Jag letade ganska desperat på e-lib efter en lättlyssnad deckare. Unni Lindell och hennes kommisarie Cato Isaksen har fungerat tidigare så i brist på något som riktigt lockade fick det bli boken med den mycket märkliga titeln Sockerdöden. Även om jag efter att ha läst boken mycket väl förstår vad titeln anspelar på så låter den helt fel i mina öron - som ett nödord man hittat på i brist på annat.
Boken fungerar helt ok som bakgrund till allehanda hushållsgöromål. Jag har bla byggt en massa IKEA möbler med boken i bakgrunden, bakat (t ex semlor), fotograferat, och en hel del annat.
En medelmåttig deckare där huvudkaraktären Cato Isaksen låter sina ogrundade och helt personliga känslor mot kollegan Maria Dahle styra polisarbetet i ett fall där själva polischefen är ett av offren. Jag retar mig ofta på hur oprofessionell han är när han faktiskt även riskerar att orsaka nya offer i detta fall som har sina rötter i ett dödsfall som ligger långt tillbaka i tiden och som plötsligt blivit aktuellt igen.
Jag köpte precis den här, efter att ha tyckt bättre om Mörkermannen än de tidigare i serien. Nu har jag hört flera som inte alls gillat denna. Typiskt. Får se när jag orkar ta mig an den.
SvaraRadera...fast om du nu har så låga förväntningar av alla tråkmånsar som inte var så overförtjusta kanske kan det ju å andar sidan bli så att du (förhoppningsvis) blir positiv överraskad :)
RaderaHi hi, jag är en tråkmåns! :) Blev besviken på den här, efter att ha gillat de andra i serien.
SvaraRaderaAH - fler som jag ;)
RaderaLäser Sockerdöden just nu, än så länge okej. Minns att jag upplevde utredarna som ganska osympatiska i Mörkermannen.
SvaraRadera