Efter många trötta kvällar så kom jag igår till slutet av Vägen mot Bålberget av Therése Söderlind som är en historisk roman om häxprocesserna på 1700-talet. Men inte bara det, det är även en nutida relationsroman och dessutom är det en uppväxtskildring från 1970 talet som skulle kunna bli riktigt intressant.
Visst hänger de olika tidsperioderna ihop genom häxprocesserna, men handlingen hoppar inte speciellt mycket mellan de olika tidsplanen utan det är långa textsjok vilket ökar känslan av att det mycket väl skulle kunna vara tre olika romaner jag läser. Sista delen av boken berättas av sonen till en av de kvinnor som avrättats i häxprocesserna, när han på sin ålderdom ser tillbaka på händelserna. Jag väntar på att berättelsen ska hoppa tillbaka till 70-talet eller till nutid och det känns lite snopet när romanen tar slut där. Jag hade gärna läst boken uppdelad i två eller till och med tre romaner, för nu lämnar den mig med en känsla av att den trots sina många sidor förblir oavslutad.
Jag har hört författaren berätta om boken men inte kommit mig för att läsa den eftersom den är så tjock. Du har nog rätt i att det skulle kunna vara två eller tre böcker.
SvaraRadera