...och vinnaren är...

Nu hoppar jag tillbaka till ett av mina första inlägg efter sommaren. Nämligen det om Ove!
I helgen såg jag nämligen även filmen så nu har jag på en månad 

1. Läst boken 

2. Sett teaterföreställningen 

3. Sett filmen 

...och vågar mig därför på en liten jämförelse.

Rheberg gör en fantastisk tolkning i sin enmansföreställning, han ÄR Ove samtidigt som han även ger röst åt berättelsens övriga karaktärer. Jag hade precis läst boken när jag såg föreställningen så visst tänkte jag på att många episoder från boken inte fanns med (konstigt vore ju annars!) men det gjorde inte så mycket då framställningen i sig var så bra och levde sitt eget liv.

Även Lassgård gör en bra tolkning av Ove och filmen täcker mycket mer av handlingen än vad föreställningen gjorde. Men jag saknade verkligen att några av karaktärerna blivit små bifigurer vilkas historier inte alls berättas i filmen (Jimmy, Mirzad, journalisten Lena etc). Både i boken och i föreställningen så går Ove från en ensam man till att en efter en samla på sig vänner så att han tillslut omges av en hel hop med härliga människor. I filmen finns människorna där men man ser bara i förbigående de djupa band som faktiskt skapas mellan de olika personerna och som jag tycker gör berättelsen så unik. Så för mig saknas något av helheten i filmen och min slutsatsen är trots allt boken är bäst! Som vanligt alltså. 

Boken, filmen eller föreställningen?

Det känns som jag var sist av alla att läsa boken om Ove. Anledningen till att jag alls läste den var inte alls att jag förväntade mig en bra bok men för att jag ville förbereda mig för föreställningen med Johan Rheborg på Rival i Stockholm som jag såg för en vecka sedan.

Och ja, det var nog bra att ha läst boken först. Men oj, vilken överraskning att boken var så bra! Föreställningen ska vi inte tala om - Rheborg ÄR Ove personifierad och växlar galant till de övriga karraktärerna. Nu fattas bara filmen!

Inte Dahl inte Magorian men däremot Twain

Då det inte fanns lämpliga biljetter till vare sig Matilda eller Good Night Mister Tom (tidigare inlägg) så är det ju bra att London är en så stor stad med ett utbud utan dess like så nu har vi istället bokat en annan barnteater med litterär bakgrund, nämligen The Prince and the Pauper efter Mark Twains roman. Romanen utspelar sig på 1500-talet och är ett komiskt förväxlingsdrama och var för mig tidigare okänd, men det har jag nu rått bot på.

Kul att den spelas på Unicorn som enligt min kännedom om Londons geografi ligger nära de kvarter som Tom Canty, en av romanens huvudpersoner lever i.

Londonplanering

Vi har inte varit i London ännu i år, men på jullovet blir det äntligen av. Min svägerska pushar på för att det är dags att boka in vad vi vill göra och på programmet står hittills skridskoåkning vid Tower of London, en promenad över (jag vet det låter galet) O2 arenan samt V&A museets utställning med Hollywood-kostymer. Så mycket mer behövs egentligen inte men jag vill även ta barnen på teater.

Teaterutbudet är helt fantastiskt (om nu någon trodde något annat?!). Vad sägs om Goodnight Mister Tom efter Michelle Magorians underbara bok eller Matilda the Musical efter Roald Dahl. Hur väljer man? Nu väntar jag på att höra vad övriga i sällskapet ska säga och därefter kolla biljetter. Och vill ingen annan vill gå så går jag själv faktiskt!