... eller inte alls. Istället är här fortsatt sjukstuga. Influensan har slagit sina klor i mig och min räddning är en box med Silent Witness som är ungefär allt vad jag orkar med från min plats i soffan. Ljudböcker fungerar också (så länge jag håller mig vaken...), jag håller på att lyssna på Håkan Östlundhs gotlandsdeckare som jag upptäckt nyligen.
Skidåkningen är lagd på is och vi satsar istället på att alla vara friska om en vecka när vi ska till Sverige.
Ämnesord
afrikansk litteratur
arbetarlitteratur
arkitektur
att blogga
barnböcker
bibliotek
bilderböcker
biografier
boken i framtiden
bokhandel
dansk litteratur
deckare
e-böcker
engelskspråkig litteratur
facklitteratur
familjefrågor
fantasy
film
filmatiseringar
finsk litteratur
fransk litteratur
grafiska romaner
guideböcker
handböcker
helgdagar
historia
historiska romaner
hobby
högläsning
invandrarlitteratur
irländsk litteratur
italiensk litteratur
italienska utflykter
japansk litteratur
kapitelböcker
klassiker
kokböcker
konst
kulturhistoria
litteraturpriser
livet i Italien
ljudböcker
läsning
läsplatta
läsutmaningar
moderna klassiker
norsk litteratur
noveller
om översättningar
poesi
politik
post-kolonialism
postmodernism
samhälle och ekonomi
samhällsskildring
semester
spansk litteratur
språk
svensk litteratur
tecknade serier
thriller
tidskrifter
traditioner
true crime
tv-serier
tysk litteratur
ungdomsböcker
uppväxtskildringar
utmaningar
torsdag 31 januari 2013
söndag 27 januari 2013
Cupcakes på en söndag
Isabel har tillfrisknat och istället har jag tagit plats i soffan med en brakförkylning som heter duga. Idag njuter jag dock av det är söndag och låter mig passas upp med nybakade cupcakes. Mums!
torsdag 24 januari 2013
Längtar
Skidhelgen avbokad eftersom Isabels feber inte ger med sig. Men vi ger inte upp utan gör ett nytt försök att hitta något till nästa helg istället! Längtar ut i backen...
onsdag 23 januari 2013
Det kanske vänder nu?
Just när jag höll på att skriva ett inlägg om min miserabla vecka dök upp en glad kommentar på förra inlägget. Jag vann boken. Tack Anna!
Dessutom hade jag precis lagt på luren till skidhotellet vi bokat med kompisar till helgen för att kolla avbokningsvillkoren då jag en febrig tjej som varit hemma från skolan hela veckan utan att febern vill gå ner. Beredd på det värsta fick jag höra att det var inga problem att avboka utan kostnad fram till imorgon, om det blir aktuellt.
Måste detta inte vara tecken på att det vänder nu? Inga fler sjuka barn, inga fler löss, inga sömnlösa nätter mer. Allt detta i en vecka när jag är själv med barnen.
Dessutom hade jag precis lagt på luren till skidhotellet vi bokat med kompisar till helgen för att kolla avbokningsvillkoren då jag en febrig tjej som varit hemma från skolan hela veckan utan att febern vill gå ner. Beredd på det värsta fick jag höra att det var inga problem att avboka utan kostnad fram till imorgon, om det blir aktuellt.
Måste detta inte vara tecken på att det vänder nu? Inga fler sjuka barn, inga fler löss, inga sömnlösa nätter mer. Allt detta i en vecka när jag är själv med barnen.
fredag 18 januari 2013
Varför inte tävla om en bok?
Det är på bloggen och dagarna går... som man nu kan vinna Paul Austers Vinterdagbok.
Jag har läst alldeles för lite av Auster och skulle gärna åtgärda det. För några år sedan läste jag City of Glas, första delen i hans New York Trilogi. Jag formligen älskade den och lovade att snart läsa flera. Det finns t o m dokumenterat i ett blogginlägg från 2009. Givetvis har jag inte hållt mitt löfte men kan det inte vara så att en memoar ger den ny-tändnig jag behöver?!? Författarmemoarer och -biografier har ofta den effekten tycker jag.
Jag har läst alldeles för lite av Auster och skulle gärna åtgärda det. För några år sedan läste jag City of Glas, första delen i hans New York Trilogi. Jag formligen älskade den och lovade att snart läsa flera. Det finns t o m dokumenterat i ett blogginlägg från 2009. Givetvis har jag inte hållt mitt löfte men kan det inte vara så att en memoar ger den ny-tändnig jag behöver?!? Författarmemoarer och -biografier har ofta den effekten tycker jag.
onsdag 16 januari 2013
Det dyrbara
Det är alltid med höga förväntningar som jag börjar läsa Linn Ullman. Eftersom jag denna gången nyligen läst en annan av mina favoritförfattare, Cilla Naumann kan jag inte låta bli att dra lite paralleller mellan dem båda.
Båda deras skrivsätt är väldigt tilldragande och vackert även om ämnena inte alltid är enkla utan snarare ofta tar upp komplikationer i de mänskliga relationerna.
Denna gången är böckerna än mer lika. I Naumanns Springa med åror så avsöljades ju redan i inledningsmeningen varthän berättelsen skulle komma att leda fram till. Även i Det dyrbara så avsöjas väldigt tidigt vad som kommer att hända och i båda fallen handlar det till synes om ungdomar som råkat illa ut. I Det dyrbara kretsar dock inte boken bara om bakgrunden till det inträffade utan även om hur man förhåller sig till det som hänt efter det ofattbara har inträffat.
Huvudpersonen i Linn Ullmans bok är en fd hyllad författare som lider av svårartad skrivkramp och som jag har ganska svårt att fördra. kanske är det därför Det dyrbara inte lämnar riktigt samma djupa avtryck som Springa med åror gjorde.
Båda deras skrivsätt är väldigt tilldragande och vackert även om ämnena inte alltid är enkla utan snarare ofta tar upp komplikationer i de mänskliga relationerna.
Denna gången är böckerna än mer lika. I Naumanns Springa med åror så avsöljades ju redan i inledningsmeningen varthän berättelsen skulle komma att leda fram till. Även i Det dyrbara så avsöjas väldigt tidigt vad som kommer att hända och i båda fallen handlar det till synes om ungdomar som råkat illa ut. I Det dyrbara kretsar dock inte boken bara om bakgrunden till det inträffade utan även om hur man förhåller sig till det som hänt efter det ofattbara har inträffat.
Huvudpersonen i Linn Ullmans bok är en fd hyllad författare som lider av svårartad skrivkramp och som jag har ganska svårt att fördra. kanske är det därför Det dyrbara inte lämnar riktigt samma djupa avtryck som Springa med åror gjorde.
tisdag 15 januari 2013
Obeslutsamhet
Jag kan inte bestämma mig för vad jag ska läsa nu. Men eftersom det ligger en lånebok på läsplattan så ligger det nära till hands att det blir Bortom varje rimligt tvivel av Malin Giolito Persson.
torsdag 10 januari 2013
Sol över London
Vid ett par tillfällen sken solen över London under under nyårshelgen.
Här är en favoritutsikt från Tate Modern över Thames, Wobbly Bridge och St Paul's Cathedral.
onsdag 9 januari 2013
Nu är den glada julen slut slut slut
...julegran har dansat ut ut ut
Idag fick julgranen (som åkt ut på balkongen för länge sedan) åka tillbaka till IKEA och jag införskaffade lite gröna ljus att lysa upp vårt annars ganska murrigt röda och bruna vardagsrum. En ny bricka på rea och vips ett stileben i grönt som påminner om att vi går mot ljusa tider trots ganska grått väder denna veckan.
Om böcker vore inredningsdetaljer så passar Isabels nyinförskaffade bok* (enda bokköpet i London i nyår för övrigt) i finaste Puffin classic serien helt perfekt!
*Jules Verne - Journey to the centre of the earth
måndag 7 januari 2013
Nytt år nya tag!
2013 har rivstartat och vardagen är tillbaka vare sig man vill eller inte. 2013 ser på många vis ut att bli ett händelserikt år så ett par av mina ledord för året är framförhållning och organisation. Det låter visst ganska präktigt, men vi får se hur länge det håller :)
En av alla böcker jag läst ut under jul- och nyårsuppehållet är Cilla Naumanns av mig hett efterlängtade Springa med åror. Redan i inledningsmeningen som avslöjar vad som kommer att hända i boken, skapas den dystra stämning som sedan följer ända fram till slutet. Därefter börjar så berättelsen som tillslut ska leda fram till vad läsaren redan vet. Berättelsen börjar dock många år tidigare när Monika fortfarande är ett barn som precis som när hon sedan blir vuxen lever ett stenkast från havet på västkusten och har ett helt annat förhållande till platsen än vad sommargästerna har. Monika och hennes far har ett avvaktande förhållande till sommargästerna, men när Monika träffar Johanna ändras både det samt relationen mellan dem båda. Relationsspelet är bokens absoluta styrka och Naumann kan verkligen få mig att leva mig in i Monikas känslor. Vetskapen om vad som ska hända överskuggar vad som skulle kunna vara vackra sommarminnen från barndomen och läsningen blir som jag föreställer mig att det faktiskt skulle vara att springa med åror - tung. Som alltid när Cilla Naumann skriver så är det oerhört vackert, och historien griper mig väldigt hårt denna gången, så hårt att jag fick ta en längre paus innan jag orkade läsa sista kapitlen.
Med dessa mina tankar hoppas jag verkligen inte att jag har avskräckt någon från att läsa boken. Cilla Naumann är verkligen en mästare på relationer och skriver med ett så vackert språk att det skimrar!
Jag köpte mitt ex av boken när dito hade ett erbjudande, men idag såg jag att den just har kommit in på mitt e-lib bibliotek.
En av alla böcker jag läst ut under jul- och nyårsuppehållet är Cilla Naumanns av mig hett efterlängtade Springa med åror. Redan i inledningsmeningen som avslöjar vad som kommer att hända i boken, skapas den dystra stämning som sedan följer ända fram till slutet. Därefter börjar så berättelsen som tillslut ska leda fram till vad läsaren redan vet. Berättelsen börjar dock många år tidigare när Monika fortfarande är ett barn som precis som när hon sedan blir vuxen lever ett stenkast från havet på västkusten och har ett helt annat förhållande till platsen än vad sommargästerna har. Monika och hennes far har ett avvaktande förhållande till sommargästerna, men när Monika träffar Johanna ändras både det samt relationen mellan dem båda. Relationsspelet är bokens absoluta styrka och Naumann kan verkligen få mig att leva mig in i Monikas känslor. Vetskapen om vad som ska hända överskuggar vad som skulle kunna vara vackra sommarminnen från barndomen och läsningen blir som jag föreställer mig att det faktiskt skulle vara att springa med åror - tung. Som alltid när Cilla Naumann skriver så är det oerhört vackert, och historien griper mig väldigt hårt denna gången, så hårt att jag fick ta en längre paus innan jag orkade läsa sista kapitlen.
Med dessa mina tankar hoppas jag verkligen inte att jag har avskräckt någon från att läsa boken. Cilla Naumann är verkligen en mästare på relationer och skriver med ett så vackert språk att det skimrar!
Jag köpte mitt ex av boken när dito hade ett erbjudande, men idag såg jag att den just har kommit in på mitt e-lib bibliotek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)