måndag 27 februari 2012

matsäck vs magsäck

... gör en ganska väsentlig skillnad!

Eftersom vi fick erbjudande av easyjet att checka-in handbagaget utan kostnad nappade vi på det i förra veckan på Kastrup. Fast det gick undan väl snabbt och min bok blev kvar i väskan som checkades in. Kastrup är inte direkt någon höjdare att befinna sig på om man saknar läsning och helst inte läser på danska men jag lyckades båda upp en Donna Leon deckare, nämligen Rättvisans mörker. Henne har jag varit nyfiken på länge så det var ju lite kul faktiskt. När jag slog upp boken och skulle fortsätta läsa här hemma så är det första jag läser:

Att döma av matsäckens innehåll hade han sannolikt dött någon gång mellan klockan tolv och tre på natten.

Jag börjar ju genast fundera om jag missat att offret skulle haft picknick med sig till platsen han dog på....

Det är inte den enda missen (fast den roligaste), och jag frågar mig om Donna Leon är ytterligare ett exempel på deckare man helst läser på engelska och om deckare generellt är sämre översatta än övrig litteratur?

lördag 25 februari 2012

Vi firar våren idag

...med prinsesstårta på balkongen idag. 

Vi har gått från -10 till +18 grader på en vecka och det om något tåls att fira tycker jag!
Barnen tyckte vi skulle fira prinsessans Estelles födelse och dekorerade tårtan till en prinsessa. Mums.

torsdag 23 februari 2012

Bokrean som inte blev så mycket av...

7-åringen köpte tre böcker om Jack Sparrow och 9-åringen köpte två fakta böcker om Egypten (som de håller på med i skolan nu) samt grekisk mytologi. Själv köpte jag ingenting förutom Vecka 36 av Sara Sarenbrant till mamma med baktanken att själv läsa den i sommar :)

Så nu, tillbaka hemma i Italien och flera veckor efter alla andra tänkte jag kolla lite vad som finns kvar på nätbokhandlarnas rea!

tisdag 21 februari 2012

Italienska utflykter - Rocca di Angera

Angera ligger intill Lago di Maggiore, en av sjöarna i sjödistriktet i norra Italien. Det regnade under den 1,5 timmar långa bilresan, men solen kom fram lagom när vi var framme vid resmålet. Väl där besökte vi Rocca di Angera - en fästning som genom historien ägts och präglats av tre välbekanta historiska italienska släkter: Visconti, Sforza och Borromeo.





På Rocca di Angera finns även ett omfattande dock- och leksaksmuseum som var lockande både för barn och vuxna att titta på.
Mekaniska dockor och miniatyrer finns det många.
Resten av lördagen spenderades på en agriturismo i närheten av Angera. Vi vuxna åt hela tiden, medan barnen först fick mat sedan hade de ett gediget program som bestod av att titta på gårdena alla djur (åsnor, ponnyer, kor, getter, gäss, rådjur, grisar etc), leka, göra ost och inte minst äta av gårdens egenproducerade glass.

Angera ligger i landskapet Piemonte
Vi besökte Angera i maj 2010
Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

onsdag 15 februari 2012

Reselektyr?

Jag funderar över vad jag skall ha med för reselektyr imorgon när det bär av till Köpenhamn och sedan Småland. Eftersom det ligger olästa böcker och väntar när jag kommer fram, att det helt säkert står böcker i mammas bokhylla som jag vill läsa, att biblioteket finns i närheten och att bokrean börjar i nästa vecka  - iofs först samma dag som vi åker hem, men en sväng i bokaffären hinner jag med, så har jag kommit fram till att jag bör ta något som lagom hinner läsas ut under morgondagens resa och inte mer. Återstår att se om jag lyckas med det!

söndag 12 februari 2012

Italienska utflykter - Trani och Castel del Monte

Det är dags att återuppta kategorin Italienska utflykter här på bloggen. Alla publicerade utflykter finns samlade på sidan Italienska utflykter. Just denna utflykt till Trani, en kuststad i landskapen Apulien (klacken på stöveln) gjorde vi under våren 2008 då vi hyrde husbil i tre veckor.



Efter en natt på en simpel och väldigt tråkig parkering som inte var nära någonting överhuvudtaget åkte vi till Trani, en liten kuststad vi passerat dagen innan och parkerade husbilen på en parkering en bit från centrum. Vi plockade ner cyklarna och trampade in till centrum utmed havet. Det var cykelväg hela vägen (ett par km) vilket gick snabbt och smidigt. Trani har ett vackert historiskt centrum, ljust, och vi njöt av god mat i hamnen.


Hela det historiska centrumet i Trani är konstruerat i ljus sten vilket ger en fantastisk kontrast till den blå himlen och havet.



Efter Trani Körde vidare inåt landet för att titta på Castel del Monte, ett åttakantigt slott på en kulle, byggt på 1200-talet. Castel del Monte är en stor turistattraktion och där var mycket turister, men till stora delar består det av ett återuppbyggt skal och vi tyckte inte det var så mycket att se där egentligen...



Trani ligger i landskapet Puglia
Vi besökte Trani i april 2008
Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

Kråkflickan

Kråkflickan har varit aktuell på många bloggar, men just nu hittar jag inte så många recensioner bland mina bloggfavoriter. Klok som en bok har skrivit några rader och jag instämmer precis i vad hon skriver! Boken börjar inte speciellt bra alls och jag undrar vad det är som har fått så många läsare att höja boken till skyarna. Sen kommer avsnittet som jag måste gå tillbaka och lyssna på igen för jag var säker på att jag missat något, men efter tre omlyssningar förstår jag att jag har hört rätt från början och därefter är jag helt fast. Överraskningsmomentet knockar mig totalt - bättre än så här kan det inte utföras!!!

Nu är det bara det att jag tror det är i det närmaste omöjligt för författarna Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist att upprepa konststycket så jag känner mig inte omedelbart sugen på att ta mig an uppföljaren Hungerelden...

lördag 11 februari 2012

För alltid

...det skulle kanske boken Per sempre av Susanna Tamaro heta om den översatts/översätts till svenska. Boken kom ut i Italien innan jul  och till att börja med så har jag väldigt svårt för det manliga berättarjaget i boken.

Matteo bor uppe på ett berg och liksom ser ner på resten av mänskligheten, både faktiskt och bildligt talat. Jag finner honom otroligt dryg där han sitter på sitt berg och tar emot människor som tagit sig upp för berget och som han tillåter sig döma bara för att de inte nått samma livsinsikt som han har - en insikt som alltså fått honom att bosätta sig på ett berg och leva av det som hans trädgård, naturen och hans får ger honom.Han tar emot vandrare som planerat eller oplanerat passerar förb och delar med sig av sitt hus, sina förråd och sin visdom. Just detta med visdomen håller på att reta gallfeber på mig, att han framställer sig som ett självutsett helgon som nått sitt personliga nirvana genom att befria sig från världsliga ägodelar och kopplingar.

Senare i boken händer något. Förändringen kommer smygande när Matteo berättar sin historia som bildar enskilda berättelser i själva ramberättelsen: Matteo och barndomen i Ancona. Matteo och hustrun Nora. Den stora tragedin. Matteo och självförintelsen som följer på tragedin. Matteo och hans blinda fader. Matteo och Larissa. Som läsare väcker varje avsnitt i Matteos historia olika känslor, från sympati, till irritation och rent av avsky. Men Matteo förändras och trots att boken slutar där den börjar - på toppen av berget, så upplever jag honom som ödmjuk efter att ha steg för steg ha tagit del av den historia han berättar och som är romanens röda tråd. Känslan som kvarstår när jag slår igen boken är att jag har läst en riktigt riktigt bra bok!

Förutom en barnbok har jag inte läst något av Susanna Tamaro trots att flera böcker finns översatta till svenska.

fredag 10 februari 2012

Mer italienskt

Jag har inte mer än hunnit börja på min italienska utmaning innan jag hittar fler böcker här hemma som jag bara måste läsa. Mr Gwyn av Alessandro Baricco köpte jag till min sambos födelsedag i höstas och eftersom den legat utläst i hans bokhög så glömde jag tillfälligt bort den.

Förutom att det är en otroligt snygg bok i danskt band så fångade den mitt intresse eftersom det är en italiensk författare (en bra sådan dessutom!) som skrivit en bok som utspelar sig i London. En italiensk författare som skriver om en engelsk författare bosatt i London låter för mig som en intressant och framförallt utmanande utgångspunkt.

På tal om London så är det snart ett år sedan vi var där sist och vi börjar ha lite abstinens till mans. Får se om vi lyckas klämma in en helg fram i vår även i år.

Mitt projekt för helgen får bli att läsa ut Susanna Tamaros bok Per sempre som är den italienska bok jag håller på med just nu. Jag har inte så mycket kvar, men jag och huvudpersonen kommer inte så bra överrens vilket kör att det går ganska sakta framåt med läsningen...


torsdag 9 februari 2012

Inte alls på rea

...men pocket på nätet är oförskämt billigt och det blev minsann en liten beställning inför Sverigeresan om en vecka. Reashopping blir det däremot på plats och ingen förbeställning. Fast på rean blir det nog mest barnböcker, det brukar vara väldigt tacksamt att passa på och köpa på rea.

onsdag 8 februari 2012

Fatimas hand

Jag vet inte varför jag aldrig bloggade om Fatimas hand av Ildefonso Falcones när jag läste den ifjol. Kanske för att den tog så lång tid att läsa? Boken är drygt 900 sidor lång så det kanske inte är så konstigt att det tog ett tag. Är man dessutom som jag en otålig läsare så blir det lätt att jag tar upp flera böcker och parallelläser - vilket inte gör att det går fortare direkt. Bättre sent än aldrig kommer här några tankar om boken.

Romanen utspelar sig på 1500-talet på Sierra Nevadas bergsluttningar. Jag har bara varit i Spanien en gång i mitt liv och då var vi bl.a. just här, därför känner jag t.o.m igen några bynamn som t.ex. Pampaniera och Capileira - något som jag alltid går igång på när jag läser :)

Hela området kring Granada och Sierra Nevada är historiskt starkt präglat av det islamska syret och romanen handlar om just om motsättningarna mellan kristna och muslimer. Huvudpersonen Hernando har en muslimsk mor och en far som är kristen präst och lyckas därigenom ta sig fram i båda sidornas läger. Flykt krig och kärlek i otillgänglig terräng och där man inte vet vem man kan lita på ger tillsammans en spännande äventyrsroman. Personligen tycker jag den hade vunnit på att vara kortare, men för den som älskar tegelstenar är den perfekt!

Boken är översatt av en bloggande fyrabarnsmor i Spanien, och boken vann jag genom hennes utlottning när den kom färsk från tryckeriet. Tusen tack K-L!

tisdag 7 februari 2012

Hej Bokkonsument: Böcker etc


Den här enkäten har gått runt på många bokbloggar senaste veckan. Passar mig ypperligt idag när jag har en lugn mellandag och känner att jag faktiskt inte är 100% kry efter förra veckans influensa.

Senast lästa: Änglamakerskan av Camilla Läckberg. 
Senast köpta bok:  Det måste vara The House at Sea’s End av Elly Griffiths. Skall läsas snarast.
Senast lånade bok: Kråkflickan som ljudbok

Senast fådda bok: Den drunknade av Therese Bohman som jag fick i julklapp.


Favoritbokhandel: The Loft här i stan och Feltrinelli international Bookshop inne i Milano.

Favoritbibliotek: Mitt svenska kommunbibliotek och barnbiblioteket i Pavia för att de trollar så fantastiskt bra  med sina bergränsade resurser. .

Antal lånekort: Två.

Använder som bokmärke: Jag har en ganska stor samling bokmärken från bokhandlar, bibliotek och turistmål – trots det så saknas de ofta när de behövs och då blir det oftast ett kvitt som får tjäna som bokmärke.

Favoritfärg på bok: Alla :)


Favoritmat/snack vid läsning: Äter nog aldrig när jag läser… skulle vara gelégodis kanske!?

Favoritdryck vid läsning: Inte dricker jag heller när jag läser, men det skulle isf vara té.

Favoritställe att läsa på: Sängen!
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: På sid 113 i Per sempre av Susanna Tamaro.

Den här boken köper jag till en förälder: Till min mamma köper jag en svensk deckare och till pappa blir det en kokbok.

Den här boken köper jag till min bästa vän: Romaner är svårt, så det blir nog en kokbok med resetema.

Den här boken köper jag till en partner: Mest italienskt (som jag sedan smyger ner i min egen att-läsa-hög.

Favoritgenre: Deckare (?) – fast det är sällan de som blir mina favoritböcker…

Favoritformat: Danskt band, utan tvekan.

Författarfavorit: Sarah Waters, Joyce Carol Oates, Cilla Nauman, Marie Hermanson, Roddy Doyle  m.fl.

Den tjockaste bok jag läst: Kanske de 918 sidorna i Fatimas hand av Ildefonso Falcones  som jag läste i fjol men fortfarande inte skrivit om. Fy på mig.
Den tunnaste bok jag läst: Det beror ju på vilken slags bokdet är! Barnbok, diktsamling, novell, forskningsrapport, serieroman... Svaret för bli allt jag läser på min läsplatta helt enkelt :)
Favoritljud när du läser: Sovande barn.
Favorittidning:  Vi Läser, vilket är den enda tidning jag läser regelbundet.

Prenumererar på: Vi Läser…
Favoritbokblogg: Massor, men idag säger jag Bokomaten för det var när jag läste hennes enkätsvar idag som jag bestämde mig att svara jag med. Övriga favvisbloggar finns i högermarginalen ->
Mitt bästa bokminne: Ett bokminne kan vara så många olika saker, men det första som slår mig är den coola känslan när man är välbekant med miljön i en bok, sist hände det(mycket överraskande) i boken Ochi Wienerwald står träden kvar.
Senaste bokfyndet: Kommer inte ihåg , men jag tänker försöka fynda lite barnböcker på den kommande bokrean.
Senaste impulsköpta bok: Kommer inte ihåg, vilket beror på att jag så sällan strosar i bokhandeln nu för tiden. Lovar att bota  snarast med lite bokreashopping i Sverige om ett par veckor.
Bokgenre som jag undviker: Chick Lit.

Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Jag ger dem till mamma och övriga familjen samt skänker till svenska vänner i Italien.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Sedan 1997 skriver jag ner alla titlar i en excel fil, numera även på bloggen.
Så här sorterar jag min bokhylla: Inbundna för sig, pocket för sig, varje språk i en egen liten sektion (tyska, italienska, engelska), kokböcker för sig, reselitteraur för sig osv… Rensar ofta!!!!

Nästa bok jag ska läsa: Alltid svårt att förutsäga – men det lutar åt A House at Sea’s End av Elly Griffiths. 

Änglamakerskan på årets bokrea

Jag vann Camilla Läckbergs senaste bok Änglamakerskanboktipset.se i höstas när den var precis nyutkommen och den har legat och väntat på rätt tillfälle att bli läst sedan dess. Det tillfället kom nu när jag blev sjuk i förra veckan.

Filmatiseringarna av Camilla Läckbergs böcker har lite förstört läsningen av hennes böcker för mig. Jag kan inte släppa det lite stela skådespeleriet i filmerna när jag läser om poliserna i Fjällbacka. Eller så är det så att dialogerna i boken faktiskt är stela från början. Jag känner inte med bokens karaktärer: de gråter men förmedlar inte känslan av ledsamhet, de flyr men förmedlar inte känslan av rädsla. Däremot tycker jag de flesta karaktärerna är mer än lovligt irriterande, de fattar ologiska beslut och lyssnar inte på varandra utan är helt inne på att följa sin egna väg.

Fast samtidigt tycker jag att intrigen i Änglamakerskan är både smart och underhållande. Det är för mig helt omöjligt att lista ut vad som faktiskt hände på ön Valö en dag för över 30 år sedan och som  genom nya händelser på ön kommit upp till ytan igen. Att foga in historiska tillbakablickar som på slutet knyts ihop med huvudhistorien är inte alltid ett lyckat grepp, men i denna boken tycker jag att tillbakablickarna på slutet bidrar till att jag uppskattade denna boken som bra underhållning när jag behövde det som bäst.

Boken finns med på årets bokrea som startar den 22 februari.

måndag 6 februari 2012

The Mystery of the Burnt Cottage

Som jag skrev tidigare så har jag inte läst så många av Enid Blytons barndeckare som barn, men bättre sent än aldrig! Min 9-åring älskar böckerna i mysterieserien (eller The Five Find-outers som den heter på engelska) och det brukar åka ner ett par i beställningskorgen när vi beställer från amazon. Hon har pratat sig varm för böckerna och fick tillslut sin mamma på fall och nu har jag läst första boken om Larry, Daisy, Pip, Bets, Fatty och hunden Buster.

Jag har haft en föreställning om att detta är exempel på dålig barnlitteratur, och efter att ha läst första boken i serien så undrar jag vad den föreställningen kommer ifrån? Bottnar det sig i att Enid Blyton spottade ur sig bok på bok? Denna boken är i alla fall väldigt välskriven och ger inte intryck att vara något hastverk.

Därutöver ger miljöbeskrivningarna en genuin känsla engelsk landsbygd, själva deckarintrigen är väl underbygd och dessutom är det gott om komiska inslag som livar upp läsningen. Jag tycker detta är mycket bättre än t ex LasseMaja, men det kanske inte är en juste jämförelse då de är skrivna för lite mindre barn (?).


söndag 5 februari 2012

...och så från framsidan

Idag skulle det vara lokal matmarknad framför klostret så vi tog cyklarna för att orka hela vägen runt till framsidan (igår var vi på andra sidan). Sista biten är gångväg och den var inte plogad så vi fick mycket bra träning i att cykla i snö.

Landskapet är väldigt annorlunda och otroligt vackert när det är täckt av snö och solen strålar. Tyvärr visade sig marknaden vara inställd när vi äntligen var framme. Ja, italienare är rädda för kyla och det skall mycket till för att de ska säga att vädret är vackert. Vilken miss, idag var nämligen en perfekt marknadsdag...

Acqua Dolce

Inte ens årets första italienska bok hämtades från listan som jag skrev ner i förra veckan! Istället föll jag för en ungdomsbok som jag hittade när jag och 7-åringen var på biblan förra veckan. Egentligen lånade jag den till dottern, men började läsa den själv och fastnade i en fantastisk saga om Acqua Dolce, flickan som föds i luften och sedan tillsammans med sina föräldrar landar i det gröna vattnet utanför en förtrollad ö.

Det är en fantastisk ö med kritvita stränder och vatten så sött att man kan dricka det - därav hennes namn som betyder sötvatten. På ön blir schimpanserna, delfinerna, sköldpaddorna och måsen Verdicchio Acquas bästa vänner.

Men ön bär också på en förbannelse. Den som inte ger sig av innan 29 dagar har gått kommer att vara fast på ön för alltid, eller dö. Acqua och hennes föräldrar lyckas fly hals över huvud i sista minuten.

Acqua börjar aldrig prata och det är inte lätt för henne att anpassa sig till livet på fasta land men när hon träffar sjömannen med den halvmåneformade snäckan runt halsen så förstår hon att det finns en möjlighet för henne att leva lycklig och övertalar sina klasskompisar att ge sig ut på ett äventyr tillsammans henne för att återerövra vad som fattas henne för att vara en hel människa.

En förtrollande modern saga som både har budskap och låter det läsande barnet ta del av en fantastisk drömvärld som eggar fantasin.

Andrea Bouchard har vunnit pris för boken (Premio Biblioteche di Roma) och den har satts upp som teaterföreställning. Om det och en massa annat kan man läsa på www.acquadolcedolce.info


lördag 4 februari 2012

Certosa di Pavia i vinterskrud

Febern är borta och efter flera dagar utan att ha kommit utanför dörren så längtade jag ut och fick med mig barnen på en promenad i kylan. De ville inte gå hela vägen runt så här är det baksidan på Certosa di Pavia som visar upp sig i vinterskrud. Härligt.

Detta inlägg påminner mig om att jag borde återuppta vanan att lägga ut italienska utflykter lite nu och då, det finns mycket kvar att plocka från i gömmorna.

fredag 3 februari 2012

Kvar i soffan...

Efter två dagar i soffan när jag tänkte bli bättre så slog febern till och jag blev istället sämre... Det är jobbigt att hålla en bok uppe eller sitta med datorn i knät långa stunder så det blir mest tv för närvarande. Dvd-boxen med Silent Vitness (Tyst vittne) kommer väl till pass! Eftersom den sibiriska kylan kommit även hit kanske jag inte ska klaga så mycket på att faktiskt få slippa gå utanför dörren :)
Återkommer när jag är frisk igen. Trevlig helg alla!

onsdag 1 februari 2012

Insnöade

...men här är en kille som är nöjd ändå och 
försöker pricka fotografen med snöbollar :)

Får jag klaga lite idag?

Jag har hostat och sovit urdåligt inatt och är dessutom själv hemma med barnen så det var bara att stiga upp som vanligt vid 7 imorse. 

9-åringen har ont i huvudet efter att ha hjort sig illa i skolan igår så hon skulle få stanna i sängen idag. Jag och 7-åringen åt därför frukost bara vi två. Sedan gav vi oss ut för att skotta de 5-10 cm snö som har fallit i går kväll och i natt. 

Lite försenade gav vi oss iväg mot stan och skolan. Det visade sig att vi inte var själva ute på vägarna. Jag blir alltid lika irriterad när vintervägarna är fulla av bilar som inte är utrustade med vinterdäck och som kryper fram. Kan man inte köra så ska man inte heller ge sig ut! Som tur är är det ju inte snö så ofta här. När vi kom ut på stora vägen stod trafiken mer eller mindre stilla och när det tog nästan 15 minuter bara att komma till nästa by (normalt 2-3 min) bestämde vi oss för att vända och åka hem igen. Bara tanken på flera timmar i bilen nu på morgonen och sedan samma procedur i em fick mig att ge upp, orkar inte det just idag. 

Frågan är hur det blir här hemma med en piggelin 7-åring, en lite ynklig 9-åring och en mamma som helst vill lägga sig och sova igen?! Inte så mycket läst kan jag tro, men kanske en lugn stund med någon barnfilm i tv-soffan.