torsdag 3 maj 2012

Italien och flyktingfrågan då och nu

De strömmar av flyktingar som kommer till Italien från norra Afrika när det råder oro i det området och som periodvis fyller de italienska nyhetssändningarna, kan ses i ljuset av Italiens kolonisering av bla Libyen under 30-talet.

Just det gör Margaret Mazzantini i kortromanen Mare al Mattino (ung. Havet på morgonen) - alltså ställer flyktingfrågan i ett perspektiv som tvingar läsaren att reflektera över hur vi ser på och behandlar de flyktingar som kommer. Man kan säga att hon sätter flyktingfrågan in i ett historiskt sammanhang som syftar till att uppmärksamma komplexiteten i frågan.

Under Ghaddafis kupp mot kungen av Libyen (1969) var det italienarna som blivit kvar i Libyen efter kolonialtidens som tvingades fly tillbaka till Italien. Många hade efter 40 år i utlandet förlorat sina italienska rötter och hade svårt att acklimatisera sig till livet i Italien, där de för övrigt blev behandlade just som flyktingar från främmande land.

I boken möter läsaren en italiensk familj som flyr från Ghaddafis Libyen för 40 år sedan och man återser dem i nutid med Vito i förgrunden, sonen som är född i Italien men med familjens historia hela tiden närvarande. Man möter även den libyska pojken Farid som tillsammans med sin mamma försöker fly från Libyen under oroligheterna i fjol och kan inte låta bli att dra paralleller mellan familjernas öden samt förvånas över den politiska oviljan att hantera flyktingarna oavsett deras nationalitet (som om den skulle spela någon roll) trots Italiens uppenbara inblandning i Libyens historia.

I fjol läste jag även Nessuno si salva da solo (ung. Ingen räddar sig själv) av samma författare men skrev aldrig om den, troligen för att den inte alls engagerade mig som den nya boken. Det finns ett par böcker av Mazzantini översatta till svenska, men det är nästan tio år sedan sist. Dags igen?


5 kommentarer:

  1. Jag visste inte att du var tillbaka, vad kul! Det måste vara intressant att läsa om något som är så aktuellt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, jag har smugit igång lite med bloggen igen. En paus behövdes för att hitta tillbaka till lite inspiration.

      Det är väldigt intressant att läsa boken som en kommentar på vad som sker i världen!

      Radera
  2. Det är lätt att glömma att ens eget folk också varit emigranter en gång i tiden... Italienarna liksom svenskarna tog sig till Amerika och i vissa fall Australien för att överleva. Visserligen inte på grund av krig, men på grund av hungersnöd...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är lätt att glömma, bra att bli påmind ibland...

      Radera
    2. Jag brukar säga det när jag tycker att någons prat om flyktingarna börjar bli lite irriterande.. Att italienarna ju också "flytt"... fast dom blev väl mottagna något bättre även om det var tufft då också ;o)

      Radera

Jag blir jätteglad om du lämnar en kommentar. Tack :)