheten. Det ligger alltid i författarens makt att fritt skapa historier som inte har något samband med det verkligheten -  även om vi som läsare ofta vill få uppleva det så.

Jag blev väldig sugen att se filmen från 80-talet med Meryl Streep och Jeremy Irons och tomten hörde visst min önskan och var juste och såg till att jag fick den i julklapp. Innan jag såg filmen funderade jag på hur man hade löst författarens inbrytningar i historien. Själva historien förlorar ju en poäng om man hade valt att bortse från det. Så det var intressant att se att de istället för författarens kommentarer lagt in en parallell historia om huvudpersonerna i det viktorianska dramat och deras relation utanför själva filmen (i den sk. verkligheten!). På så vis skapas även i filmen känslan av att det är en fiktion som man tar del av, ett drama spelat av skådespelare. De dubbla sluten i boken representeras istället av de två parallella historiernas olika slut i filmen. Det är mycket bra gjort i både bok och film. Och trots att läsaren/ tittaren hela tiden är medveten om att det "bara" är en historia man tar del av så är det inga problem att leva sig in i den.

onsdag 5 januari 2011

Pockettoppen 2010

Denna lista över mest sålda pocket cirkulerar på en massa bokbloggar nu för tiden. Jag har sett den hos t ex Klok som en bok och Boktokig.

Det är bara att inse att jag kanske inte är så originell i mina val av böcker, utan i stort följer strömmen :)


Markera med rött de böcker du läst
Markera med blått de böcker du lyssnat på
Markera med grönt de böcker du vill läsa.
Sätt ett gult X bakom de böcker du äger


  1. Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonasson, Jonas 
  2. Dyngkåt och hur helig som helst av Skäringer, Mia 
  3. Hypnotisören av Lars Kepler 
  4. Tre sekunder av Roslund & Hellström X
  5. Den dubbla tystnaden av Jungstedt, Mari  
  6. Skynda att älska av Schulman, Alex X
  7. Igelkottens elegans av Barbery, Muriel
  8. Höstoffer av Kallentoft, Mons X
  9. Först när givaren är död av Jansson, Anna
  10. Borta bäst av Kadefors, Sara X
  11. Mamma, pappa, barn av Gerhardsen, Carin
  12. I den innersta kretsen av Sten, Viveca
  13. Lyckan, kärleken & meningen med livet av Gilbert, Elizabeth
  14. Svinhugg av Cedervall, Marianne 
  15. En förtjusande man av Keyes, Marian
  16. Snabba cash av Lapidus, Jens X
  17. Varför mår vi så dåligt när vi har det så bra? av Simonson, Nisse
  18. Dödergök av Wennstam, Katarina
  19. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Heberlein, Ann X
  20. Utrensning av Oksanen, Sofi

tisdag 4 januari 2011

Jullovsdeckare nr 2: Tusenskönor

Julen andra deckare var den för mig nya bekantskapen Kristina Ohlsson och hennes deckare Tusenskönor. Intressant är att deckar-intrigen utspelar sig bland präster i kyrkomiljö - vilket känns ganska ovanligt i deckarsammanhang. Dessutom tar den upp flyktingproblematik så som illegal invandring vilket känns både angeläget och ovanligt.

Poliser och utredares privata relationer blir en allt viktigare ingrediens i deckarserier nu för tiden. Personligen tycker jag det är ganska trist - när jag läser en deckare så är det främst själva intrigen som jag vill åt. Här kryllar det av trassliga förhållanden och det är uppenbart att författaren har en hel serie i åtanke för att reda ut dem alla. Tusenskönor är deckare nummer två av Kristina Ohlsson och jag ser på förlagets sida att nummer tre är planerad till våren.

Nu är det en vecka sedan jag läste ut boken och att det inte kvarstår så mycket intryck av boken kanske inte är det bästa betyget... Det som jag retade mig lite på underläsningen var att det överdrivna sammanfattandet av läget. I formella möten och informella samtal kollegorna emellan så sammanfattas föregående sidors utveckling in i detalj.

Jullovsdeckare nr 1: Drömmen förde dig vilse

Årets julläsning blev två svenska deckare. Först ut var Anna Janssons senaste deckare om Maria Wern, Drömmen förde dig vilse. Numera läser jag Anna Janssons deckare mest av gammal vana och denna retade mig till vansinne till att börja med. Den lösning man som läsare förväntas lista ut är så ofattbart löjligt osannolik och långsökt att jag flera gånger är på väg att lägga ifrån mig boken. Det måste vara ett medvetet grepp av författaren, men i detta fallet går det nästan lite för långt. Som tur är reder det upp sig på slutet när alla pusselbitar faller på plats och boken känns plötsligt riktigt läsvärd!

söndag 2 januari 2011

Gott Nytt Läsår

Jag har varit borta över nyår. Några böcker har jag hunnit läsa, men inte blogga om. Just nu läser jag äntligen på italienska efter ett långt uppehåll - Ad occhi chiusi av Gianrico Carofiglio. Efter att ha läst först en bok mitt i Carofiglios serie om advokat Guido Guerrieri (Ragionevoli dubbi) och sedan den första boken i serien på svenska (På sannolika skäl) har jag bestämt mig för att läsa böckerna i ordning och på italienska. Bok nr 2, som jag läser nu, kommer faktiskt på svenska i februari med titeln Med slutna ögon.

Ett "läsmål" för 2011 är att läsa fler böcker på italienska. Annars sätter jag inte upp några kravlistor på läsningen utan låter mig inspireras vad tiden går. Ett tag har jag varit sugen på att läsa något tyskt, men jag har tappat överblicken över tysk litteratur och vet inte riktigt vad jag skall börja :)

Men just nu är det tre svenska böcker som ligger och väntar på att bli lästa på Bebooken:
Minnen av Torgny Lindgren,
Bara ett barn  av Malin Persson Giolito
Hjärtblad av Aino Trosell

Svensk litteratur ligger mig varmt om hjärtat och kommer helt klart fortsätta dominera min läsning oavsett vilka andra mål jag sätter upp!