Jag infaller i kören som ropar Ja till Liv!

När jag läste Prins Charles känsla av Liv Strömquist i somras så kände jag mig lite besviken, jag såg inte den storhet som så många andra hade sett och skrivit om. Men jag ville så gärna tycka om det jag läste så jag passade på att delta i utlottningen av Ja till Liv hos Böckerx3 och blev superglad över att vinna utlottningen.

Jag skulle kunna gå igenom varenda bokstav i Liv Strömquists ABC och lyfta fram briljansen, men jag ska bara ta några exempel, däremot vill jag säga att jag tror att om vi alla hade Livs förmåga att se igenom samhällsstrukturerna så hade världen varit en bättre plats att leva på! Tack Liv.

Boken öppnar genialiskt med A för Arbetslinjen som är ett nedslag på en vetenskaplig historiekonferens 1000 år fram i tiden med temat forntida moderater där man dissekerar och försöker förklara den moderata livsstilen i ett historiskt perspektiv. Det är härligt att känna sig politiskt obunden så man kan skratta gott utan att få dåligt samvete inför ev partikamrater!

Tack särskilt för K som i Kulturtant som ger oss kulturtanter en fantastiskt upprättelse gentemot all de skit som kulturtanterna får ta trots att det är vi som "bär upp, står ut med och möjliggör mäns astråkiga kulturproduktion"!

Månadens manshora är en odyssè över historiska och nutida manshoror som trots sin minst sagt märkliga (understatement!) livsstil inte trampas ner i dyn såsom en kvinna hade gjort utan tvärtemot höjs till skyarna av både män och kanske framför allt kvinnor som aldrig verkar upphöra att dras till förtryckare och manshoror.

V som i våld är en klarsynt analys av hur våld kan legitimeras eller fördöms beroende av vem som utför det.

Många av serierna behandlar olika orättvisor och flera av dem ojämställdheten mellan män och kvinnor och många gånger inom områden som man (=jag) inte reflekterat över hur ojämställt det är (t ex i I som i Inkvotering om TV-serier). Samtidigt visar hon att det har skett förändring - tack och lov, för hur många skulle vilja gå tillbaka till det 70-tal som skymtar fram i F som i Fundamentalism!? Egentligen är det tunga ämnesval, men den ironi och satir som Liv använder gör att det är lätt att ta åt sig och mellan allt allvar känns det befriande att tillåtas skratta obehindrat åt Livs karraktärer.