Tycker verkligen alla det viktigaste som finns är att leva i en relation? Framförallt; om man bryter upp efter en relation som sträckt sig över flera sekel och de gemensamma barnen redan är utflugna skulle man inte längta efter att leva ensam en period då, att ge sig tid att hitta sig själv igen och stå på egna ben? Jag blir bara stressad när jag läser om jakten på kärleken och skrämd av att alla verkar så rädda för ensamhet. Nu kanske jag överdriver och såklart förstår jag att det är jobbig när inte bara familjen man är van att ha omkring sig försvinner men även vännerna.
I boken finns det bara en (bi)karaktär som verkar har tryggheten i sig själv att leva som singel och ändå vara tillfreds och lyckas leva ett rikt liv. Jag klamrar mig fast vid henne och hon blir min hjälte i denna boken!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Jag blir jätteglad om du lämnar en kommentar. Tack :)