Mãn av Kim Thùy

Jag trodde fullt och fast att jag hade läst Ru av Kim Thùy men insåg så fort jag började läsa Mãn att det inte var så. Hennes sätt att skriva och det poetiska språket var helt nytt för mig och det är omöjlig att jag skulle ha läst en bok och sedan glömt den känslan som språket förmedlar.

Det är en väldigt vacker bok om att komma till ett nytt land och att leva där med dubbla identiteter, att följa både sina ursprungliga traditioner och smälta in i det nya samhället. Jag upplever att boken är uppbyggd av betraktelser snarare än av kapitel. Varje betraktelse är bara ett fåtal sidor och istället för att följa där den förra slutade så utgår varje lite betraktelse från ett vietnamesiskt ord (kan vara ordet för gräsmatta, banan eller något ) som är centralt för just den betraktelsen. Historien spretar ändå inte utan vävs, del för del, ihop till en berättelse. Det är en kort bok, men en bok som vinner och växer av att njuningsläsas långsamt. Nu känns det bara bra att jag fortfarande har Ru kvar att läsa ;)

Mãn betyder ”full av lycka” eller ”att det inte finns något mer att längta efter”, eller ”att alla önskningar har gått i uppfyllelse”. (från sekwa förlags hemsida som gett ut den på svenska)

Mãn är min andra titel i mars månads läsmaraton. Hos Bokmoster kan man se vilka fler som deltar och hur det går för dem.