Denna våren har jag läst alla 3 Sandhamns deckare av Viveca Sten. I de lugnaste vatten läste jag i februari och de följande två: I den innersta kretsen och I grunden utan skuld hade min mamma med i förra veckan. Sjukdom och mycket viloläge har inneburit mycket lästid och nu har jag redan läst ut dem båda.Även om jag läser många deckare som ingår i serier så är jag inte helt förtjust i det. Jag vill helst kunna plocka upp en bok var som helst i serien och slippa fundera över vilka karaktärer som gift sig, fått barn, dött eller skiljt sig - och få mig till livs en bra historia helt enkelt.
I grunden är det bra historier, perfekta som avkopplande streckläsning - men efter att ha läst tre böcker av Sten så är jag inte ett dugg intresserad av de återkommande karaktärernas trassliga privata förhållanden. Det verkar vara en trend att deckare har blivit mer eller mindre synonymt med relationsromaner(?). Och min stora fråga är hur länge kan man fortsätta ta livet av folk på Sandhamn innan det börjar kännas väl krystat med så många mord på en så liten plats?
Nej, jag känner att det är dags att bryta genre ett tag nu och läsa något annat!
Ja, Livet i solen verkar vara en härlig bok!
SvaraRaderaDu har rätt i att många deckare verkar ha blivit relationsromaner. Det är intressant att fundera över!