Hyllningen av den lyckliga skilsmässan som varit aktuell i höst med antologin Happy happy känns väldigt långt bort i von Zweigbergks roman. Alla inblandade drabbas hårt av att familjen splittras, inte minst barnen. Jag lider så fruktansvärt med dem och den rotlöshet som de kastas ut i. Även Mats som till en början verkar vara den som tagit sig igenom separationen lättast av dem genomlever en kris som han inte riktigt klarar av att hantera på egen hand.
Det är mycket lidande, men boken kryper inte under skinnet på det obehagliga vis som Vulkanens mun gjorde. Där gjorde de varandra så fruktansvärt illa, nu handlar det mer om att ta sig igenom krisen efter separationen och hur man plötsligt är utlämnad till sig själv. Inom äktenskapet var det lätt att skylla på partnern, men när partner inte längre finns där blir det kanske mer uppenbart att det finns saker hos en själv som bearbetas för att man skall orka igenom och ta sig ut hel på andra sidan. Zweigbergk beskriver denna process med en otrolig inlevelseförmåga som gör att jag som läsare helt absorberas in i romanfigurernas situation. Fascinerande och bra!
Jag köpte boken genom Bokus nya e-bok satsning dito. Där kan man fortfarande fynda sin första e-bok för 29:-
Av dina och andras beskrivning, så känns den väldigt äkta, och mindre ångestfylld än Ur vulkanens mun? Är dock lite tveksam till von Zweigbergk efter att ha läst någon av hennes deckare, som inte föll mig i smaken. Bör jag ge den en chans om jag känner för lite feelbad-litteratur?
SvaraRaderaa-lo: haha - feelbad litteratur JA, i allra högsta grad :)
SvaraRaderaJag har läst någon av hennes deckare, men den/de(?) har inte lämnat några spår - detta är hennes riktiga element tycker jag.
Denna är inte lika ångestladdad som Ur vulk... men det finns helt klart ett mervärde i att börja med den första.