Ängelns lek

Om det inte var så att Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafóns ingick i min utmaning om att läsa ett gäng hyllvärmare, så tror jag inte jag hade brytt mig om att skriva någonting alls om den. Det känns inte så angeläget att skriva om en bok som jag inte tycker om, men här kommer en liten reflektion över mina intryck.

Boken börjar så bra och lovande. Den utspelar sig i Barcelona på 1920-talet bland förläggare, bokhandlar, författare, hemliga bibliotek etc - som upplagt för en bra läsupplevelse alltså. Men allt är inte som det först verkar och en bra bit in i boken anar man att något övernaturligt är i görningen. Här börjar jag dra öronen åt mig. Visst,  jag köper fantasy där handlingen utspelas i en värld om står utanför vår begreppsuppfattning, men får allergiska utslag när övernaturlighet blandas in i "verkligheten". Så är det bara. Och här kanske jag skulle ha slutat läsa - men det gjorde jag alltså inte. När sedan slutet av boken drar ihop sig till en spännande upplösning i värsta thrillerformat så känns det inte som det är samma bok som jag började läsa en vecka tidigare. När boken var utläst kände jag bara glädje över att vara klar och få gå vidare med en ny bok!

Sköna söndag...

... fast kanske inte för alla...

Igår städade vi äntligen av balkongen efter vintern och i morse var jag och dottern och handlade en minisoffa på IKEA. För trots att vi har en 15 m lång balkong så får där inte plats något som inte är i miniformat... Så nu har jag inrett (eller utrett eftersom det handlar om en utomhusmiljö??) en liten hörna att hänga i utanför köket.

Ett barn stannade dock mest inomhus idag pga allergin som fullkomligt exploderat tillsammans med alla de blommande träd och buskar som slagit ut i värmeböljan. Det andra barnet fick stanna inne när vi plötsligt upptäckte att han hade 39 graders feber. Efter flera tecken på att det inte stod rätt till så reagerade jag tillslut och gick och hämtade febertermometern när han sa att han frös trots att det var 25 grader i skuggan, ....

Själv har jag dock både fått en skön lässtund OCH njutit en aperitivo innan maten på balkongen!

Att läsa högt har sina sidor

Vid högläsning märker man verkligen hur välskriven eller väl översatt en bok är. Jag har just avslutat Skämmartecknet som är översatt från danska och dessutom bitvis ganska bedrövligt. Vid flera tillfällen har ett ord fallit bort och vid andra tillfällen blir den svenska ordföljden fel så att man snubblar fram när man försöker läsa högt.

För dottern har jag tidagare läst den första delen i Lene Kaaberbøls fantasyserie om skämmarflickan Dina. Att vara skämmare innebär att den man ser i ögonen under ganska plågsamma former tvingas återuppleva det man känner skam över. Att vara skämmerska innebär att leva ett ganska ensamt liv eftersom ingen orkar med att se en i ögonen och därmed undviker många skämmerskans sällskap helt och hållet. Men när det uppstår en tvist så tillkallas ofta en skämmerska för att se den misstänkta i ögonen och avgöra om han eller hon talar sanning eller ljuger.

Första boken Skämmerskans dotter är verkligen en rafflande historia med riddare, borgar och eldsprutande drakar som inte låter läsaren slappna av ett ögonblick och dottern tyckte bitvis att den var ganska otäck (vilket inte alls hindrade henne från att vilja fortsätta med nästa del!). I Skämmartecknet spelar även Dians äldre bror Davin en betydande roll och de delar på berättarjaget i berättelsen. Det faktum att berättarjaget skiftar kollrar ibland bort mig (trots att skiftet alltid sker i samband med nytt kapitel), men dottern har stenhård koll på vem som för berättelsen vid varje tillfälle. Jag gillar denna berättelsen mer än den första. Trots att även denna innehåller mycket dramatik så är den lite mer lågmäld, och man behöver inte hålla andan av förskräckelse lika ofta. Fantasyinslagen är färre och den påminner mer om en historisk roman utspelad i ett sagorike där kampen mellan de onda och de goda står i förgrunden.

Nu ska vi i alla fall fortsätta med tredje boken om Dina, Ormens gåva och jag hoppas den bjuder på en lika spännande historia som de två första böckerna. Jag tror jag ska läsa den med penna och papper i hand för att anteckna de ställen där jag tycker högläsningen hakar upp sig - men jag hoppas givetvis att pappret skall förbli tomt när boken är utläst.  

Ture Sventon, privatdetektiv som jag läser för sonen är å andra sidan en ren fröjd att läsa högt!

De fattiga i Łódź

De fattiga i Łódź ingår i min egen utmaning att läsa igenom ett antal hyllvärmare under våren. Det är en bok jag velat läsa sedan den kom ut 2009. Sen vann den augustpriset. Sen kom den den ut i pocket, och då köpte jag den äntligen. Sen blev den ändå bara stående i hyllan. Kanske för att både ämnet och bokens omfattning kändes krävande, eller bara för att inspirationen plötsligt inte fanns kvar längre?

När den så dök upp som ljudbok på bokrean förstod jag att det var min chans att läsa boken om jag ville göra det snart. Det visade sig dessutom vara en mycket bra bok att lyssna på. Det ÄR en tung bok att läsa, men att sätta på den i bilen känns ändå lättare än att lyfta upp en bok. Det går inte heller att skumläsa en ljudbok och finns ställen i boken som jag skulle ha svårt att läsa i text och som jag inte kan värja mig emot när jag lyssnar. Några gånger när jag velat kolla upp något och kanske inte förstått vid en första lyssning så har det varit bra att ha även boken hemma och gå tillbaka till.

För mig som är lagom intresserad av andra världskriget så tar boken upp en ny dimension som jag inte kan minnas mig ha läst om tidigare. Fokus har flyttats från nazisternas behandling av judar till förhållandet judarna emellan inne i ghettot (förvisso påtvingar av nazisterna). I mitten av berättelsen står ghettots judeäldste, Rumkowski och som läsare är det svårt att avgöra om han är en hjälte som hjälper judarna till en drägligare tillvaro i ghettot (t ex genom att driva upp produktiviteten för att in i det längsta undvika deportation av judarna) eller om han bara är en simpel mördare som går i nazisternas ledband. Det är omöjligt att känna någon sympati för den känslokalla Rumkowski samtidigt som jag frågar mig vad han hade kunnat göra annorlunda. Till syvene och sist var det ändå tyskarna som tog besluten och om hans uppgift var att reducera judarnas lidande så gjorde han kanske så gott han kunde? Att ta moraliska beslut och skona barn och sjuka från att deporteras hade kanske lett till ett utplånande av hela ghettot på ett tidigt stadium. Det kan diskuteras i evighet och det är säkert ett av författarens syfte att väcka dessa frågeställningar.

Förutom Rumkowski så får man följa flera andra av ghettots medborgare. Trots deras kamp för att överleva så slutar dessa tragiska människoöden alltför ofta med den oundvikliga döden, med deportation eller i bästa fall med att de bara ”försvinner” – för endast vid ett försvinnande finns en strimma hopp att de klarat sig undan. En intressant aspekt är att Steve Sem-Sandberg visar att ghettot inte bestod av en enhetlig grupp judar som gemensamt kämpar för judarnas sak. Istället är ghettot ett litet samhälle i sig, där människor drar åt olika håll, där korruption och maktfullkomlighet är en del. Där de som har möjlighet skor sig på dem som inte har möjlighet. Där alla som kan plockar åt sig en extra potatis så att det sedan inte blir över till ransoner till dem som inte haft den möjligheten. Fast den stora boven är ändå hela tiden nazisterna som ruvar i bakgrunden. Tillsynes nyckfulla beslut kan ändra förhållandena i ghettot från den ena dagen till nästa.

Boken bygger till stor del på dokumentation som finns kvar från ghettot i Łódź och jag tycker att författaren lyckas levandegöra historien utan att bara stapla fakta på fakta. Boken innehåller ett viktigt efterord där det förklaras vad som är fakta och vad som är fiction och vad man faktiskt inte vet med säkerhet.

Italienska utflykter - Venedig

Så här glad kan man vara över att vara i Venedig ha sett utsikten från klocktornet och sedan springa runt på Piazza San Marco (nej förresten - detta är på gården inne på Palazzo Ducale)

Inte suckarnas bro (som är under renovering och helt omgärdad med reklambaner och därmed inte värd att fotograferas) men "suck" vad vackert...

Om man inte vill lägga sina pengar på att åka gondol kan man ta en traghetto över kanalen på flera ställen för en billig peng (50 cent).
 

Bästa glassen finns enligt säkra(?) källor hos Nico på Zattere promenaden. Smakar väldigt gott när solen värmer och benen börjar bli trötta av allt promenerande. Specialiteten heter Gianduiotto och består av Giandiua (en slags nougat tror jag man beskriver det bäst) varvat med vispad grädde. Det verkade alldeles för mäktigt så jag försökte, utan resultat dock, övertyga någon annan om att ta det :)

Själv tog jag en Caffe Affogato och njöt högaktningsfullt!

Vi hade hört så många rykten och avskräckande exempel om att äta i Venedig så vi hade en strategi för att undvika de värsta fällorna. Bl a hade vi kollat upp lite olika restauranger i förväg. Resultatet blev att vi åt mycket, vi åt gott men inte exceptionellt gott och vi åt kanske framförallt dyrt. Nu valde vi att äta på restaurang hela tiden för vi ville smaka en massa olika mat (så mycket man nu hinner på 2 dagar...), så givetvis kan man komma undan betydligt billigare genom att inte alltid äta fulla måltider.

Misstänkt lik denna bild tagen för 18 år sedan.

Vi bodde utmärkt och till rimligt pris via booking.com på A Venice Emeralds BoB mitt i centrum. Helt perfekt för en 2-dagars vistelse. Skulle jag stanna längre tror jag jag skulle välja att bo på Lido och ta båten in till Venedig på dagarna. Det blir så väldigt intensivt med barnen när man bor mitt i centrum.

Bästa-listan enligt barnen:

• Åka upp i klocktornet på Marcusplatsen och titta på utsikten.
• Glassen på Nicos
• Fångelsehålorna i Palazzo Ducale (då får man även gå genom Suckarnas bro)
• Åka traghetto och vaporetto på kanalerna. 

Enligt mig får man inte missa att betala för att gå upp på Loggia dei Cavalli i San Marco Basilikan. Där ser man, förutom hästarna, kyrkans fantastiska guldmosaiker på nära håll. För att vara säker på att se dem upplysta har jag hört att man ska gå kring lunchtid - så det gjorde vi såklart :)

Premiär!

I samband med Venediginlägget som kommer direkt efter detta inlägg så är det även premiär för min nya sida - Italienska utflykter. Sidan nås bl a genom fliken under bloggens header och där kommer alla inlägg i kategorin Italienska utflykter länkas.

En bok blir levande

Vi har sett så mycket vackert i Venedig att jag velar om var jag ska börja! Eftersom bloggen är en bokblogg så är det kanske ändå lämpligt att börja med La chiesa della Pietà och anknytningen till Tiziano Scarpas Stabat Mater La chiesa della Pietà är nämligen den kyrka i vilken Vivaldi höll konserter med barnhemsflickorna från Ospitale della Pietà och som boken handlar om. Vivaldi var präst här och han var även musiklärare på det intilliggande barnhemmet.

Boken handlar om barnhemsflickan Cecilia och hennes förhållande till musiken och hur det som kanske känts som ett tvång får en helt ny innebörd när Vivaldi kommer till barnhemmet och tar över musiklektionerna. I denna kyrkan hölls konserter med barnhemsflickorna för de dignitärer som besökte staden och när man ser upp i kyrkan ser man balkongerna (ej med på bilden) där flickorna stod dolda från församlingen nedanför under sina framträdanden. Än idag hålls Vivaldi konserter och det måste en alldeles speciell atmosfär att uppleva!

World Food Italy

Lonely Planets guidebok World Food Italy med den underbara undertiteln for peole who live to eat, drink & travel har följt med oss på resor genom landet de senaste tio åren (ja, vi införskaffade den flera år innan vi flyttade hit). Tack vare denna förträffliga lilla guidebok har vi ätit gott var vi än befunnit oss. Det är inte så att den ger så mycket tips på restauranger, men däremot innehåller den förteckningar över olika regioner och städers specialiteter och dessutom en mycket behjälplig kulinarisk ordlista som hjälpt oss att ta oss igenom mer eller mindre omöjliga menyer.

Det finns dock ett aber - den gavs ut år 2000 och det verkar inte finnas i någon ny upplaga. Visst, många upplysningar håller än, men de prisuppgifter som finns är i lire och får den att verka minst sagt urgammal. En ny upplaga vore guld!

När jag bläddrar i den inför helgen resa till Venedig blir jag dock för första gången lite besviken på guideboken. Det verkar inte finnas något gott att säga om Venedig - allt är en enda stor turistfälla. Tur att jag har fått lite tips av vänner som känner till staden bättre än jag!

Nu ska jag bre mackor och packa två små väskor - sen åker vi!

Trevlig helg!

Att läsa ut en bok

Den speciella känslan av att ha läst ut en bok kan ta sig lite olika uttryck. Ibland lämnar mig boken alldeles upprymd av att ha fått ta del av en fantastisk berättelse. Upprymdheten kan dock blandas med saknad över att behöva lämna karaktärer man lärt sig älska (eller kanske hata). Medan andra gånger kvarstår mest en besvikelse över en bok som inte levt upp till förväntningarna. Men det är just där i själva det avslutande ögonblicket som en bok väcker mest känslor när jag läser.

Just nu så bara läser och läser jag, men böckerna jag läser vill inte ta slut... Och jag svårt att bärga mig. Nu befinner jag mig iaf väldigt nära slutet i 3 av böckerna jag håller på med.

Om jag alls hinner läsa i helgen så blir det Ängelns lek av Charlos Ruiz Zafon. Hoppas, hoppas jag hinner läsa ut den.... I Skämmartecknet av Lene Kaaberbøl har vi bara 2 korta kapitel kvar, men det blir nog knappast någon högläsning i helgen - så den får inte ens följa med (packar lätt!!!). Av ljudboken De fattiga i Lodz återstår några få avsnitt, men i helgen har jag sällskap i bilen till Venedig och jag tror inte de vill lyssna... Det blir istället The Dare Game av Jaquline Wilson (som är fortsättningen på The Story of Tracy Beaker).

Italienarna och deras strejker

När man reser inom Italien kan det vara bra att kolla upp om det är någon strejk på gång. Just inom transportsektorn är strejker vanligt förekommande (jo, även i andra sektorer, men just de i transportsektorn drabbar ju tredje man ganska hårt) . Det gjorde inte jag, utan har just spenderat drygt en timma på att kolla upp allt om hur vi ska oss in till Venedig så smidigt som möjligt på fredag kväll. Precis när jag trodde jag hade all info om priser, tider, parkering så upptäcker jag att lokaltrafiken ska strejka hela fredagen ... GRRR.

Nu har jag iaf mailat hotellet och frågat hur vi ska ta oss dit.

Italienska utflykter

Bilderna från Venedig togs 1993 när jag var där sist. Får se om jag får till det lite bättre i helgen när vi åker dit igen! Har precis bokat ett B&B i centrum och vi åker direkt efter skolans slut på fredag.

Jag har funderat lite över att införa ytterligare en ny kategori på bloggen som ligger lite utanför ämnet. Under etiketten  Italienska Utflykter tänkte jag skriva och lägga upp bilder inte bara från de platser vi besöker nu, men även från plaster vi besökt under de år vi bott här. Det blir max ett inlägg i veckan och Venedig blir först ut i nästa vecka! Intressant eller ovidkommande?

Mer italienskt - Le perfezioni provvisorie

Om man föreställer sig att Italien är ett land där allt sker i en lite långsammare takt så får man vatten på sin kvarn när man läser Gianrico Carofiglios deckare. Det är inga rafflande historier där actiontäta episoder följer varandra hack i häl. Istället tillåts långa utläggningar om precis vad som helst att bryta in och för ett ögonblick ta fokus från fallet som är dess röda tråd.

Normalt sett skulle detta irritera mig, men här hör det verkligen till stilen och jag gillar det långsamma tempo i vilket trådarna nystas upp. Jag har nu läst alla fyra deckare om advokat Guido Guerrieri, och även om all varit bra så är det nog denna som får gälla som min favorit.

Jag upptäckte igår att det finns ytterligare en bok om Guido Guerrieri (L'arte del dubbio),  men den verkar inte direkt vara en del av serien utan bestå av människors berättelser och hur de kan utkristallisera sig i en författares huvud föra att ta plats som karaktärer i en roman. Författaren har dessutom skrivit en mängd andra romaner som utspelar sig i Bari precis som Le perfezioni provvisorie.

Jag har tidigare skrivit om följande böcker av författaren:
På sannolika skäl (Testimone inconsapevole) som jag läst på svenska.
Ad occhi chiusi  - nyutkommen på svenska med titeln Med slutna ögon
Ragionevoli dubbi  - som jag läste först trots att den eg är nummer tre i serien

Men jag vann ju!

Veckan kunde inte börja bättre! Jag vann utlottningen av boken Fatimas hand av Ilde Fonso på Det förskräckliga familjelivets härligheters blogg. (kolla in - de har badat i havet i helgen - man kan ju bli avundsjuk för mindre)

Jag har förstått att boken är en riktig tegelsten, men lovar givetvis att läsa och recensera på bloggen.

Tusen tack K-L!

Sköna söndag

Dagens sköna söndag har hittills bla a bestått av besök på en restaurang nära oss som barnen älskar, men som vi oftast undviker. Den är så överdrivet flådig att det bara känns fånigt. Däremot är det ingen fin-restaurang med små portioner och dyr mat - man får enorma portioner till väldigt rimliga priser. Vi får det inte riktigt att gå ihop... Sedan vi var där sist har de byggt och flådat till det ännu mer, men erbjöd ändå ett par riktigt roliga överraskningar.

Lånad bild

För det första träffade vi på en kypare som bott 10 år i Sverige och som pratade svenska med barnen till deras stora förtjusning.

För det andra har de nyligen öppnat ett bageri och gelateria i anslutning till restaurangen som ligger väldigt bra till för mig att stanna till vid på väg från stan. Eftersom vår lilla by saknar sådana inrättningar kommer vi säkert bli trogna kunder där.

Dagen bjuder inte på sol, men ändå behagligt väder så em ska tillbringas med pyssel i trädgården och en lugn cykeltur i omgivningarna. Jag har förberett en lektion i engelska till imorgon och hoppas hinna läsa lite också. Vi har startat en ny söndagstradition sedan ett tag tillbaka och det är att sambon lagar pasta på söndagskvällen, så jag har goda förhoppningar om lite tid att göra vad jag vill :)

19:30 Uppdaterar inlägget med en bild från cykelturen

Italienskt på svenska

Efter en lång dag i trädgården så satte jag mig med en kopp kaffe det alldeles färska numret av Vi Läser som damp ner i brevlådan i fredags. Roligt att se att den första första boken som tas upp är av en italiensk författare, Valeria Parrella vars bok Väntrum (Lo spazio bianco på italienska) nyligen kommit ut i Sverige.

Efter lite googlande hittar jag även till det nystartade förlaget Astor som gett ut boken och som specialiserar sig på spansk och italiensk litteratur. Det ska bli intressant att följa deras utgivning!

Boken har fått en fin recension i Svd. I Italien har hon gett ut flera kortromaner som jag definitivt skall spana in vid nästa bokhandelsbesök!

Multitasking

Förra veckan hoppade jag ju på Annikas bokbloggsjerka och jag fortsätter på den inslagna vägen även denna vecka.

Läser du bara en bok i taget eller har du flera på gång samtidigt? Vilka böcker läser du just nu?

Jag har oftast flera böcker på gång samtidigt och har nog alltid haft det. Det ligger 2 böcker på nattygsbordet och de brukar vara på olika språk eller i olika genrer för att jag inte ska blanda ihop dem. Just är det t o m tre stycken.

• Edith Wharton - The Age of Innocence som jag började läsa pga av dess anknytning till min uppväxtort i Småland. En fantastisk upptäkt, men läsningen går trögt - så mycket namn och relationer att hålla isär..
• Gianrico Carofiglio - Le perfezioni provvisorie. Underbar deckarserie som utspelar sig i Bari i södra Italien. Detta är den bok jag fn läser mest regelbundet (= ca 10 sidor innan ögonen faller ihop varje kväll...).
• Charlos Ruiz Zafon - Ängelns lek ingår i min egna utmaning att läsa ett gäng hyllvärmare innan påsk. Jag behövde något lättläst att ta med att läsa när barnen går på simning och lotten föll på denna som så här långt uppfyller förväntningarna (på att vara lättläst - några andra förväntningar hade jag inte :)

Därutöver läser jag:
Lene Kaaberbøls Skämmartecknet högt för dottern samt De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg som ljudbok i bilen.

Hrm - när jag läser den ganska omfattande listan inser jag att det kanske inte är så konstigt att jag tycker läsningen går trögt nu för tiden...  

Denna vecka bjuder jag även på en bonusfråga: Hur kom du på ditt bloggnamn?

Mitt bloggnamn Böcker etc är en översättning av namnet på en f d engelska bokhandelskedjan Books etc där min svägerska var filialchef tidigare. Det fanns ett tag en Books etc i mer eller mindre varje kvarter i London. Sedan köptes de upp av den amerikanska jätten Boarders och affärerna bytte först namn för att sedan försvinna i en allt snabbare takt. Häromveckan när jag var i London såg jag inte ens någon Boarders - men då var vi inte på Charing Cross Road där alla jättar ligger. 

Arbetarlitteratur av Antonio Pennacchi

När jag var och handlade mat imorse höll jag denna bok i handen. Lite sugen på att köpa när de dessutom hade 30% på all böcker. Men med tanke på hur sakta jag läser just nu så bestämde jag mig för att vänta.

Författaren Antonio Pennacchi vann Stregapriset med tegelstensromanen Canale Mussolini. Klart jag blir nyfiken på en bok som vinner Stregapriset, lika väl som jag blir nyfiken på vinnaren av Augustpriset.

Mammut är hans debutroman från 1994 som just givits ut i en ny upplaga. Han skrev den som fabriksarbetare på 1980-talet och den handlar om den fackliga kampen för att bevara fabriken som hotas av nedläggning och vilka dragkamper som uppstår mellan arbetare - fack - och arbetsgivare. Modern arbetarlitteratur med andra ord.

Svammel på en fredag

Förra veckan var jag sjuk och orkade inte läsa. Nu är jag frisk, men fortfarande så trött att så fort jag öppnar en bok så somnar jag. På detta sättet blir det inga böcker lästa!

Igår avslutade jag i alla fall min sista kurs i engelska - förutom tentan om 3 veckor, men den kan jag ändå inte plugga till. Jag ser till och med fram emot tentan för det har varit en så roligt kurs, och känner ingen oro alls för att ev misslyckas. Så det känns som om jag är klar faktiskt. En härlig känsla! 90 hp i Engelska med litteraturinriktning att lägga till övriga meriter.

Idag stötte jag på klassmamman i sonens klass som undrade om jag kunde tänka mig att utöka den engelska jag redan nu gör frivilligt i deras klass och få betalt för det. Kanske ett gott tecken - ett blygsamt jobberbjudande dagen kursavslutet?! Egentligen tänker jag mig att göra något helt annat, men det är inget som ger mig full sysselsättning från en dag till nästa så om alla föräldrar ger sitt medgivande så kör jag nog på med engelskalektionerna terminen ut.

Och exakt hur kul var det att veta?!

Är tillbaka och vill vinna

Lagom till min uppkoppling fungerar igen så har en av mina favoritbloggare en tävling där man kan vinna den tegelsten hon just översatt från spanska. Imponerande jobb! Får jag vinna en enda tävling i år så hoppas jag att det blir denna!

Ofrivilligt uppehåll

...efter det där hejdundrande åskvädret i lördags som jag skrev om i förra inlägget så har vi ingen internetuppkoppling. Jag är tillfälligt uppkopplad med min USB-nyckel, men det är så patetiskt långsamt att jag bara kopplar upp mig där i nödfall. Typ att kolla mailen och studieportalen en gång om dagen... Hoppas snart vara tillbaka som vanligt igen!

Sköna söndag

Efter ett hejdundrande åskväder på lördagskvällen så klarnade det upp igen på söndagen och blev riktigt vackert väder. Vi åt på PortoPeo nerre vid floden och passade såklart på att ta en ordentlig promenad i det härliga vädret efteråt.

Virtuell shopping

Jag har många gånger sneglat på Annikas bokbloggsjerka och varit sugen på att hoppa på, men det har av den ena eller andra anledningen inte blivit av. Men nu tänkte jag att det var dags. Veckans generösa frågeställning kittlar fantasin.

Om jag gav dig 1000 kr och skickade in dig i en bokhandel, vad skulle finnas i din korg när du slutligen skulle söka dig till kassan?

Jag var på väg att i veckan beställa de tre första  av Giorgio Falettis deckare på italienska. De låg i min varukorg till ett erbjudande att köpa 3 för priset av 2. Fast jag blev avskräckt av att de alla var på ca 600 sidor. Ett köp som förpliktigar med andra ord! Men med en tusing på fickan så skulle de få följa med hem :)

Jag skulle definitivt köpa Magnus Dahlströms Spådom. Sedan jag läste Hem på 90-talet har jag väntat och längtat efter en ny roman.

En annan författare jag är nyfiken på och har svårt att bärga mig att få läsa tills jag kommer till Sverige är Liv Strömquist. Jag skulle lägga Prins Charles känsla i min varukorg för att sedan avgöra om det är värt att köpa fler av hennes seriealbum. 

Om det blir några pengar kvar så köper jag Paolo Robertos stora italienska kokbok. Jag var imponerad av Mina fastrars mat då att han inte krusar och försöker försvenska den italienska maten. 

Helgen räddad

Det ringde nyss på dörren, och till min stora glädje var det vår senaste beställning från amazon. Underbart med leverans till dörren! Ingen bok till mig denna gången  för jag har så mycket annat att läsa just nu (fast jag kan nog tänka mig att läsa Room när den blir ledig), men väl en DVD med 3 Sherlock avsnitt. Ser mycket fram mot dem!!

Till barnen blev det en massa Jaquline Wilson, en stor favorit, både i bokform och cd till bilen. 3 Cd-böcker för mellan 3 och 5 pund stycket - riktiga fynd!

17 Mars - en viktig dag!

I Italien är det helgdag för att man firar 150-års jubileet av Italiens enande.

På Irland firar man St. Patrick's day

Jag förenar mig dock med alla svenskar och firar vanlig vardag - jag koncentrerar mig på att bli frisk igen men måste även plugga för att inte komma efter när kursen nu går mot sitt slut.

Det kunde (nästan) inte varit värre...

1. Sambon är i Frankrike
2. Vi har ingen mat hemma (för jag har inte hunnit fylla frysen efter tömning o avfrostning)
3. Jag är sjuk, men hade pallrat mig upp för att hämta barnen och nödhandla middagsmat.
4. Bilen startar inte.

Som tur har jag efter ett par telefonsamtal i panikens minut fått hjälp av två vänner. Den ena hämtar barnen, den andra skjutsar hem dem. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet.

Själv kan jag inte så mycket annat än återta min plats i soffan... Middagen får jag lösa senare.

The Help av Kathryn Stockett

Det tog mig ganska lång tid att förstå varför Kathryn Stockett The Help har fått den Svenska titeln Niceville, för samhället Jackson som beskrivs i boken är inte direkt ett trevligt ställe - men det framgår tillslut med klarhet, och framstår som en bra alternativ titel på boken!

En annan sak som gör mig nyfiken från bokens första sida är hur man på svenska behandlat den kraftiga sydstatsdialekten som boken delvis är skriven på?! Dialekten ger verkligen en ytterligare dimension till klyftan mellan vita och svarta och det vore synd om den dimensionen gick förlorad.

Kathryn Stocketts roman är ett ambitiöst försök att skildra förtrycket av svarta i 60-talets Mississippi. Efter att han kommit in i handlingen och de tre berättarjagens olika historier så är det en riktig bladvändare. Det är en väldigt fängslande, målande berättelser om en grupp unga, vita societetskvinnor och deras svarta hemhjälper. Den visar på att det utbredda förtrycket av de svarta inte alltid beror på rasism utan i många fall bara handlar om rädsla för att bryta invanda mönster och falla i ogillande. Den visar upp så mycket dubbelmoral att jag får lust att ruska om karaktärerna och fråga hur de egentligen tänkte. Samtidigt innehåller boken en bra story om en ung vit tjej som riskerar sitt anseende genom att lyssna på de svarta kvinnorna och ta deras berättelser på allvar.En mycket läs- och tänkvärd roman!

När lokalhistorien möter världslitteraturen

Christina Nilsson

Född på gården Snugge i Vederslöv, Kronobergs län och sedan upptäckt på Ljungby Gamla Torg - där trappstenen hon stod på när hon gjorde sitt framträdande på marknaden 1857 fortfarande finns kvar till beskådning - varifrån hon sedan via utbildning i Göteborg erövrade världens stora operascener. Väl känd av många Ljungbybor än idag, och anledningen att jag så väl känner till Christina Nilsson beror på mina 5/6 somrar som turistvärdinnan i Ljungby på 90-talet. Trots det har det varit svårt för mig att riktigt greppa och förstå hennes storhet.

Av en händelse läste jag inledningsorden i Edith Whartons klassiker The Age of Innocence publicerad 1920 och studsade minst sagt till:

On a January evening of the early seventies, Christine Nilsson was singing in Faust at the Academy of Music in New York.

I lokalpatriotisk anda tycker jag att detta är något enastående fantastiskt - att återfinna en person ur min egen lokalhistoria i världslitteraturen. Jag släpper allt annat jag tänkt läsa för detta väcker min nyfikenhet mer än något annat just nu!

Tack pappa för bilden!

Sköna söndag

Att det regnar idag gör mig ingenting alls. Det har nog istället bidragit till en avkopplande söndag.

• Jag har hunnit läsa en hel del, och hoppas orka hålla ögonen öppna ikväll och avsluta The Help. En riktig bladvändare! 
• Vi har efter sjukdom och resor äntligen tagit upp vår vana att gå ut och äta på söndagar och idag blev det på Il Cupolone, en mysig restaurang inne i centrum. 
• Därefter en promenad på Chokladfestivalen på torget i stan. Hade jag inte varit så mätt efter lunchen hade jag nog kommit hem med proppfulla påsar, nu blev det bara några små smakprov. 

 

 

The Bell Jar

När jag nu som vuxen läser Sylvia Plaths The Bell Jar så önskar jag att det var en bok jag fått i min hand som tonåring. Hon beskriver så levande alla de känslor som drar i en ung kvinna.

Den unga Esters känsla av främlingskap kommer av alla förväntningar som ställs på henne som ung kvinna i 1950-talet Amerika. Hon har genomskådat det ojämlika samhället och det orättvisa i männens självklara rätt till både karriär och familj. Själv inser hon att hennes val står mellan att gifta sig och leva undergiven sin man eller förbli ensam och göra den karriär som hon drömmer om - att en kombination av de båda inte är möjlig för en kvinna i det samhälle där hon lever. Det är denna dröm om ett större liv som både blockerar och sporrar den unga Ester att orka vidare.

Boken är självbiografisk och ger en bakgrund till Sylvia Plath's tragiska livsöde. Som läsare kan man anta att de krafter som drog i den unga Sylvia inte gav med sig utan fortsatte att plåga henne även i fortsättningen av hennes allt för korta liv.

Jag har tidigare läst Kate Moses roman Övervintring om Sylvia Plath, som trots att den bygger på biografier, dagböcker och brev snarare är en skönlitterär berättelse än en biografi. Efter att nu även läst The Bell Jar så känner jag mig än mer nyfiken på den trots allt starka och fascinerande Sylvia och tar gärna emot tips på bra biografier!

Bortglömda favoriter

Jag tittade genom titlarna i bokhyllan och blev påmind om några gamla favoritförfattare som sedan glömts bort och vars utgivning jag inte följt på senare år.

• Jag har läst allt av John Irving fram till The Fourth Hand 2001. Därefter har han gett ut två böcker till som jag inte minns jag har hört talas om ens.
• En annan jag slutade läsa i samma veva var Isabel Allende, vars Odjurets stad från 2002 är den sista jag läst. Där finns en hel del nytt att hämta från senaste årens utgivning. 
• Slavenka Drakulić är en annan författare jag tyckte mycket om och läste på 90-talet men som jag inte läst något av på 2000talet. 

Kanske glömde jag dem i samband med att jag fick mitt första barn 2002 och under några år därefter inte läste så mycket? Dessutom hade jag nyligen gått från att jobba på folkbibliotek, där man dagligen omges av böcker och inte kan undgå vad som kommer ut, till forskningsbibliotek - kanske ytterligare en faktor.

Det borde hur som helst finnas en hel del pärlor bland dessa författares senaste 10 års utgivning. Just nu har jag så mycket på min läslista, men det skulle kunna bli ett sommarprojekt att läsa en titel av vardera författare. Det gäller att planera i tid :) 

Montalbano är tillbaka i rutan

Hur många svenskar älskar inte filmerna om Kommissarie Montalbano som baseras på Andrea Camilleris böcker, och hur många svenskars uppfattning om Sicilien är inte formade av de filmerna!?!

På måndag börjar de sända nya efterlängtade avsnitt på italiensk TV. Gissa om jag ska sitta klistrad!

Jättehemligt, men Jätteroligt

De senaste kvällarna har min 8-åring skrattat högt i sängen efter läggdags. Det är inte utan att jag själv blir nyfiken på att läsa Barbro Lindgrens Jättehemligt :)

Den senaste utgåvan har inte bara fått nytt omslag utan även fotografier inne i boken. Omslaget är jag lite tveksam till - gillar faktiskt det gamla tecknade omslaget bättre, men fotografierna tillför en kul dimension till Barbros betraktelser.

För några år sedan läste vi Sparveln-böckerna tillsammans - det kanske är dags för lillebror nu!?

London Revisited Day Four

Tisdag och sista dagen i London

För andra dagen i rad visade sig London från sin allra bästa sida med sol och klarblå himmel. Efter att ha dumpat packningen på Victoria var det dags för en tur i London Eye - något som barnen hett efterfrågat. Man får räkna med långa köer så vi hade bokat biljetter på Internet dagen innan.

På vägen passerade vi precis förbi Big Ben och Houses of Parliament etc.

London Eye.

Med utsikt över hela London.

Sista dagen avslutades så med en promenad i Knightsbridge. Killarna kollade in alla fina bilar längs gatorna och jag fick avsluta Londonbesöket med en lunch bestående av engelska sandwichs innan vi gjorde ett snabbt besök på Harrods.

London Revisited Day Three

Måndag i London

Äntligen - British Museum och den Egyptiologiska avdelningen. Jag hade även velat se British Library's fd läsesal som ligger mitt i museet, men den var stängt då de höll på att plocka ner en utställning.

Alternativ till Oxford Street - mysig shopping i kvarteren kring Covent Garden.

Vi tar gärna buss istället för tunnelbana om det går. Barnen älskar det och dessutom så ser man så mycket mer. Vi hade tur och fick åka med denna riktigt gamla dubbeldeckare!

En annan sak jag gärna gör i London är att promenera utmed Southbank från London Bridge. Men denna gång blev det en förkortad variant då vi gick över Wobbly Bridge (The Millenium Bridge) från St. Paul's Cathedral till Tate Modern.

Även om man inte går in och tittar på samlingarna så är det obligatoriskt att gå och in och se vad som ställs ut i Turbinhallen på Tate Modern. Sonen spelade in en fråga till konstnären Ai Weiwei om tillverkningen av porslinsfröna.

Vad 8-åringen tjatat om att äta vårrullar precis hela helgen! På måndagskvällen fick hon som hon ville och vi gick på The Crispy Duck i China Town och åt riktig kinesisk mat (jag poängterar det eftersom vi nyligen åt dålig kinesisk mat hemma i Pavia nyligen). Gott gott.

London Revisited Day Two

Söndag i London


Denna kyliga dag gick vi långa promenader söder om Londons innerstad. 6-åringen fick ett utbrott när vi hoppat av bussen: hans mössa låg kvar på sätet i bussen. Där stod vi 4 vuxna och visste inte riktigt vad vi skulle göra när ett fönster plötsligt öppnas längst upp, längst bak i bussen och ut singlar mössan och dimper ner på trottoaren mitt framför hans fötter. Vilken lycka!

Kultur

The Horniman Museum and Gardens i Forest Hill.

Museet har flera olika samlingar och ett jättefint akvarium där vi hittade denna buttra grodfisk. Trädgårdarna hoppade vi över denna gång - men det såg väldigt fint ut med bl a ett enormt och vackert lusthus.

Mat
Söndag i England betyder ofta roast (stek) och den intogs med vänner på trevliga puben The Rye i Peckham. Fast jag hoppade över steken och åt istället en riktigt god Cottage Pie. Desserterna var ljuvliga. Mitt val blev Mixed fruit crumble med glass, men dotterns Sticky toffee pudding var minst lika god. Behöver jag säga att den långa promenaden hem var välbehövlig!

London Revisited Day One

Lördag i London

Shopping

Marknadsbesök är obligatoriskt när jag är i London. Denna gången blev det på Portobello Road. I Notting Hill finns dessutom en massa fina bokhandlar, t ex Books for Cooks och The Travel Bookshop. Vi gick förbi de flesta men vi stannade på Lutyens & Rubinstein där barnen fick välja varsin bok i present av sin faster. Det blev "Build your own Paper Air Force" (pappersflygplan) och "Candyfloss" av Jacquelin Wilson - en favoritförfattare. I taket inne i bokhandeln hänger fantastiska bokmobiler.

Mat

Kalla och hungriga var barnen beredda på att äta det mesta, men när 6-åringen fick syn på ett Sushi ställe så gav han sig inte förrän vi gick in där. Efter värmande Miso soppa och sedan Sushi var han på bättre humör igen.

Dottern gav inte upp förrän hennes tallrik med Chicken Katsu var helt renskrapad. Mmm

Både ankomstkvällen och denna kväll var det dock engelskt på menyn. Först traditionell Fish and Chips med mashed peas. Ett måste vid varje London besök. Sedan Toad in the hole - vilket innebär Yorkshire pudding med korv i. Yummie yum. Att min svägerska serverade Moët till gjorde det inte sämre såklart ;)

Kultur

Vi skulle även hinna med lite kultur denna första dag i London. Det blev Science Museum vars utställning Who am I? som handlade om kroppen och våra sinnen, mest fascinerade barnen. Själv såg jag med uppskattning en utställning om ekologiska textilier.

Platsbrist? :)

London next

Det har varit en usel både läs- och bloggvecka. Och någon bättring blir det inte heller inom de närmsta dagarna. 4 dagar i London står på schemat. Barnen har lov på må-ti och vi tar tillfället i akt och hälsar på deras faster.

Packningen är minimal, men BeBooken är laddad med Agatha Christie och Sylvia Plath om jag skulle få lite lästid. Fast jag får kanske slåss om den med barnen, för där finns även en hög Gyllene Knorren böcker... Å andra sidan brukar svägerskans bokhyllor vara välfyllda om barnen vinner kampen :)

Here we come again!

Årets sista...

...semla fick utgöra dagens lunch. Min ursäkt är att jag tömmer frysen för att frosta ur den :)


I övrigt idag:

• irriterar jag mig över att min Internet uppkoppling är så kass att jag helt missade förmiddagens föreläsning och att jag bara lyckas höra brottstycken av den skidskyttestaffet som just nu pågår. Det är ett mirakel om jag alls lyckas publicera detta inlägg.
• är jag glad för att jag har fått tillbaka min bil och upptäckt att de förutom att göra sitt jobb (med gott resultat!) har de även tvättat och städat bilen som var extremt smutsig både in och utvändigt!
• förbereder jag för att resa till London imorgon!!

Ny läsfåtölj?

Jag började dagen halvliggande i en självmasserande stol som skönt gick över rygg och bakben, samtidigt som  frisören schamponerade håret och masserande huvudet. Inte alls illa faktiskt. En sån stol skulle man ha i läshörnan!?