Berlusconi och den italienska bokmarknaden

Jag har ju sett på flera bloggar (och just nu hittar jag inte en enda länk....) senaste dagarna att nyaste Vi Läser var på väg. Idag var det äntligen min tur - och jag bläddrade igenom den medan barnen simmade efter skolan. Det var kul att se att de återigen uppmärksammar Italiensk litteratur med en tvåsidig artikel av Cecilia Schwartz om nutida italiensk litteratur översatt till svenska.

Det var intressant att läsa att Berlusconi har ägarintressen i två av Italiens största förlag. Jag kände till att Mondadori styrs av hans dotter, men jag visste inte att även Einaudi är en del av Berlusconis mediaimperium. Artikelförfattaren gör den intressanta och för en svensk lättfattade jämförelsen med att Reinfeldt skulle äga både Bonniers och Norstedts. Detta problematiseras kortfattat, men jag saknar en aspekt och det är en aspekt som bl.a. kommer fram i Erik Gandinis film Videocracy - nämligen att Berlusconi besitter makten att föra fram de röster han vill ska höras i offentligheten och som kanske inte skulle ha fått den möjligheten utan hans inflytande. Må hända medför Berlusconis mediaimperium inte någon ökad censur, men risken är uppenbar att Berlusconi anhängare får företräde. Numera inte bara i Tv och radio men även på bokmarknaden.

Artikeln handlar dock främst om vad som publiceras i Italien just nu och vad som översätts till svenska - med en massa bra boktips. Det är just det som gör Vi Läser till en så bra och läsvärd boktidning!

I intervjun med Jens Lapidus får jag dessutom skämmas lite över att jag inte var så förtjust i The big Sleep som jag precis läst ut när Lapidus nämner den som en av sina fem starka läsupplevelser. Däremot kan jag inte motsäga honom när han säger att det är "den hårdkokta genrens standardverk" - in facto var det väl själva hårdkoktheten som inte föll mig i smaken.... Intervjun med Lapidus är skriven av Stephan Mendel-Enk vilket påminner mig om att hans bok Tre Apor sedan länge står på min att läsa lista!