Lapidus i bild

Serier ser ut att kunna bli ett återkommande sommartema i min läsning denna sommaren och jag tänkte försöka göra ett inlägg varje fredag under ett tag framöver. Förra veckan skrev jag om Selma Lagerlöfs En Herrgårdssägen berättad av Marcus Ivarsson som jag läste nästan i eufori.

Det är kul med serieromaner och därför tog jag väldigt entusiastiskt tag i Gängkrig 145 av Jens Lapidus (text) och Peter Bergting (bild) efter En herrgårdssägen. Tyvärr fick jag inte alls samma upplevelse av den. Det första jag tänkte på under läsningen var att dialogen inte kändes helt naturlig, men antingen vande jag mig eller så blev den bättre för efter ett tag störde det inte mig längre. Denna boken saknar berättande texter och handlingen förs framåt enbart i dialoger (även inre dialoger) och genom bilderna vilket givetvis ställer stora krav på att det flyter på bra.

Det andra som jag inte gillade var att karaktärerna inte hade tillräckligt särskiljande drag så att jag direkt kunde identifiera vem som sa vad. Därför fick jag flera gånger stanna upp och tänka ut hur det ena hängde ihop med det andra.

Något som däremot roade mig oerhört var kapitlet Efterlyst som helt består av ett inslag ur Tv3-programmet. Eftersom jag nästan aldrig haft tillgång till Tv3 och dessutom nu bott utomlands i 10 år så har jag sett programmet max en handfull gånger. Ändå känns det som jag har hört Leif GW säga samma repliker som han säger i boken massor av gånger förut. Mycket bra fångar i både bild och text!