Svenska tidskrifter

Denna hösten var kanske inte den bästa tiden att starta en bokblogg. Men hur skulle jag kunna veta i förväg att jag skulle komma att läsa färre böcker än någonsin? Högarna ropar på mig och jag hoppas snart snart snart få tid att läsa mer. Nu får jag dåligt samvete varje gång jag öppnar en bok eller tidning som inte har med studier att göra.

Efter över 6 år överger jag mama, tidningen som föddes året efter min dotter föddes och som sedan var min livlina under de första åren i Italien. Varje nummer var som julafton och jag läste varje möjlig sekund i tidningen. Jag vet inte om det är tidningen som förändrats, men troligen beror det istället på mig och det faktum att barnen inte är så små längre. Nu ligger tidningen ofta flera veckor innan jag tittar igenom den förstrött, den tillför mig inte längre. Jag har fortfarande en prenumeration som löper, jag vet inte hur länge till, men jag tyckte det var dags att prova en annan tidning. (Ser just till min förvåning i det länkade inlägget från utlandsmamman ovan att jag inte förnyat den sedan juli 2008 - det verkar som prenumerationen lever på övertid just nu...)

Av en händelse fick jag syn på denna relativt nystartade tidning för bokälskare och jag tyckte den lät intressant. Idag dök första nummret av VI läser ner i brevlådan. Och den verkar lovande. Lättsam utan att bara behandla populärlitteraturen på bästsäljarlistorna.

Jag har även upptäkt farliga Tidningstorget där man kan beställa lösnummer av tidningar och få dem hemskickade. Även till utlandet. Utan att kosta skjortan. Det kliar i fingrarna, men hittills har jag lyckats hålla mig borta från att faktiskt klicka hem de tidningar jag lagt i varukorgen :)

Julberättelser i vintermörkret

Härom kvällen när regnet öst ner hela dagen så släkte vi alla lamporna och tände en massa ljus. Det var perfekt stämning för att berätta spökhistorier. Tyvärr är jag ingen bra berättare men dottern läste en från en bok och sonen hittade på den ena historien läskigare än den andra.

Jag trodde jag hade en bok med spökhistorier och tänkte jag skulle läsa den och leta upp lämpliga att berätta för barnen vid nästa tillfälle. Tyvärr hade jag ingen bok. Den jag tänkte på var istället Julberättelser i vintermörkret av Per Gustavsson.

Även om den inte handlar om spöken så är den otroligt spännande. Den handlar om folktro och traditioner kring julen i bondesamhället. Istället för min vanliga roman har jag istället läst denna boken de senaste kvällarna. Per blandar generell text om vad man trodde och hur man firade med bevarade berättelser från gårdar och socknar. Det blir väldigt levande när man läser och man hittar detaljer som förklarar varför vi firar som vi gör idag.

Det finns en hel del att hämta och berätta för barnen ur denna bok när det närmar sig jul. Fast om någon har ett tips på en bok med kusliga spökhistorier tar jag gärna emot det!

Nu är den min!

Årets mest efterlängtade bok!

Håll med om att det är en speciell känsla att äntligen hålla i en bok man sett fram emot att läsa länge. Jag gör mitt bästa för att stå emot och börja läsa först när min tenta nästa fredag är över. Undrar om jag klarar det?!

City of glass

När det hela tiden kommer en strid ström av nya böcker jag vill läsa så blir de lite äldre böckerna jag är sugen på att läsa lidande även om jag ofta har goda avsikter.

Därför blev jag väldigt glad att äntligen få läsa City of glass av Paul Auster som kurslitteratur.

Det här är helt briljant. Det är omöjligt att förutsäga vilken riktning handlingen kommer att ta, och ens i vilken skepnad huvudpersonen kommer uppträda. Vem är han? Och vem är författaren? vad är verklighet? Vad är något annat? Vad isåfall?

Det ger mersmak och jag kommer läsa även de övriga två novellerna i New York triologin. Snart. Vet bara inte när!

Vinterträdgården

Christine Falkenland har ett väldigt vackert språk, och är läsvärd bara på grund av det tycker jag.

Vinterträdgården handlar om Laura, en kvinna på snart 40 som aldrig tillåtits (tillåtit sig?) blomma ut och bli självständig drabbas plötsligt av en passion större än något hon har upplevt tidigare.

Hon bestämmer sig för att äntligen skriva på allvar och gå en skrivarkurs istället för att gömma sina dikter i byrålådan. Kanske är det det det steget som också gör att hon vågar ta steget och för en gång skull våga ge sig hän. Fast ingenting är enkelt, inte att gå på skrivarkurs och blotta sina alster, och inte att älska trots att kärleken verkar besvarad...

Bokens spänning ligger kanske i det oväntade. Att det är den så oerhört vardagliga Laura som bor kvar i källarvåningen i sitt föräldrahem i Skövde som är huvudperson i detta passionsdrama. Mycket bra.

Här kan du hitta vad andra skrivit om samma bok

Krakel Spektakel boken

Vi har börjat läsa lite i böckerna som fanns med i det omtalade paketet från Sverige som var ute på lite omvägar innan det nådde fram till oss.

För dottern har jag läst ur jag den bok hon fick av biblioteket i Sverige i somras för att hon läst 10 böcker under lovet. Krakel Spektakel boken av Lennart Hellsing. Jag har aldrig sett denna omfattande samling med berättelser och ramsor förr. Där finns massor av material som inte finns med i andra tunnare Hellsing-samlingar.

De rimmade berättelserna om Krakel Spektakel, Opsis Kalopsis och Fröken hit-och-dit är helt perfekta och lagom långa för högläsning och får barn som vuxna att skratta högt av alla tokigheter. För min tjej som är 7 år och gillar att bläddra i böcker och göra nedslag lite här och var passar den även bra att ha som läsa-själv bok.

Själv läste hon ut en av böckerna om Lassemajas Detektivbyrå på en kväll. Jag hade köpt tre begagnade på bokbörsen som kom med i samma paket. Två har jag lagt undan för att plocka fram vid andra tillfällen under hösten.

Men inte om det gäller din dotter

Jag har haft 2 argument för att inte läsa Men inte om det gäller din dotter av Jan Guillou:
1. Titlen: som låter som en dålig parodi på Inte utan min dotter
2. Den är skriven av Jan Guilliou...

Fast när jag förstod att det var en fristående fortsättning på den mycket bra boken Tjuvarnas marknad så gav jag den ändå en chans. Den levde inte alls upp till mina förväntningar, det var för mycket Hamilton, spioneri och franska främlingslegionärer för mig. Däremot tror jag att alla som gillar serien om Hamilton gillar även denna boken. Er uppmanar jag att omedelbart läsa boken om ni inte redan gjort det!

Jan Guillou tillhör inte mina favorit författare, men han är ju mycket produktiv så ibland ger jag honom chansen och ett par av hans böcker har fastnat. Förutom Tjuvarnas marknad som jag redan nämnt så tror jag många kan hålla med om att Ondskan är en väldigt väldigt bra bok.

Nu ser jag verkligen fram emot att läsa en riktigt riktigt bra bok. Men först ska jag läsa sista boken innan tenta på engelskan - som givetvis kan vara bra den med :)

Här kan du hitta vad andra skrivit om samma bok

Il Quartiere

I höst läser jag ju även en litterturkurs på Italienska och i veckan har jag läst ut Il Quartiere av Vasco Pratolino.

Det är en mycket känd bok och författare här i Italien. Den handlar om ett gäng ungdomar under mellankrigstiden i Florens och deras steg in i vuxenvärlden. Boken är bra, handlingen står aldrig stilla. Det är många karaktärer att hålla reda på så det blir lite rörigt ibland. Men korta kapitel och att boken inte är så lång gör att det inte alls är en omöjligt uppgift att läsa den aven om man inte är så van vid att läsa på italienska - förutsatt att man kan lite italienska såklart :)

Det går för närvarande ganska trögt med min "nöjesläsning" - jag har helt enkelt inte tid. Sakta men säkert håller jag på att ta mig igenom Men inte när det gäller min dotter av Jan Guillou, men jag får återkomma till den när jag läst klart. Förhoppningsvis i början av nästa vecka.

Två klassiker

Genom mina studier har jag de senaste två veckorna läst två klassiker. Jane Eyre av Charlotte Brontë och The Great Gatsby av Scott Fitzgerald. Man läser ju böcker på ett lite annat sätt när man samtidigt ska analysera och försöka svara på frågor om text, stil och innehåll etc och man lär sig uppskatta dem för andra kvaliteter än de man kanske lägger märke till vid ren nöjesläsning. Jag försöker ändå skriva ändå några meningar om varje bok för de är verkligen läsvärda!

Jane Eyre är en otroligt bra bok om en stark kvinna som vet vad hon vill. På hennes väg till lycka och att hitta sig själv inträffar många prövningar. Den ska man absolut läsa om man är intresserad av kvinnans ställning i historien.

The Great Gatsby utspelar sig på det glada 20-talet i Amerika, då drömen om att nå materiel rikedom blivit tillgänglig för allt fler människor. Det visar sig dock att livet i lyx ger en bitter eftersmak för dem som inte kan acceptera det moraliska förfall och den ytlighet som det nya livet medför.

Josefin

Böckerna om Hugo och Josefin av Maria Gripe verkar inte finnas i tryck f n men jag har sedan tidigare samlingsvolymen "Boken om Hugo och Josefin" där alla tre böckerna ingår.

Nu har jag nästan läst ut den första boken Josefin för dottern. Vi har kommit dit i kvällsläsningen att jag vill vara med och bestämma vilka böcker jag läser högt för henne. Jag tycker inte jag behöver läsa de böcker hon kan läsa själv nämligen. Inte varje kväll iaf. För mig är det lite av själva grundidéen med högläsning: att det inte behöver vara så lättsmällt. Böckerna kan gärna innehålla ämnen som känns utmanande och ett språk på en nivå högre än de lätt läser själva.

Jag väljer ofta personliga favoriter och hon protesterar oftast ganska högljutt till att börja med. Sen när jag väl börjar läsa gillar hon faktiskt det mesta.

Josefin är skriven 1961 och det märks både på språk och innehåll och ibland måste jag stanna upp och förklara något. Dottern skattar högt åt Josefins funderingar på Gubben Gud och klammrar sig förskräckt fast vid mig när hon deklarerar att hon ska hitta på bus och göra saker hon inte får. Det är ett äventyr att läsa för barn och fantastiskt att få vara med och uppleva dessa känsloväxlingar som uppstår genom en bra berättelse.

Hypnotisören

Jag föll för trycket i somras i Sverige. Hypen kring författaraliaset Lars Kepler var enorm och jag blev nyfiken. När jag sedan såg att man kunde köpa boken i mp3-format till ett bra pris på någon nätbokhandel slog jag till. Nu har jag lyssnat klart på boken medan jag lagat mat, städat och strukigt.

Jag tycker boken var lite för brutal och för ondskefull. Det finns inget gott i människan och det blir lite för svart och deprimerande.

Fast gillar man svenska deckare ska man nog ändå läsa den. Vänta dock tills den kommer i pocket. Eller gå och låna den på biblioteket - för den är inte värd att spendera så mycket pengar på.

Fler bloggar om Hypnotisören

En nobelprisvinnare

Nej, det enda jag visste om Herta Müller innan det tillkännagavs att hon fått priset var det jag läst i DN.se senaste tiden.
Vid lunchtid igår hade jag ingen internetuppkoppling så jag ringde till sambon som fick slå upp det på nätet medan vi pratade i telefon. "Herta Müller", sa han först lite frågande men sen kom det: "jo vänta, jag läste en artikel av henne i Die Zeit..."
Jaha, undrar jag då. Hur 17 kommer man ihåg författare till alla artiklar man läser!?! Inte jag. Men så läser jag kanske inte de tidningar/ tidskrifter som han läser heller...
På aftonbladet kan man ladda ner ett kapitel av Herta Müllers "Kungen bugar och dödar". Det har jag gjort, däremot har jag inte läst den ännu för jag förbereder mig för ett engelska seminarium jag ska vara med på om ett par timmar.

Ett nobelprisminne

Under 1999 jobbade jag som bibliotekarie på Goethe-institutet i Stockholm. Dagen när Nobelpriset i litteratur skulle offentliggöras fick någon (min chef? jag?) ett infall och vi begav oss till Börssalen i Gamla stan för att beskåda spektaklet.

Journalisterna flockades kring den lilla porten och prick på klockslaget 13.00 kom Horace ut. Fylking var såklart där och ropade "Äntligen". Just det året var det så lyckat att det var den tyska författaren Günter Grass som fick priset. Givetvis innebar det att han höll Nobelföreläsning på Goethe-institutet samt många tillfällen att fira och skåla i sekt på arbetstid. När det gäller att fira är nog tyskarna trots sitt ryckte betydligt mindre stela än vi svenskar :)

Fotot är kanske inte bästa kvalitet, men jag har fotat av ett foto som jag tog på en presskonferens på Goethe-institutet i december för nästan 10 år sedan.

Idag är det dags igen. Årets nobelpristagare i litteratur ska offentliggöras. Jag tycker det är lite spännande att se om det är en författare jag har läst, eller någon jag ens har hört talas om...

Jag får återkomma senare med huruvida det är en igenkänning eller inte :)

Massor av dinosaurier

Mina barn, speciellt sonen som just ska fylla 5, är tokiga i dinosaurier. Om jag ska välja en favorit bland deras dinosaurieböcker så blir det Massor av dinosaurier av Sarah Sheppard. Kul, färgglad och lagom faktainformation för barn i bilderboksåldrarna.

Boken kom förra året och det har redan kommit en uppföljare! DN lovar att Varning för köttgänget är lika bra som den första så den skriver jag ner på sonens julklappslista.

På böckernas egen hemsida www.massoravdinosaurier.se kan man dessutom skriva ut dinosauriebilder att färglägga. En given hit till alla små dinosaurieälskare!

En vinnare

Nej, det blev inte Sarah Waters som tog hem Booker-priset med sin bok The little stranger. Istället blev det Hilary Mantel med en historisk roman, Wolf Hall om författaren och politikern Thomas Cromwell.

Hilary Mantel är helt okänd för mig och trots att jag just läser om Thomas Cromwell i min kurs i Brittisk och amerikans litteratur och idéhistoria, så känner jag mig inte så lockad att läsa boken heller. Kanske en tråkig inställning - men det finns redan så många böcker på min att läsa lista och så lite tid just nu...

Il giardino dei Finzi-Contini

Yes yes yes! Nu har jag läst ut den första (och tjockaste!) av böckerna i höstens italienska kurs. Il giardino dei Finzi-Contini av Giorgio Bassini. Den var betydligt svårare än jag föreställt mig, men meningar uppåt 10 rader långa. Ändå var den såpass bra att man efter ett tag vänjde sig och det gick ganska bra att läsa ändå. Jag ville hela tiden veta hur kärlekshistorien mellan jag-berättaren och den judiska överklassflickan skulle utveckla sig och det drev läsningen framåt. Boken handlar om ett gäng judiska ungdomar i den italienska staden Ferrara före och under andra världskrigen. Den handlar också om kärlek och flykt undan fascisternas rasistiska lagar.

Away

Away av Amy Bloom är en av alla böcker vi fick i London av min svägerska som jobbar i bokbranschen.

Den handlar om en rysk judinna, Lillian, vars hela familj mördas fast själv lyckas hon fly till New York där hon har en kusin. Det handlar om hur hon försöker överleva där i mellankrigstiden. På hennes väg gör hon andra besvikna men också stora personliga uppoffringar, men efter omständigheterna lyckas hon ändå skapa ett relativt drägligt liv som älskarinna år en skådespelare och hans far. Efter en tid får hon höra att hennes dotter överlevt massakern på hennes familj och beslutar sig för att ta sig till Sibirien dit dottern ska ha förts av en grannfamilj.

Från New York till Sibirien är vägen oändligt lång och många är de platser och äventyr hon råkar ut för när hon korsar Amerika för att sedan ta sig sista biten med båt.

Trots alla svårigheter och förtvivlan drivs Lillian av hoppet om att finna sin dotter och boken genomsyras av optimism och värme.

Min lista

Joyce Carol Oates är en fantastisk författarinna men jag har inte läst något av henne på mycket mycket länge (förutom en mycket bra novel: Curly red).

Älskade syster handlar om ett uppmärksammat mord som jag minns väl och även delar av uppståndelsen däromkring. Boken hamnar genast långt upp på min Att-läsa-lista. Frågan är ändå när jag ska hinna? I jul kanske :)

På engelska kom den ut i fjol och heter "My sister, My Love" och finns givetvis i pocket så den får komma med i nästa betällning från Amazon. Dottern önskar sig fler böcker om Clarice Bean så det kanske inte behöver dröja så länge!

Den oskyldige

Det har tagit ett tag för mig att avsluta någon bok den senaste tiden. Denna ljudbok (mp3 bok), Den oskyldige, hittade jag för 40 kr på en vagn utanför bokhandeln i Sverige i somras. Jag har läst några tidigare böcker av Harlan Coben och brukar gilla plotten i berättelserna så jag köpte den.

Hade det inte varit en ljudbok hade det tagit betydligt längre tid! Nu släpar jag med mig datorn runt i huset och lyssnar samtidigt som jag sysslar med vardagsgörorna.

Boken börjar otroligt irriterande. Dels för han använde ett du-tilltal i i de första kapitlen som fick mig att tänka på en bok jag ibland läser för barnen som heter "Om du ger en gris en pannkaka" och jag upplevde det ganska barnsligt. Det andra irritationsmomentet är att de ingående beskriver hur en kameramobil fungerar och vad man ska ha den till, sedan hur han fortsätta skriva saker som "Det kom ett pip från kameramobilen" som om en kameramobil är något fortfarande okänt. Går det överhuvudtaget att köpa en mobil utan kamera sedan några år tillbaka? Boken är bara 3 år gammal och detta tilltag får den att kännas betydligt äldre än så. Om man använder "ny" teknik i en bok måste man passa sig lite bättre om man vill skriva en bok som ska hålla att läsas några år framöver. Ett par gånger meddelar han vad ha anser vara dålig mat - det verkar som ett lite onödigt moraliskt tilltag att klanka ner på McDonalds (eller lunchbuffen på strippsyltan) när det inte har ett dugg med intrigen att göra. Det blir bara en moralisk pekpinne tagen som stör flödet tycker jag.

Men när man tagit sig förbi dessa irritationsmoment är det en bra historia med många vändningar som han dessutom knyter ihop bra på slutet. Det handlar ganska mycket om de förutfattade meningar mot tidigare straffade personer, vilket helt klart är tänkvärt. Jag kommer säkert läsa fler böcker av Harlan Coben - men jag rusar inte till bokhandeln för att få tag i senaste utgivna.

Mannen under trappan

Åh, det var något rolig jag upptäckte idag. Jag kollade om det fanns något roligt på svt play. Utländska program går tyvärr inte att se utanför Sverige, men jag fick se att de gjort en TV-serie av Marie Hermansons bok Mannen under trappan. Med Jonas Karlsson i huvudrollen!

Kunde inte låta bli att börja kolla lite på en gång. Den verkar bra (hann inte se färdigt första avsnittet), även om boken inte tillhör mina favoriter av Marie Hermansons böcker. Jag har svårt för övernaturlighet - men jag har lättare att acceptera det på TV än i böcker så nu har jag något att se fram emot och njuta av närmsta tiden.