Har lyft på locket till skattkistan!

Alla mina nya höstböcker har anlänt!

Från ovan och ned:

• Ännu oöppnad present som verkar misstänkt likt en bok från kär kusin med vackert virkat bokmärke - är inte det en ledtråd så säg :)
• Linnea Wallén - Barfota änglar. Present från fin vän som varit på besök.
• Elly Griffiths - Janusstenen. Bokomaten har gjort mig nyfiken på Griffiths och jag slog till när tidningen Yourlife hade ett erbjudande om gratis bok + tidning. Först ska jag dock läsa hennes första som redan står i bokhyllan på engelska.
• Åsa Anderberg Strollo - Hoppas. Vinst från Enligt O
• Marie Ndiaye  - Tre starka kvinnor. Köpt med presentkort från Fru E's födelsedagstävling tidigare i höst. 
• Marie Hermanson - Himmelsdalen. Även den med presentkortet från Fru E's födelsedagstävling.
• Peter Barlach - Fifteen Love. Vinst från boktipset.se (ungdomsbokspaket)
• Lina Forss - Kär i kärleken. Vinst från boktipset.se (ungdomsbokspaket)
• Jessica Schiefauer - Pojkarna. Vinst från boktipset.se (ungdomsbokspaket)
• Camilla Läckberg - Änglamakerskan. Signerad vinst från boktipset.se 
• Lotta Sjöberg - Family Living. Vinst på FB-sidan Family Living - the true story.
• Liv Strömquist - Ja till Liv. Vinst från Böcker böcker böcker 

Tusen tack till alla er som jag vunnit och fått böcker av. Det känns verkligen som jag öppnat en skattkista!

Igår drog regnet in över oss och verkar parkera här ett tag framöver. Bästa tänkbara höstläsväder! Dessutom har jag ju sedan länge lovat en hel hög recensioner av redan lästa böcker. Men först skall jag ta hand om mina gäster som stannar över helgen.

Halloweentårta

Denna gången är det inte jag som bakat, men jag fick äran att dekorera 

pumpa-cheescake'en på gårdagens Halloweenmiddag.

När man har barn så är det visst omöjligt att låta Halloween passera obemärkt. Redan förra veckan var det fest för barnen. Igår var vi några mammor som hållit kontakt sedan dagis som träffades och hade Halloweenmiddag och min kompis som är en fantastisk kock hade förberett en helt underbar 4-rätters middag på italienskt manèr.

Oväder i Ligurien

Ligurien och Cinque Terre har idag drabbats av fruktansvärda översvämningar med förödande effekter. Gator liknande den på bilden (från Manarola) har förvandlats till vilda floder och delar av hus och bilar förs med strömmarna. Flera dödsfall har inträffat och stora delar av vägsystemet har brakat samman av vattenmassorna. Monterosso i Cinque Terre verkar vara värst drabbat, och det pratas redan om att det är klimatförändringarna som ligger bakom. Helt klar är att det är en fruktansvärd katastrof och att ett enormt arbete ligger framför för att återställa infrastruktur och byggnader i detta väldigt säregna och redan tidigare svårtillgängliga område.

Fortfarande har jag inte sett någonting om detta på de svenska tidningarnas webbar, men t ex här kan man läsa mer (på italienska) och även se bilder om man klickar runt lite. 1,5 timmar i bil längre norrut har vi inte anat detta oväder. Här har det bara varit grått med lättare regn de senaste dagarna.

Själv har jag 2 fantastiskt roliga besök att se fram emot under de närmsta veckorna. Det ena sällskapet avlöser det andra (samma dag!) och jag inser att bloggen blir lidande. Fortsatt trög aktivitet här inne de närmsta veckorna alltså.

Uppdaterat: Här finns en film på DN: http://www.dn.se/webbtv/nyheter/har-dranks-en-italiensk-by/

ebook

Snart helg

Efter en först en vecka med oplanerad resa och begravning och direkt därefter en vecka men födelsedagar och barnkalas har den gångna veckan gått på sparlåga, minst sagt. Av läsning har det inte blivit så mycket mer än "tvångsläsningen" av Testimone inconsapevole - vilket ju iofs varit bra läsning så jag borde inte klaga.

Om vi tar oss igenom kvällens Halloweenfest (barnen ska festa, men någon måste ju skjutsa) så åker vi imorgon på höstens utflykt. Höstarna hinner vi oftast inte så mycket utflykter och det känns skönt att ha prickat in en iaf! Det bär av till Ravenna där jag tänkt att vi ska titta på mosaiker - det har jag drömt om länge.

Bloggen fortsätter alltså på sparlåga över helgen och förhoppningsvis finns nya krafter när vi är åter. Jag fick ju en ärofylld utmärkelse av Bokomaten häromsistens och den skall jag givetvis föra vidare. Dessutom finns det några böcker jag läst/ lyssnat på som är värda ett omnämnande: Sirila gentlemän sökes, Den felande länken och Fatimas hand är de jag kommer att tänka på just nu. Mycket att blogga om alltså :)

Omläsning

Det är väldigt sällan jag läser om böcker, men jag är väldigt glad att jag fick chansen att läsa Gianrico Carofiglios första roman om Guido Guerrieri På sannolika skäl även på italienska Testimone inconsapevole.  Det hade jag inte gjort om den inte varit kurslittertur på min italienskakurs. Eftersom jag har läst de övriga tre böckerna på italienska så känns det extra bra att ha läst även ettan på just italienska.

Det är underbara böcker med mycket italiensk känsla - miljö, mat och ett lagom mått samhällskritik. En del kallar böckerna deckare (huvudpersonen Guido Guerrieri är försvarsadvokat), och även om brottet står i centrum och rättvisa står högst på agendan är det mindre viktigt vem förrövaren är.

Jag har en mängd italienska böcker som väntar på läsning, och jag hoppas att detta är en spark i baken åt mig att verkligen ta tag i att läsa dem alla! Dessutom har min italienska lärare påpekat att just läsa är det bästa jag kan göra för att ytterligare förbättra min grammatik, vilket är den del av språket som jag fortfarande har mest problem med.

Bakom flötet?

Jag läste just nomineringarna till årets Augustpriset och sitter här som ett stort frågetecken. Är det möjligt att jag helt missat de sex bästa svenska romanerna som kommit ut i år? Eller nej föresten, jag hade nog ett hum om att Bengt Ohlsson kommit ut med en roman och titeln Lacrimosa har nog svävat förbi mitt medvetande vid något tillfälle, men i övrigt är det blankt. Min läslista är tillräckligt lång som den är och jag tänker inte lägga till 6 nya böcker som jag ännu inte vet något om bara för att de är nominerade till Augustpriset. Fast det är ju inte omöjligt att jag fastnar för något i de diskussioner som nu säkerligen kommer uppstå :)

En av ungdomsböckerna har jag läst: Cirkeln och Pojkarna står på min att läsa lista. Där finns även en av fackböckerna: Och i Wienerwald står träden kvar.

De nominerade är:


Årets svenska barn- och ungdomsbok:
”Vita streck och Öjvind” av Sara Lundgren
”Konstiga djur” av Lotta Olsson
”Pojkarna” av Jessica Schiefauer
”I den tysta minuten mellan” av Viveca Sjögren
”Cirkeln” av Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren
”Petras prick” av Maria Nilsson Thore
Årets svenska skönlitterära bok:
”Korparna” av Thomas Bannerhed
”En kubikmeter jord” av Sören Bondeson
”Flod” av Carolina Fredriksson
”Lacrimosa” av Eva-Marie Liffner
”Rekviem för John Cummings” av Bengt Ohlsson
”Välkommen till den här världen” av Amanda Svensson
Årets svenska fackbok.
”Spektrum” av Johan Svedjedal
”Och i Wienerwald står träden kvar” av Elisabeth Åsbrink
”Ni har klockorna – vi har tiden” av Lennart Pehrson
”Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro” av Lasse Berg
”Alla monster måste dö! : gruppresa till Nordkorea – ett reportage” av Magnus Bärtås, Fredrik Ekman
”Trädets tid” av Christel Kvant

Och så två tårtor till

Behöver jag säga att jag själv är helt slut och mycket lättad över att veckans firanden är över nu.

Snöängel

Snöängel är en säregen berättelse, när jag tycker mig få grepp så glider den  liksom undan igen. Trots sina tydliga spår av 80-tal, såsom styckmordet på Catrine da Costa, Olof Palme och trassliga telefonsladdar, så är det en tidlös berättelse som lika gärna kunde utspela sig just nu.

Berättelsen inte bara utspelar sig i Stockholm, staden är en del av berättelsen. Stadens puls och nattens lugn är en integrerad del av den historia som utspelar sig en vinter för drygt 25 år sedan. Ibland stannar jag upp och undrar vad som driver berättelsen framåt. Varje scen i boken är så levande att det är nuet och det som skall komma känns oväsentligt. Det är en märklig känsla. I en deckare så drivs man fram av frågan om vem som begått brottet, i en barndomsskildring kanske av undran över hur det skall komma att gå för barnet, i en kärleksroman kan det vara önskan om lycka för huvudpersonen som för läsningen framåt. I Snöängel räcker beskrivningen av nuet för att vilja läsa vidare.

Förutom en säregen berättelse är boken ett kollage av berättartekniker. Jag tycker mycket om den hisnande färd där berättaren liksom tar läsaren vid handen och varsamt leder oss fram till den punkt där berättelsen tar sin början: "Om vi tänker oss att vi singlar ner från vårt fågelperspektiv och tar mark i staden..." Själva huvudhandlingen övergår sedan till att vara skriven i ett tredjepersonsperspektiv och när det direkta tilltalet från bokens början återkommer i mitten av boken så får det inte samma effekt.

Mitt i boken dyker en passage av inre monolog upp där texten saknar versaler och punkt men ändå är uppdelad i regelbundna stycken. Här finns även historier som jag ibland har lite svårt att förankra i den stora berättelsen. Men jag ser en parallell till alla de bipersoner som bildar ett intrikat nät kring huvudpersonen Hedvig. Varje människas liv och varje människas berättelse korsas och påverkas av andra människor. Ibland lämnar någon spår som får livet att ändra kurs.

Det finns väldigt mycket att diskutera i denna boken. Om det finns något som driver handlingen framåt så är det frågan Vem är Hedvig? Jo, Hedvig är undflyende men samtidigt väldigt bestämd tycker jag. Hon är svår att få grepp om både för läsaren och för de som känner henne och det skulle vara väldigt intressant att diskutera henne med någon som läst boken. Det vågar jag inte ge mig in på här, då kommer jag säkert bli anklagad för att "spoila" berättelsen...

...och så gårdagens tårta

Bokbeställning

Så har jag då löst in presentkortet jag vann i Fru Es födelsedagslotteri för ett tag sedan. Ytterligare 2 böcker att läggas till mammas och pappas packning. Tur att även bröderna är med och kan bära när de kommer hit om en knapp månad. 

Det blev Himmeldalen av Marie Hermanson som jag längtat efter ett bra tag nu. Fru E har dessutom precis recenserat boken - jag vågar inte läsa recensionen men jag tror att hon gillade den :) Någon annan kanske vågar läsa! Dessutom räckte pengarna även till en pocket  och det fick bli den alldeles färska Tre starka kvinnor av Marie Mdiaye. I senaste Vi läser finns en intressant artikel om hennes författarskap och de livsvillkor hon levde under i Frankrike och som fått henne att gå i exil. Skrämmande. 

Jag känner mig lite som en björn inför vinteridé. Fast stället för mat samlar jag böcker inför en förhoppningsvis ruggig höst och vinter. Jag har nyligen skapat en ny sida som heter på min läslista där allt som väntar finns med. Mys mys mys. 

Tävlar om Livs bok

Håll en tumme för mig, jag är med och tävlar om Liv Strömquists bok Ja till Liv hos Böcker, böcker, böcker och skulle bli så glad om jag vinner!

Uppdaterat samma kväll: Jag vann boken - JIPPIE!
Jag börjar få lite svårt att bärga mig inför mamma och pappas besök om en knapp månad. Tanken på alla fina böcker som väntar börjar bli outhärdlig :)

Italienska utflykter - San Leo

Vi var ett ett stort gäng som fyllde 3 bilar som åkte till San Leo från Porto Recanati i Marche där vi var på semester. San Leo består av en by och ett slott med en lång och dramatisk historia. San Franscesco di Assisi var här på 1200-talet, senare även Dante. På 1700-talet satt Cagliostro fången här under fruktansvärda förhållanden under sina sista levnadsår. San Leo användes som fängelse av kyrkan och här fängslades och torterades mängder av "otrogna". Tortyrkällaren med mängder av bevarade tortyrredskap gjorde oss riktigt obehagliga till mods.

Cagliostro är en mytomspungen figur i den italienska historien. En skojare högt uppe i samhällshierarkin som reste över hela Europa och utgav sig för att vara allt ifrån helbrägdagörare till alkemist. Tillsist blev han arresterad av inkvisitionen, möjligen angiven av sin egen hustru, och fängslad för sina villoläror. 

Byn, nedtill till vänster, och slottet, upptill till höger, sett från vägen.

Man parkerar bilen i byn och promenerar upp till slottet.

Byn och omgivningarna sedda från slottet.

Även byn är väldigt mysig och där finns bland annat 2 vackra kyrkor att besöka.

San Leo ligger i landskapet Emilia-Romagna (fram till 2009 tillhörde det Marche)

Vi besökte San Leo i juli 2010

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

Dagens tårta

Mot mörkare tider

Här lyser solen fortfarande varje dag, men temperaturen har sjunkit ganska rejält under de dagar vi har varit borta. Det var under 10 grader på morgonen idag men fram på em har de lovat över 20 grader. För min del skulle det gärna få bli grått med ruggiga höstvindar utanför knutarna. Det ligger nämligen äntligen två riktigt efterlängtade deckare och väntar på att höstrusket ska slå till ordentligt. Den felande länken är ett recensionsex som jag har oerhört höga förväntningar på efter Tegenfalks två inledande delar. Den låg och väntade på mig när vi kom hem från Dublin. The Vault köpte jag på flygplatsen på vägen hem och Ruth Rendell förtjänas att streckläsas en gråregnig höstdag. I övrigt blev det inga bokhandelsbesök i helgen (inga andra affärer heller för den delen). 

Ohjälpligt sist ut

... är jag med att överhuvudtaget kommentera årets nobelpristagare. Livet kom nämligen emellan och vi har varit i Dublin den senaste tiden. Jag har inte läst Tranströmer men känner mig givetvis stolt över att en svensk fått priset.

Den notis vi läste i någon engelskspråkig tidning vars namn jag inte noterade var minst sagt ljum och sa i korthet något i stil med att de tidigare svenska pristagarna inte lämnat några större avtryck i litteraturhistorien och därmed lät väl inte heller Tranströmer som någon favorit hos just dem.

Nu tar både vardag och en massa födelsedagsbestyr över här, men innan prisutdelningen skall jag väl ha hunnit läsa några lite mer positiva reflektioner över årets pristagare!

Veckans snackis

...kommer helt klart vara vem som får Nobelpriset i litteratur. Det tillkännages på torsdag kl 13.

1999 jobbade jag på Goethe-institutet och var på plats i börssalen och hörde Günter Grass utropas som vinnare. Det var ju extra roligt att det blev en tysk författare som vann det året eftersom han sedan gästade institutet och gav en föreläsning i samband med utdelningen av priset.

I år tror jag att det blir en poet, och eftersom jag är så dåligt bevandrad i poesin så tänker jag inte namnge någon önskansvärd eller trolig vinnare. Spännade är det likväl :) En del bloggare har redan spekulerat i vinnare och hos Lyran  finns en tematrio på ämnet.

Här ligger jag och blöder

Gilla förlag ger helt klart ut böckerna med de förnärvarande snyggaste omslagen! Jag gillar att de har en enhetlig stil och man känner igen en bok från dem genom omslaget. Det funderar säkert som dragplåster på kunderna. Den som gillade Jag är tyvärr död och kan inte komma till skolan idag känner sig säkert lockad att läsa även Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld bara av att se omslaget (och tvärtom såklart).

Här ligger jag och blöder vann Augustpriset i barn- och ungdomsliteraturklassen 2010 och har gått (eller går t.o.m måndag) som radioföljetong och kan ytterligare ett tag höras i sin helhet på webben.

Som perspektiv på läsningen (lyssningen) är det intressant att även läsa ungdomsboksförfattaren Johanna Tydells reflektioner i nyaste Vi Läser om hur den mörka verkligheten länge präglat ungdomslitteraturen. Alkoholiserade föräldrar, drogmissbruk, anorexi, graviditet, döende föräldrar är några av dess teman. Johanna Tydell nämner just Här ligger jag och blöder som en bok som bryter den trenden. Visst finns det ett rejält mått av sociala problem även i denna boken, men det som skiljer ut den är dess komiska inslag. Trots att det faktiskt många gånger ser ganska så hopplöst ut för huvudpersonen Maja som lyckas trassla in sig rejält i sina lögner så gör det att jag som läsare inte tappar tron på att det skall lösa sig till sist. Även om jag inte kan ana hur så tror jag hela tiden att det skall finnas en naturlig lösning på Majas "problem". Sedan visar det sig att även de vuxna har dolt saker för varandra och ljugit för att man faktiskt inte alltid orkar berätta sanningen och att hade de varit öppna så hade aldrig hela denna historia behövt hända. Eller, tummen, den som delvis är begynnelsen till historien, med den hade det väl i vilket fall gått som det nu gick i bokens inledning.

Även Mimmimarie har lyssnat på radioföljetongen, men hon var inte så imponerad. Däremot finns gillande omdömen bl.a. hos Bokstödet och Boktoka.

30 blankt - inofficiellt rekord (?)

Det finns en självklar gren som borde ingå i ett VM för bokbloggare, eller boknördar i allmänhet. Idag har jag satt ett personliga rekord som lämnar utrymme att förbättras ytterligare lite

Grenen jag talar om är givetvis Bygga-Billy-Bokhylla på kortast möjliga tid. Perfekt för oss boknördar som ständigt verkar ha behov av påfylling av denna vara och därför helt automatiskt blir något av experter i grenen.

Dagens resultat: 30 minuter blankt från uppackad hylla tills dess den stod på tilltänkt plats. Det finns givetvis utrymme att förbättra tiden om jag nästa gång även lägger fram verktygen och slipper vimsa runt och leta så fort behov uppstår.

Någon mer som känner sig manad och ställer upp som motkandidat till mästartiteln? :)

Det goda inom dig

Det är oerhört fascinerande när en författare lyckas skildra ett tragiskt skeende eller livsöde och man som läsare ändå lägger ifrån sig boken med känslan att det framför allt är en vacker bok. Språket i Det goda inom dig av Linda Olsson är inte bara vackert, det ger ett skyddande hölje mot historiens brutalitet.

Genom tillbakablickar får läsaren ta del av Mariannes historia och hur hela hennes liv egentligen har gått ut på att fly. Att hon både mentalt och fysiskt byggt upp murar mot sitt förflutna, murar som rämnar en efter en och som leder till ny flykt mot nya platser där hon kan börja om och bygga nytt liv och därmed begrava minnena. Igen. Inte lycka, men oåtkomlighet tycks vara hennes mål med tillvaron.

Men mötet med pojken Ika förändrar livet. Han stör inte, tvärtom blir hans närvaro en viktig del av livet. De är två trasiga människor som möts i olika faser av livet om än med olika behov så framför allt finner de ett behov av varandra.

Det blev ganska kort om en bok som berör starkt, men det är en bok som jag inte vill peta så mycket i och som jag är glad att jag inte visste något om innan jag läste den, där varje sida är ny och vad som helst kan hända - eller inte hända.

Fler bloggare som gillar boken är Ylva, Enligt O och Joanna.

Till e-bokens lov (igen)

Det finns fler och fler barnböcker att låna via elib. Just nu finns till exempel alla LasseMaja och alla Gyllene Knorren böckerna till lån. Av barnböcker är det fortfarande mest storsäljarna som finns men vi är inte kräsna utan bara glada över att ha ett större utbud av svenska böcker att välja mellan. Toppen, tycker dottern som just läst nyaste LasseMaja mysteriet Simborgarmysteriet. Fast när hon läser en bok på 20-30 min så känns det klart lite begränsande att bara få låna 2 i veckan som mitt bibliotek erbjuder - så det blir till att blanda lån med köp. Barnböcker läses om och om igen i vårt hus så det kan vara värt att köpa några av dem och utnyttja lånen till mina böcker.

Någon har stulit sakerna i värdeskåpen i badhuset. Är det en komplott som ligger bakom stölderna eller har vi med en ensam gärningsman att göra? Den får betyg 10 av 10 för att den var kul, är det korta omdöme jag får ur henne.

Historien upprepar sig

På skoldagar får jag minsann både tjata på och dra i barnen för att få dem att stiga upp vid 7-tiden. När det är helg står de vid min säng vid samma tid och frågar om de får titta på TV. Idag svarade jag: Nej, gå tillbaka till sängen och läs en stund först varpå dottern svarar: Det har jag redan gjort! 

Hur är det möjligt? Tänk om det gick att få dem så lätt på vardagarna!

För övrigt har jag idag beställt en em på spa med vännerna att lysa upp gråa november med. Känns ganska ok faktiskt :)

Rymmaren

Jag ska väl erkänna att jag började läsa Tomas Bodström mest i brist på annat. Sen dök det plötsligt upp en hel massa böcker som jag ville läsa och jag började känna mig ganska stressad över att läsa klart Rymmaren för att få börja på något av allt det där andra som pockar på uppmärksamheten just nu. Trots de förutsättningarna lyckades boken hålla kvar mitt intresse ända till slutet.

Boken börjar direkt på första sidan med ett mord i likhet med många andra deckare. Sen slutar likheterna för fokus i Rymmaren ligger inte på att lösa brottet. Istället är det en svindlande resa rakt in i rättsväsendets korridorer.

Tomas Bodström har ju en minst sagt unik kompetens med kännedom om både advokatyrket och politik på allra högsta nivå. Här lyfts det fram hur polis, åklagare, advokater, politiker och kriminalvård alla har sin egen agenda och det är långt ifrån säkert att de drar åt samma håll i ett och och samma ärende. Även journalisternas roll finns med på ett hörn. Det var häftigt att läsa en deckare där inte hela fokus ligger på polisens arbete, eller åklagarens som i vissa fall - utan där verkligen allas roll finns med.

Istället för att jobba mot samma mål så jobbar man mot varandra, smutskastar och går bakom ryggen även på nära kollegor. Jag tycker Bodström gör det väldigt skickligt. Bokens karaktärer är väldigt mänskliga och det är lätt att föreställa sig att de faktiskt skulle kunna gå till som det gör i boken även om det är ett ganska skrämmande scenario. Det är riktigt komiskt att en f d justitieminister gör just justitieministerkaraktären till en så patetisk figur som Gerd, som faktiskt inte har en aning om vad hon sysslar med och vilka konsekvenser hennes beslut får utan vars första prioritet är att till varje pris hänga kvar vid sin post (och därmed slippa bli landshövding i Norrbotten).

När boken går mot sin upplösning så är jag inte ett dugg intresserad av vem som begick mordet i bokens inledning. Jag är väldigt imponerad av hur Bodström får ett sådant flyt i berättelsen trots att han faktiskt frångår det som man som som läsa från början förväntar sig skall vara dess kärna.

Kontraster

Igår lyssnade jag klart på den andra Harry Hole-boken, Kackerlackorna, av Jo Nesbø, och slutet i alls sin fruktansvärda brutalitet lämnade mig väldigt ill till mods. Harry Hole hade flera gånger trott sig vara mördaren på spåret bara för att det i sista stund skulle inträffa något som fick utredningen att ändra riktning. Efter ett antal ovanligt grymma och i detalj planerade mord så är ändå lösningen tillslut nära. Harry Hole verkar gilla att spela ensam hjälte (mitt intryck efter två böcker) vilket givetvis leder till extremt farliga situationer i upplösningen. Dessutom är slutet i detta fallet otroligt filmiskt skrivet så jag hade väldigt svårt att värja mig för de brutala synerna som uppstod inne i huvudet när jag lyssnade. När man lyssnar kan man ju inte heller skumma text för att undgå de värsta detaljerna. Hu.


Jag har laddat med fler Nesbø till bilen, men som tur är har jag även lite annat, för jag hade inte klarat av en lika brutal historia ovanpå Kackerlackorna. Så jag har vänt inriktning tvärt och började lyssna på Sirila gentlemän sökes av Karin Brunk Holmqvist istället. Kontrasten kunde inte vara större - och oj vilken trevlig lyssning. Jag har givetvis inte hunnit lyssnat så långt ännu, men det är en ren njutning att lyssna på tanterna Alma och Margits småprat, vardagsbestyr och funderingar. Ser riktigt fram emot mer bilkörning i veckan :)

Vilken bokhöst 3

Sist men inte minst så kommer det ju en himla massa deckare att se fram emot emot i höst. 2 av dem är dessutom redan på väg till mig!

Jag älskade de inledande böckerna i Stefan Tegenfalks trilogi och jag kan knappt bärga mig tills upplösningen Den felande länken ligger i min brevlåda inom kort. De två första böckerna har bjudit på bra deckargåtor men avslutats på ett sätt som öppnar för en spännande fortsättning i boken efter.

Camilla Läckberg - Änglamakerskan : Jag ska erkänna att Läckberg egentligen hör till de deckarförfattarinnor vars evighetsserier inte länge lockar speciellt, men jag tänkte att vi är många i familjen som brukar läsa henne, ställde upp i en tävling på boktipset.se och nu ligger även den i posten på väg till en brevlåda i min (inte omedelbara) närhet.

Personligen har jag även en hel massa Harry Hole deckare av Jon Nesbö att se fram emot eftersom jag bara är på tvåan. Har man redan läst alls får man vänta till nästa år på att Gengångare ska komma på svenska, men den går ju såklart bra att läsa även på norska (Gjenferd) för den som har svårt att tåla sig.

Jag har svårt att släppa några av mina engelska favoriter även om både författarna och deras detektiver börjar bli till åren komna. Därför ser jag mycket fram emot att läsa The Vault - Ruth Rendells senaste Wexford mysterium och hoppas på att den där mys-engelska-deckar-känslan ska infinna sig.

Dessutom fortsätter jag nog läsa några av Maria Langs deckare, men hur det i övrigt går med läsningen av klassiska deckare beror på vad tiden räcker till, men där återstår en del som jag är sugen på.

Jag tycker jag har ovanligt mycket planerad läsning inför hösten. Får se hur det går. Helt säkert är att det kommer dyka upp en hela massa böcker däremellan som pockar på uppmärksamhet och vill bli lästa. Hösten är min klart bästa läs-årstid och det ser så här långt mycket lovande ut - känner mig lite som ett barn på julafton när jag tänker på alla bra böcker som skall läsas framöver :)

Vilken bokhöst 2

Ungdomsböcker - detta skall bli hösten då jag läser böcker för ungdomar och unga vuxna. Ibland har jag perioder då jag läser ungdomsromaner, men nu är det ett tag sedan sist och jag ser fram emot att att återuppta! Fast än så länge ligger de hemma hos mina föräldrar, men just när hösten är som gråast och tristast (och jag fyller år!) så tänkte jag att de ska packas i en resväska och följa med hem till mig och lysa upp min tillvaro.

Jessica Schiefauers - Pojkarna : Denna ser jag väldigt mycket fram emot att läsa. Magi, stark vänskap och kärlek lovar mycket!
Lina Forss - Kär i kärleken : Låter så typiskt tonårig med en riktig berg- och dalbana bland känslorna.
Katerina Janouch - Jonnas bok
Åsa Anderberg Strollo - Hoppas : Om att bara sticka iväg och lämna allt det jobbiga bakom sig. Hög igenkänningsfaktor hos många antar jag, även om de flesta av oss aldrig tog steget så drastiskt som Jonna i boken.

Jag har tävlat en hel del på sista tiden (men bara i tävlingar där vinsten är en bok som jag verkligen vill vinna - jag har ingen lust att stoppa bokhyllan full med böcker som sedan aldrig blir lästa). Jag har också haft stor tur och ungdomsböckerna är resultatet av två tävlingar. De tre första vann jag i ett paket på boktipset.se och Hoppas inne hos enligt O där det inför bokmässan i helgen pågår en kavalkad av tävlingar, författarintervjuer och andra läsinspirerande blogginlägg.

Vilken bokhöst 1

Vilken bokhöst det artar sig till!

I början av sommaren var jag lite desperat efter nyutgivna böcker men hittade verkligen ingenting som jag kände någon riktig lust att läsa. Nu står plötsligt en massa gamla favoriter på rad med nyutgivna böcker som alla skriker i kör Läs mig - nej mig, välj mig först!


Chistine Falkenland - Sfinx : Har jag redan hunnit läsa och älskade som vanligt språket, men har svårt att bestämma mig för vad jag ska tycka om handlingen.
Marie Hermanson - Himmelsdalen : Detta är den bok jag mest längtat efter! Hermanson har låtit vänta på sig och jag har abstinens efter att läsa henne igen, där brukar man inte bli besviken och recensionerna har varit mycket lovande. Dessvärre ser det ut som jag får vänta på att få den transporterad i november då den inte finns som e-bok. Desto roligare att jag vunnit ett presentkort på adlibris på Fru E's blogg som kommer bidraga till detta bokinköp :)
Linda Olsson - Det goda inom dig : Ligger just påbörjad på min läsplatta. Har stora förhoppningar efter hennes två tidigare.
Anna-Karin Palm - Snöängel : Ytterligare en en svensk kvinna som producerat flera fantastiska historier och vars nya lovar mycket. Ligger snart och väntar att bli läst på min läsplatta!
Helena von Zweigbergk - Anna och Mats bor inte här längre : Ur vulkanens mun kröp fick verkligen obehaget att krypa under skinnet och det ska bli väldigt intressant att följa den familjen och se vad som hänt. Det är svårt att föreställa sig att deras situation skulle ha förvärrats efter vad de gick igenom på den där semesterresan till Sicilien för några år sedan.

Jag säger bara svenska kvinnliga författare - om jag för resten av mitt liv bara skulle få läsa böcker från en typ av författare så blir det utan tvekan svenska kvinnliga författare!

Tidig lördag

Här har vi ingen sovmorgon trots att det är helg. Det är konstigt att barnen måste väckas klockan 7 på vardagar men att de stiger upp innan 7 på helgen... Ibland somnar jag om, men idag låg jag och läste i en timma innan jag steg upp och hängde tvätt. Nu har vi ätit frukost och jag har suttit framför datorn en stund. Nu undrar jag bara om det är ok att gå ut och klippa gräset. Det är nämligen knäpp tyst här ute och det kan ju hända att några av grannarna faktiskt fått en välförtjänt sovmorgon och helst inte vill bli störda. Jag tror jag kompromissar genom att ta en kopp kaffe innan jag går ut i trädgården.

Trevlig helg!

Bluffen

När jag läste Fru E's blogginlägg med den talande titeln När uppläsaren stjälper en roman med potential häromdagen så kom jag osökt att tänka på att det som tur är även kan vara tvärt om. Jag hade inte riktigt bestämt mig för om jag skulle blogga om Bluffen, men när jag läste Fru E så kände jag instinktivt att jag ville lyfta fram en bok där inläsningen ger en dimension till boken och som faktiskt höjer dess underhållningsväde.

Tidigt i somras fick jag ett recensionsexemplar av Unni Drougges  roman Bluffen som ljudbok av förlaget Massolit (tack!). Sommaren är egentligen en period då jag inte lyssnar lika mycket på böcker som under resten av året, men storyn i boken är perfekt för ljudboksformatet och jag har lyckades sno åt mig lite studer här och där att lyssna på den medan barnen har sysslat med annat.

Det är en dråplig och otroligt skruvad historia som jag tror jag hade haft mycket svårt för att läsa i tryckt format. Jag uppfattar boken som en komisk bok och det tycker jag oftast känns ganska krystat att läsa. Men Katarina Ewerlöf gör ett fantastiskt jobb (som vanligt) som inläsare och lyckas verkligen levandegöra berättelsen som ofta leder till skratt hos mig som lyssnare. Jag kan inte låta bli att undra hur bokens huvudpersoner som är tagna ur verkligheten reagerade när boken kom ut. Många porträtteras på ett sätt som säkert späder på gemene mans intryck, men som jag ändå tycker är ganska elaka karikatyrer av deras personer. Men underhållande är det verkligen!

Dessutom är denna boken högaktuell just nu. Dels tar händelseförloppet avstamp på bokmässan i Göteborg, dels är den nominerad till Årets ljudbok - och vinnaren annonseras just på bokmässan i Göteborg nästa helg! Jag bugar och önskar ett stort lycka till!

Italienska utflykter - Ferrara

En hösthelg för 2 år sedan åkte vi till Ferrara. En vacker stad inte allt för långt hemifrån. Där njöt vi av god mat, soligt väder och glada barn. Otroligt! Kunde faktiskt inte ha varit bättre.

Ferrara från ovan, taget i motljus från ett torn i slottet. Här syns lite av stadens struktur och pampighet. Ferrara finns på Unescos världsarvslista pga av att det är en så välbevarad renässansstad. Men innanför stadsmurarna kan man även hitta mysiga krokiga gränder från medeltiden.

Detalj av slottet, Castello Estense. Ett måste att besöka.
Sonen tjatade om att få gå tillbaka dit hela tiden.

Utsikten från vårt hotellrum.

Vårt rum vette rakt ut mot katedralen och piazzan som sjöd av liv. Utsikten var värd varenda krona, men i övrigt var hotellet inget speciellt.

Kanske var det sådana här pauser som fick barnen att uppskatta helgens utflykt så mycket!?

Det här området är väldigt präglat av sin egen matkultur och lokala specialiteter serveras på varenda restaurang. I Ferrara åt vi mycket bra!

Vid lunch råkade vi på en jättetrevlig restaurang på en överglasad innergård. Hade det inte funnits så mycket mer att upptäcka i Ferrara hade vi kunnat bli kvar där mycket länge :)

Jag åt en fantastisk skaldjurspasta. När jag frågade kyparen vad det var för skaldjur kunde han bara förklara att den var ful och så gick han och hämtade en i köket. Jag har inte sett något liknande. Otroligt ful men otroligt god!

En och annan glass är inga problem att få ner mellan måltiderna!

Mellan måltiderna provade vi även på Ferraras typiska bröd, Coppia Ferrarese. I sin enkelhet är det mycket smakrikt. Något annat som vi provade var Panpepato som är en mörk kaka fylld med torkad frukt och överdragen med mörk choklad. Smaskigt.

Även på kvällen hade vi tur och hittade en bra restaurang. Sonen hade proppat i sig så mycket bröd att han var mätt, och själv förolämpade jag kyparen genom att fråga om Salama da sugo (beskrivning på italienska) verkligen kan vara gott!(?) Mitt sällskap skämdes för mig men jag vågade prova och fick den serverad med potatismos. Gott var det men det motsvarar ingenting som man som svenska förknippar med "typiskt italienskt".

Samma helg besökte vi även Comacchio, en mycket speciell och vacker by i närheten av Ferrara.

Ferrara ligger i landskapet Emilia-Romagna

Vi besökte Ferrara i oktober 2009

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

På tal om att läsa miljövänligt...

...som Mimmimarie skrev om tidigare i veckan så upptäckte jag att min senast införskaffade bok har texten "Questo libero è stato stampato su carta certificata FSC nel pieno rispetto di una gestione forestale sostenibile" (översatt i korthet: Boken är tryckt på miljövänligt FSC cerifierat papper).

Nu måste jag ju erkänna att det inte var miljöcertifieringen som var anledningen till att jag skaffade boken. Det är ju sällan ett av de viktigaste kriterierna när man skaffar en bok. I mitt fall var det så att jag har varit min bokklubb så trogen att jag fick välja en gratis bok. Eftersom högen av olästa italienska böcker börjar bli väl stor så tänkte jag att en kokbok skulle passa bra. Jag valde utifrån att det skulle vara traditionella italienska rätter som lagas relativt enkelt och då blev det Mamma Mia : Ricette Italiane e storie di cucina. Dessutom tycker jag att den är den är riktigt snygg, vilket när det gäller kokböcker faktiskt är ett inte helt oviktigt kriterium. Miljövänligheten får väl ses som ett plus - även om det inte var något jag tänkte på i affären.

Rensar och målar

Med tanke på förra veckans inlägg, så kan jag meddela att det ena ledde till det andra och idag har jag köpt målarfärg och i väntan på nya garderober som kommer i början på nästa vecka ska här nu målas... Just nu är det kaos, men snart blir det förhoppningsvis riktigt fint.

Allt detta som jag gör nu var ganska nödvändigt. När vi drog bort listerna så var de genomruttna efter 2 översvämningar och de gamla (för små) garderoberna höll på att ramla ihop under tyngden av allt som förvarades ovanpå dem (förutom att även de sugit upp fukt). Översvämningar är förhoppningsvis historia nu eftersom vi försökt åtgärda de platser där vatten kommit in i huset genom sätta upp hinder.

Jag fick en riktig inspirationskick av boken jag läste, Rensa i röran med Feng Shui. Författaren blandar lite flum (jag har svårt att tro att jag ska hitta dolda skatter i husets välståndshörn och även hur tarmsköljning kommer in i sammanhanget har jag lite svårt att följa) med en massa handfasta tips och exempel och lyckas verkligen inspirera till att börja rensa och hon förmedlar väldigt väl den sköna känslan av tillfredsställelse det ger att gå igenom och kasta av sitt överflöd.

En eftermiddag i förra veckan la jag ifrån mig boken och reste mig för att tanken på några solstolar som legat i garaget sedan vi flyttade in för 7 år sedan tog över och jag lastade in dem i bilen tillsammans med några andra prylar för att köra direkt till återvinningsstationen. Samtidigt gick jag igenom innehållet i en garderob där bla en del av barnens babysängkläder blivit liggande. Det blev 4-5 påsar till klädesinsamlingen av den garderoben. Efter det har själva utrensningen hejdats lite av iordningsställadet av nedervåningen, men så snart nya garderoberna är på plats så är jag på g igen. Författaren nämner just tidpunkten efter semestern som en lämplig för att sätta igång med utrensningsprojekt. Och har man som vi levt hela sommaren i resväska så förundras man lite över varför man skulle behöva omge sig med så mycket mer prylar under resten av året.

För alla bokälskare som samlar och sparar sina böcker så kan hon nog dock anses som ganska provocerande när hon konstaterar "Böcker känns ofta som trogna vänner... Men problemet med att ha kvar för många gamla böcker är att de inte ger något utrymme för nya idéer att komma in i ditt liv".

Sfinx

Det är ett tag sedan jag skrev om någon bok som jag läst och jag måste erkänna att jag känner mig lite ringrostig på den punkten.

Imorgon börjar skolorna här och livet återgår (äntligen) till någon som mer liknar rutin och vardag. Kanske (=förhoppningsvis) återgår därmed även bloggen till en mer "normal" tillvaro. Mitt eget pluggande är denna termin begränsat till en kurs i muntlig italienska och innebär bla läsning av en av Carofiglios böcker. Carofiglio är en favorit, men just denna, Testimoni inconsapevole, har jag tidigare bara läst på svenska (På sannolika skäl). I övrigt tänker jag mer aktivt söka översättningsuppdrag.

Men nu skulle det handla om Sfinx av Christine Falkenland. Hennes böcker är alltid värda att se fram emot. Vinterträdgården älskade jag för dess (som vanligt när det gäller Falkenland) vackra språk, men så här i efterhand känner jag att jag var lite besviken på handlingen i den. Det vackra språket präglar även Sfinx trots den destruktiva tonen i breven som utgör bokens handling.

Huvudpersonen definierar sig själv först och främst som Felix första hustru och i boken vänder hon sig i en serie brev till hans nuvarande hustru. Hon har blivit besatt av Felix nya familj och ju intensivare hon lever sig in i deras liv, desto snabbare förfaller hennes eget omkring henne.

Som läsare känner jag mig som åskådare av en psykopats tankar. Destruktiva glimtar från ett havererat äktenskap blandas med en hatkärlek till den nuvarande hustrun Claire. Ömsom vill hon efterlikna och byta plats med Claire, ömsom bubblar avundsjukan upp och hon vill hämnas dem för deras på ytan så perfekta liv som hon anser byggt på en bluff. Utanförskapet och oförmågan att leva i nuet får henne att klamra sig fast vid ett förflutet som var allt annat än idylliskt. Men hon vet vad hon hade, om framtiden vet hon inget och det är kanske därför dragningen tillbaka är så stark(?)

När boken är slut känner jag mig ganska frågande, boken väcker fler frågor än den ger svar. Vad som egentligen hände i Felix första äktenskap är otydligt. Att breven aldrig postas är däremot klart. Det läsaren vet om Felix och hans nya familj är helt skildrat genom ex hustruns brev och det finns inget som antyder att de känner till att hon iakttar dem. Pga sitt innehåll så hade brevet gett reaktioner i familjens liv om de nått fram. Samtidigt är det en oerhörd lockelse att ta del av brevskriverskans ondskefulla brev och att se in i det mörka psyke som skapat dem. Det är inte utan att man fruktar för vad hon är kapabel att genomföra... Slutet är öppet på ett sätt som gör att jag vill veta mer - men jag tror inte jag kan förvänta mig en uppföljare till detta psykologiska drama.

Höstprojekt

Vi är hemma efter en ganska tuff resa i söndags. Det började med köer redan in mot Hamburg vilket fick oss att hela tiden känna att vi "låg efter" det tänkta schemat. Varannan timme tog vi kisspaus och bytte förare. På em tog vi en halvtimmas matpaus och vid elva på kvällen var vi äntligen hemma. Mycket trötta. Men nu är vi på g igen.

På hösten är det som vanligt mycket som händer hos oss. Nästa vecka börjar skolan, sedan alla andra aktiviteter. Därefter följer ganska snart barnens födelsedagar och ett par veckor efter det en rad trevliga besök som vi hoppats på sååå länge och som nu äntligen kommer bli av.

Med stor optimism har jag börjat ta mig an uppackning och organisering här hemma. Tänker redan lite på hur vi ska inhysa alla besökare. Kan man göra det bättre än genom att läsa? Som många gånger förr är det Klok som en bok som inspirerat mig och när lokala bokhandeln i somras hade 30% på alla böcker passade jag på att köpa Karen Kingstons numera klassiska Rensa i röran med feng shui där jag hoppas hitta den inspiration jag behöver. Samt i nya Ikea katalogen förstås :)

Osköna söndag

I våras gjorde jag en del inlägg om det sköna söndagslivet i Italien då vi ofta äter vår söndagslunch på restaurang och tar det allmänt lugnt. Idag är väl snarare årets oskönaste söndag. Detta inlägg är tidsinställt för vi sitter i bilen och skall avverka drygt 120 mil genom Tyskland, snudda vid Österike, ta oss över alperna i Schweiz och någon gång fram emot natten förhoppningsvis köra den lilla biten i Italien innan vi är hemma. Om allt går vägen vill säga. Köer och griniga ungar kan mycket väl göra att planerna får ändras under dagen. Men det alternativet orkar jag inte riktigt tänka på just nu.

Prislagstiftning

Med kort varsel så upptäckte jag att den italienska prislagstiftningen gällande böcker ändras imorgon. Det skall inte längre vara tillåtet att sälja böcker med större rabatt än 15% av det pris som står tryckt på boken vilket givetvis kommer slå hårt mot internethandeln (vilket säkerligen är lagens syfte). I all hast skickade jag iväg en beställning på några böcker av Italo Calvino. De ingår i en vackert illustrerad bokserie för barn som jag suktat efter länge men inte riktigt kunnat motivera mig att köpa. Nu när beställningen redan är iväg börjar jag nästan ångra att jag inte tog ännu fler...

Inte längre lika aktuellt

Det gick väl sådär med mitt prat om att skriva mer om bloggträffen i lördags. Dagarna har passerat och det känns inte lika aktuellt. A-lo har skrivit en bra sammanfattning på sin blogg (kan ej länka direkt till inlägget dock), det har även Ylva och Mimmimarie.

Lite komiskt - men om någon undrar hur jag ser ut egentligen så har det konstaterats att jag verkligen ser ut som min profilbild! Så nu vet ni det.

Mycket fika blir det

Sommaren går mot sitt slut även för oss och denna vecka handlar mycket om att summera sommaren, packa ihop och se över vad som skall med hem och vad som får stanna kvar i Svergie. Barnen har lite sommarläxor kvar att göra och vi har vänner vi gärna vill hinna träffa mer.

Lördagens bokbloggsträff var toppentrevlig. Tyvärr har jag fortfarande inte hunnit reflektera, men det kommer kanske lite mer tankar om den. Helgen har nämligen även inneburit packande av en massa traderaauktioner som jag haft avslut på och som ska ut i början av veckan men främst en fantastisk 7,5 timmars brunch med tjejgänget från gymnasiet. Otroligt vad lite man förändrats över alla dessa år som passerat!

Fikakavalkaden fortsätter idag när vi styr kosan österut och ska träffar kusinen och sysslingarna för en heleftermiddag i fika och lekens tecken. Först måste jag dock förbi biblan och hämta ut sommarens sista reservationer.

Dagen D

Efter att ha avverkat ett antal turistattraktioner (närmare bestämt Sjöfartsmuseet, Maritiman, Liseberg, Paddan och Universeum) i en av landets största städer under 2 hektiska toppendagar  så har jag landat i Småland igen och laddar inför eftermiddagens Bokbloggsträff i Växjö. Om jag har räknat rätt är det Fru E, Ylva, Mimmimarie, A-lo och så jag som kommer träffas och fika, bokprata och ev byta lite böcker. Det ska bli så otroligt kul! 

Den som vill hänga på i sista minuten är givetvis välkommen!

Inspiration

Äntligen kommer det ut en bok som jag vill läsa!!! Det har varit segt med inspirationen ett litet tag nu. När jag läser recensionen i Vi så inser jag att det är just Himmelsdalen av Marie Hermanson som jag vill inleda hösten med!

Frågan är om jag hinner få den innan vi lämnar Sverige om jag beställer den nu eller om jag ska våga ha is i magen och hoppas den kommer finnas att låna som e-bok (jag har skickat inköpsförslag för första gången någonsin).

Glöm inte bloggträffen!

Vi är några bokbloggare som träffas i Växjö på lördag och om fler har lust att hänga på så går det alldeles utmärkt. Hör isf av dig till mig eller Fru E. Komsi komsi. 

Inte flera mord

Det underbara omslaget till Maria Langs Inte flera mord lovar mycket och håller ganska bra tycker jag. Jag inser ganska snart att jag faktiskt har läst boken tidigare, men det hindrar mig inte alls från att fortsätta läsa.

Trots alla mord så är charmerande ett ord jag tänker på när jag läser om morden i Skoga. Det är väldigt tidstypiskt och långt ifrån dagens komplicerade och brutala deckarintriger. I brist på inspiration att läsa nyutkommet så fortsätter jag gärna läsa om flera mord i högen med Maria Lang deckare.

Machokillar vid grytorna

Är det inte lite kul med machokillarna som gått från skådespelarbana till att laga mat och skriva kokböcker? Morberg behåller väl machostilen även i sin matlagning och jakt temat kanske inte tilltalar mig personligen i Morberg jagar och lagar. Det gör däremot receåtet på Gulaschsoppa med vildsvin som kanske är ett av ganska få recept i kokboken som jag rimligen någonsin kommer tillaga: varken mufflon, antilop eller ens älg är vanligt förekommande på middagsbordet.

I Italiensk fastfood saknar jag berättelserna och mellansnacket från  Mina fastrars mat som var en riktig läsupplevelse. Däremot faller jag pladask för maten och kan nog tänka mig att laga rätterna i boken från pärm till pärm. Att de dessutom är snabblagade och präglas av den enkelheten som kännetecknar italiensk matlagning när den är som bäst gör det bara så mycket bättre. Jag börjar längta hem till Italien när jag läst en stund :)

Italienska utflykter - Capri

Ankomsten till Capri. 

Inspirerad av Hermias förestående Capriresa så låter jag denna gång min italienska utflykt gå till just det resmålet.

Vi besökte Capri i maj månad och det var otroligt mycket turister - jag har svårt att föreställa mig hur det är i juli/augusti. Tyvärr förtar det ju lite av nöjet. Men Capri är otroligt vackert. Först tog vi linbana upp till staden Capri där vi promenerade runt och sedan åt lunch.

  Därefter tog vi till barnens förtjusning taxi (mycket speciella taxibilar utan tak, men ändå ingen vanlig cab) upp till öns andra stad Anacapri. Här var det lite lugnare och Anacapri var definitivt höjdpunkten på vår dag på Capri.I Anacapri ligger en av öns stora attraktioner - Villa San Michele, byggd och präglad av svensken Axel Munte i slutet av 1800-talet. Det är så fantastiskt vackert. Villan och dess underbara trädgårdar bildar en harmonisk helhet som man inte kan annat än att bara njuta av. Sedan är det givetvis väldigt intressant att finna en svensk kulturskatt mitt i ett italienskt paradis.

Barnboktips: Babianen i Muntes trädgård av Maarja Talgre, med otroligt vackra illustrationer av Ilon Wikland

Capri ligger i landskapet Campania

Vi besökte Capri i maj 2008

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter

Bloggträff i Växjö

Jag och Fru E har tänkt att det skulle vara roligt att ordna en bloggträff i Småland. Därför planerar vi att träffas i Växjö för lite mysigt bokprat och bokbyte för dem som har lust.

När? Lördagen den 27 augusti
Tid? Kl. 14
Plats? Bröd & Sovel, Växjö

Anmäl till mig eller Fru E om du vill komma. Så klart är alla bokbloggare välkomna, även om du inte är smålänning!

Fler fynd

På biblan har jag ju såklart "fyndat" en massa bra lån senaste tiden. På de ca 10 dagar vi varit i Sv har vi hittills hunnit gå på biblan 4 gånger. Förutom alla lån hittade jag två Maria Gripe böcker på byteshyllan. Tordyvlen har jag och dottern visserligen redan läst (lån till läsplattan), men hon gillar att läsa om böcker och dessutom blir den helt säkert aktuell med sonen om några år. Agnes Cecilia kommer jag ihåg som en av de bästa böckerna jag läste och hoppas givetvis att dottern snart skall bli intresserad av den även om hon just nu föreställer sig att den är alldeles för läskig.

I hyllan för utgallrade böcker (5:-) landade min blick på Anja Snellmans bok Kortvingar som är en roman skriven utifrån ett verkligt försvinnande i Finland på 60-talet. Jag hade en en period för ca tio år sedan då jag läste mycket finskt och jag avverkade tre av Anja Snellmans tidigare romaner i snabb takt då jag tyckte mycket om dem. Sedan glömde jag mer eller mindre bort henne och därför var det ett glatt återseende att hitta denna boken i hyllan.

Ru

Jag skulle vilja säga att det är en otroligt vacker liten bok som Kim Thúy har skrivit om livet i Vietnam på 70-talet och livet som flykting i Kanada. För det är vackert skrivet, men historien hon berättar är å andra sidan allt annat än vacker. Genom fragmentariska men väl sammanhängande minnesbilder bygger hon upp en bild av sitt liv och sitt sökande efter en identitet efter att ha flytt från Vietnam till Kanada som 10-åring.

Det som berör mest är livet i Vietnam överhuvudtaget men mest de unga vietnamesiska flickornas situation och hur sexindustrin har blivit ett sådant naturligt inslag att det inte uppfattas som något konstigt eller fel. Men även det kärleksfulla mottagandet av kanadensarna som i sin välvilja ändå är helt blinda för flyktingarnas bakgrund, vanor och traditioner och som leder till många situationer som i efterhand ter sig komiska men som säkert inte var det i det ögonblick som de inträffade. Det finns en stark kärleksförklaring till Johanne, en kanadensisk tjej som tog emot den vilsna och blyga vietnamesiskan och som träffar mig rakt in i hjärtat och visar att det kan vara små små grejer och inte alls det storslagna som har verklig betydelse.

Fynd i bokhyllan

När jag gått igenom och läst klassiska deckare så har det saknats svenska deckare bland författarna och den jag blivit mest nyfiken på är Maria Lang. Jag hade tänkt göra en räd på biblioteket och se vad som finns där men lösningen visade sig finnas på närmre håll.

Jag började min sverigevistelse med att röja en bokhylla för att få mer plats för mina grejer - och där, i den bakersta raden hittar jag en liten samling med Maria Lang deckare att hugga in i. Med tanke på att böckerna är märkta med min mosters namn kanske det finns en annan intressent att läsa dem ;) (?)

Vill ha mer : om barn tid och konsumtion

Denna boken har jag läst efter tips hos Klok som en bok tidigare i sommar. Den handlar om konsumtionshysterin, marknadsföring mot barn och hur de påverkar familjer i dagens Sverige. Som tänkande människa och förälder så kanske det inte finns så mycket ny information i boken, men det är faktiskt kul att läsa och få bekräftat vad man själv många gånger tänkt och funderat över. Författaren Katarina Bjärvall blandar intervjuer, studier av barnfamiljer med forskningsresultat och uppnår en lättläst och intressant bok som får åtminstone mig att tänka till om de livsstilsval vi gör och har möjlighet att göra.

De allra flesta av oss vanliga får sig en känga. I början av boken är det lätt att raljera över de blivande och nyblivna mammorna som ska ha de allra finaste grejerna till sina telningar, men sedan får även vi som handlat mycket på 2nd hand en funderare. Författaren menar nämligen att den som köper märkeskläder på 2nd hand bidrar i samma grad som de som köper allt nytt till konsumtionshysterin genom att bekräfta märkenas status. Mot slutet av boken presenterar hon några familjer som hon verkar se som med ideala än alla "vi andra", det är först en familj som valt att leva utan Tv (tv är den största spridaren av reklam, en stötepelare i konsumtionshysterin) och sedan en familj som tagit steget fullt ut och lever i närmsta självförsörjande. Visst problematiserar hon även dessa livsstilsval - speciellt självhushållningen, men idealistiskt ligger de betydligt högre i kurs än de familjer där föräldrar jobbar för att konsumera mera och där tiden tillsammans minskar i takt med att konsumtionstakten ökar.

Hennes sambandsresonemang där även jämställdhet, könsroller, klasstillhörighet etc får plats är överlag intressanta och tankeväckande utan att jag för den delen håller med om allt som hon säger.

Bokblogga

Under juli har bokdelen av bloggen varit mer eller mindre avsomnad. Ska försöka att väcka liv i den igen nu! Denna månaden är jag i Sverige och har ett underbart bibliotek att botanisera i och hoppas hitta många goda böcker som jag inte har samma möjlighet att få tag i under resten av året.Förhoppningsvis skall jag även hinna någon annan bokbloggsrelaterad aktivitet innan månaden är över!

Italienska utflykter - Greve in Chianti

Jag är ute och reser några dagar och under tiden kommer några italienska utflykts inlägg från några av de platser som jag har besökt denna sommaren.

I slutet av 90-talet semestrade vi i Toskana och vi återkom flera gånger till Greve in Chianti som är centralort i Chiantidistriktet då vi bodde på en agriturismo i närheten. Jag föll för detta torg och när jag nu hade möjlighet på resa från Umbrien i söder till Lucca i norra Toskana så föreslog jag att vi skulle stanna till och äta lunch här av nostalgiska skäl. Jag trodde nog jag skulle bli besviken eftersom jag egentligen vet att torget är bara en öde plattform där bilar ständigt passerar i jakt på parkering. Men, nej, torget ser precis ut som för drygt tio år sedan och jag gillar det fortfarande.

I pelargångarna som löper runt hela torget gömmer sig en mängd affärer och restauranger. 

Inte är det väl en direkt kopia på Chianti tuppen men nog är det meningen att associationerna ska gå åt det hållet.

Greve in Chianti ligger i landskapet Toskana

Vi besökte Greve in Chianti i juli 2011

Alla mina italienska utflyktstips finns samlade på sidan Italienska utflykter