Lapidus i bild

Serier ser ut att kunna bli ett återkommande sommartema i min läsning denna sommaren och jag tänkte försöka göra ett inlägg varje fredag under ett tag framöver. Förra veckan skrev jag om Selma Lagerlöfs En Herrgårdssägen berättad av Marcus Ivarsson som jag läste nästan i eufori.

Det är kul med serieromaner och därför tog jag väldigt entusiastiskt tag i Gängkrig 145 av Jens Lapidus (text) och Peter Bergting (bild) efter En herrgårdssägen. Tyvärr fick jag inte alls samma upplevelse av den. Det första jag tänkte på under läsningen var att dialogen inte kändes helt naturlig, men antingen vande jag mig eller så blev den bättre för efter ett tag störde det inte mig längre. Denna boken saknar berättande texter och handlingen förs framåt enbart i dialoger (även inre dialoger) och genom bilderna vilket givetvis ställer stora krav på att det flyter på bra.

Det andra som jag inte gillade var att karaktärerna inte hade tillräckligt särskiljande drag så att jag direkt kunde identifiera vem som sa vad. Därför fick jag flera gånger stanna upp och tänka ut hur det ena hängde ihop med det andra.

Något som däremot roade mig oerhört var kapitlet Efterlyst som helt består av ett inslag ur Tv3-programmet. Eftersom jag nästan aldrig haft tillgång till Tv3 och dessutom nu bott utomlands i 10 år så har jag sett programmet max en handfull gånger. Ändå känns det som jag har hört Leif GW säga samma repliker som han säger i boken massor av gånger förut. Mycket bra fångar i både bild och text!

Langfynd

Jag en stor del av Juni och rensat bland mina gamla saker hemma i Sverige. Dels saker som aldrig lämnat föräldrahemmet, dels saker som vi dragit med oss dit och samlat på oss där under åren som utlandsboende. På grund av flytt så ska varenda pryl bort och jag har sålt, skänkt och kastat en hel del. Några få saker får mellanlanda i något förråd och följa med till Italien vid tillfälle.

Det var ju inte meningen att lägga till något överhuvudtaget till mina ägodelar, men när jag var till bibblan för att lämna några böcker på bokbyteshyllan så stod där en bok jag absolut inte kunde motstå, nämligen Vitklädd med ljus i hår i samma snygga stil som övriga av Maria Langs orginalutgåvor som jag häromåret hittade dolda i en bokhylla och som efter läsning har återbördats till sin rättmätige ägare.

Jag var allt sugen på att läsa den på en gång, men den fick följa med till Italien för att plockas fram i december igen tror jag bestämt.

Semesterläsning

Det passar mig bäst att planera semesterläsningen såhär i sista minuten innan vi drar till havet och läsplattan är fulladdad med lite av varje:

The Daydreamer av Ian McEwan
Dagens katastrofer av Cilla Jackert (högläsning)
La casa nel bosco av Gianrico Carofiglio och Francesco Carofiglio
Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk
Stenhjärtat av Katarina Wennstam
Grejen med verb av Sara Lövestam
Tom's Midnight Garden av Philippa Pearce (påbörjad)

Frågan är om jag inte ska lägga till Jag heter inte Miriam också. Jag har sett att den är på ett bra erbjudande på adlibris nu. Mycket frestande.

En annorlunda herrgårdssägen

Det är inte så ofta jag har tillgång till ett bibliotek och kan låna riktiga böcker. Så när jag väl har det tycker jag det är roligt att låna lite annat än vanlig skönlitteratur som jag läser året om i vilket fall. När jag strosar bland hyllorna blir det både serier och facklitteratur inom de mest skilda ämnen.

Selma Lagerlöf och jag har inte kommit så bra överens tidigare men i Marcus Ivarssons tecknade version av En herrgårdssägen händer det något märkligt när jag läser. När jag började läsa den tänkte jag nog att boken skulle ge mig ett hum om vad En herrgårdssägen handlar om och att jag därefter kan slippa ha dåligt samvete över att Selma Lagerlöf inte lockar mig speciellt mycket. Då den närmar sig slutet börjar jag istället övertygas om att det vore intressant att läsa originalet.

Bilderna är väldigt uttrycksfulla och talande i sin enkelhet och jag fascineras av hur mycket handling som får plats på sidorna. Gång på gång slås jag av hur han även använder sig bl a av drag från dalmålningar (nederst på bilden ovan) och andra grepp som får boken att kännas mycket genuin.

Marcus Ivarssons efterord om arbetet med boken fördjupar de tankar jag haft under läsningen om att den är trogen originalet i den mån det varit möjligt när man går från text till bild och intressant nog avslutar han med "Min förhoppning är att jag kan inspirera till läsning av originaltexten bland de som inte redan läst den" - och jag känner mig avslöjad på något vis, då det var precis det jag tänkt i slutet av boken trots att det inte alls varit min avsikt från början.

Hennes iskalla ögon

Jag har numera svårt att hänga med i myllret av deckarserier som finns. Klarar visst inte ens att hålla reda på vad jag läst och vilka serier jag faktiskt gillar... När jag såg att Carin Gerhardsson kommit ut med en ny deckare (Tjockare än vatten) drog jag mig dock till minnes att hon ju finns på min gillar-lista och att det fanns ett litet frågetecken kring huruvida jag läst hennes förra bok Hennes iskalla ögon eller inte.

När jag lånade boken förstod jag direkt att jag inte hade läst den, så det var en kul överraskning! Boken är bra och spännande intill slutet. Intrigen kanske är lite långsökt, men hon väver ihop det otroligt bra på slutet och jag sväljer det med hull och hår. För ovanlighetens skull gillar jag även sidospåren med polisernas privatlivsbekymmer i Carin Gerhardsens böcker. Kanske för att de är väl balanserade och inte inkräktar på huvudintrigen i boken.

Gregorius

Hjalmar Söderbergs karaktär pastor Gregorius är inte direkt någon sympatisk typ. Att ha läst Doktor Glas känns lite som en förutsättning för att läsa Bengt Ohlssons augustprisvinnande (2004) parafras Gregorius som är skriven helt ur pastorns perspektiv.

Stilmässigt är den väldigt bra skriven och ligger nära orginalet och det är underhållande att läsa hur pastorn själv resonerar och ger sin syn på saker och ting. Liiite långdragen tyckte jag den var i mitten, men det gick över igen och det var överlag njutningsbar läsning!

Lyckligt återförenad

Nu är jag och min dator återförenade igen och långt efter årets upplaga av Ljungby Berättarfestival är över kommer mitt lilla bildcollage. Något som fascinerar mig är inte bara variationen av uppträdanden utan även miljöerna de sker i. Från soldattorp till hotell, från bibliotek till vid en målad vägg på stan. Och många många fler platser än så ändå!

Varför gav jag upp Wolf Hall?!

Barnen är på sommarlov och det innebär mindre tid i bilen för mig så Wolf Hall av Hillary Mantel har snurrat länge nu utan att jag känner att jag kommer in i handlingen eller hittar något flyt i lyssningen så jag har bestämt mig för att strunta i den helt enkelt. Varför är den då så svår? Några möjliga teorier:

1. Jag lyssnar på boken på svenska. Enligt de stora dagstidningarnas recensioner är översättningen billiant, men läsarnas recensioner hos internetbokhandlarna säger tvärt om. Jag har ingen uppfattning om den är bra eller dålig, men borde i vilket fall hållt mig till orginalet. 
2. Boken är skriven i presens! Svårt tempus i historisk roman.
3. Jag är för dåligt insatt i engelsk historia från början och hänger helt enkelt inte med i svängarna och i det omfattande persongalleriet.

Om jag överhuvudtaget ska lyssna på något i sommar får det bli av det mer lättsamma slaget tror jag!

Bildcollage från den 25'te berättarfestivalen

...var det tänkt att det skulle bli här, men bilderna finns på en dator där jag dessvärre inte längre befinner mig.
Jag har varit en vecka i Ljungby och rensat grejer, stått på loppis, sålt grejer via nätet och gjort upp planer för vidare utrensning när jag återkommer dit inom kort.

Att Ljungby berättarfestival pågick samtidigt och dessutom firade 25 år i år kändes ju som en enorm förmån mitt i detta faktiskt ganska så krävande arbete. Möjligheten att ta en paus och cykla iväg på något trevligt berättarevenemang och sitta ner och njuta av att lyssna till någon ur Sveriges absoluta berättarelit (eller utländska för den delen) en stund uppskattades väldigt högt.

Årets bästa tid är nu

I helgen hade vi avslutning på en keramikkurs som jag och barnen har gått tillsammans.
Kul att se det färdiga resultatet!

En första laddning sommarläsning till barnen

Tur att mina barn gillar att läsa då skolan vill att de läser böcker på italienska, pappa att de läser böcker på engelska och jag att de läser på svenska. Tur också att de har drygt tre långa sommarlovsmånader på sig!

Svenska böcker låna vi främst på biblioteket när vi är i Sverige på sommaren. För engelskan har jag beställt ett litet "provpaket" via BookDepository.com Tre nya författare för barnen, och om de gillar dem så kan de bli fler. 11-åringen har dock redan läst och gillat David Walliams men The Boy in the Dress blir den första bekantskapen med honom för 9-åringen. Hoppas han gillar för de verkar väldigt roliga. Det är inte en serie, men finns flera andra titlar att välja på. (Inte översatta dock)

Dottern får vara den första att prova på två serier. The Alchemyst är första delen i serien The Secrets of the Immortal Nicholas Flamel av irländska författaren Michael Scott. Serien är populär här i Italien och jag har fått tips av den från föräldrar till barn som läst och gillat. Nicholas Flamel var på riktigt alkemist i Paris på 1300-talet, men han är kanske mer bekant för bokläsare som en sidokarraktär i Harry Potter och de vises sten. Serien om Nicholas Flamel verkar inte vara översatt till svenska.

För varje bok jag skriver om kollar jag om de finns på svenska, och döm om min förvåning när inte heller deckarförfattaren James Pattersons böcker i serien Middle school finns översatta! Även de böckerna har barnen först kommit i kontakt med på italienska genom sina kompisar men Middle School the worst years of my life blir första de själva läser.

Det verkar finnas ett hål att fylla vad gäller översatt barn-/ungdomslitteratur - den banan borde jag kanske slå mig in på!?!

Nu har jag läst Ru också

Detta blir fjärde boken jag skriver om på fyra dagar - det måste vara ett rekord från min sida! Men imorgon kommer det garanterat inget blogginlägg, inte om någon utläst bok iaf. Jag har precis börjat läsa Gregorius av Bengt Ohlsson och den kommer ta ett tag att läsa ut. I bilen har jag börjat lyssna på 26 timmar långa Wolf Hall av Hilary Mantel. Eftersom skolorna slutar nästa vecka här (och därmed mina ensamma bilfärder) undrar jag när jag ska hinna lyssna klart på hela den boken!?)

Igår läste jag i vilket fall ut Ru, boken jag redan trodde att jag hade läst ;) Som flera tidigare sagt så är den minst lika vackert skriven som efterföljaren Mãn, men de skiljer sig åt mer än jag hade förväntat mig. Jag upplevde Ru som en mer sammanhållen berättelse, medan Mãn är en samling anekdoter som visserligen följer en röd tråd. Trots det så är även Ru ganska fragmentariskt skriven. När ett nytt avsnitt börjar vet jag inte alltid om Kim är barn eller vuxen eller om hon befinner sig i Kanada eller i Vietnam eftersom berättelsen inte följer kronologin utan liknar mer en tankeström där en detalj kan få berättelsen att hoppa till ett annat minne i en annan tid (eller plats). 

En del saker upprepar sig i båda böckerna. Eftersom jag läste Mãn först så kände jag redan till den förståndshandikappade moster Sju och hennes eskapader till exempel. Det är dock två mycket vackra böcker om en människas livserfarenheter, en människa vars liv tog en abrupt vändning när hon som tioåring lämnade sitt välbärgade liv i Vietnam och ankom till Kanada som båtflykting.  

Kvinnan med det vackra namnet

För några månader sedan fick jag frågan av en kompis som gjorde sig av med lite böcker om jag ville ha Jag går bara ut en stund av Isobel Hadley-Kamptz. Jag tvekande inte ett ögonblick att tacka ja till boken trots jag vet att risken är stooor att böcker som jag får på det viset hamnar på en hylla i bokhyllan i år och inte ger mig annat än dåligt samvete... Men jag har länge varit nyfiken på kvinnan med det vackra namnet samtidigt som jag bara hade en vag uppfattning om att hon utöver sitt yrke som journalist även hade skrivit ett par romaner.

Språket i boken är så oerhört vackert. Ämnet barnlöshet är så oerhört tragiskt och följen av en avbruten graviditet kan vara så oerhört destruktiv att det bitvis är svårt att smälta och fortsätta läsa.

Boken utges för att vara en roman och Isobels man i boken heter Erik, det gör han inte i verkligheten, men jag upplever det som händer som självupplevt av författaren, fast jag kan givetvis inte dra gränsen var fiktionen tar vid. Det är en sån där bok där man (=jag) bara måste googla när den är utläst och se hur det har gått efter den punkt när berättelsen tar slut. Det finns inte så mycket info att hämta om Isobels privatliv, men av det jag hittar så verkar det ha gått bra för Isobel och hennes man, och jag pustar ut lite.

Kort kort om bästa läsupplevelsen iår

Min hittills bästa läsupplevelse iår är en bok som redan har några år på nacken. Att jag missat att läsa den tidigare? Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari känns kanske lite extra aktuell att prata om med tanke på resultatet av EU-parlamentsvalet häromdagen. Det tar nämligen upp nära nog varenda aspekt av invandring som finns och gör det på ett roligt vis och oftast ur invandrarens egen synvinkel. Skämtsamt, intressant, brilliant, insiktsfullt, tänkvärt - ja de positiva adjektiven vill inte riktigt ta slut när jag kortfattat vill försöka beskriva vad jag tyckte om boken.

Vi har nog lite till mans något att lära av historien om Mehrdad och hans familj som mer eller mindre är de enda invandrare som bor i medelklasstadsdelen Oxie i Malmö. En sak som slår mig är hur lätt det är att använda ordet invandrare utan att tänka på att det är ett oerhört brett begrepp som ska innefatta väldigt många, väldigt olika olika människor som inte har mer gemensamt än att de själva eller deras föräldrar är födda i ett annat land än Sverige.

Jag gillar även myllret av personer av olika ursprung som figurerar i boken med sin egen historia, men på något vis spinns allas berättelse ihop mycket skickligt och kan på ett eller annat kopplas till familjen som står i berättelsens centrum.

Som att dra ur en propp

- ja, precis den effekten hade det att avsluta den långt utdragna läsningen av Broken Harbour! Inte mindre än tre böcker har jag läst därefter förutom att jag även lyssnat klart på Amos Oz Vänner emellan som precis har gått som radioföljetong (finns fortfarande kvar på webben).

Först utläst var Svara om du hör mig av Ninni Schulman och den var perfekt att läsa efter en seg bok. Lättläst och snabbt genomplöjd, precis var min tröga läshjärna behövde. Jag har läst både Flickan med snö i håret och Pojken som slutade gråta av Ninni Schulman tidigare och tyckte nog att de båda var lite bättre än denna som aldrig når upp till den spänning som man förväntar sig av en riktigt bra deckare och den lämnade heller inga djupa avtryck efter jag lagt den ifrån mig.

En deprimerande bild av Irland idag

Tillslut så kom min evighetslånga läsning av Boken Harbour till sitt slut. Puh.

Tana French är en irländsk författare som skriver deckare om poliserna i The Dublin Murder Squad - och det var just det att hon skriver om Dublin som fångade mitt intresse och jag önskade mig boken av min svärmor i julklapp.

Miljön är extrem och deprimerande men väldigt typisk och känns väl igen för den som upplevt Dublin både under den ekonomiska boomen och dess brutala krasch därefter.

Både offer och misstänkta gärningsmän verkar ha blivit mer eller mindre galna som en följd av den ekonomiska krisen och den ena beter sig konstigare än den andra. Boken blir liiiite väl lång, speciellt tråkiga är de långa konversationerna mitt i boken som citeras från de internetforum där ett av offren försökt hitta lösningen på ett problem med skadedjur i huset... z z Z. Fungerade bra som sömnpiller under värsta pollenutbrottet.

Hade boken varit hälften så lång, så hade den blivit dubbelt så bra blir mitt slutomdöme!

Frestad

Jag gav ju som nyårslöfte att inte köpa några (fysiska) skönlitterära böcker i år. Böcker till barnen har jag köpt som vanligt, men till mig själv har jag inte ens tittat åt böcker utan via lån, hyllvärmare och enstaka köp av e-böcker läst vad jag haft lust med att läsa. Tills igår. Vi var inne i en bokhandel mest för att fördriva tiden och där låg Gianrico Carofiglios nya roman Casa nel Bosco framme på bästa exponeringsyta. Carofiglio är den italienska författare jag läst flest böcker av på italienska och dessutom tyckt bäst om under åren i Italien, så frestelsen var minst sagt stor.

Jag argumenterade med mig själv en liten stund innan nej-sidan vann med argument som t ex "du är riktigt usel på att läsa de italienska böcker du redan har". Det blev alltså ingen bok igår. Men om jag läser en av mina hyllvärmare på italienska kanske jag tillåter mig att köpa boken digitalt till semestern.

Eller, eftersom jag innan jag ens hann publicera detta inlägget upptäckte att den enbart kostar 5 (!!!) euro som ebok, så kan jag nog få köpa den på momangen. Om jag läser en riktigt bra bok på italienska nu så kanske lusten att läsa hyllvärmarna ökar - eller hur!?

Bokgåva

Det är kul att göra personliga presenter när tiden tillåter det. Detta bokfodral fick en bokälskande 10-åring av mina barn i helgen som gick. När jag erbjöd mig att sätta på ett axelband så hon kan använda den som handväska avböjde hon och sa att hon ville minsann ha den som den är till att bära med sig en bok! Den blev dubbelt personlig eftersom Bröderna Lejonhjärta (I Fratelli Cuordileone på italienska) var min dotters favoritbok för några år sedan.

Fler saker jag har sytt finns på bloggen Remake and Create

Inget mer dravel för mig tack

En dryg timma stod ut jag ut innan jag lade av att lyssna på Munken som sålde sin Ferrari av Robin Sharma. Jag brukar säga att jag inte läser chick lit, men inser att det finns en genre som jag tål ännu mindre, nämligen kvasi filosofi-religösa böcker som vill predika hur man ska leva/tänka för att bli en bättre människa. Ofta lyckas jag undvika att ens påbörja liknande böcker, men jag hade fått för mig denna var en mer traditionell berättelse och som sådan kanske hade en tänkvärd poäng - men så var det alltså inte. Lika bra att stänga av eländet innan min irritation istället börja förvandla mig till en sämre människa tvärt emot bokens intention :)

Tur att det finns bättre böcker. Jag gav mig istället på Vänner emellan av Amos Oz som går som radioföljetong i p1 om livet på en kibbutz på 50-talet och fastnade direkt för berättelsens varmt beskrivna karaktärer. Varje kapitel fokuserar på en ny person och även om det flera gånger (jag har inte läst klart ännu) handlar om ganska udda personligheter så finns det en plats för dem på kibbutzen och de respekteras för vad de är. Vackert och kärleksfullt.

Kul med svenska filmer

Det har helt klart blivit lättare att se svensk film i utlandet och jag har helt slutat köpa dvd-filmer, vilket förut var vår enda möjlighet att se svenska eller för den delen odubbade engelska filmer i Italien. Att hyra film på nätet är ju så smidigt i jämförelse dessutom! En brist är dock att utbudet ofta är väldigt begränsat och man måste leta lite bland olika leverantörer innan man hittar vad jag söker (sen kan det mycket väl bli tvärstopp för att man befinner sig i fel land...) och jag förstår inte varför det är så begränsat? Det behövs ju inget fysiskt lager för att tillhandahålla filmerna!




Igår såg barnen LasseMajas detektivbyrå : Von Broms hemlighet som de tyckte var bra! Själv tycker jag det är ganska skönt att jag inte måste se alla filmer tillsammans med dem :) Däremot tänkte vi kolla på Hundraåringen tillsammans ikväll. Jag har väl inga höga förhoppningar, men är den underhållande som boken så blir jag nöjd!

Ryser

För två år sedan när Loreen vann ESC trodde jag inte det kunde bli bättre, men jag hade fel. Säger bara. Årets upplaga. Bästa ever!

Härliga fredag!

Efter en kul men ovanligt intensiv vecka drog vi en lättnadens suck när skolklockorna ringde ut idag! Det var packat med folk på kebabstället, men det vände vi till vår fördel och drog ner till floden och satte oss där med vår lunch istället.

I helgen tänkte jag hinna sy lite, försöka få barnen att göra sina läxor utan att tjata allt för mycket och vem vet kanske jag lyckas avsluta Broken Harbour efter snart en månads läsning! Jag antar jag kommer bli övertalad att sitta uppe och titta på Eurovision imorgon och vi ska hinna med ett par barnkalas. Det verkar lovande för en lagom lugn helg vilket är precis vad vi behöver - fast jag antar trivseln beror av hur mycket tjat som krävs för att de där läxorna ska bli gjorda... ;p

Inte läst men lyssnat

Vi har precis tagit oss igenom en lång period av småledigheter med både resor och besök så det gick väl inte något vidare med min läsplanering inför påsken eftersom jag fortfarande läser Broken Harbour... den är å andra sidan bra så jag klagar inte för det. Nu har jag dessutom inte så mycket kvar i den.

Emellanåt har jag däremot hunnit med lite marantonlyssning och den vägen har jag avslutat inte mindre än 4 böcker, de flesta deckare:

Lier Horst, Jörn - Jakthundarna 
Grebe, Camilla och Åsa Träff - Mannen utan hjärta 
Mathis, Ayana - Hatties liv 
Carlsson, Christoffer - Den osynlige mannen från Salem 

Häromdagen tog vi med besökare till Vigevano 

vars torg är ett av de vackraste jag har sett. 

Fint till påsk

Jag har varit ovanligt vårtrött i år och trodde inte jag skulle få i ordning trädgården till påsk. Men se det fick jag, och en fin trädgård gör iaf mig lite piggare. Nu slipper jag dessutom ägna mig åt trädgården i påsk utan kan koncentrera mig på att umgås och att äta chokladägg!

Glad Påsk!

Läsa i påsk?

Jag ska fira påsk med släktingar som vi inte träffat på länge så jag är inte alls säker på att jag hinner läsa speciellt mycket, men jag har ändå laddat upp med några böcker. Mest påskekrim faktiskt :)

Jag har redan påbörjat Broken Harbour av Tana Frensh som jag fick av min svärmor i julklapp. Det är inte hennes första bok om Dublin Murder Squad, men den första jag läser. Riktigt bra hittills! Eftersom det är en riktig tegelsten så jag känner mig inte alls säker på att jag hinner mer, men läsplattan är ändå laddad för säkerhetsskull.

Svara om du hör mig av Ninni Schulman har jag lånat på e-lib så den har första prioritet om jag avslutar Broken Harbour innan helgen är slut.

Dessutom finns där ett par böcker från bokrean, eller möjligen från något annat erbjudande. Nämligen Stenhjärtat av Katarina Wennstam och Än klappar hjärtan av Helena von Zweigbergk. De ligger där och väntar på lämpligt tillfälle att bli lästa. Troligare på sommarsemestern är i påsk, men vem vet - kanske blir det en riktig läspåsk i år!

Inomhus idag

Här är alla träd fullt utslagna nu och det är otroligt vackert. Dessutom strålar solen och vi har haft 20-25 grader i ett par veckor nu. Söndagen tillbringade vi hela dagen vid floden med vänner. Det var helt underbart, men idag lider jag desto mer... pollen... om det blir sådana här bakslag av att vara ute så vågar jag knappt tänka på att gå på min vanliga tisdagspromenad imorgon.

Spår

Jag har lyssnat på augustvinnaren Spår av Lena Sundström i bilen de senaste två veckorna.

Boken är ett reportage om skapandet av en dokumentär om bortförandet av två Egyptiska medborgare från Sverige 2002. Det är oerhört detaljerat och de tre journalisterna som jobbade med det ursprungliga avslöjandet under flera år måste ha hur mycket material som helst. Det är väldigt intressant att följa de tre drivna journalisterna på den ganska motiga vägen fram till publicering där de först fick ett ganska svalt mottagande innan man förstod vidden av deras avslöjande.

Men, har jag läst den förut?

Det går inge´ bra nu. Allt som jag läser och sådant jag har sett fram emot att läsa faller mig inte riktigt på läppen.

Elin Boardys debut Mot ljuset var ju en så vacker bok men det har ändå inte blivit av att läsa Allt som återstår förrän nu (delvis för att jag lite tappade sugen att direkt ge mig på Mary Jones historia efter att med nöd ocg näppe tagit mig igenom Skattkammarön).

Egentligen borde den passa mig perfekt, en historisk roman med en kvinna i centrum -  en genre som jag brukar sluka relativt okritiskt, men det känns som jag har läst denna boken förut, att inget är riktigt nytt. Dessutom blandar jag ihop bokens Emma med Malin i Vägen mot Bålberget som jag läste tidigare iår. Språket fängslar mig inte heller som i hennes första roman så jag känner mig besviken och jakten på en riktigt bra bok fortsätter!

Slutspurten

...eller att kalla det slutspurt känns lite väl positivt när det handlar om att sammanfatta senaste veckornas läsning i ett inlägg. Att läsa har varit lite som att trampa i sirap under ett par veckor och jag har inte fäst mig sådär jättemycket vid någon av böckerna. Det var ju tur att månaden började betydligt bättre så jag tillslut ändå tog mig imål på slutet ;)

Min slutspurt på mars månads läsmaraton anordnat av Bokmoster blir därför ett inlägg med inte mindre än tre titlar som jag egentligen inte har så stor lust att skriva mycket om...

1. Jag älskar Puffins klassikerserie. De är så otroligt snygga och jag har köpt en liten samling till barnen. Oftast är de trevliga att läsa med en hel del roligheter som ordlistor, och analyser av texten ur olika perspektiv att fördjupa sig i. Tyvärr älskade jag inte alls Treasure Island. Krånglig, rörig och trist. Sorry. Detta var en bok jag ville gilla, precis som den andra nyss utlästa klassikern The Old Man and the Sea. Bättre lycka nästa klassiker hoppas jag!

2. FTL av Rouzbeh Masarrat Agah gillade jag visst. Jag lyssnade på boken och hade speciellt ibörjan svårt att hänga med eftersom det är två berättarjag som växelvis ger sin bild av livet i förorten. Det är intressant och faktiskt lärorikt att höra hur killarna resonerar om hur de ska gå tillväga för att som invandrare från förorten (ja, de gör skillnad mellan sig och de som bor på t ex Södermalm och i deras ögon blivit försvenskade) bli någon i det svenska samhället. 

3. Nymåne av Diana Abu-Jaber. Även denna bok handlar om invandrare, fast helt annorlunda än FTL. Den fokuserar på en grupp människor med irakiska rötter eller intressen som rör sig kring en restaurang och den "mellanöstska" fakulteten vid universitet i Los Angeles. Boken utspelas under Sadams tid vid makten i Irak och präglas av oro, tvivel men också kärlek och avundsjuka får plats. Denna boken var också bra, men men ... jag vet inte, jag hade bitvis svårt att koncentrera mig och hade inget vidare läsflyt. 

Övriga sju böcker jag läst under detta maraton är:

• Marklund, Liza - Lyckliga gatan
• Thùy, Kim - Mãn
• Axelsson, Majgull - Is och vatten, vatten och is 
• Griffiths, Elly - The Outcast Dead 
• Doyle, Roddy - Wilderness 
• Hemingway, Ernest  - The Old Man and the Sea 
• Reali, Alessandro - La morte scerza sul Ticino 

Det roligaste med att delta i en utmaning har som vanligt varit att läsa lite fler bloggar än jag annars läser. Denna utmaningen har dessutom varit bra för mig för att komma in i att verkligen ta mig i kragen och skriva om böckerna som jag läst. Bra böcker är lätt att skriva om, vissa andra böcker värre...

Letteratura Pavese

Bloggen är lite bortglömd fn, vilket till stora delar beror på 

div. syprojekt, varav ett skymtar under böckerna. 

I Italien verkar det inte vara några större svårigheter att anlita en privatdetektiv om man skulle vilja. Både i dagspressen och utmed vägarna annonseras flitigt, men själv har jag ännu inte haft någon anledning att anlita någon för egen del ;)

Alessandro Reali har skrivit två böcker om två privatdeckare i Pavia. Litteratur med lokal anknytning har en viss dragningskraft och tycker oftast det är kul att känna igen sig geografiskt i miljön. Dessa två har dessutom väldigt snygga omslag som visar två av de mest karaktäristiska Paviamotiven, Ponte Coperto (Den övertäckta bron) och Piazza Vittora som är stadens hjärta. Rent innehållsmässigt är dessa böcker dock lite för noir för min smak och jag tycker författaren krånglar till språket i onödan, men det sista stöter jag ofta på i italiensk litteratur så det är nog ett ganska typiskt sätt att skriva.

Fitte Nebbie (Täta dimmor) läste jag innan jul och La Morte Scerza sul Ticino (Döden skämtar på Ticino) är den sjunde boken i mars månads läsmaraton. Tre böcker återstår, och jag ligger väl framme - en av dem är redan avslutad och två på god väg!

The Old Man and the Sea

Jag har aldrig tidigare läst Hemingway och tänkte att The Old Man and the Sea skulle vara min ingång till ett fantastiskt författarskap. I efterhand vet jag dock inte riktigt vad jag hade förväntat mig, och att jag kanske borde förberett mig bättre genom att läsa om boken, för nu blev den en ganska stor besvikelse faktiskt. Handlingen bara k r ö p fram och det hände ju i n g e n t i n g... Antagligen beror det på att jag var stressad och jag tycker själv att jag borde ge boken en ny chans vid tillfälle. Kanske i en solstol i sommar? Eller nej kanske inte ändå, vid närmare eftertanke är jag mer peppad att prova med något annat av samma författare!

Detta är min sjätte titel i mars månads läsmaraton som arrangeras av bokmoster. 

Tisdag är promenaddag

Eftersom vädret har varit vackert i ett par veckor så har nivån i floden sjunkit och man kan ta sig fram på promenadvägarna igen.

Sköna söndag

En härlig vårdag som spenderats på utflykt i närområdet. Tänk att vi bott här i snart tio år och först nu besökt både Piacenza och Castell'Arquato!? Nästintill pinsamt...

Vi började dagen med en promenad genom Piacenza. 

Palazzo Comunale di Piacenza. Byggnaden kallas även Il Gotico.

 Sedan var vi på naturhistoriska museet och såg en jättefin utställning om de olika närmiljöerna. deras djurvärld. Flod (Po), "kullarna" och bergen. Eftersom både Pavia och Piacenza ligger på Po-slätten så liknar miljön varandra väldigt mycket. Sedan besökte vi deras planetarium som är på tillfälligt besök och lärde oss massor om stjärnhimlen. Otroligt och uppskattat museumsbesök av hela familjen. 

 Därefter åkte vi upp till kullarna söder om Piacenza, till byn Castell'Arquarto som är en medeltida borg med anor tillbaka till 700-talet då kyrkan byggdes. Först åt vi...

...och sen promenerade vi runt, samt tittade på det lilla museet som inrymdes på väg upp i tornet i  La Rocca Viscontea. Bilden är tagen halvvägs (eller kanske 2/3?), ner över torget med kyrkan och il palazzo del Podestà. Trots solsken var det lite disigt så sikten över landskapet bakom var något begränsad.

Wilderness av Roddy Doyle

Jag är ganska säker på att det var det vackra omslaget som lockade min nio-åring att läsa Wilderness av Roddy Doyle, han älskar nämligen vargar och visst har huskyn på omslaget stora likheter med en varg! Som en stor Roddy Doyle-fantast själv så hade han inga problem att övertyga mig om att köpa boken till honom.

Så fort han avslutat läsningen så snappade jag åt mig den för att läsa själv. Jag älskar verkligen Roddy Doyles språk och dess irländska inslag, denna boken är inget undantag därifrån utan den är otroligt välskriven. Han är en mästare på dialoger och skriver helt naturligt som man pratar och i denna boken är t ex de finska guidernas språk väldigt karaktäristiska.

Boken handlar om en familj bestående av storasyster Gráinne från pappan första äktenskap, småbröderna Tom och Johnny och deras mamma Sandra. Plötsligt dyker Gráinnes mamma upp efter många års frånvaro och Sandra tycker det är bäst att hon och pojkarna reser bort ett tag och de reser på ett riktigt vinter äventyr i den finländska vildmarken.

Vartannat kapitel i boken följer pojkarnas resa som utvecklas till ett riktigt äventyr som får dem att växa och känna sig både stora och att de trots att de är små kan vara till hjälp. Vartannat kapitel följer Gráinne och hennes mammas trevande försök att förstå och närma sig varandra. Jag kan tycka att de olika trådarna i boken vänder sig till lite olika publik. Min son uppskattade, och kunde relatera till pojkarnas äventyr, men säkert förstod han inte allt av tonårstjejens ilska och frustration över att ha blivit övergiven av sin mor som liten. Ett lite äldre barn kan säkert tycka precis tvärtom. Själv uppskattade jag båda delarna av berättelsen lika mycket!

Detta är den femte titeln i mars månads läsmaraton 2014. Hälften avklarat och drygt halva månaden kvar!

Tvärstop

Det var tur jag laddade upp med några tidsinställda bokinlägg i läsmaratonet under helgen som gick, för när veckan började så tog det tvärstopp på energi och pollenallergin slog till med full kraft. Att läsa orkar jag såklart lite ändå, och om jag bara får till medicineringen på rätt nivå så ska jag nog orka skriva igen. Ytterligare ett inlägg är redan förplanerat till på fredag. Sen är det ju helg och bara det brukar ju göra underverk för energidepåerna!

The Outcast Dead av Elly Griffiths

Min fjärde titel i läsutmaningen läsmaraton 2014 är The Outcast Dead av Elly Griffiths. Hos Bokmoster kan man se vilka fler som deltar och hur det går för de olika deltagarna.

Elly Griffiths deckarserie med arkeologen Ruth Galloway är min absoluta deckarfavvoserie just nu och visst kan jag tycka att det är jobbigt att läsa om när barn är inblandade men jag tycker ändå att The Outcast Dead är en av de bästa hittills. Säker har det till viss del att göra med att det är lite mindre "flum" i denna än i flera av de andra böckerna. Lite mindre inflytande från druider, häxor och solens position över det engelska kustlandskapet. Dessa inslag har visst sin charm, men i lagom avvägd mängd.

Njutning från första till sista sida. En bok som jag inte ville lägga ifrån sig, men som jag samtidigt önskade aldrig skulle ta slut...

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson

Det händer inte ofta, det kanske har hänt en handfull gånger någonsin. Men nu har det ändå hänt igen: jag har läst om en bok! Jag stod inför val av bok att lyssna på i bilen. Jag kör mycket bil och det är ypperligt att utnyttja den tiden till att lyssna på ljudböcker. Fast nu var mina mp3 böcker helt slut men eftersom bokrean snart skulle börja så hade jag inte lust att lägga pengar på en ny ljudbok innan jag först sett vad som skulle komma att erbjudas på rean.

Därför tittade på den mycket begränsade mängd lånade cd-böcker som står i bokhyllan och mindes hur mycket jag tyckt om Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson, men jag kom (som vanligt) inte håg vad den handlade om. Jag är tyvärr urdålig på att komma ihåg vad böcker handlar om, jag minns snarare den känsla boken väckte hos mig.

Det som gör att jag tycker om många av Majgull Axelssons böcker är att de är så levande. Miljöer och personer träder fram ur berättelsen och får liv. Vanliga människor blir intressanta och får färg även under en ofta grå yta. Just Is och vatten, vatten och is är en generationsroman som tydliggör dels hur svårt det kan vara att bryta invanda mönster, även över generationsgränserna, men även hur en enda händelse kan få konsekvenser för resten av livet.

Jag har bloggat om boken en gång tidigare.

Is och vatten, vatten och is av Majgull Axelsson är min tredje bok i läsmaraton 2014.

Mãn av Kim Thùy

Jag trodde fullt och fast att jag hade läst Ru av Kim Thùy men insåg så fort jag började läsa Mãn att det inte var så. Hennes sätt att skriva och det poetiska språket var helt nytt för mig och det är omöjlig att jag skulle ha läst en bok och sedan glömt den känslan som språket förmedlar.

Det är en väldigt vacker bok om att komma till ett nytt land och att leva där med dubbla identiteter, att följa både sina ursprungliga traditioner och smälta in i det nya samhället. Jag upplever att boken är uppbyggd av betraktelser snarare än av kapitel. Varje betraktelse är bara ett fåtal sidor och istället för att följa där den förra slutade så utgår varje lite betraktelse från ett vietnamesiskt ord (kan vara ordet för gräsmatta, banan eller något ) som är centralt för just den betraktelsen. Historien spretar ändå inte utan vävs, del för del, ihop till en berättelse. Det är en kort bok, men en bok som vinner och växer av att njuningsläsas långsamt. Nu känns det bara bra att jag fortfarande har Ru kvar att läsa ;)

Mãn betyder ”full av lycka” eller ”att det inte finns något mer att längta efter”, eller ”att alla önskningar har gått i uppfyllelse”. (från sekwa förlags hemsida som gett ut den på svenska)

Mãn är min andra titel i mars månads läsmaraton. Hos Bokmoster kan man se vilka fler som deltar och hur det går för dem.

Lyckliga gatan av Liza Marklund

Lite sen med första bokinlägget denna månad med tanke på 10 utlovade under mars, kanske man kan tycka. Fast med läsningen ligger jag i framkant, bara skrivandet som halkar efter lite!

Min första titeln i mars månads läsmaraton är Lyckliga gatan av Liza Marklund.

Vad jag blev positivt överraskad av Liza Marklunds senaste bok Lyckliga gatan! Jag har inte alls gillat henne efter de allra första Annika Bengtzon deckarna, men "behövde" något att lyssna på när jag pysslade här hemma och i brist på annat valde jag den boken på e-libs ljudboksbibliotek och jag gillade vad jag hörde! Jag tror jag stört mig en hel del på huvudpersonen tidigare, men upplevde nu att hon lugnat ner sig betänkligt och inte alls framträdde lika bufflig och egoistisk som jag uppfattat henne tidigare.

Handlingen då? Förutom två grymma misshandelsfall med tortyrinslag, varav det ena med dödlig utgång så försvinner två kvinnor med ca tretti års mellanrum. Både Kvällspressen med Annika Bengtzon i spetsen och polisen famlar lite i blindo. När läsaren får en inblick i de kriminellas hjärnor mot slutet av boken så klarnar bilden, men jag undrar om det inte måste vara en uppföljare planerad för jag missade i vilket fall att förstå både motivet och vem som ligger bakom egentligen. Och Annika Bengtzons ex-man Thomas Samulesson, vad sjutton sysslar han med? Lite för många öppna trådar på slutet för att boken ska kännas helt avslutad.

Ledig dag

Barnen har varit lediga från skolan så vi passade på att ta tåget till Milano idag. 

Heja heja

Jag känner mig läspeppad och ställer upp i Bokmosters läsmaraton under mars. Som tur är så rör det sig, namnet till trots, inte om någon tävling. Det är en utmaning att läsa och skriva om 10 böcker under mars. Eftersom jag just nu är i slutet av inte mindre än tre böcker så känns det som jag kan få till en bra start dessutom!

Nu börjar bokrean likna något

Igår var det bara dito av de stora bokhandlarna som säljer nedladdningsbara böcker som hade lagt ut något på rea. Idag finns det även reaböcker på AdlibrisMondo och mitt intryck är att både priser och utbud är något bättre där än på dito. Dessutom har jag lämpligt nog ett presentkort på Adlibris att använda. Än så länge ser listan av ljudböcker som ligger i min önskelista ut som följer:

• Wolf Hall av Hilary Mantel 
• Spår av Lena Sundström 
• Stridens skönhet och sorg av Peter Englund 
• Hatties liv av Ayana Mathis 
• Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari 
• Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank … av Nathan Englander 

Även cdon brukar ha en del digitala reaböcker, men där finns inga ännu vad jag kan se.

Ger inte upp

De två appar (bloggers egen samt blogaway) jag har provat att blogga från mobilen med, har bara fungerat vid det första bloggtillfället så nu provar jag att skicka inlägg via e-post istället. Där borde det iaf ligga kvar som ett utkast ifall det inte publiceras på en gång. Med apparna har inläggen bara försvunnit ut i cyberrymden och inte gått att återskapa.

Om bilden kommer med i inlägget så föreställer den barnens nya böcker. Det blir nästan lite roligare att köpa böcker till dem nu när jag har bestämt mig för att inte köpa pappersböcker till mig själv längre :) Jag har redan läst första delen i Philip Pullmans trilogi His Dark Materials men jag är mer sugen på att läsa Wilderness av Roddy Doyle än att fortsätta med den serien. Får se om nioåringen släpper den ifrån sig först bara...

Dagens

Idag läser jag: Tänk att jag var säker på att jag hade läst Ru, men när jag läser den vackra Mãn inser jag att detta är första boken jag läser av vietnames-kanadensiska Kim Thúy. En bok att läsa sakta och ge sig tid att smaka på varje mening och varje betraktelse som boken är uppbyggd av.

Idag lyssnar jag på: Jag lyssnar om på boken Is och vatten, vatten och is. Majgull Axelsson är en mästare på att bygga karaktärer.  

Idag tittar jag på: OS såklart :) Det är inte alltid mina intressen och italiensk TV's prioriteringar sammanfaller, men ibland så sker det. Det blir knappast någon hockey, men skidåkning är ett gemensamt intresse och i helgen hoppade vi framför TVn hela familjen när Sverige tog sina fantastiska stafettguld. Vilka prestationer!!! 

Tre romaner i en

Efter många trötta kvällar så kom jag igår till slutet av Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind som är en historisk roman om häxprocesserna på 1700-talet. Men inte bara det, det är även en nutida relationsroman och dessutom är det en uppväxtskildring från 1970 talet som skulle kunna bli riktigt intressant.

Visst hänger de olika tidsperioderna ihop genom häxprocesserna, men handlingen hoppar inte speciellt mycket mellan de olika tidsplanen utan det är långa textsjok vilket ökar känslan av att det mycket väl skulle kunna vara tre olika romaner jag läser. Sista delen av boken berättas av sonen till en av de kvinnor som avrättats i häxprocesserna, när han på sin ålderdom ser tillbaka på händelserna. Jag väntar på att berättelsen ska hoppa tillbaka till 70-talet eller till nutid och det känns lite snopet när romanen tar slut där. Jag hade gärna läst boken uppdelad i två eller till och med tre romaner, för nu lämnar den mig med en känsla av att den trots sina många sidor förblir oavslutad.

Provar igen

Jag har försökt blogga från mobilen senaste dagarna utan framgång. Nu har jag bytt app för att se om det funkar bättre. Jag vill hitta ett sätt att smidigt posta bilder och vardagsglimmtar snabbt och smidigt men Bloggers egen app bara tuggade och lyckades inte publicera (förutom mitt första testinlägg). Nu provar jag Blogaway. Har du något annat tips på en smidig app kompatibel med Blogger?

Bild från gårdagens promenad. Vattenståndet i floden är högt och efter ett tag fick jag vända för gångstigen var översvämmad.

Posted via Blogaway

Serier för slukaråldern

Båda mina barn är mitt i den härliga slukaråldern (de är 9 och 11 år) och de gillar verkligen att läsa serier. Just nu läser de mest på engelska, det är nämligen väldigt mycket enklare (läs billigare) att köpa böcker på engelska än på svenska och få dem levererade till Italien, men det beror även på att vi har haft lite svårt att hitta lämpliga böcker på svenska sedan ett tag tillbaka. På biblioteket förra sommaren valde dottern till exempel böcker som låg långt under hennes läskapacitet (typ Sune) eller sådana som hon redan läst (Ingelin Angerborn t ex) och hon lyssnar inte heller på mina boktips utan vill själva hitta sina böcker. Det kanske kan bli lite mer svenskt nu när Bokslukarsällskapet och deras nya podcast finns för barn just i deras ålder!

Barnens tips på slukarserier:

Diary of a Wimpy Kid (Dagbok för alla mina fans) av Jeff Kinney
Väldigt lättlist men oerhört rolig enligt mina barn som slukat alla böcker och alltid ivrig väntar på att det ska komma ut ytterligare en bok i serien som hittills består av åtta delar.

Chocolate Box Girls (finns ej på svenska) av Cathy Cassidy
Ja, vad ska man säga om denna serien? Perfekt för en tjej vars största intresse är bakning, för jag tror det blir svårt att övertyga någon kille att bakom de färgglada och snirkliga omslagen så finns det en bok som passar även killar...

Artemis Fowl av Eoin Colfer
Jag tycker det är kul med en irländsk framgångsrik ungdomsförfattare och har länge försökt få elvaåringen att läsa serien om den kriminella pojken Artemis Fowl som lever i en fantasyvärld där det även finns plats för irländska sagoväsen såsom Leprechons. Det var inte förrän vi var i Wexford (där Eoin Colfer bor) och barnen fick de första delarna i serien av av sin syssling som också bor där, som hon gick med på att ge dem en chans och efter tre böcker är hon fast.

Percy Jackson av Rick Riordan
Nioåringen är helt såld på Percy Jackson och bär ständigt en bok med sig var han går. Här blandas grekisk mytologi med fantasy och Percy Jackson som är till  hälften gud och hälften människa har parallellt med vår vanliga värld även tillgång till den andra världen där det ständigt pågår en kamp mellan onda och goda makter.

Dagens

Idag läser jag: Vägen mot Bålberget av Thérese Söderlind som hittills i min läsning visat sig vara en fängslande roman på två tidsplan, 1975 och under häxprocesserna 1674. Jag blev överraskad av hur tjock boken är och jag hoppas hitta tillfällen till sträckläsning i helgen.

Idag lyssnar jag på: Radio. Jag har, ve och fasa, ingen ljudbok på gång just nu och lyssnar på radion i bilen efter att ha lyssnat på Herman Lindqvist berättande om Ostindienfararna tidigare i veckan. Den var dock bara två timmar lång och tog slut i ett huj. Funderar på om jag ska lyssna om något jag hört tidigare eller om jag kanske ska ladda ner lite intressanta radioprogram från Sveriges Radios arkiv. Tänkte vänta på bokrean och se om se om jag hittar några bra erbjudanden på mp3-nedladdningar innan jag köper något nytt.

Idag tittar jag på: OS-invigningen? Nej, invigningen är det mest ointressanta med OS om man frågar mig. Vi har en tradition att titta på tyska krimis på ZDF på fredagkvällarna så det blir det även ikväll trots att jag inte har sällskap i tv-soffan denna veckan.

En kärlekshistoria i min smak

Om det överhuvudtaget finns en gener som jag undviker så är det nog kärleksromaner, men när just en kärleksroman vinner Augustpriset så blir även jag nyfiken. Jag började lyssna på Egenmäktigt förfarande : en roman om kärlek av Lena Andersson i höstas, men det var fel på ljudfilen och det blev inte av att jag lyssnade klart då, men eftersom den gick som radioföljetong i januari och fortfarande finns kvar att lyssna på i sr's arkiv så passade jag på att höra sista delen av boken häromdagen.

Kulturjournalisten Ester Nilsson analyserar, ja närmast dissekerar, varenda mening och varenda handling från Hugo Rask, föremålet för hennes heta förälskelse och tillika känd konstnär, för att skapa mening och hitta belägg för att hennes kärlek är besvarad. Trots den stora åldersskillnaden är även Ester en vuxen kvinna, men hennes resonemang påminner ofta om tonåringens desperata behov av bekräftelse. Samtidigt är hon inte patetisk utan ställer gång på gång Hugo mot väggen för att han ingett henne falska förhoppningar. Det är både tragiskt och underhållande på samma gång och inte minst igenkännande. Det är just igenkännandet som gör att jag tycker att denna kärlekshistoria är så bra, att det faktiskt är såhär som kärleken ofta ser ut och inte alls inlindad i ett romantiskt skimmer.

Sent nyårslöfte

Förra året gick i utrensningens tecken och jag fortsätter i samma anda även 2014. Detta år tänkte jag även låta bli att köpa  skönlitterära pappersböcker. Digitala böcker får jag köpa och givetvis kommer jag läsa mina hyllvärmare och även fortsätta låna pappersböcker av vänner och bibliotek.

Testinlägg från mobilen

När man inte kan vända blad...

När jag lyssnar på ljudböcker i bilen så blir det inte alltid böcker jag skulle ha valt att läsa i första hand. Ofta blir det något jag kan låna eller köpa billigt på nätet i mp3-format och när jag inte har några höga förväntningar innebär det att jag ibland blir riktigt positivt överraskad.

Sankta Psyko är en sådan bok som jag inte skulle ha läst eftersom jag inte är speciellt förtjust i Johan Theorins böcker som utspelar sig på Öland, men nu fick jag låna den och lyssnade och fascinerades av en riktigt obehaglig psykologisk berättelse. En berättelse som dessutom passade mig bättre att lyssna på eftersom det vid lyssning är omöjligt att värja sig och skumma framåt i texten och vända blad när berättelsen blir för obehaglig, och därmed riskera att missa något.

Historien utspelar sig kring ett slutet psykiatriskt sjukhus. Huvudpersonen Jan Hauger är inte patient på sjukhuset men har av nyfikenhet sökt arbete på det dagis som ligger i dess anslutning. Han begår en rad minst sagt dumdristiga handlingar för att komma närmre sjukhusets kärna och det kryper i ryggraden när jag lyssnar, men jag gillar boken för det oväntade och för att jag tycker det är skickligt gjort att kunna skapa en närmast fysisk obehagsstämning.

Tillbaka

Tänker att det är dags att börja blogga lite igen. Light. Ett par rader några gånger i veckan sisådär; en bild, en bok eller en tanke kanske.