fredag 29 april 2011

The Age of Innocence

Det var ett roligt sammanträffande att det kom ut en svensk pocketupplaga av Oskuldens tid samtidigt som jag började läsa den på engelska för ett tag sedan. Hermia gillar den mycket och Hannele anser det är en bok som skall njutas långsamt. Och jag håller med dem båda två!

Boken är en ren njutning att läsa och jag sveps med in i en svunnen tidsepok i ett samhälle fyllt av flärd - men jag var tvungen att ge boken tid och fick inse att det inte var en bok man läser i väntan på att barnens simlektion ska vara förbi.

Handlingen utspelar sig i New Yorks societet på 1880-talet, vilket är en mycket inskränkt värld, styrd av en mängd uttalade och outtalade regler. Huvudpersonen Newland Archer anser sig vara en upplyst man med moderna tankar och idéer bl a kring kvinnans ställning. Fast när det kommer tills hur han agerar när han får chansen att uttrycka sina åsikter så visar det sig att konventionens lagar är svåra att bryta. Det är istället den exotiska Ellen Olenska som får stå för den som utan fruktan för konsekvenserna går sin egen väg och faktiskt inte bryr sig om vad folk tycker och tänker.

Operan är en viktig träffpunkt för den grupp människor som florerar i boken och en operasångerska som vid denna tid måste ha gjort ett stort intryck på New York publiken är den småländska Christina Nilsson eftersom hon är den enda artist som omnämns, inte bara i bokens inledningsmening utan även hennes återkomst ett par säsonger senare i ett senare skeende i boken!

torsdag 28 april 2011

Rapport över påskekrimläsningen

Som vanligt hade jag tänkt att skriva ett inlägg för varje bok, men när jag ska försöka skriva om de två deckare jag läste under påskhelgen i Dublin så inser jag att de har så många beröringspunkter att det får räcka med ett övergripande inlägg om båda böckerna.

*liten spoilervarning*
Gemensamt för både Viveca Stens nyutkomna Sandhamnsdeckare I natt är du död och Änglavakter av Kristina Ohlsson är att det i båda fallen handlar om studenter som kommit lite för nära känsliga uppgifter i sitt sökande efter uppsatsmaterial och att polisen i båda fallen snart inser att det inte bara handlar om ett mord utan utvecklas till en kamp om tiden... Ytterligare en gemensam nämnare för båda författarinnornas serier är de att man ganska ingående får följa några av huvudpersonernas privata liv (och hur partners/ vänner dras in i själva deckargåtan) vilket numera är legio i väl många deckarserier för att passa min smak. Som mest njuter jag av en bra deckargåta när själva gåtan står i centrum och jag slipper fundera över personernas inbördes relationer och hur de utvecklats genom hela serien.

Med alla dessa gemensamma nämnare så blir det i efterhand lite svårt att hålla reda på vad som hände i vilken av böckerna! Av Kristina Ohlsson har jag bara läst Tusenskönor tidigare. Den gav ett ganska lamt intryck som Änglavakter klår med hästlängder och plötsligt ser jag fram emot att läsa mer av Kristina Ohlsson. 

Vivecka Sten har jag tidigare tyckt var bra, men att börja läsa I natt är du död direkt efter att ha läst Änglavakter så kändes den lite långsam kanske. Dessutom var det svårt att inte se karaktärerna från TV-serien som gick i höstas framför mig när jag läste, vilket förstörde lite av läsupplevelsen.

Egentligen menar jag inte att låta kritisk, för när jag läser deckare så är det stundens underhållning som är det viktigaste och detta är just två deckare som passar utmärkt för streckläsning, som suger tag i en som läsare och därmed uppfyller mina kriterier för en bra deckare!!!

Här kan du hitta vad andra bloggare skriver om Änglavakter av Kristina Ohlsson
och kanske även om I natt är du död av Viveca Sten

Italienska utflykter - Matera



Matera är välkänt för sitt historiska centrum, området Sassi. Här, i detta enkla område där husen är mer eller mindre staplade på varandra, bodde folk under förskräckliga förhållanden fram till 1957 - sen blev befolkningen tvångsförflyttad pga de ohygieniska omständigheterna. Spädbarnsdödligheten var då så hög som 50%. Man kan se in i en typisk bostad som bestod av 2 små rum och litet kök, där en familj med upp till sex barn bodde. Hästen stod i ett halmprytt hörn av det lilla vardagsrummet, en brunn där man kunde ta upp "färskvatten" från sinnrikt utgrävda vattensystem fanns mitt i huset och toan var en hink bredvid sängen. Bostäder och kyrkor består oftast av en fasad utåt, medan bakre delen av huset är uthuggen i berget.

Numera står finns i Sassi di Matera på UNESCOs världsarvslista.

Boktips: Carlo Levi's bok "Cristo si e fermato a Eboli" innehåller beskrivningar liknande levnadsförhållandena i Matera. Boken finns inte på svenska men på engelska. (Finns även filmatiserad från 1979)
Filmtips: Flera historiska filmer är inspelade i denna miljö, en av de senaste är Mel Gibsons "The Passion of the Christ"

Matera ligger i landskapet Basilikata i centrala Italien

Vi besökte Matera när vi var på husbilssemester i april/maj 2008

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

Jag är med i en bokutlottning

Annika lottar ut sex deckare på sin blogg. Jag som länge velat prova på att läsa Nesbø skulle tycka det vore toppen om jag vann den första boken om Harry Hole Fladdermusmannen.

onsdag 27 april 2011

Nyförvärven

Nuförtiden brukar jag inte köpa så många böcker på våra resor, det har blivit alldeles för enkelt och billigt att beställa dem på nätet för att det ska kännas lönt att tynga packningen med dem. Samtidigt är det svårt att stå emot frestelsen helt och hållet, så några böcker fick ändå följa med hem från Dublin.

  1. Jag är tyvärr ingen stor poesiläsare, men jag tyckte mycket om The Bell Jar som jag läste nyligen och vill gärna läsa mer både om och av Sylvia Plath. Hennes postumt utgivna diktsamling Ariel hamnade i inköpskorgen.
  2. En prisad (bl a Booker priset 2005) irländsk författare som jag inte har läst är John Banville. Under pseudonymen Benjamin Black skriver han deckare som utspelar sig i 50-talets Dublin. Det låter så charmigt att jag inte kunde lämna landet utan en av de böckerna! Elegy for April är hans senaste.
  3. Enid Blyton har haft ett uppsving och många av hennes böcker kommer i nytryck. Dottern som inte har läst något tidigare tyckte det var dags att ändra på det och jag har en känsla av att The Mystery of the Secret Room inte är den sista vi ser här i huset!

Bilder från Dublin

Sent igår kväll kom vi hem från Dublin. Jag har tyvärr inte kunnat bloggat därifrån, men nu kommer några bilder och en snabbresumé.

Förutom att vi har firat påsk och ätit en enorm påskmiddag så har vi mer eller mindre gjort "det vanliga" som i vårat fall innebär att...

 ...dricka Guinness. Fast jag fördrar faktiskt Smithwick's som är en ale och inte lika "tung". På långfredagen håller alla barer dock stängt och ingen alkohol säljs i butikerna - så vi fick hålla oss till påskafton!
...gå på stan i Dublin. Här Ha´penny bridge över floden Liffey som delar centrum i två delar.
...ta en biltur bland kor och ruiner på den Irländska landsbygden. Denna gång körde vi runt i Meath norr om Dublin och såg t ex denna klosterruin från 1100-talet i Bectiv.
Nöjda men något trötta barn var det som återvände till skolan idag efter ett allt för kort påsklov .

Återkommer givetvis med vad jag läst och köpt under påsken!

söndag 24 april 2011

Italienska utflykter - Este

Påsken 2008 inföll precis en månad tidigare än påsken 2011. Vi hade begett oss till Veneto och området kring Padova för att se oss omkring.





Trots kylan så förälskade jag mig så smått i byn Este som ligger i det vackra område som kallas Colli Euganie söder om Padova.

Här gick vi runt hela påskdagens förmiddag och njöt av lugnet. Fikade på flott cafe: 2 kaffe (espresso) 2 skink-smörgåsar (tramezzini) och 2 småkakor för 5 €uro. Tittade helt chockad på kvittot, men de hade varken räknat fel eller glömt något.





Este (Gli Estensi) är även namnet på en av Italiens mest förnäma furstefamiljer, och vars namn ofta dyker upp om man läser italiensk historia. Familjen har tagit sitt namn efter staden där de residerade för sisådär 1000 år sedan.

Este ligger i landskapet Veneto i norra Italien

Vi besökte Este i mars 2008

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

lördag 23 april 2011

Irländsk hyllning på Världsbokdagen

Då Världsbokdagen i år infaller på Påskafton och jag då befinner mig i Dublin så tänkte jag att min hyllning till läsningen och böckerna blir en exposé över för mig kär litteratur med anknytning till Irland och Dublin.

Om det går som planerat så har jag idag besökt Trinity Collage Library (detta är nämligen ett tidsinställt inlägg så jag vet i skrivande stund inte säkert att det blev så) och därför passar det bra att börja just där. I biblioteket som färdigställdes år 1732 förvaras Book of Kells - en konstskatt innehållande de 4 evangelierna - nedtecknad och rikligt illustrerad av keltiska munkar på 800-talet. Utdraget ovan (som är ett foto av ett vykort) är en del av det släktträd som finns i Lukas 3:29-32.




Den irländska berättartraditionen innehåller mängder av myter och legender. Som t ex den om Kung Lirs barn (The Children of Lir) och som förtäljer historien om Kung Lir och hans fyra högt älskade barn. Deras mor dog och Kung Lir gifte sig med hennes syster som var så svartsjuk på kungens kärlek till sina barn att hon tog hjälp av en trollkarl och förvandlade barnen till svanar. De fick dock löfte om att bli fria från förbannelsen när 900 år passerat och St Patrick skulle komma till Irland och klangen av första kristna kyrkklockorna ljuda över landet. St Patrick kom mycket riktigt till Irland och barnen befriades från förbannelsen. St Patrick kristnade han landet och är fortfarande dess skyddshelgon.

Om än inte omskrivet i litteraturen, så omsjunget, är fiskförsäjerskan Molly Malone's korta tragiska liv i Dublin. (Bild från dec 2009.) Sångens ursprung är inte helt klart, men den nedtecknades på 1880-talet.

In Dublin's fair city, where the girls are so pretty
I first set my eyes on sweet Molly Malone
As she wheeled her wheelbarrow through streets broad and narrow
Crying cockles and mussels alive a-live O!
Nu närmar vi oss 1900-talet och många är de irländska författare som når ut i hela världen. Befinner man sig i Dublin är tillvägagångssätten för att närma sig litteraturen många; man kan promenera i Leopold Blums fotspår, gå på en litterär pub-runda eller varför inte besöka något av alla de museum eller författarhem som är tillägnade de stora irländska författarna. 

Vill man läsa om misären i början under1900-talets första hälft kan man läsa Ängeln på sjunde trappsteget av Frank McCourt. Är man intresserad av den enorma emigration som präglat landet under 2 hela århundraden så kan man läsa den fina Brooklyn av Colm Tóibín. Eller om hur kunde vara att leva som protestant i ett land så djupt präglat av katolicismen i Sebastian Barrys bok The Secret Scripture. 

När vi nu tillslut närmar oss nutiden och dess skildringar i den irländska litteraturen så är min favorit Roddy Doyle. Läs The Commitements och dras in i musiken, ungdomskulturen och inte minst språket. Eller läs först Kvinnan som gick in i dörrar och sedan Paula Spencer för att uppleva livet på samhällets botten och Irlands förvandling till ett modernt samhälle på under de senaste decennierna.

Detta inlägg är en del av en bloggstafett för att fira Världsbokdagen.
Läs mer om stafetten hos följande bloggare:
och dagarna går…, Ariels Bokhylla, Eli läser och skriver, Can’t sleep, must read, Fiktiviteter, Böcker böcker böcker, Marias Bokblogg, the curious case of the books, Tidnings Ida, Talk nerdy to me, Bokform, Boklesebloggen min, Bokomaten, Två träd i en bokskog, Mimmimaries böcker och annat, Inreda med böcker, Havsdjupens sal, Ciccis Bokblogg, Böcker etc., Lingonhjärta, Lyrans Noblesser, Ord och inga visor, En full bokhylla är en rikedom, enligt O

fredag 22 april 2011

Bokbloggstafett på Världsbokdagen

Imorgon är det inte bara Påskafton utan även Världsbokdagen, vilken infaller den 23 april varje år. enligt O har föredömligt anordnat en bokbloggsstafett  med 24 deltagande bokbloggare som kommer att publicera varsitt stafettinlägg som en hyllning till läsandet och litteraturen.

Här kommer hela tidtabellen - mitt inlägg, som jag redan nu kan avslöja tar er med till den plats där jag befinner mig just nu, publiceras klockan 19.00


00.01 enligt O
01.00 och dagarna går…
02.00 Ariels Bokhylla
03.00 Eli läser och skriver
04.00 Can’t sleep, must read
05.00 Fiktiviteter
06.00 Böcker x 3
07.00 Marias Bokblogg
08.00 the curious case of the books
09.00 Tidnings Ida
10.00 Talk nerdy to me
11.00 Bokform
12.00 Boklesebloggen min
12.30 Bokomaten
13.00 Två träd i en bokskog
14.00 Mimmimaries böcker och annat
15.00 Inreda med böcker
16.00 Can’t sleep, must read
17.00 Cool like Plastic
18.00 Ciccis Bokblogg
19.00 Böcker etc.
20.00 Lingonhjärta
21.00 Lyrans Noblesser
22.00 Ord och inga visor
23.00 En full bokhylla är en rikedom
23.59 enligt O

torsdag 21 april 2011

Till Dublin

Idag är första dagen på barnens påsklov här. Just nu jobbar de febrilt med att hinna klart med lovets alla läxor. Vi ska fira påsk hos deras farmor och farfar i Dublin och har ingen större lust att ta med läxböckerna. Vi kommer tillbaka på tisdag och skolan drar igång på onsdag igen, så enda chansen är idag.

Planet går ikväll och vi ska ge oss iväg till flygplatsen om ett par timmar. Så mycket planer för resan har vi faktiskt inte. Det blir såklart påskmiddag med släkten, vi har bokat biljetter till en barnteateruppsättning, och jag vill visa barnen biblioteket på Trinity College och The book of Kells.

Bloggen kommer inte vara helt övergiven när jag är borta. Det kommer hyllningsinlägg på Världsbokdagen som infaller på Påskafton och på Påskdagen så tar jag med er läsare på en påskutflykt här i Italien.Under tiden så passar jag på att önska alla en riktigt

Glad Påsk!
Påskliljorna är för länge sedan överblommade men klematisen 
håller på att slå ut så det för bli årets påskblomma härifrån!

onsdag 20 april 2011

Påskekrim på resan

Påsken är en bra tid att passa på att resa. Det har många bokbloggare förstått. Hermia reser till Katalonien och Fru E till Berlin. Själv ska jag packa väskan för att åka till Dublin. Det brukar hinnas med en del läsning när vi är där, och jag har tvekat in i det längsta om jag ska ta med Roddy Doyles Rory and Ita som jag tyvärr ej påbörjat ännu. Den är egentligen det perfekta valet - men jag har blivit lat och släpar helst inte tunga böcker i packningen.

Idag när jag fick syn på att Viveka Stens senaste Sandhamns deckare Inatt är du död finns att låna till e-boksläsaren så blev ändå valet lätt. Det blir påskekrim iår! Jag håller redan på med två böcker på BeBook'en (Kristina Olsson och Edith Wharton) och nu finns även Viveka Sten samt Agatha Christies första Poirot-deckare i reserv. Hur gärna jag än vill läsa Roddy Doyle får han vänta till efter påsk. Sorry. Men med dagens regler för tillåten packning (vi flyger dessutom Ryan) så får det mest praktiska alternativet vinna.

Laddar inför världsbokdagen

På lördag den 23 april infaller Världsbokdagen och enligt O har dragit ihop ett stort gäng bloggare som skall fira dagen genom en bokbloggsstafett för att hylla läsningen och litteraturen. Jag plitar som bäst på mitt inlägg som kommer att dyka upp under lördagen. Den exakta tidtabellen publicerar jag när det närmar sig lite mer.

Läs mer om stafetten hos följande bloggare:
och dagarna går…, Ariels Bokhylla, Eli läser och skriver, Can’t sleep, must read, Fiktiviteter, Böcker böcker böcker, Marias Bokblogg, the curious case of the books, Tidnings Ida, Talk nerdy to me, Bokform, Boklesebloggen min, Bokomaten, Två träd i en bokskog, Mimmimaries böcker och annat, Inreda med böcker, Havsdjupens sal, Ciccis Bokblogg, Böcker etc., Lingonhjärta, Lyrans Noblesser, Ord och inga visor, En full bokhylla är en rikedom, enligt O

Italienska utflykter - Certosa di Pavia


Så här i början av mina italienska utflykter på bloggen tänkte jag visa en del av det Italien som ligger precis runt hörnet. Runt hörnet rent bokstavligt talat - för om man kliver ut på balkongen i min dotters rum och går om hörnet på huset så ser man baksidan av detta vackert medeltida kloster. Både byn där det ligger, som är granne med vår by, och själva klostret heter Certosa di Pavia.

Klostret är fortfarande aktivt. Munkarna tillhör en Franciskanerorder som avlagt tysthetslöfte, men munkarna som visar klostret och kyrkan samt arbetar i butiken är undantagna. De har sitt eget jordbruk och man kan köpa deras produkter i butiken. Främst handlar det om ris (japp, jag bor i inte bara Italiens utan även ett av Europas största risodlingsdistrikt), honung och läkeörter.


På helgerna är det mycket besökare och ofta någon marknad utanför klostrets murar, och eftersom det är ett av få ställen vi kan nå utan trafik så går våra cykelturer ofta dit.





För att besöka de fantastiska trädgårdarna måste man gå genom en grind inne i själva kyrkan. Ibland är den stängd, men titt som tätt kommer det förbi en munk och släpper igenom folk.


Den allé som leder upp till klostret och just nu grönskar så här vackert kör jag jag en vanlig dag igenom sisådär 3-4 gånger. Nu på våren är det en magisk känsla att åka där rakt emot 1400-tals klostret i andra änden av allén.


Certosa di Pavia ligger i landskapet Lombardia i norra Italien

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

måndag 18 april 2011

En puff i rätt riktning

För en månad sedan började jag med stor entusiasm läsa In the Age of Innocence av Edith Whartons. I efterhand förstår jag att det inte var så lyckat att försöka läsa den i simhallen medan barnen gick på simskola. Givetvis kom jag aldrig in i handlingen och jag fick ingen rätsida på alla de människor som kommer och går och deras inbördes relationer och la ganska snart ifrån mig boken.

Efter att sedan ha sett inte bara det inspirerande inlägget om Christina Nilsson utan även läst Hermias otroligt  läsinspirerande utrop om boken så bestämde jag mig för att ge den en ny chans. Så jag började från början. Nu läser jag läser den sakta och bara när jag har huvudet på skaft - och visst är det en alldeles förtjusande bok!

Och allt ska vara kärlek


I sin nya bok Och allt skall vara kärlek skriver Kristian Lundberg hela tiden att han ska förklara, ska skriva om det ena eller det andra, men han skriver på ett sätt som hela tiden döljer snarare än lyfter slöjorna. Det är återkommande att det är en kärlekshistoria till skillnad från Yarden, och visst finns det en kärlek, men inte gör förekomsten av en älskad en bok till en kärlekshistoria. Främst upplever jag boken som ett sökande efter vad som gått fel i uppväxten. På något sätt kopplas alla erfarenheter tillbaka till ungdomsåren och sjukdomen som sedan kom att drabba honom.

Boken är samtidigt full med upprepningar, både från Yarden och från tidigare avsnitt i samma bok och väldigt fragmentariskt skrivet så att läsaren själv måste pussla för att få bilderna att passa samman. Ett tag tyckte jag det hade räckt med en bok, att Yarden även hade kunnat få innehålla allt som tillkommit i denna boken. Men sen förstår jag att det ändå, just tack vare publiceringen av Yarden har uppstått något nytt att lägga till den berättelsen som inte hade kunnat skrivas förrän den boken redan var publicerad.

Kristian Lundberg skriver mycket om själva berättelsen, både om texten som sådan, men också om vad han förväntas sig av sin berättelse och vad det är han vill berätta för läsaren. De vanligaste uttrycken i boken är, Jag ska berätta… jag ska förklara… det är mycket enkelt… varpå följer ett fragment att lägga till det man redan känner till. I båda böckerna uppehåller han sig mycket kring klassresan, hur han först gjort en klassresa uppåt och sedan tillbaka ner. Då han i böckerna beskriver livet på botten (och det är kanske det som är det intressanta hos honom!?) så är det svårt för mig som läsare att greppa själva resan mellan klasserna och fixeringen vid klassresan känns inte så relevant.
Jag tyckte personligen bättre om Yarden, den kändes viktig. Det kändes som den beskrev ett samhälle som ingen egentligen vill låtsas om att det finns och som han tydliggjorde. I den nya boken så dominerar vemodet och sentimentaliteten och även om det är vackert skrivet så griper den mig inte lika mycket som Yarden. 

Boken finnas att köpa på adlibris och bokus

söndag 17 april 2011

145 av 1001

Enligt O publicerade en lista hon hittat hos en annan blogg över 1001 böcker man bör läsa innan man dör. Listan verkar efter lite googling vara hämtad från Peter Boxalls bok 1001 books you must read before you die.

Jag blev ganska förvånad över att komma upp i så många som 145 böcker, lite svårt att räkna igenom den enorma listan utan att komma av sig :) Först fick jag det till 150, men efter att par kontrollräkningar landar jag på 145. Men det räcker att man har läst mycket av några författare på listan för att det ska ticka på. T ex har jag läst allt av Heinrich Böll plus en hel del annat tyskt, jag har läst allt av Jane Austen och Toni Morrison samt det mesta av Ian McEwan och Graham Green och ytterligare någon författare.

Hela listan med alla böcker jag har läst markerade finns på sidan 1001 böcker. Det finns en hel del böcker jag vill läsa på listan - så den får fungera som framtida läsinspiration!

torsdag 14 april 2011

Vad du (kanske) inte visste om det italienska alfabetet

Jag ägnar eftermiddagen idag åt läxläsning med sonen som varit hemma från skolan 3 dagar denna veckan och har lite att ta igen.Just nu håller han på med italienska.

Det italienska alfabetet har bara 21 bokstäver. J K X och Y räknas som lånebokstäver och finns endast i inlånade ord. Det kan dock hända att det finns undantag - jag är ingen expert :) Att lära sig rabbla alfabetet som jag är van vid har mina barn inte fått lära sig i skolan. Det svenska och engelska alfabetet har de däremot lärt sig genom sånger och ramsor hemma och i förskolan (som var engelskspråkig). Kanske man inte gör det här?! För mig känns det som en naturlig sak som man ska kunna, men enligt min erfarenhet ser de inte så på saken här eftersom det inte lagts någon vikt vid det i skolan.
Barnen har övergått till skrivstil så fort de lärt sig skriva tryckbokstäver, sådär efter jullovet i ettan ungefär. Det ser vackert ut, men jag måste erkänna att jag har ganska svårt (speciellt versalerna) att tyda deras skrivstil efter att själv har fått lära mig den förenklade varianten när jag gick i skolan. Det kan bli lite besvärligt ibland när man ska läsa både deras böcker och lärarnas anteckningar :)

onsdag 13 april 2011

Italienska utflykter - Gubbio

Il Palazzo dei Consoli dominerar Gubbios siluett. Byggnaden syns från de flesta platser i byn och eftersom hela byn är byggd på sida av en kulle så får man ett vackert perspektiv såväl...

...uppifrån...

...som nerifrån.

I Gubbio får man vara beredd på att promenera i många branta backar och det är tvära kast mellan....
...tränga gränder...


 ...och vida vyer.

Gubbio ligger i landskapet Umbria i centrala Italien

Vi besökte Gubbio i juli 2010

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

tisdag 12 april 2011

Mot ljuset av Elin Boardy

Jag har läst många fina recensioner av Mot ljuset av Elin Boardy och eftersom jag vurmar lite extra för unga svenska kvinnor så läser jag med stor nyfikenhet.

Det händer inte så mycket i boken. Elly har följt med på sin systers bröllopsresa till Malaya där de till bringar en längre period på ett exklusivt hotell i djungeln under en period efter andra världskrigets slut, samtidigt som systerns man som är nyutbildad läkare passar på att skaffa sig praktik. Språket är vackert och berättelsen liksom flyter fram i en behaglig ström över bokens sidor.

Jag kan ändå inte hjälpa att jag tycker det är lite lamt. Det finns så många intressanta trådar att dra i. T ex kolonialiseringen och de vitas utnyttjande av lokalbefolkningen och alla dessa rika som vilar upp sig på en resort i djungeln med misären pågående runt omkring dem. Det berörs oundvikligen i romanen, men fokus ligger på Elly och det är hennes tankar och funderingar läsaren följer genom ett drömlikt töcken där inget får ordentligt fäste.

Elly är förvirrad och den "artificiella" miljön där hon befinner sig gör henne obekväm och hon har svårt att bestämma sig för vilket ben hon skall stå på, men hon kan inte prata med någon om vad hon vet eller om vad hon tycker och tänker vilket gör att hon känner sig alltmer främmande inför de andra i resesällskapet. Kanske är det i Ellys förvirring som man ändå skönjer en problematisering av kolonialiseringen och dess effekter som gör att boken lämnar mig med känslan av att ha läst en bra bok vars främsta egenskap ändå är dess vackra språk.

Boken finns att köpa på adlibris och bokus

Postmannen ringer alltid två gånger

Att bo i en liten by och ha personlig kontakt med brevbäraren kan ha sina positiva sidor. Igår när jag kom hem låg en lapp i brevlådan att jag hade ett stort brev att hämta ut på posten - normalt sett delas de ut vid dörren om man bara är hemma. Medan jag stod och stängde grinden så kom brevbäraren förbisusande på sin motorcykel, stannade och överlämnade det enorma brevet som visade sig innehålla min vinst! På så vis sparade jag en tur till posten som ligger i en annan by. Tack K-L! Ser fram emot att läsa boken. Men det blir nog först på andra sidan påsk som jag tar tag i denna tegelsten.

Det är faktiskt andra gången på bara ett par veckor som jag får denna fina service. Nyligen var det postens paketutdelning som kom förbi med ett paket på em och budet sa att han varit förbi tidigare på dagen då jag inte varit hemma! Fantastico :)

måndag 11 april 2011

En bok kvar

Jag känner mig ganska nöjd över att ha tagit tag i de olästa böcker som blivit stående i bokhyllan. De flesta av dem har bjudit på riktigt bra läsupplevelser. Nu har jag läst 6 av de 7 som jag förutsatt mig att läsa innan påsk. Det är nu mindre än 2 veckor till påsk och jag har 3 böcker att välja på för att avsluta min utmaning. Vi kommer att fira påsk hos släkten i Dublin och inget kan passa bättre än att nästa bok i utmaningen blir av Rory and Ita av Roddy Doyle. Jag har mycket på gång just nu och det återstår att se om jag läser ut den innan påsk eller inte, men det känns faktiskt inte så viktigt - huvudsaken är att läslusten finns där och att det inte känns som ett tvång att läsa!

Ängelns lek

Om det inte var så att Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafóns ingick i min utmaning om att läsa ett gäng hyllvärmare, så tror jag inte jag hade brytt mig om att skriva någonting alls om den. Det känns inte så angeläget att skriva om en bok som jag inte tycker om, men här kommer en liten reflektion över mina intryck.

Boken börjar så bra och lovande. Den utspelar sig i Barcelona på 1920-talet bland förläggare, bokhandlar, författare, hemliga bibliotek etc - som upplagt för en bra läsupplevelse alltså. Men allt är inte som det först verkar och en bra bit in i boken anar man att något övernaturligt är i görningen. Här börjar jag dra öronen åt mig. Visst,  jag köper fantasy där handlingen utspelas i en värld om står utanför vår begreppsuppfattning, men får allergiska utslag när övernaturlighet blandas in i "verkligheten". Så är det bara. Och här kanske jag skulle ha slutat läsa - men det gjorde jag alltså inte. När sedan slutet av boken drar ihop sig till en spännande upplösning i värsta thrillerformat så känns det inte som det är samma bok som jag började läsa en vecka tidigare. När boken var utläst kände jag bara glädje över att vara klar och få gå vidare med en ny bok!

söndag 10 april 2011

Sköna söndag...

... fast kanske inte för alla...
Igår städade vi äntligen av balkongen efter vintern och i morse var jag och dottern och handlade en minisoffa på IKEA. För trots att vi har en 15 m lång balkong så får där inte plats något som inte är i miniformat... Så nu har jag inrett (eller utrett eftersom det handlar om en utomhusmiljö??) en liten hörna att hänga i utanför köket.

Ett barn stannade dock mest inomhus idag pga allergin som fullkomligt exploderat tillsammans med alla de blommande träd och buskar som slagit ut i värmeböljan. Det andra barnet fick stanna inne när vi plötsligt upptäckte att han hade 39 graders feber. Efter flera tecken på att det inte stod rätt till så reagerade jag tillslut och gick och hämtade febertermometern när han sa att han frös trots att det var 25 grader i skuggan, ....

Själv har jag dock både fått en skön lässtund OCH njutit en aperitivo innan maten på balkongen!

torsdag 7 april 2011

Att läsa högt har sina sidor

Vid högläsning märker man verkligen hur välskriven eller väl översatt en bok är. Jag har just avslutat Skämmartecknet som är översatt från danska och dessutom bitvis ganska bedrövligt. Vid flera tillfällen har ett ord fallit bort och vid andra tillfällen blir den svenska ordföljden fel så att man snubblar fram när man försöker läsa högt.

För dottern har jag tidagare läst den första delen i Lene Kaaberbøls fantasyserie om skämmarflickan Dina. Att vara skämmare innebär att den man ser i ögonen under ganska plågsamma former tvingas återuppleva det man känner skam över. Att vara skämmerska innebär att leva ett ganska ensamt liv eftersom ingen orkar med att se en i ögonen och därmed undviker många skämmerskans sällskap helt och hållet. Men när det uppstår en tvist så tillkallas ofta en skämmerska för att se den misstänkta i ögonen och avgöra om han eller hon talar sanning eller ljuger.

Första boken Skämmerskans dotter är verkligen en rafflande historia med riddare, borgar och eldsprutande drakar som inte låter läsaren slappna av ett ögonblick och dottern tyckte bitvis att den var ganska otäck (vilket inte alls hindrade henne från att vilja fortsätta med nästa del!). I Skämmartecknet spelar även Dians äldre bror Davin en betydande roll och de delar på berättarjaget i berättelsen. Det faktum att berättarjaget skiftar kollrar ibland bort mig (trots att skiftet alltid sker i samband med nytt kapitel), men dottern har stenhård koll på vem som för berättelsen vid varje tillfälle. Jag gillar denna berättelsen mer än den första. Trots att även denna innehåller mycket dramatik så är den lite mer lågmäld, och man behöver inte hålla andan av förskräckelse lika ofta. Fantasyinslagen är färre och den påminner mer om en historisk roman utspelad i ett sagorike där kampen mellan de onda och de goda står i förgrunden.

Nu ska vi i alla fall fortsätta med tredje boken om Dina, Ormens gåva och jag hoppas den bjuder på en lika spännande historia som de två första böckerna. Jag tror jag ska läsa den med penna och papper i hand för att anteckna de ställen där jag tycker högläsningen hakar upp sig - men jag hoppas givetvis att pappret skall förbli tomt när boken är utläst.  

Ture Sventon, privatdetektiv som jag läser för sonen är å andra sidan en ren fröjd att läsa högt!

onsdag 6 april 2011

De fattiga i Łódź


De fattiga i Łódź ingår i min egen utmaning att läsa igenom ett antal hyllvärmare under våren. Det är en bok jag velat läsa sedan den kom ut 2009. Sen vann den augustpriset. Sen kom den den ut i pocket, och då köpte jag den äntligen. Sen blev den ändå bara stående i hyllan. Kanske för att både ämnet och bokens omfattning kändes krävande, eller bara för att inspirationen plötsligt inte fanns kvar längre?

När den så dök upp som ljudbok på bokrean förstod jag att det var min chans att läsa boken om jag ville göra det snart. Det visade sig dessutom vara en mycket bra bok att lyssna på. Det ÄR en tung bok att läsa, men att sätta på den i bilen känns ändå lättare än att lyfta upp en bok. Det går inte heller att skumläsa en ljudbok och finns ställen i boken som jag skulle ha svårt att läsa i text och som jag inte kan värja mig emot när jag lyssnar. Några gånger när jag velat kolla upp något och kanske inte förstått vid en första lyssning så har det varit bra att ha även boken hemma och gå tillbaka till.

För mig som är lagom intresserad av andra världskriget så tar boken upp en ny dimension som jag inte kan minnas mig ha läst om tidigare. Fokus har flyttats från nazisternas behandling av judar till förhållandet judarna emellan inne i ghettot (förvisso påtvingar av nazisterna). I mitten av berättelsen står ghettots judeäldste, Rumkowski och som läsare är det svårt att avgöra om han är en hjälte som hjälper judarna till en drägligare tillvaro i ghettot (t ex genom att driva upp produktiviteten för att in i det längsta undvika deportation av judarna) eller om han bara är en simpel mördare som går i nazisternas ledband. Det är omöjligt att känna någon sympati för den känslokalla Rumkowski samtidigt som jag frågar mig vad han hade kunnat göra annorlunda. Till syvene och sist var det ändå tyskarna som tog besluten och om hans uppgift var att reducera judarnas lidande så gjorde han kanske så gott han kunde? Att ta moraliska beslut och skona barn och sjuka från att deporteras hade kanske lett till ett utplånande av hela ghettot på ett tidigt stadium. Det kan diskuteras i evighet och det är säkert ett av författarens syfte att väcka dessa frågeställningar.

Förutom Rumkowski så får man följa flera andra av ghettots medborgare. Trots deras kamp för att överleva så slutar dessa tragiska människoöden alltför ofta med den oundvikliga döden, med deportation eller i bästa fall med att de bara ”försvinner” – för endast vid ett försvinnande finns en strimma hopp att de klarat sig undan. En intressant aspekt är att Steve Sem-Sandberg visar att ghettot inte bestod av en enhetlig grupp judar som gemensamt kämpar för judarnas sak. Istället är ghettot ett litet samhälle i sig, där människor drar åt olika håll, där korruption och maktfullkomlighet är en del. Där de som har möjlighet skor sig på dem som inte har möjlighet. Där alla som kan plockar åt sig en extra potatis så att det sedan inte blir över till ransoner till dem som inte haft den möjligheten. Fast den stora boven är ändå hela tiden nazisterna som ruvar i bakgrunden. Tillsynes nyckfulla beslut kan ändra förhållandena i ghettot från den ena dagen till nästa.

Boken bygger till stor del på dokumentation som finns kvar från ghettot i Łódź och jag tycker att författaren lyckas levandegöra historien utan att bara stapla fakta på fakta. Boken innehåller ett viktigt efterord där det förklaras vad som är fakta och vad som är fiction och vad man faktiskt inte vet med säkerhet.

tisdag 5 april 2011

Italienska utflykter - Venedig

Så här glad kan man vara över att vara i Venedig ha sett utsikten från klocktornet och sedan springa runt på Piazza San Marco (nej förresten - detta är på gården inne på Palazzo Ducale)

Inte suckarnas bro (som är under renovering och helt omgärdad med reklambaner och därmed inte värd att fotograferas) men "suck" vad vackert...

Om man inte vill lägga sina pengar på att åka gondol kan man ta en traghetto över kanalen på flera ställen för en billig peng (50 cent).
 
Bästa glassen finns enligt säkra(?) källor hos Nico på Zattere promenaden. Smakar väldigt gott när solen värmer och benen börjar bli trötta av allt promenerande. Specialiteten heter Gianduiotto och består av Giandiua (en slags nougat tror jag man beskriver det bäst) varvat med vispad grädde. Det verkade alldeles för mäktigt så jag försökte, utan resultat dock, övertyga någon annan om att ta det :)

Själv tog jag en Caffe Affogato och njöt högaktningsfullt!



Vi hade hört så många rykten och avskräckande exempel om att äta i Venedig så vi hade en strategi för att undvika de värsta fällorna. Bl a hade vi kollat upp lite olika restauranger i förväg. Resultatet blev att vi åt mycket, vi åt gott men inte exceptionellt gott och vi åt kanske framförallt dyrt. Nu valde vi att äta på restaurang hela tiden för vi ville smaka en massa olika mat (så mycket man nu hinner på 2 dagar...), så givetvis kan man komma undan betydligt billigare genom att inte alltid äta fulla måltider.

Misstänkt lik denna bild tagen för 18 år sedan.

Vi bodde utmärkt och till rimligt pris via booking.com på A Venice Emeralds BoB mitt i centrum. Helt perfekt för en 2-dagars vistelse. Skulle jag stanna längre tror jag jag skulle välja att bo på Lido och ta båten in till Venedig på dagarna. Det blir så väldigt intensivt med barnen när man bor mitt i centrum.



Bästa-listan enligt barnen:
  • Åka upp i klocktornet på Marcusplatsen och titta på utsikten.
  • Glassen på Nicos
  • Fångelsehålorna i Palazzo Ducale (då får man även gå genom Suckarnas bro)
  • Åka traghetto och vaporetto på kanalerna. 
Enligt mig får man inte missa att betala för att gå upp på Loggia dei Cavalli i San Marco Basilikan. Där ser man, förutom hästarna, kyrkans fantastiska guldmosaiker på nära håll. För att vara säker på att se dem upplysta har jag hört att man ska gå kring lunchtid - så det gjorde vi såklart :)

Premiär!

I samband med Venediginlägget som kommer direkt efter detta inlägg så är det även premiär för min nya sida - Italienska utflykter. Sidan nås bl a genom fliken under bloggens header och där kommer alla inlägg i kategorin Italienska utflykter länkas.

En bok blir levande

Vi har sett så mycket vackert i Venedig att jag velar om var jag ska börja! Eftersom bloggen är en bokblogg så är det kanske ändå lämpligt att börja med La chiesa della Pietà och anknytningen till Tiziano Scarpas Stabat Mater La chiesa della Pietà är nämligen den kyrka i vilken Vivaldi höll konserter med barnhemsflickorna från Ospitale della Pietà och som boken handlar om. Vivaldi var präst här och han var även musiklärare på det intilliggande barnhemmet.

Boken handlar om barnhemsflickan Cecilia och hennes förhållande till musiken och hur det som kanske känts som ett tvång får en helt ny innebörd när Vivaldi kommer till barnhemmet och tar över musiklektionerna. I denna kyrkan hölls konserter med barnhemsflickorna för de dignitärer som besökte staden och när man ser upp i kyrkan ser man balkongerna (ej med på bilden) där flickorna stod dolda från församlingen nedanför under sina framträdanden. Än idag hålls Vivaldi konserter och det måste en alldeles speciell atmosfär att uppleva!

fredag 1 april 2011

World Food Italy

Lonely Planets guidebok World Food Italy med den underbara undertiteln for peole who live to eat, drink & travel har följt med oss på resor genom landet de senaste tio åren (ja, vi införskaffade den flera år innan vi flyttade hit). Tack vare denna förträffliga lilla guidebok har vi ätit gott var vi än befunnit oss. Det är inte så att den ger så mycket tips på restauranger, men däremot innehåller den förteckningar över olika regioner och städers specialiteter och dessutom en mycket behjälplig kulinarisk ordlista som hjälpt oss att ta oss igenom mer eller mindre omöjliga menyer.

Det finns dock ett aber - den gavs ut år 2000 och det verkar inte finnas i någon ny upplaga. Visst, många upplysningar håller än, men de prisuppgifter som finns är i lire och får den att verka minst sagt urgammal. En ny upplaga vore guld!

När jag bläddrar i den inför helgen resa till Venedig blir jag dock för första gången lite besviken på guideboken. Det verkar inte finnas något gott att säga om Venedig - allt är en enda stor turistfälla. Tur att jag har fått lite tips av vänner som känner till staden bättre än jag!

Nu ska jag bre mackor och packa två små väskor - sen åker vi!

Trevlig helg!

Att läsa ut en bok

Den speciella känslan av att ha läst ut en bok kan ta sig lite olika uttryck. Ibland lämnar mig boken alldeles upprymd av att ha fått ta del av en fantastisk berättelse. Upprymdheten kan dock blandas med saknad över att behöva lämna karaktärer man lärt sig älska (eller kanske hata). Medan andra gånger kvarstår mest en besvikelse över en bok som inte levt upp till förväntningarna. Men det är just där i själva det avslutande ögonblicket som en bok väcker mest känslor när jag läser.

Just nu så bara läser och läser jag, men böckerna jag läser vill inte ta slut... Och jag svårt att bärga mig. Nu befinner jag mig iaf väldigt nära slutet i 3 av böckerna jag håller på med.

Om jag alls hinner läsa i helgen så blir det Ängelns lek av Charlos Ruiz Zafon. Hoppas, hoppas jag hinner läsa ut den.... I Skämmartecknet av Lene Kaaberbøl har vi bara 2 korta kapitel kvar, men det blir nog knappast någon högläsning i helgen - så den får inte ens följa med (packar lätt!!!). Av ljudboken De fattiga i Lodz återstår några få avsnitt, men i helgen har jag sällskap i bilen till Venedig och jag tror inte de vill lyssna... Det blir istället The Dare Game av Jaquline Wilson (som är fortsättningen på The Story of Tracy Beaker).